RR RS N-tetrRTRE AA RA RR Lä [9 - rd é = = Kl a RIE Få | CM Bs 2 KON ÖL Rv LÄNEN f Ir AJ un i IVA Uv ME PSA AN UR Le BIHANG TILL KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-ARADEMIENS HANDLINGAR. TOLETE BANDET. AFDELNING IV. ZOOLOGI, OMFATTANDE BÅDE LEFVANDE OCH FOSSILA FORMER. STOCKHOLM, 1887. P. A. NORSTEDT & SÖNER, D al ME ETF el d VR > Far RN äp ST HNGROR ES INNEHÅLL AF TOLFETE BANDET. Afdelning IV. (Zoologi, omfattande både lefvande och fossila former.) . AURIVILLIUS, CHR. Insekter insamlade på Kamerunberget af G. WALDAU och K. KNUTSON. I. Coleoptera: Cetoniid2e et Luca- . MOBERG, J. C. TIakttagelser från en med understöd af allmänna medel sommaren 1885 företagen geologisk resa till Irland, Norra Frankrike, Holland och Westphalen......ooooooooooooooonoonn- 3. SANTESSON, C. G. Uber die Kraft und die Festigkeit der hohlen IMiUSKelnt de sNIRROSChes-E SES ss ere Rare ng sr SANN . BOVALLIUS, C. New or imperfectly known Isopoda. Part III. With 4 plates . AURIVILLIUS, CHR. Bidrag till kännedomen om våra solitära fa(2 Ua Ven HR (5 ps 0 TSK äss rer ESR SEE SENSE AT SES a SN ae a Rd Sid. 1—18. NEN NN 2 1—13:. < sne Ne Fr da Sää aft vanor Mm rst serna MIRI KE DRAG) dd || mn EA på AR PARA | läsbtt a 4 kesjtia p it föännt vär vd FT gsm Amir! Alle don SIKA Hild UD Me Mg 3 tu ronrorferspenpålälk ål strat PARA attt HG PE PF xeoroWve i8T—T SÄ rt LS J - dj SK Jämint ME ber äklgoluns argprerbl FRA Aj Ch anlänt sal HOK sh ban ARR SE va n a mm RR sw ae D viran VV pe 1 MM [Ke + arr oto) nNVA & - neta - "atälllv4 Ave Av ARRÖARNE "us SR co q RE SMS BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band, 12. Afd. IV. N:o1, EN SIR TER INSAMLADE PÅ KAMARUN-BERGET AF G. VALDADU ocH K. KNUTSON. IC COLEOPTERA: CETONIIDAE ET LUCANIDAE. AF CHR. AURIVILLIUS. MEDDELAD'T DEN 10 FEBRUARI 1886, GENOM G. LINDSTRÖM. STOCKHOLM, 1886. KONGL. BOKTRYCKERTIET: P. A. NORSTEDT & SÖNER. TORA GL URAMANR LR Sä | ”ä a DAG gr kv + | "EE (AA SM ST a VITS a Må N rv ha | [J SÖRLDYAE AE) - SS iv J i i , -är TCLTE "dv av f | MN | GG | I ng fa - MORSAN DD UNIKA JSF 1 AR äs IR - | 0 VU Hi I et e + RN i X 14 | i | I | HREF MIOBMMÖFE 7 JUR. ; MIA KITE TROR Ja Ne C ; MEAN oh ID i denna uppsats förtecknade och beskrifna arterna äro alla insamlade vid Mapanja på södra sidan af Kamarunberget af de svenske kolonisterna derstädes herrar G. VALDAU och K. KNUTSON under början af år 1885. Djuren voro förvarade i sprit och anlände hit till riksmuseum i november samma år. Ehuru blott en del af samlingen kunnat bearbetas i denna uppsats, visar sig dock, att flere former äro för vetenskapen nya eller åtminstone hittills litet kända och beaktade. När jag hunnit bestämma äfven den återstående delen af samlingen, hoppas jag blifva i tillfälle att närmare redogöra för egendom- ligheterna i imsektfaunan vid Kamarun. Nu må det vara till- räckligt påpeka, att en jemförelse mellan insektformerna från de olika delarne af Afrikas vestkust är af synnerligen stort intresse, men att ännu inga utförligare arbeten i den vägen kunnat utföras, enär lokaluppgifterna för de skilda arterna och varieteterna hittills ej varit tillräckligt noggranna. För en stor del af de från dessa trakter beskrifna insekter har man ej annan lokal uppgift än Vest-Afrika eller Guinea; en be- teckning, som ej alls tillfredsställer den nutida vetenskapens kraf på noggrannhet. För att en gång en verkligt veten- skaplig framställning af hithörande frågor skall blifva möjlig, är det nödvändigt, att till utgångspunkt ega goda förteck- ningar på insekter från vissa bestämda områden. Det är i denna riktning, jag hoppas gagna vetenskapen genom efter- följande förteckningar från Kamarun, och jag har derföre alltid sökt, att jämföra formerna derifrån med närstående former från trakterna norr och söder om Kamarun för så vidt dessa varit mig bekanta och tillgängliga. Fam. Cetoniidze. 1. Mecynorrhina torquata DRURY. 1782 Scarabeus torquata Drury Ill. Exot. Ins. Vol. III. p. 60 t.44 £.1. 2. Goliathus >» 1838 Mac LeaY Ceton. of S. Africa, p. 33, I, P. » 1838 WaATERHOUSE Charlesworth. Mag. N. H.: (2) Moll l2, p. 635 ot fig teol Mecynorrhina » 1842 BuRrRMEISTER Handb. B. 3, p. 184. gg, 29. » » 1845 WEstTWwoop Arcana Ent. Vol. 1, p. 169 tt. ATEN PoE SAO 1817 Cetonia collaris SCHÖNHERR Syn. Ins. Vol. I: 3, p. 117 D. SOK P Mas: 36”—83”. Variat colore lete viridi vel obscure cupre- scente-viridi, cornu plus minus porrecto et curvato elytrisque plus minus albo-maculatis, interdum fere unicoloribus. Cornu minorum supra leve, haud tuberculatum. . Femina: 55'7—63”. Color ut in mare variabilis; thorax in specimine uno a margine antico ultra medium albo- bivittatus. 2. Mecynorrhina Savagii HARRIS. 1844 Mecynorrhina Savagii Harris Boston Soc. of Nat. Hist. Journ: "VOlju4, pir408, ti alfa 21SONANP > » 1845 WEsrtwoop Arcana Nat. II, p. 131, SL ng 2 G Nenne: Exemplaret stämmer ganska noga med WESTWoOoDsS figur, ehuru banden på thorax ej äro så lifligt gula. Baktarsernas första led är dock enfärgad svart och ej gul såsom på WEST- Woops figur och enligt HARRIS beskrifning. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDI: BAND: 125 AFD. IV. N:O I; 5 3. Megalorrhina Harrisii WESTW. var. eximia n. var. &A. Differt a figura typica et descriptione Westwoodi!): tibiis extus bisinuatis et distincte (dente apicali excepto) bidendatis (omnino ut in genere Mecynorrhina); elytris apicem versus magis angustatis; corpore subtus testaceo suturis enes, abdomine plagaque postica metasterni castaneis; femoribus omnibus lzete viridibus, latere antico plus minus testaceo-vittatis, tibiis tarsisque 4 anterioribus nigris et tarsis posticis articulis (duobus primis nigris exceptis) testaceis. Long. corp. 41” (cornu, in nostro specimine amisso, excepto). 9. Supra brunneonigrå, omnino non &eneo-micans; clypeo fronteque (margine toto angusto et lateribus verticis nigris exceptis), flavo-testaceis; elytris apicem versus ut in mare angustatis, obsolete costatis; corpore subtus ut in mare colorato; articulis 3 primis tarsorum posticorum nigris. Long. corp. 39” Processus metasternalis utriusque sexus ut in M. Poggiana DEw.?) formatus. 4. Eudicella Gralli BUoQUET. var.? &S. 17 specimina, 32—43” longa. Smaragdina, nitida, elytris plus minus aureis, semper vitta lata ab humeris usque ad umbonem apicalem extensa alteraque vitta suturali, versus scutellum latissima et plus minus cum vitta humerali con- Juncta lete viridibus (margine laterali vittaque media plus minus ab apice versus basin extensa igitur aureis); elytris apicem versus valde angustatis (in specimine maximo ad basin 22”, ad umbones apicales 12” latis); pygidio viridi, punctato. 2. Duo specimina, 35—36” longa. Colore maris, at elytris paullo magis viridi-micantibus; pygidio lateribusque pectoris grosse nigro-aciculatis. 5. Coelorrhina Hornimani BATES. Coelorrhina Hornimani BATES Trans. Ent. Soe. 1877 p. 202; 1879 t.1 £.1. I 7—337; 2 20—29"—30"'. Genom pannans långa och hopstående utskott hos & samt det starkt tvärrynkiga pygidiet och den något längre scutellen !) Trans. Ent. Soc. London. " Tom. 5. 1847 p. 20 tab. 1 f. 2. 2) Berlin, Ent. Zeitschr- Band 28. 1884 p. 91 fig. 7. 6 - AURIVILLIUS, INSEKTER INSAMLADE PÅ KAMARUN-BERGET. skiljes denna art lätteligen från den följande. Hanen stämmer väl öfverens med BATES figur. 6. Coelorrhina affinis n. sp. Oblonga, lete viridis, capite supra — occipite excepto — et femoribus quatuor anterioribus in margine superiore rufis; elytris aureis, plus minus viridi micantibus, singulis nigro-bi- maculatis, sutura vittaque obliqua inter maculas nigras viridibus; tarsis ommnibus totis nigris; pygidio parum et obsolete trans- versim rugoso; scutello viridi triangulum equilaterale formante ; preterea ac C. Hornimani fere xeque punctata et sculpturata. AA: capite antice fronteque vix pone marginem anterio- rem oculorum excavatis; clypeo angulis lateralibus obtusis, medio apice carimato et cornu brevissimo, erecto, apice subtrun- cato et haud lateraliter aucto armato; margine frontali medio sinuato, dentibus brevissimis obtusis paullo distantibus ornato; tibiis anticis utringue inermibus. Long. eorp. 27”. Q: clypeo apice levissime simuato, subtruncato; tibis anticis extus tri-dentatis. Long. corp. 27”. ACK CK: Coelorrhina affinis m. caput maris. De båda hemsända hanarne af denna art afvika med afse- ende på clypei bildning så mycket från alla hittils beskrifna arter af slägtet Coelorrhina, att jag ej tvekat att beskrifva dem såsom en egen art, ehuru de visserligen för öfrigt komma mycket nära intill C. Hornimani. Jag gör det så mycket heldre, som de båda exemplaren sinsemellan äro hvarandra lika och ej visa några öfvergångar till föregående art. C. affinis I afviker, så vidt jag kan finna, från alla hittils beskrifna arter af slägtet derigenom, att pannan är så föga utskuren, att dess framkant ligger föga eller intet bakom ögonens framkant. BIHANG . TILL: K. .SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFDi IV: N:o 1. 7 7. Aphelorrhina julia WATERHOUSE. Aphelorrhina julia WATERHOUSE Ann. Mag. N. H. (5) 3 p. 87, 1879; (H)ESEP: 20D: » simillima KrRaaAtTzZ (non WeEstTWw.) Deutscbe Ent. Zeit. BI24SS0T p: 65. rguelongeorp: 20700: 8. Plesiorrhina cineta OLIV. var. Watkinsiana LEWIS. Plesiorrhina Watkinsiana LEWwIis Ent. M. Mag. Vol. 15. 1879 p. 198. ll FA:20.92 — long. corp. 267—30'. Hec forma (aut species?) a Pl. cincta Oliv. facillime distin- guitur corpore scutelloque angustioribus et longioribus, margine thoracis et elytrorum punctatis (haud fortiter aciculatis ut in specimine forme typice ex Ambriz Africe occidentalis) nec non corpore supra magis olivaceo-xneo et pygidio maculis tribus basalibus favis, interdum in fasciam basalem confluen- tibus ornato (forma typica pygidium maculis duabus fulvescen- tibus, marginem basalem haud attingentibus ornatum habet). Det synes mig, som om GERSTAECKER ej haft tillräckligt skäl för att anföra Pl. Watkinsiana LEWIS såsom en blott synonym till P. cincta ÖLiv., ty den synes mig bilda åtmin- stone en synnerligt god localform, kanske en egen art. Alla ex. från Kamarun öfverensstämma sinsemellan i de ofvan upp- tagna kännetecknen och :skilja sig till habitus mycket från det exemplar af hufvudformen som finnes i Riksmuseum från Ambriz. Framtiden får afgöra, huruvida några öfvergångs- former äro att finna 1 de mellanliggande trakterna. Såsom äfven GERSTECKER anmärker hafva en stor del af exemplaren, så väl hanar som honor, elytras spets bakom det gula tvär- bandet rödgul och utan metallglans; endast ändbucklan behåller ständigt den mörka svartgröna färgen, som elytra ega framom det gula tvärbandet. Fist: Pygidium: fig. sin. Pl. cineta OLIV.; fig. dext. Pl. Watkinsiana LEW. 8 AURIVILLIUS, INSEKTER INSAMLADE PÅ KAMARUN-BERGET. 9. Pachnoda inseripta GOoRY et PERCH. AA (2) Cetonia inscripta GOoRY et PERCHERON Monogr. Ceton p. 179, [0 SA la MID 9. Supra rufescente-flava, margine antico et puncta duo in disco clypei, plaga ut signum V formata verticis, macula media magna triangula flavo-repleta — latere posteriore tri- anguli perangusto et in medio interrupto — et margine postico thoracis, maculis 8 elytrorum (maculi humerales desunt), summoque apice scutelli nigris; subtus violascente nigra mesosterni processu globuliformi lete flavo, segmento ultimo abdominis pedibusque — trochanteribus et summo apice tibia- rum exceptis — rufis; pygidio nigro apice brunnescente; tibiis anticis extus fortiter bidentatis. — Long. corp. 30”. Jag har ej kunnat finna denna vackra och karakteristiska art omnämd och beskrifven på något annat ställe än i GOorY och PERCHERONS !) monografi. Den torde derföre vara ganska sällsynt. Att döma efter figuren har typexemplaret varit en SF, ty framtibierna äro ej märkbart tandade 1 utkanten. Det mig föreliggande exemplaret från Kamarun har deremot två taggar 1 framtibiernas utkant, af hvilka dock den öfre, som sitter på midten, är kortare och svagare. Det torde derföre få anses såsom en 9. För öfrigt afviker detsamma från beskrif- ningen på anförda ställe derigenom, att kroppen är på undre sidan violett-svart, ej grönaktig, hvilken färg äfven sträcker sig till större delen af pygidiet samt till alla abdominalseg- menten utom det sista; såväl pygidiet som kroppens undre sida saknar hvarje spår af hvita fläckar; på öfre sidan saknas elytras svarta humeralfläck och är endast svagt antydd genom några strödda, fina svarta punkter, som också visa sig kring scutellen; den breda, A formiga fläcken på midten af thorax, har sina bakre hörn nästan sammanbundna af en fin svart linea, som således bildar den tredje sidan i triangeln. Mellan- bröstets nästan klotrunda utsprång har öfre sidans lifligt, gula färg och är således ej så mörkt som benen samt är kortare och mindre nedböjdt än hos P. impressa GOLpF. Suturen mellan mesosternum och metasternum är otydlig, men utmärkt !) BURMEISTERS beskrifning (Handb. Ent. B. 3 p. 525) är en blott öfversättning deraf. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o l. 9 genom den skarpa, tvära färggränsen samt derigenom, att den intryckta linien, som finnes längs metasterni midt, ej sträcker sig ut på mesosternum. 10. Diplognatha gagates FORSTER. 1771. Scarabeus gagates ForstER Nov. Spec. Ins. p. 6. n. 6. Cetonia > 1775 = FaApBrRicIuS Syst. Ent.: p. 49 n. 28. > >» 1781 - FABrRIcrus Spec. Ins. I p. 57 n. 40. > > 1787 << FaABricius Mant. Ins. I p. 30 n. 50. > > 1788(?) GMELIN Syst. Nat. I: 4 p. 1574 n. 334. » / 1789 OLIVIER Entomol, I: 6 p. 25 n. 250004 SEO LOL 206) > >» 1792 - FaABRICIUS Eut. Syst; I: 2 p. 144 n. 66. > 2801 TT FABRICIUS Syst: Eleuthslpi 151 DA LL > > 1823 <LATREILLE Voyage OCailliaud IV Pp. 2806: SOLEN Diplognatha » 1833 <DGorY & PERCHERON Monogr. Ceton. p. 123 n. 3 (ex parte). > > 1842 BURMEISTER Handb. III p. 621n.2. > 2 ILST9N =E ARorLDA Col Hefte. 167: p-v 48: 1774 Scarabeus Carbonarius DE GEER Mem. IV p. 324 n. 18 (ex parte minore)!) Enär denna art mångfaldiga gånger blifvit förvexlad med Diplognatha Silicea Mac LzEAY anser jag det vara skäl att äfvenledes anföra en fullständig synonym lista för denna sed- nare art. 1774 Scarab&eus carbonarius DE GEER Mem. IV p. 324 n. 18 (max ex parte).l) » » 1833 GoryY & PERCHERON Mon. Ceton. Ta LOVES Diplognatka > 1857 BoHEMAN Col. Caffrar. II p. 42 ör SE) 1838 » silicea MACOREAY (I Z00L Afr: III Cp: SANT OLE > > 13842 BurmMeistER Handb. III p. 621n.1. > > 1857 BoEMAN Ins. OCaffr. II p. 42 Dn. 130; Häraf framgår att D. gagates Forst. ej förekommer i södra och östra Afrika utan der ersättes af D. silicea. ') Restant in collectione De Geeri specimina tria, quorum duo prima sunt D. silicea ML., tertium D. gagates FORST. 2?) Specimina typica Bohemani tibiis intermediis unidentatis instructa sunt nec nisi statura minore a D. silicea ML., forma typica, differunt. Conf. HAROLD Col. Hefte 16 p. 79. 10 — AURIVILLIUS, INSEKTER INSAMLADE PÅ KAMARUN-BERGET. 11. Pseudinea admixta HoPE var. Knutsoni n. var. Supra opaca, castanea, vix virescens capite thoraceque obscurioribus, elytris dilutioribus; clypei margine antico et laterali ante oculos et circa elevationem mediam fortiter punc- tato, virescente; capite reliquo thoraceque omnino concoloribus subtilissime et densissime, vix conspicue punctulatis, thoracis margine omni — laterali incrassato — viridi; scutello trigono, levi, castaneo; elytris castaneis sutura, macula humerali et apicali irregularibus nec non margine postico serrato viridibus, punctis minutissimis obscuris subseriatis instructis; subtus viridis medio metasterni plus minus, marginibus posticis segomentorum abdominis, tibiis tarsisque ferrugineis, his apice infuscatis; pygidio obscure virescente-ferrugineo, medio obtuse elevato. — Ilong, cOorporis. 20mm-—52 0mm: Mas: tibiis anticis extus unidentatis; abdomine subtus medio levissime longitudinaliter canaliculato. Femina: tibliis anticis extus bidentatis, dente superiore minore; abdomen subtus medio omnino non impresso, equaliter CONVexo. Till storlek och form liknar denna art mycket Ps. admixta HopPrzr, men saknar hvarje spår af hvita fläckar både ofvan och inunder, har clypei framkant nästan tvär samt dess sidor grön- aktiga och starkt punkterade. Thorax har den förtjockade sidokanten grön och disken mörkbrun, hvilket är rena mot- satsen mot hvad som enligt Krasarz !) är förhållandet hos Ps. admixta Horr. Elytra äro nästan enfärgade; ty förutom skul- drans och ändbucklans mörka fläckar visa sig endast hos & några spår af mörka skuggningar här och der på midten, men ej åt kanterna. Abdominalsegmenten sakna också den af KRAATZ !) omnämda trekantiga rödgula fläcken mot basen utåt. På grund häraf synes mig denna form vara tillräckligt skild från Ps. admixta HoPz. 12. Pseudinea diehroa GERST. Pseudinca dichroa GERSTACKER Mittheil. Nat. Ver. Neu Vorp. und Rägen. B. 14. 1883 p. 30. Mas: tibiis anticis angustioribus extus unidentatis; abdo- mine simplice. 1) KRAATZ Deutsche Ent. Zeitschr. B. 24. 1880 p. 159. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o 1. 11 Femina: tibiis anticis latioribus extus bidentatis, dente superiore multo minore. GERSTAECKER synes endast hafva egt det ena könet, ty ehuru abdomen saknar intryckt midtlinea på alla föreliggande exemplar, så visar sig dock en tydlig könsskilnad med afseende på framtibierna, som hos hanen äro vida, smalare och utan spår af den öfre sidotanden. Hanen har äfvenledes omkring 5—7 hvita punkter på hvarje sida af prothorax. 13. Charadronota soror KRAATZ!) var. punetata nov. var. (an nov. spec.?) Nigra, nitida; macula communi frontis clypeique, thoracis margimibus lateralibus, epimera mesothoracis supra, maculis binis elytrorum, macula subrectangula maxima utrinque metas- terni, macula oblonga in episternis metathoracis, margine exteriore coxarum posticarum, macula triangula processus intercoxalis abdominis, seomento secundo abdominis (marginibus exceptis), maculis lateralibus segmentorum 1i, 3 et 4: abdominis, macula longa transversa media seomenti quinti abdominis nec non macula rotundata utringue pygidii aurantiacis; clypeo apice bidentato marginibus elevatis, sat fortiter punctato; frontis maxima parte levi, nitidissima; vertice punctato; thorace heptagonali, supra basin scutelli producto, processu apice rotundato-acuminato, lateribus grosse punctato-strigoso, deinde punctato, disco medio impunctato, levi, scutellum versus im- pressione profunda, elongata, antice obtusa instructo; elytris punctis paucis minutis undique subseriatis, nec apice nec lateraliter aciculatis, omnino non medio costulatis aut sulcatis; pygidio puncetato, vix aciculato; lateribus metasterni abdo- minisque et margine postico segmenti 5' abdominis grosse sparsim punctatis; segmento sexto grosse aciculato. — Long. corporis 22mm. Ehuru arterna af detta slägte synas vara något vexlande till färgteckningen, tror jag dock att föreliggande form ej blott på grund af färgen utan äfven genom skulpturen och storleken så pass afviker från Ch. soror KrAATtzZ (fr. Ashante), att den förtjenar ett eget namn. Huruvida den är en egen art, vågar jag ej utan exemplar af Ch. soror till jemförelse afgöra. Från Ch. quadrimaculata Gor. PErRCH. är den väl skild 1) KRAATZ Deutsche Ent. Zeitschr. B. 27. 1883 p. 389. 12 = AURIVILLIUS, INSEKTER INSAMLADE PÅ KAMARUN-BERGET. både genom form, storlek och skulptur. Den är ett ytter- ligare exempel på det förhållandet, att kamarunformer afvika ran närstående arter i Öfre Guinea (Sierra Leona etc.) genom frånvaro af nålristade ställen. Ch. quadrimaculata har nämligen så väl elytras spets som pygidium ytterst lätt och fint nål- ristade. 14. Incala Camarunica n. sp. Nigra, griseo nigroque plus minus dense squamosa; clypeo magno angulis rotundatis, margine antico medio vix producto, late rotundato, disco medio obtuse tuberculato; fronte medio tuberculo majore obtuso ornata; capite, clypeo thoraceque undique dense, equaliter grosse punctatis, fere favosis, griseis; thorace sexangulo angulis anticis acutis productis, posticis subrectis, mediis obtusioribus, disco imnequali, lateraliter im- presso minime autem tuberculato; scutello apice obtuso, cordi- formi, punctato; elytris elongatis, subparallelis, basi truncatis, humeris paullo rotundatis, apice conjunctim rotundatis, angulo suturali valde rotundato, obtuso, griseo-nigroque variis, basi obscurioribus, apice multo dilutioribus, macula magna communi, optime definita, atro-sericea, obceordata, postice subtruncata; pone medium sita, punctis circumvallatis, subseriatis insculptis; corpore subtus pedibusque brunneo-nigris, sparse breviter oriseo- pilosis, punctatis; tibiis anticis extus bidentatis dente majore prope spinam apicalem, dente minore ante medium sito; tibiis 4 posticis extus prope apicem macula distincta griseoalba or- natis. — 2 Long. corporis 16mm. Differt a congeneribus 1:0o eclypeo fronteque tuberculatis, 2:0 thorace 2&qualiter, undique punctato, haud tuberculato, 3:0 macula communi elytrorum et 4:o tibiis 4 posterioribus extus albo-maculatis. Fam. Lucanide. 15. Homoderus Mellyi PARRY. 1862 Homoderus Mellyi PARRY Proc. Ent. Soc. 1862 p. 107 7 Q. 1863 WEstwoop Trans. Ent. Soc. (3) Vol. 1 ta LOL Gö (forma mind Nef SKP: 1864 Parry Trans. Ent. Soc. (3) Vol. 2 p. 38 t. 11 f. 6 Y caput (forme max.). , » 1864 DEYROLLE Ann. Soc. Ent. Fr. (4) Vol. 4 pra br de Er 2 SUOMI INANN) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o I. 13 Mas: 1 ex. 47” (mandibulis 15” long. exceptis) long. Forma maxima cum figura Deyrollei mandibulis intus magis dentatis exceptis optime congruens. 1 ex. 29” (mand. 10” 1. exe.) long. Forma minor fronte concava, omnino non carimato-clevata. Femina: 3 ex. 26—28” long. 16. Metopodontus Savagei HoPrzE. 1842 Lucanus Savageli FORE ANnNN Mag. INSE EVolH mp. 44 DNS Metopodontus » 1845 HoprE Cat. Lucan. Coleoptera p. 11. » > 1870 Parry Trans. Ent. Soc. 1870 t. 2 5 ANU (Orm arsmno), Coe (f£. maxima). Mas: 1 ex. 35” (mand. 21” long. exc.) long. Forma maxima cum figura Parryl — vittis duabus mediis thoracis fere ad basin extensis exceptis — bene congruens. Femina: 1 ex. 25” long. 17, Prosopocoelus antilopus SWEDERUS. 1787 Lucanus antilopus SWwEDERUS K. Vet. Nya Handl. T. 8 p. 1861t. 1 8 fIr( forma minor). Prosopocoilus » 1870 PaArrY Trans. Ent. Soc. 1870 p. 35. 1842 Lucanus picipennis HorPE Ann. Mag. N. H. (1) Vol. 9 P. 494, n02.. (gä forma media). 1845 Cladognathus quadridens <HorE Cat. Lucan. Col. p. 14. » » 1875 DoHrNn Stett. Ent. Zeit. B. 36 p. 292. (11 forme descripte). 1845 » Sayersi HöPE. (Cat. Lucan. Colp. L£I(G forma max.) 18435 » Speculifer HorPE Cat. Lucan. Col. p. 14 .(& forma min.; 2). 1845 » Senegalensis HorprE Cat. Lucan. Col. p. 14 (S forma min.). Mas: 1 ex. 29” (mand. 6” long. exe.) long. Cum varietate I a D:o DOoHRrN descripta ut videtur bene congruens, mandibulis, capite thoraceque densissime subtilissime granulatis, elytris dense subtiliter punctulatis; supra castaneus mandibulis, lateribus capitis, marginibus anguste maculaque laterali thoracis, sutura augustissima margineque elytrorum nigris, subtus rubro-casta- neus tibiis infuscatis, tarsis nigris; tibiis posticis inermibus, tibiis intermediis sinistra dente acuto, dextera dente minutis- simo, vix conspicuo armatis. 14 AURIVILLIUS, INSEKTER INSAMLADE PÅ KAMARUN-BERGET. 18. Nigidius auriculatus GORY. 183 Platycerus auriculatus GorY in Gnuerin Icon. Reégne Anim. pe HOTAT IEA Nigidius ) 1838 WzEstwoop Entomol. Magaz. Vol. 5 pis200: > > 1847 BURMEISTER Handb. V. p. 433 n. 2.? Eudora > 1851 CASTELNAU Hist. Nat. Ins. II p. 174. Nigidius > 1858 THOMSON Archiv. Entom. II p. 48. Mas: lex. 204: long. BURMEISTER beskrifver thorax såsom punkterad äfven i midten; detta är ej förhållandet med föreliggande exemplar och motsäges äfven af WEstwoop och THOMSON i tydliga ordalag. Möjligen har BURMEISTER haft en annan art (t. ex. N. eribricollis PARRY) för sig. Exemplaret från Kamarun har hufvudets sidor framför ögonen mycket djupt intryckta och intryckningen nedåt väl begränsad af en utstående kant. Denna karakter finner jag ej betonad hos författarena, och den kan ej ses på GUERINS figur. Då jag saknar material för jem- förelse, vågar jag emellertid ej närmare yttra mig om dess betydelse. Nigidius bubalus Fårr Col. Caffr. II p. 385 är sannolikt = N. delegorguei THOmMs och ej den verkliga N. bubalus (SWED.) et Auct. SWEDERI figur!) har så vidt jag kan förstå hufvudet upp och ned vändt, hvaraf förklaras, att mandibelns utskott vetter nedåt samt att clypeus har en så egendomlig form och storlek, som afviker från allt hvad man känner bland Lucan- iderna. 19. Passalus (Erionomus?) pilosus n. sp. Oblongus, subparallelus, nigropiceus aut piceus; anten- narum clava triarticulata, clypei margine antico 4(—35—6) dentato— dente enim medio sxpe obsoleto, interdum autem bifido — thorace transverso, supra nitido, punctis minutissimis undique adsperso, punctis majoribus autem omnino destituto, linea im- pressa marginali antice intra oculos et in medio marginis postici interrupta; elytris striis dorsalibus levibus, lateralibus obsolete punctatis, humeris et margine basali ferrugineo-barbatis; ') In flguris Swederi caput inversum est, unde cornu mandibul2e deflexum et »clypeus (r. labium) subquadratus, emarginatus». + BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12: AFD. IV. N:O 1. 15 subtus lateribus prothoracis, processu angusto prosterni, lateribus meso- et metasterni nec non tibiis intermediis et posticis supra — his minus dense — fulvo pilosis. Long. corporis 32mm. HHmm. Differt ab Erionomus planiceps EscH., cui valde similis est, 1:o clypeo antice dentato et sinuato, haud recto; tuberculis apica- libus carimarum frontis porrectis et in ipso margine, haud ante marginem sitis; 2:0o processu prosterni minus deflexo-curvato, magis piloso-punctato et angustiore; 3:0 statura minore (50 specimina inter se 2xqvalia comparavi) et 4:o striis lateralibus elytrorum obsoletius punctatis. Denna form, som synes vara allmän på Kamarunberget, har troligen hittills förblandats med Erionomwus planiceps ESscH, från hvilken den genom ofvan anförda kännetecken dock synes vara väl skild, helst jag ej funnit ett enda exemplar, som närmar sig den typiska planiceps, hvilken tyckes hafva en längd af omkring 42”. Skulle man strängt hålla fast vid de af KaAuP i hans monografi anförda grupp och slägtkänneteck- nen, så borde denna art snarare föras till något slägte inom Leptaulacex. Det synes mig dock omöjligt att till slägtet skilja densamma från planiceps EscH. QUEDENFELDT !) säger att hans exemplar från Quango alla voro omkring 32mm. långa, möjligtvis hafva de tillhört pilosus, dock är det förvånande, att han i så fall ej nämner något om clypei afvikande form, ty de äldre författarne beskrifva alla clypeus hos planiceps på samma sätt, såsom ses af följande citat: »elypeus antice trun- catus, supra tuberculis duobus distantibus»> ESCHSCHOLTZ ”); »Der Kopf mit gerade abgestutztem Vorderrande — — die 2 vor- dern Höckern — — hinter dem Vorderrande» IMHOFF 3); »le bord du chaperon droit» (jmf. äfven fig. 3 tab. 78) PERCHERON?); »from the apex of the central tubercle pass forwards divergent elevated carin&e which terminate in small acute tubercles a little before reaching the margin of the clypeus which is entire» SMITH >); »clypei margine edentato» BURMEISTER ). Alla dessa uppgifva också en storlek af minst 42mm. !) Berliner Entom. Zeitschr. B. 28 1884 p. 267. ?) Dissertatio de genere Passalus. p. 10 n. 11. 3) Berichte naturf. Ges. in Basel. B. 5. 1842 p. 172. 4) Monogr. des Passalides. Suppl. 1. p. 25 n. 43 t. 78 f. 3 (= Magaz. de Zool. (2) 3. 1841). 5) Nomencel. Col. Ins. Part 6. Passalid&e p. 19 t. 1 f. 6. fy Handb: der Enmtomoli : Bi 5 p. 471. 16 AURIVILLIUS, INSEKTER INSAMLADE PÅ KAMARUN-BERGET. 20. Passalus (Didimus) parastictus IMHOFF. 1843 Passalus parastictus IMHOFF Ber. iber die Verh. naturf. Ges. Basel. Bröd ps rule » » 1847 BURMEISTER Handb. d. Entom. B. 5 pi AOrnE 20: Leptaulax » 1868 Kaur GColeopterol. Hefte 3. p. 11 1 VÅG Didimus » 1871 KaurP. Monogr. Passaliden p. 30 n. 4. 13844 Passalus africanus PERCHERON Magaz. d. Zool. (2) Vol. 6. "INSeCtes t. LD tf. ec Spec. unicum: 26” long. Genom föga divergerande, ej halfeirkelformigt böjda pann- lister, efter hela sidorna, men ej 1 midten groft punkterad prothorax, kommar-liknande ärr i mesosterni kant och det hår- lösa metasternum, som har glatt endast i bakhörnen och innan- för bakkantens midt groft punkterad skifva samt nålristade, ej punkterade sidofält, skiljer sig denna art från sina sam- slägtingar. 21. Passalus (Didimus) duplicatus HAROLD var. levipectus n. var. 21884 Passalus (Didimus) duplicatus QUEDENFELDT Berlin. Ent. Zeitschr. BI2SNpER ONE 7 specimina: 22”—25”' long. Speciei Haroldi, ut videtur, simillimus metasterno omnino impunctato, areis lateralibus opacis impunctatis, impressionibus obliquis mesosterni parum impressis, interdum obsoletis et male definitis presertim differre videtur. A P. parastictus IMHOFF hec forma facillime distinguitur 1:o metasterno impunctato; 2:o carinis mediis clypei multo magis divergentibus et distantibus, arcuatis; 3:o impressionibus mesosterni brevioribus, latioribus et magis obsoletis; 4:0 prosterni processu postico subqvadrato, omnino opaco, carbonario, margine elevato et impressione media cochleiformi ornato; 5:o labio densius punctato et 6:0 humeris elytrorum brevius, fere obsolete pilosis. Enär jag ej varit i tillfälle att se något exemplar af Harorps P. duplicatus vågar jag ej afgöra, om denna form är blott en varietet eller verkligen skild från HAROLDS art. Det är emellertid troligt, att den är identisk med den, som BIHANG. TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD.: IV. N:o 1]. 17 QUEDENFELDT beskrifvit från Quango och som enligt honom bör hänföras till HAROLDS art. Så länge emellertid inga öfver- gångar påträffats, torde denna form åtminstone förtjena ett eget varietetsnamn. 22. Passalus (Didimus) Knutsoni n. sp. Modice deplanatus, nitidus; fronte clypeoque rugosis, im- punctatis; tuberculo medio frontis quam lateralibus majore, antice carinas duas arcuato-divergentes, medio apiceque tuber- culatas emittente; clypei margine dentibus 4 majoribus ornato et medio emarginato, obsoletissime bidentato; prothorace nitido, undique punctis minutissimis, vix conspicuis et preterea punctis circiter 20 magnis prope angulos anticos nec non in linea laterali obsito, fovea laterali vix aut obsolete punctata; elytrorum striis dorsalibus levius, lateralibus fortiter punctatis; processu postico prosterni margine postico paullo elevato, nitido, disco plano opaco; impressionibus obliquis mesosterni brevibus, subrotundatis; metasterni disco ex maxima parte lxevi, impunctato, areis lateralibus et angulis anticis disci punctis densis, piligeris obsitis; lateribus prosterni, humeris elytrorum, metasterni lateribus tibiisque intermediis et posticis extus, — illis densius — fulvo-hirtis; tibiis intermediis margine exteriore nec dentato nec serrato. — Long. corporis 32”. Heec species egregia a congeneribus facillime distinguitur: 1:o statura majore; 2:0o fronte clypeoque impunctatis; 3:0 prothorace ad angulos anticos tantum grosse punctato; 4:0 angulis anticis areisque lateralibus metasterni dense punctatis, pilosis et 5:o segmento ultimo abdominis elevato-marginato, linea areuata profunda intramarginali impressa. KauvP omnämner ej vid beskrifningen af de annars så när- stående slägtena Didimus och Eeptaularx den utmärkta karak- ter, som kan hämtas från utbildningen af bakbröstets sidofält och som förtjenar att synnerligen framhållas, enär man genast derpå kan skilja slägtena åt. Jag bifogar den derföre här såsom ett tillägg till KAuPs diagnoser och gör det så mycket heldre, som jag i Riksmusei samlingar äfven påträffat en art af slägtet Leptaular från Old Calabar. 13 AURIVILLIUS, INSEKTER INSAMLADE PÅ KAMARUN BERGET. Addendum ad characteres generum Didimus KAUP et Leptaulax KAuPr: Leptanulazx. Metasterni are& laterales utrinque duplices, marginibus elevatis a disco metasterni et inter se bene separate; arexe in- teriores antice late usque ad coxas posticas extensex, ante medium angustate, deinde sensim latiores et maximam partem marginis postici metasterni occupantes; are& exteriores anguste sublineares, apice acuminate. Discus metasterni igitur parvus, subcordiformis. Didimus. Metasterni are& laterales interiores haud discrete; exteriores margine elevato a disco metasterni bene separate, antice anguste, sensim latiores et pone medium arcuato-dilatatae, deinde angus- tate et in angulo postico acute desinentes. Discus metasterni igitur magnus, totam latitudinem posticam metasterni occupans. Fig. 3. Metasternum. Fig. sin. Leptaulax dentatus WEB.; Fig. dext. Didimus Knutsoni Aur. BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR, Band, 12. Afd. IV. N:o 2, TAKTTAGELSER FRÅN EN MED UNDERSTÖD AF ALLMÄNNA MEDEL SOMMAREN 1885 FÖRETAGEN GEOLOGISK RESA TILL IRLAND, NORRA FRANKRIKE, HOLLAND OCH WESTPHALEN. AF JOH. CHR. MOBERG. MEDDELADT DEN 10 MARS 1886 GENOM G. LINDSTRÖM. STOCKHOLM, 1886. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. BENA dad ANIRNRAR LÄa ÄTA Kd d Ks OSS de SAA pan IK fm ; OT Å NER EAA TIG TA ! = ' HERA ARA RESET dn ge eltrörertin CRRT bi ieleng | Ä ng RE er AE äfininke ; "FAN H Np höldpba, [A a d wet NNE OK AM LR rå | les a gin SL ATA i FREE Fi I Ändamålet med denna resa var hufvudsakligen, att i ut- landet insamla lämpligt jemförelsematerial för en kommande undersökning af faunan i Sveriges äldsta kända kritaflagringar. De fossil, som härvid insamlades, hafva öfverlåtits till Lunds Universitets Geologiska Museum. hvarest redan förut bety- dande samlingar af fossil från främmande kritsystem förefun- nos. Af de iakttagelser, som under resan gjordes, torde må- hända några från Irland och Norra Frankrike vara förtjente att här särskildt framläggas, enär de synas mig kunna tjena till ett, om än obetydligt, inlägg i frågan, om den ställning "dessa länders kritsystem intaga till vårt. Härvid görande början med hvad som rör Irlands krit- system, tar jag mig friheten förutskicka en kortfattad redo- görelse för förekomstens natur, och sker detta, oaktadt jag mer än väl vet att jag i en dylik redogörelse endast kommer att upprepa af gammalt kända saker, dock i den tanken, att min framställning af lagerföljden inom Irlands kritsystem, för så vidt det hos oss eger motsvarighet, derigenom skall vinna ej obetydligt i klarhet. Kritsystemet, som på Irland endast förekommer i öns nord- östra del, kan i allmänhet sägas, åtminstone för så vidt det visar sig i dagen, endast utgöra en jemförelsevis smal rand rundt om den här uppträdande basalten, hvilken dock på flera ställen går ända ned till stranden, sålunda afbrytande samman- hanget mellan de olika kritförekomsterna. På en af dessa, nämligen White Head, kunde i det stora kalkbrottet tydligt iakt- tagas, huru basalten hvilade ofvanpå kritsystemets lager. I följd af detta sitt grannskap med en eruptiv bergart har krit- systemet, åtminstone i dess öfre lag, erhållit en egendomlig petrografisk habitus. Skrifkritan har nämligen öfvergått till en särdeles hård, tät, hvit kalksten, med mussligt eller skåligt brott. samt genomdrages af talrika små förkastningar eller 4 MOBERG, IAKTTAGELSER FRÅN EN GEOLOGISK RESA. sprickor, hvilka sedermera åter fylda stundom endast der blifva synliga, hvarest händelsevis ett fossil råkat att på detta sätt blifva knäckt i flera, sinsemellan något förskjutna och der- på åter hopkittade, stycken. Särdeles ofta kan detta iakttagas på de här ingalunda sällsynta Belemniterna. Stundom får dock bergarten i brottytorna ett grofkornigt utseende, just på grund af det oerhördt stora antal friktionsytor, som genom- sätta densamma. För den, som i likhet med mig ej är van att iakttaga de små petrografiska olikheter, hvilka här tjena att äfven beträffande deras yttre habitus afgränsa de palron- tologiskt skilda lager, hvilka vi särskilja såsom olika lag, före- faller helt visst en sådan bergvägg, som t. ex. den i kalkbrottet vid White Head, om man frånser den på sina ställen öfver- liggande basalten, såsom varande af likformig petrografisk natur, undantagandes att bergarten nedåt småningom blir mera rik på små, inströdde glaukonitkorn. Vid White Head, eller den fyndort, som bland de af mig besökte lokalerna (å hvilka alla kritsystemet var utbildadt på samma sätt) föreföll mest upplysande och som derföre i väsentlig mon lagts till grund för min framställning, kunde icke någon »Grönsand» (Hibernian Greensand) iakttagas, hvarken i kalkbrottets botten eller nere vid stranden. På sistnämda ställe voro vid mitt besök flere arbetare sysselsatte med att hopsamla och bortföra de här befintliga, af basalt eller af krita bestående, rullste- narne, som i denna trakt allmänt användas till beläggning af gator och trottoirer, hvilka senare, på grund af materielets beskaffenhet, ofta bildade en slags tvåfärgad mosaik. Af nyss nämde arbetare erhöll jag flere vackra Echinider (såsom Anan- chytes ovatus ILESKE forma conica samt en särdeles vacker Hol- aster) alla funna bland strandgruset. Jag anser mig böra omnämna detta, såsom varande en beaktansvärd omständighet, enär särskildt här just Echinider äro de fossil, som, på grund af den desamma omslutande bergartens karakter, på annat sätt svårligen kunna åtkommas i bestämbart skick. Denna svårig- het att ur den hårda bergarten tillräckligt lösgöra fossilen vål- lade äfven mig förtret, på det sätt nämligen, att jag derigenom förhindrades att direkt på ort och ställe företaga någon nog- grann bestämning af det insamlade. Häraf kom sig, att jag först efter min hemkomst kunde ibland de vid White Head funna Belemniterna konstatera närvaron af flere olika arter. Sålunda har jag i den rent hvita, hårda, öfre kalkstenen fun- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.. BAND. 12: AFD. IV. N:O 2, D nit flere exemplar af Belemnitella mucronata SCHLOTH. sp. och en Actinocamar granulatus BLAINV. sp. emend., hvilken att döma af alveolens djup måste anses tillhöra forma quadrata mihi. Vidare har jag i den med glaukonitkorn imsprängda kalkstenen, hvilken först uppträdde närmare kalkbrottets bot- ten, funnit en Actinocamax, hvilken jag, på grund af såväl hela dess habitus som ock alveolens form, måste bestämma såsom Åctinocamax granulatus forma westphalica mihi, fastän jag ej kunnat förvissa mig om någon granulering hos ytan, enär den oaktadt alla försök ej kunnat blottas. Vid min undersökning af de från kritsystemet härrörande samlingarne i det å Royal College of Science i Dublin befint- liga Museet, fann jag dem fördelade i tre olika grupper, näm- ligen Chalk, Chloritic Chalk och Greensand. Dessa tre grupper, hvilka troligen här användas blott för beqvämlighets skull eller möjligen såsom en qvarlefva från äldre tider, kunna inga- lunda göra anspråk på att vara annat än led af en petrografisk klassifikation och äro således i ingen mon hvar för sig be- tecknande en bestämd palxontologisk horisont, utan fast- mer ett uttryck för det factum allenast, att de inblandade glaukonitkornens mängd här i allmänhet tilltager med den geologiska åldern. Såsom bevis på huru liten vigt nämda indelning har i systematiskt hänseende, torde vara nog att anföra den omständigheten, att jag 1 samlingarne anteck- nade ur Chloritic Chalk från Keady Hill, Drumachose, C:o Derry, ett par exemplar af Belenuutella mucronata, under det att jag sjelf, såsom ofvan nämts, ur Chloritic Chalk vid White Head insamlat Actinocamarx granulatus forma westpha- lica. I museet förelåg dessutom ur Chloritie Chalk från Ma- gee Island, Larne, C:o Antrim, en äkta Actinocamax verus MILLER. Efter hvad af ofvanstående synes förekomma sålunda i öfre delen af Irlands till kritsystemet hörande aflagringar alla de Belemniter, som hos oss karakterisera de skilda lagen. Att Åctinocamar granulatus forma quadrata på Irland, likaväl som öfverallt annorstädes, intar lägre nivå än Belemnitella mucro- nata, derom vitnar BaARrRRoIs i »Recherches sur le terrain cré- tace supérieur de VF'Angleterre & de FIrland> p. 207. Huru- vida den på Magee Island förekommande ÅActinocamax verus verkligen representerar hvad jag i Sverige provisoriskt kallat lag med A. verus eller möjligen snarare hvad jag kallar lag 6 MOBERG, IAKTTAGELSER FRÅN EN GEOLOGISK RESA. med ÅA. granulatus forma westphalica eller >»W estphalica-krita» 1) kan jag naturligtvis ej nu afgöra. Så mycket synes emellertid visst, att man, hvad beträffar öfre delen af Irlands kritsystem, mer än väl skulle kunna använda samma indelningssätt som hos oss. Innan jag försöker att på grund af ofvan stående något närmare jemföra Irlands kritsystem med Sveriges, torde det vara af gagn att redogöra för en del af de iakttagelser, jag gjort angående Norra Frankrikes kritsystem. Derigenom vin- nes nämligen den fördel, att jag kommer i tillfälle att förut- skicka en revision af de artbestämningar, som angående de så vigtiga Belemniterna lemnats af BARRoIs, hvilken författare ej allenast för Norra Frankrikes, utan ock för Irlands kritsystem lemnat särdeles vigtiga literaturbidrag, af hvilka vi då först kunna draga fullt gagn. Att det inom kritsystemet 1 ett från vårt land så pass aflägset område som Norra Frankrike skulle finnas fullständig motsvarighet till vårt kritsystem, är naturligtvis redan a priori ej att vänta. Så är det ock; bergarterna vexla, likaså de vid lokala förhållanden mera bundna faunistiska elementen. Mot- svarigheter finnas dock, och särskildt äro Belemniterna de samma som våra, fast de på grund af större sällsynthet, helt visst förorsakad af de vid aflagringarnes bildande rådande batyme- triska förhållandena, här ej kunna hafva lika stor betydelse såsom lokala ledfossil som hos oss. Detta visar sig äfven i den olikhet, som förefinnes mellan den gängse indelningen af våra och den af Norra Frankrikes senona lager. Enligt t. ex. BARROIS 1. a. c. p. 222 indelas dessa senare på följande sätt, räknadt från yngre till äldre lager: MR Å Assise å Belemnitella mucronata -......-.---- E A. Craie å Belemnitelles | Assisere ls vig » guäsdratassc: SA 2. B. » Marsupites ji. 2sssösboro sosse t ARA SE DE oas ad nos AS AAA 5 5 A:SST86: så IM: Fe Or anno un am 2 SSE BRN 4, C. » Micrasters ?) SJ fra » Mi COP. te SOON ATI om oss 5. !) Se längre fram i denna uppsats. 2) De två Micrasterarter, hvarom här är fråga, näml. M. cor angui- num och M. cor testudinarium, kunna endast medels högst obetydliga eller med svårighet iakttagbara karakterer hållas i sär. Såväl detta förhål- lande, som ock förekomsten af talrika varieteter, synes mig vara tillräck- ligt skäl att anse dem vara minst sagdt olämpliga som specifika ledfossil. Jag är t. o. m. böjd att antaga att man vid de olika aflagringarnes för- delande på dessa två olika lag (assises) måst i främsta rummet stödja sig på helt andra grunder, såsom t. ex. faunans totalkarakter eller rent af på petrografiska egenskaper. Helt visst skulle den skärpa, med hvil- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. IV. N:o 2. 7 Denna indelning blir dock ej sällan något modifierad. Så- lunda räknas till exempel Craie å Marsupites ofta blott som en öfre del af Assise å Micraster cor anguinum. Så hos Gos- SELET i »Esquisse géologique du Nord de la France», Terrains secondaires, p. 268. I sitt arbete »Mémoire sur le terrain cré- tacé des Ardennes» indelar BARROIS sjelf, p. 445, Assise å& Micr. cor anguinum 1 2 afdelningar, en öfre med Marsupites och en undre med JInoceramus involutus.. (Till denna sistnämda af BARRO0IS framstälda indelning af Norra Frankrikes senona lager kommer jag att det följande referera mig vid framläggandet af mina egna observationer inom samma område.) AÅ alla de af mig här besökte fyndorterna — samtliga tillhörande Craie å Micrasters — var bergarten en temligen lös, hvit kalksten (skrifkrita), hvilken dock på sina ställen hade så pass stor hårdhet att den, såsom +t. ex. i närheten af Lezennes, kunde användas till bygnadsmaterial. Enligt såväl Professor GOSSELET som Professor BARROIS (i de senast anförda arbetena af dessa författare), är kritan vid S:t Omer en typisk Craie äå Marsupites, det vill efter min uppfatt- ning säga öfversta delen af Craie å& Micrasters. Vid båda de af mig i denna trakt besökte lokalerna, nämligen S:t Mar- tin au Laöért och Blendecques, anträffade jag Actinocamar granulatus forma westphalica mihi. Dessutom fann jag vid förstnämda stället ännu en annan Actinocamax-art. Som denna är af särdeles egendomlig beskaffenhet och 1 flera hänseenden lemnar vigtiga upplysningar, torde den förtjena en något nog- grannare beskrifning. Såsom varande en mellanform mellan ÅActinocamar verus MILLER och Actinocamarx gramnulatus forma westphalica skulle den i korthet kunna kallas Act. verus-west- phalicus. Till sina dimensioner är den lik medelstora exemplar af denna sistnämda, således något större än Åct. verus, sådan den i allmänhet hos oss anträffas. Dess yttre gestalt deremot är snarlik den hos Act. verus, d. v. s. mera klubbformig än Act. granulatus forma westphalica. Dess alveol åter öfverens- stämmer fullkomligt med denna senares. Likaså är fallet med dess ytornering till större delen, men ej i dess helhet, ty vid öfre ändan återfinnas de annars för Actinocamax verus speci- ken de olika här uppträdande Cephalopoderna (Belemniterna) låta sig bestämmas, göra dem betydligt lämpligare till att derpå basera en in- delning, äfven om man tar behörig hänsyn till deras betydligt sparsam- mare förekomst. SAALE / 8 MOBERG, IAKTTAGELSER FRÅN EN GEOLOGISK RESA. fika, fina, undulerande tvärstrimmorna. Oafsedt de upplysnin- var, som detta exemplar lemnar om relationen mellan Act. verius och dess samslägtingar, gifver det äfven en förklaring öfver det annars så svårfattliga factum, att de framske geologerna haft så svårt, att från hvarandra afeoränsa de båda på samma, eller ungefär samma, nivå uppträdande Belemniterna, Actino- camarx verus och Åct. aranulatus forma westphalica. Då, efter hvad jag funnit, inom ett område der Belemmniter förekomma mycket sparsamt, dylika mellanformer uppträda, måste natur- ligtvis svårigheterna för artbegränsningen blifva mer än vanligt stora, ja 1 det närmaste oöfvervinneliga. Uppmärksam på detta förhållande underkastade jag emellertid alla de å museet i Lille bevarade Belemniterna från denna nivå (tillsammans ej fullt ett tjugutal) en så noggramn undersökning, som mig för tillfället var möjligt. Jag kom härvid till det öfverraskande resultat, att intet enda typiskt exemplar af Åctinocamax verus MILLER bland dem förelåg. Huruvida arten öfverhufvud före- kommer i Norra Frankrike, måste derföre också, enligt mitt förmenande, tills vidare anses som en öppen fråga. Då jag i mitt arbete om »Cephalopoderna i Sveriges Kritsystem, II Art- beskrifning» sid. 52 säger mig vara ense med BARROIS i fråga om hans bestämning af Act. verus MILLER, grundar sig mitt yttrande på hans bestämning af ett exemplar från England. Att detta emellertid ej eger giltighet i fråga om hans bestäm- ning af franska exemplar, derom blef jag fullt förvissad vid undersökningen af de å Lille's Museum förvarade franska exem- plar, hvilka erhållit sistnämda artnamn. Bland de derstädes föreliggande Belemniterna kunde jag anteckna exemplar af Actinocamar granulatus forma westphalica från Moulle, S:t Martin au Laört och Blendecques, men derjemte förelågo från alla dessa ställen former, hvilka jag måste antaga vara mellan- former liknande eller öfverensstämmande med den, jag ofvan beskrifvit, ehuru erkännas måste, att jag ingalunda medhann undersöka dessa fullt så grundligt som det af mig vid S:t Martin au Laöért funna exemplaret. Särskildt må ock anmär- kas, att här äfven fans en från Lezennes härrörande Belemnit, hvilken var ytterst närstående, eller möjligen identisk med, den art, jag kallat Act. propinquus. Den var etiketterad såsom Act. verus (»>Belemnitella verar). Enligt BArrois tillhör Lezennes understa delen af Craie & Micr. cor anguinum (se sist anf. arbe- tet, p. 468). Furuvida det å samma ställe, p. £71, såsom BIHANG TILL K. SV. VET.:-AKAD. HANDL. BAND 12. AED. IV. N:O 2. 9 Belemnitella vera från Lezennes anförda fossilet är just detta fossil eller något annat, är mig obekant. Åfven i literaturen förekomma emellertid antydningar om former hvilka jag måste anse tillhöra Åct. verus-westphalicus. En sådan är nemligen det af GOSSELET l. a. c., pl. XXIII, fig. 1, under namn af Belem- nitella vera Sow., afbildade fossilet. Det har nämligen samma yttre gestalt som Act. verus MILLER, dess alveol deremot är den hos Act. granulatus forma westphalica vanliga. Såsom jag förut nämnt har BARR0IS äfven om Irlands kritsystem lemnat särdeles vigtiga uppgifter, hvilka för oss få ökadt värde derigenom att BARrRRors, under det engelska för- fattare använda en lagindelning, som antingen uteslutande hvilar på petrografiska grunder eller också mestadels är af blott lokal betydelse, å detta lands kritsystem tillämpat den inom Frankrike allmänt antagna lagindelningen, hvilken med större lätthet låter sig använda såväl för vårt som likartade delar af Tysklands kritsystem. BaArrors fördelar i sitt arbete öfver Englands och Irlands krita, pp. 216 och 222, denna senare 1 sex olika afdelningar, hvilka i ordning från de yngre till de äldre betecknas med A, B, o. s. v. till F. Af dessa motsvaras A af Craie å Belem- nitelles, (således af lag med Belemnitella mucronata och lag med Actinocamarx granulatus forma quadrata), B af Zone a Marsupites och C (Chloritie Chalk) af Zone a Micrasters. Åfven efter mina iakttagelser har afdelningen A det af BARROIS angifna värdet. Derunder fann jag lag med Aci. yranulatus f. west- phalica. BARROIS anför också, I. a. e. p. 207, från White Park Bay ur sin afdelning B en Belemnitella vera, under hvilket namn han, enligt hvad jag ofvan visat, mer än väl kan ha uppfört en Åct. granulatus f. westphalica. Men äfven från sin afdelning C, vid Ballygally Head, omnämner han, 1. a. c. p- 210, en Belemnit, för hvilken dock 1 fossillistan intet artnamn uppgifves. Längre ned på samma sida säger han dock »>les Belemnitelles du chloritic chalk se rapprochent surtout des Belemnitella vera de la craie åa Marsupites de Margate» och vidare heter det å följande sida »La taille et la forme générale de ces Belemnites», dans le chloritic chalk aå Ballygally Head, les rapprochent bien de la petite B. vera, qui semble carac- téristique de la craie i Marsupites; mais on pourrait les com- parer aussi bien avec les Belemnites Westfalicus (SCHLÖTER) de File de Bornholm». I samma arbete anför nu BARROIS, p. 135, 10 MOBERG, IAKTTAGELSER FRÅN EN GEOLOGISK RESA. från Margate såväl »Belemnitella Merceyi> som »Belemnitella vera». Att härifrån verkligen föreligger Actinocamax verus MILLER samt att just denna verkligen funnits i BARROIS' sam- lingar härifrån, derom har jag full visshet. Men det förefaller mig ej omöjligt att derjemte Act. granulatus f. westphalica GB. Merceyi>) härifrån förelegat; möjligen har här också funnits den af mig ofvan beskrifna mellanformen Act. verus-westphalicus. Om så är skulle BArroIS' afdelning C på Irland vara i sin helhet föga skild från, och åtminstone delvis eqvivalent med, undre delen af vårt kritsystem. E Innan jag nu slutligen öfvergår till ett försök att inom Irlands och Norra Frankrikes kritsystem uppdraga paralleler till vårt, är det väl behöfligt att genast anmärka en väsentlig brist i min framställning, en brist, som dock, åtminstone med våra nuvarande kunskaper om de ifrågavarande ländernas krit- system, ej står att afhjelpa. Jag menar den omständigheten att jemförelsen blir något väl ensidig, enär den ju hufvudsak- ligen, att ej säga uteslutande, måst baseras på Belemniterna, såsom varande den enda djurgrupp, hvilken hittills i alla de ifrågavarande kritområdena lemnat tillräckligt karakteristiska representanter. Då dessa emellertid öfverallt visat sig upp- träda i en bestämd ordningsföljd, tror jag dock, att man med en dylik grund för sin indelning ej skall löpa fara att göra allt för stora misstag. Visserligen måste det medgifvas att mångenstädes förekomma fera än en af dessa arter i samma lager, men dettas plats i lagerföljden blir ingalunda derför osäker. I alla händelser anser jag dock något vara vunnet med hvarje på säkra grunder baserad jemförelse, äfven om dessa grunder ej alltid kunna få den omfattning, som varit önskvärd. För underlättande af jemförelsen med utlandets krita torde vidare en mindre modifikation i uppställningen af den förut för vårt lands kritsystem använda indelningen vara lämplig. Någon slags omflyttning i lagens inbördes ordning kommer ej deri- genom att förorsakas i följande försök till en jemförelse mellan Irlands, Norra Frankrikes och Sveriges kritsvstem omfattande senona seriens lag. !) ; n ') Möjligen skulle någon kunna anse, att det varit lämpligt om äfven Tyskland här indragits inom ramen för jemförelsen. Jag har dock ansett det vara onödigt af flera skäl och särskildt derför, att Tyskarnes indel- ningssätt föga afviker från vårt. Såsom jag redan förut flera gånger BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o 2. 11 Irland enl. Norra Frankrike Sverige Irland BARROIS Assise å B. mucronata Lag med B. mucronata | VNRA PRESENT CASE ER f > Act. mammillatus| I >» oo B.quadrata... > — Act. granulatus | | f. quadrata BELENASLTI SATA SENS: » Marsupites.... | x 3 » Act. granulatus > > Micr. cor angui-f f. westphalica, ------- B num C (chloritic chalk) | » Micr. cor i testudinarium [f? + as ACkhy VErUS: se. | Härtill måste dock åtskilliga observanda bifogas. Så finnes i de främmande länder, om hvilka här är fråga, ej någon mot- svarighet till vårt lag med Act. mammäillatus. Å andra sidan är ej någon Marsupites ännu med säkerhet känd från Sverige. Med den ringa kännedom vi ega om hvad jag provisoriskt kallat lag med Act. verus, är det naturligtvis omöjligt att med någon säkerhet angifva dess eqvivalenter. Att det här ställts tillsammans med Assise å Micr. cor testudinarium kommer sig derföre endast deraf, att de båda komma närmast under hvart sitt af de två med säkerhet åtminstone delvis eqvivalenta lagen med Act. granulatus f. westphalica och Micr. cor anguinum, utan att någon lucka i lagerföljden på denna nivå upptäckts. Granska vi något närmare grunderna för här uppstälda lagindelning för så vidt den angår vårt land allenast, framgår följande. Att Mucronatakritan!) närmast underlagras af Mam- millatakritan lrar allestädes alltjemt vunnit bekräftelse. Att Quadratakritan åter närmast underlagrar Mammillatakritan har för ej länge sedan blifvit faktiskt bevisadt genom DE GEERS, i Geol. För:ns i Stockholm Förhandl. omförmälda, lyckliga fynd af Act. granulatus f. quadrata i de nära Iföns norra ända, således i dervarande kritaflagrings äldsta del, uppträdande lagren. Westphalicakritans läge närmast under Quadratakritan kan hos oss anses bevisas af de i dess öfversta lager vid Kulle- mölla anträffade, quadrataformen ytterst närstående exemplaren af Act. granulatus. Angående lag med Act. verus (de i qvarn- påpekat, kan SCHLÖTERS Emschermergel anses i det närmaste motsvara de två understa af våra ofvan anförda lag. De tre öfversta åter af dessa ha kunnat identifieras med dem fullt motsvarande och lika benämda lag i Tyskland. 1) I enlighet med ett af gammalt användt beteckningssätt, brukas med denna analoga förkortningar för alla de olika lagen. Sålunda begag- nas äfven uttrycket Granulatakrita såsom ett gemensamt namn för Qua- dratakrita och Westphalicakrita. 12 MOBERG, IAKTTAGELSER FRÅN EN GEOLOGISK RESA. rännan vid Kullemölla anträffade lagren) är ännu föga mer kändt än just dess läge närmast under Westphalicakritan. Bland de ur qvarnrännan uppbrutne blocken har jag dock an- träffat en större, starkt klubbformig Actinocamax, hvilken dock var alltför illa medfaren att kunna närmare bestämmas. Af kände Belemniter tyckes den mest likna Act. mammäillatus. Huruvida den verkligen ursprungligen tillhört lag med Act. verus, kan jag dock ej med visshet påstå, då fossilet anträffa- des, fritt från vidhäftande bergart. Emellertid synes det ej omöjligt att äfven på denna nivå mer än en Belemnitart kan anträffas. I allmänhet synas våra kritaflagringar hafva fortgått tem- ligen jemt, åtminstone finnes mig veterligt ej mer än på ett ställe en större lucka i lagerföljden. Detta är i området To- sterup-Rödmölla, hvarest det synes som skulle lag med Act. granulatus f. quadrata saknas, under det att de närmast äldre såväl som de närmast yngre der anträffats; fullt konstateradt kan det emellertid ännu ej sägas vara. Lagerförhållandena här tyckas dock angifva en just under denna tid försiggången nivå- förändring, genom hvilken en förskjutning af lagets gränser lätt kunde förklaras; i alla händelser måste Quadratakritan här vara af obetydlig mägtighet, så framt den ej såsom ofvan antydts helt och hållet saknas. Hvad särskildt beträffar om- rådet Kullemölla-Eriksdal, kan väl Quadratakritan här knappast sägas anstå, åtminstone cj 1 dess normala utveckling, enär just det fossil, som skulle vara det för denna karakteristiska ej finnes i dess typiska form. Ofver hufvud taget tyckes sistnämda område nästan ha utgjort en plats der, antagligen under medverkan af gynsamma omständigheter, Belemnitfaunan kunnat framvisa alla möjliga former af (sranulatatypen, såväl som dess gränsformer till öfriga vår öfre kritas Belemniter. Redan vid mitt första studium af de härifrån föreliggande Belemniterna, började den tanken tvinga sig på mig, att emellan dem alla förefunnes en viss frändskap, som yppat sig i en fortgående utveckling, hvar- igenom just de olika fixerbara arterna framgått som extrema former. Jag hade dock för få bevis, att jag skulle vågat mig försöka att så att säga uppgöra ett stamträd för dessa olika arter. Särskildt syntes det mig ock egendomligt, att Actinocamar verus föreföll så fullkomligt oberörd af den hos de öfriga selemniterna så märkbara föränderligheten. Efter det jag dock BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. IV. N:o 2. 13 nu 1 Norra Frankrike funnit en öfvergångsform just mellan denna art och Åct. granulatus f. westphalica, har ånyo och med större magt den tanken trängt sig fram, det alla den senona kritans Belemniter måste hafva ett gemensamt stamträd, hvil- ket vi dock ännu ej kunna upprätta på grund af brist på till- räckligt, lämpligt material för en dylik undersökning. Vid mitt besök i Maestricht observerade jag i M. UBAGHS' Museum ett från Kunraed härrörande exemplar af Ammonites exilis BINKH. M. UBAGHS, med hvilken jag sedermera i Aachen sammanträffade, lemnade mig der med största beredvillighet detta exemplar till undersökning. För resultatet af denna har jag visserligen redan förut, i Rättelser och tillägg till »Cepha- lopoderna 1 Sveriges kritsystem, II Artbeskrifning», redogjort, men blott i allra största korthet, enär detta arbete vid hem- (NR 2 I Sr Suturlinie af Am. exilis BINKH. Originalet är från Kunraed och tillhörigt M. UBAGHS i Maestricht. + ASL = antisifonallob; S = söm; SL = sifonallob. komsten från min resa redan var färdigtryckt. Då det måhända ej så snart förunnas mig att återkomma till detta ämne, må det här tillåtas mig att redogöra för de skäl, jag haft till mitt uttalande å anförda stället att Am. Stobcei NILnss. och Am. exilis BINKHORST voro 2 skilda arter. Exemplaret 1 fråga hade i likhet med Ammonites Stobwi NiLss. en jemn och slät yta; det var äfven bevaradt i en föga finkornig, Köpinge sandkalksten liknande bergart. I denna var det så fästadt, att någon fullt exakt föreställning om vind- ningarnes form (genomskärning) ej stod att vinna; exemplaret tycktes mig dock i detta hänseende öfverensstämma med Am. Stober. Dess storlek var betydligt mindre än den för denna senare vanliga. I suturlinien visade sig emellertid en bestämd skilnad. Arten från Kunraed hade nämligen i externa sutur- linien allenast 3 lober, och af sidosadlarne kommer den fjerde att, delvis åtminstone, falla på nafvelytan. Suspensivloben är 14 MOBERG, IAKTTAGELSER FRÅN EN GEOLOGISK RESA. liten, men kunde i öfrigt ej närmare iakttagas. För bättre jemförelses skull meddelas å föregående sida en, så vidt det varit mig görligt, trogen bild af exemplarets suturlinie. !) Af ofvanstående framgår vidare att BINKHORST i >»Mono- graphie des Gastéropodes et des Céphalopodes de la craie supérieure de Limbourg. Bruxelles et Maestricht 1861» verk- ligen lemnar en riktig afbildning af suturlinien, nämligen å Tab. VI, figg. 4 e och 4 f, hvaremot öfriga å samma tafla lemnade figurer framställa densamma vare sig otydligt eller också, såsom figg. 4a och 4c, fullkomligt felaktigt. ÅA dessa sist anförda figurer ser det nämligen ut som skulle de laterala lobernas och sadlarnes antal hos Ammonites exilis BInKH. vara detsamma som hos Ammonites Stober NILSS., under det de i verkligheten äro färre. ') Man jemföre härmed den af mig 1. a. c, Tafl. II, fig. 3, lemnade suturlinien af Am. Stobei NILSS. BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD, HANDLINGAR. Band. 12, Afd. IV. N:o3. UBER DIE KRAFT UND DIE FESTIGKETIT DER HOHLEN MUSKELN DES FROSCHES STUD. MED. C. G. SANTESSON. MITTHEILUNG VOM PHYSIOLOGISCHEN LABORATORIUM DES CAROLINISCHEN MEDICO-CHIRURGISCHEN INSTITUTS IN STOCKHOLM DURCH CHR. LOVÉN DEN 14. APRIL 1886. STOCKHOLM, 1886. KONGL. BOKTRYCKERIET. P. A, NORSTEDT ÖNER. Y SÅ bn lsEn And sett och ANDER KE LULLELLETET Hi - 5 | i Ad JA KO ÅA a TIA Sd CA TA ATNJOuA TT SM IAN OR + i i NW NORBELTVAR 0 AV US fA i TATALEOE Oh wgYv NM "vå ANVÄNT ' MT KIRKE SKF. ; BE LT WE Kapitel I. Die Kraft der Muskulatur des Froschdarmes. Die Eigenschaften der organischen Muskeln sind in manchen Beziehungen noch nicht studirt, und iäber die Kraft derselben sind, meines Wissens, keine Beobachtungen veröffent- licht. Mit Versuchen iiber Filtration durch iiberlebende Frosch- därme beschäftigt, sah ich mehrmals durch mechanische Rei- zung entstandene Contracturen einem beträchtlichen Drucke Widerstand leisten, und dies weckte den Gedanken, die Er- schemung eingehender zu studiren. Die Versuche wurden im Februar 1886 vorgenommen. Die Frösche, sowohl Rana temporaria wie R. esculenta, deren Därme amngewandt wurden, waren seit dem Herbste im BEis- kasten aufbewahrt. Sie wurden durch Zerstörung des Gehirns und Riickenmarks getödtet, der Magen wurde geöffnet und gegen Pylorus hin aufgeschnitten; von da aus wurde eine Glascanile mit abgerundeter Spitze in Duodenum eingefihrt und eine feste Ligatur unterhalb des Pylorus angelegt. Dann wurde der Darm vom Magen und Rectum gelöst, aus der Bauch- höhle herausgeschnitten und vom Mesenterium frei präparirt. Die Canile nebst dem Präparate wurde an das eine Ende eines langen Kautschukschlauches gebunden und mittelst eines kleinen Stativs festgehalten. Das andere Ende des Schlauches com- municirte mit einem Glasgefäss, welches an einem hohen Stativ mittelst einer Winde empor gehoben werden konnte. Fiär einige Versuche musste ich, um einen geniigenden Druck zu gewinnen, die Rolle der Winde nahe unter der Decke des Zimmers anbringen, und um die Festigkeit des Darms zu stu- diren, war es nothwendig Quecksilberdruck zu benutzen. Das Gefäss und der Schlauch waren mit 0,6 pCt. Koch- salzlösung gefillt, und der Schlauch mittelst eines Quetsch- hahns verschlossen. Vor dem Beginn des Versuches wurde der Darm mit NaCl-Lösung durchgespilt und dann das untere 4 SANTESSON, UBER DIE HOHLEN MUSKELN DES FROSCHES. Ende fest zugebunden. Während des Versuches steckte der Darm in einem kleinen Glasgefäss, eine Art feuchter Kammer, welches in seinem unteren Theile 0,6 pCt NaCl-Lösung enthielt, worin das Präparat mitunter eingesenkt wurde, um dessen Oberfläche zu benetzen. Die Contractionen der Muskelfasern des Darmes wurden durch Reizung mit tetanisirenden Inductionsströmen hervor- gebracht. Das Inductorium wurde gespeist von drei kleinen LECLANCHÉ's Elementen, bei iiber einander geschobenen Rollen, oder von einem GROVE bei 10 bis 12 Cm. Rollenabstand. Die Elektroden bestanden aus Platindrähten, welche von den Seiten einander gegeniiber dem Darm genähert und bis zu voller Beriährung mit demselben geschoben wurden. Die Inductions- schläge wurden durch die Oeffnung einer Nebenschliessung zum Präparate geleitet. — Die Zimmertemperatur variirte im Allge- meinen zwischen 15—20? C. Die Versuche wurden in folgender Weise ausgefihrt. A. Eine Contractur wurde durch Reizung bei niedrigem Drucke hergestellt und der Druck dann bis zum Verschwinden der Contractur gesteigert. Die Druckerhöhung geschah allmäh- lich oder plötelich. B. Der Druck wurde allmählich erhöht; bei jedem Drucke wurde durch Reizung untersucht, ob der Darm noch im Stande sei, sich zu contrahiren. C. HEin relativ hoher Druck wurde durch Öffnung des Quetschhahns plötzlich angebracht und unmittelbar darnach durch Reizung das Contractionsvermögen des Darmes erprobt. Die verschiedene Art des Experimentirens gab verschiedene Resultate, wie es die folgenden Versuchsbeispiéle zeigen. Nach der Versuchsmethode A: 1) RBeizung bei niedrigem Drucke; allmähliche Drucker- höhung unter fortgesetzter Reizung bis zur Ausgleichung der Contractur; der Darm vorher nicht zu anderen Versuchen ange- wandt. Ausgleichung der Versnch averdes Frosches Contractur durch N:o. u. des Präparats. DrueckirOm. Wässen 115 R. esculenta. 95,5. 2. » 102,5. 3. 2 99. 16. » Duodenum. 183 (unvollständige Ausglei- chung2). 17 » » 133,5 (unvollständig). - BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:O 3. OD 2) Reizung und Druckerhöhung wie oben; der Darm vorher 2u Versuchen nach B gebraucht. Ausgleichung der Versuch ATt des Frosches FST NE Ef ARE RSA N:o. us des Pråparats. Drock CERN STSe, 4. R. temporaria. 106 (kaum). 6. ' R. esculenta. 79 (beinahe). de R. temporaria. 98 » 8. » 103 > 5) R. esculenta. 103 (sehr unvollständig). 12 R. temporaria. 67: (Kleines Exemplar.) ig: R. esculenta. 94 (unvollständig). 14. » 101 (beinahe). 15. R. temporaria. 83. : (Kleines Exemplar.) 19; R. esculenta a) Duodenum. Sk 8) Untere Hälfte. 86. 21. Dito. a) Obere Hälfte. 89. £g) Untere Hältte. 120. 3) KBeizung bei niedrigem Drucke; hoher Druck plötelich durch Entfernung des Quetschhahns angebracht; die Därme vorher zu Versuchen nach B oder C gebraucht. a) Reizung fortgesetzt während der Einwirkung des Druckes. Ausgleichung der Contractur Vernon SE BrOSehes durch Druck nach Zeit N:o: u-pdestPräparats. Cm. Wasser. Minuten. 23: R. esculenta. Obere Hälfte des Darms. 94. HA 24. Dito. 100. 2. 25. Dito. 120. 25 27. Dito. 100 (unvollständig). 2. 28. Dito. 130 » 2. 30. Dito. 130 (beinahe). 5 30. R. temporaria. a) Duodenum. 134 (unvollständig). 2. g) Mittlerer Theil. 134 > 4 y) Unterer Theil. 135 > 4. b) Reizung unterbrochen beim Oeffnen des Quetschhahns. Ausgleichung der Contractur Es EE AU durch Druck nach Zeit SE ij PAsenE. Cm. Wasser. Minuten. 34. R. esculenta. aAa) Duodennm. 135 (unvollständig). Ts 8) Unterer Theil. 135 > 6. 6 SANTESSON, UBER DIE HOHLEN MUSKELN DES FROSCHES. Versuch Art des Frosches N:o. u. des Präparats. 35. R. esculenta. Duodenum. Di R. temporaria. Duodenum. 38. R. esculenta. Duodenum. Ausgleichung der Contractur dureh Druck nach Zeit Cm. Wasser. Minuten. 134 (unvollständig). 5: 100 » 25 134 » 2: 4) Reizung und Druckerhöhung wie in 3 b; das Präparat vorher nicht zu anderen Versuchen gebraucht. Versuch Art des Frosches N:o. u. des Präparats. SM R. esculenta. Duodenum. 41. R. esculenta. 44. R. esculenta. Unterer Theil. Ausgleichung det Contractur durch Druck nach Zeit Cm. Wasser. Minuten. 130 (unvollständig). 2. 150. 2: 150. TIG Nach der Versuchsmethode B, d. h. durch gradweise Druck- erhöhung und unmittelbare Reizung wurden folgende Versuche ausgefuhrt: 1) Der Druck wurde 2wischen den einzelnen Beobachtungen nicht gesenkt. Versuch Art des Frosches N:o. u. des Präparats. 4. R. temporaria. fe » 0: R. esculenta. 12. R. temporaria. (Kleines Exemplar.) 15. Dito. Reizung giebt Contractur nicht Contractur bei Druck Cm. bei Druck Cm. SOK (Vorher 4 Bestim- mungen.) 41. 46. (Vorher 4 Bestim- mungen.) 47 (schwach). 52. (Vorher 2 Bestim- mungen.) 34. 39. (Vorher 4 Bestim- mungen). 33 (schwach.) 38. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12, AFD. IV, N:O 3. 7 Reizung giebt Versuch Art des Frosches Å Å N:o. u. des Präparats. Contractar nicht Contractur bei Druck Cm. bei Druck Cm. 19; R. esculenta. (Vorher 4 Bestim- 2) Duodenum. mungen.) 39. 44. 8) Unterer Theil (Vorhber 5 Bestim- des Darms. mungen.) 39 (schwach). 44, 20: R. esculenta. (Vorher 5 Bestim- &) Duodenum. mungen.) JO 40. 5) Unterer Theil (Vorher 5 Bestim- mungen.) 34 (schwach). 39. 2) Der Druck wurde 2wischen den einzelnen Beobachtungen zum Minimum gesenkt. Durch Entfernung des Quetschhalns wurde der hohe Druck plötelich angebracht; die Reizung geschah unmättelbar darnach. Versuch 24. BR. esculenta. Duodenum. Bei einem Drucke von re- spective 44, 54, 64, 74 und 84 Cm. giebt die nachfolgende Reizung Con- traction, bei 94 Cm. nicht. Nach der Versuchsmethode C wurden folgende Werthe gefunden: Reizung giebt MERaen ÅVSS Sea SN Contractur nicht Coutractur 0: Na Meka Aa Rs oo bei Druck Cm. bei Druck Cm. 25. R. esculenta. 100. -— Duodenum. 26. R. esculenta «) Duodenum. — 80. (direct aus dem Eis- — 60. kasten genommen). 40. = 50. = 28) Unterer Theil — 60. 40. — — 50 21. Dito. — 60. Duodenum. 40 (kaum). — 30. = 35 (kaum). = 5 SANTESSON, UBER DIE HOHLEN MUSKELN DES FROSCHES. 251 3 Reizung giebt Versuch Art des Frosches Contractur nicht Contractur N:o. n: des Erapanats: bei Druck Cm. bei Druck Cm. 28. R. esculenta. 100. — Duodenum. 110 (kaum). — — 105. 30. Dito. 100. = = 105. d3. R. temporaria. a) Duodenum. 100 (eben merkbar). — 80 (deutlich). = 90 (schwach). = 40 (stark). = 8) Mittlerer Theil. 80 (deutlich). — 4 90 (schwach). — 60 ( » De — 10 (stark). — 34. R. esculenta. 100 (stark). — Duodenum. 110 (eben merkbar). — Sö: Dito. 100 (ziemlich stark). =S 100 (schwach). = 100 (noch deut- lich). = SME R. temporaria. — 80. Duodenum. — 40 (nicht deutlich). 30 (stark). = = 40, Die zuerst angefiährten Versuche (A) geben den Druck an, bei welchem eine Contraction ausgeglichen wurde. Die Aus- gleichung begann in den meisten Fällen schnell, bei relativ niedrigem Drucke; aber eine mässige oder schwache HEin- schnärung stand bei viel höherem Drucke noch zurick und musste in mehreren Fällen vernachlässigt werden, was auch im den Versuchstabellen angedeutet ist. In der Reihe 1 waren die Präparate nicht durch vorherige Versuche ermidet. Die erforderlichen Druckwerthe sind auch relativ gross, nähmlich 95,;—133,> Cm. In der Reihe 2 wurde die Priifung erst nach Versuchen anderer Art ausgefihrt; die Druckwerthe sind hier beträchtlich niedriger, 67—106 Cm., nur in einer Bestimmung (21 8) waren 120 Cm. erforderlich. In BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o 3. Ö diesen Reihen wurde der Druck allmählich (während 1/,— Minute oder mehr) erhöht, und der Darm dabei gedehnt SS ermiidet, noch ehe die grösste erforderliche Denekhoke erreicht war. In der Reihe 3 aber wurde ein beträchtlicher Druck plötzlich losgelassen und die Zeit angegeben, nach welcher die Ausgleichung wenigstens beinahe vollständig stattgefunden hatte. Die Druckwerthe, 94—135 Cm., sind zwar nicht viel höher als die vorigen; aber die Contraction leistete in letztern Falle während im allgemeinen 2—4 Minuten dem hohen Drucke einen beträchtlichen Widerstand. Die Contractur be- gann nach 1—2 Minuten sich zu erweitern; eine schwache Einschnirung bestand aber oft 4—6' oder länger. Zwei Ver- suche (41 u. 44) zeigen, dass die Contractur während 1'-—2' einen Druck von 150 Cm. ertragen konnte. Dagegen zeigten mehrere, oben nicht citirte Versuche, dass bei 175-—200 Cm. die Contractur fast augenblicklich ausgeglichen wurde. Die Versuche nach den Methoden B und C geben die Kraft an, womit die glatten Muskelfasern des Darmes sich gegen einen inneren Druck zu contrahiren vermochten. In der Abtheilung B, Reihe 1, wirkte zwischen den einzelnen Be- stimmungen der Druck auf den Darm ein; dadurch wurde die Kraft der Muskulatur schnell erschöpft. Nach 3 bis 6 Bestim- mungen mit stetig erhöhtem Drucke vermochte sich der Darm schon bei 38—5357 Cm. nicht mehr zu contrahiren. Bei emem Versuche (B, 2 N:o 24) wurde der Druck zwischen den ein- zelnen Beobachtungen zum Minimum gesenkt, und das Con- tractionsvermögen machte sich noch bei 84 Cm. (5:te Bestim- mung) geltend. Daraus ist ersichtlich, dass in den Versuchen unter B, 1 die gefundenen Werthe in Folge der Ermiidung zu niedrig waren. Die Bedeutung dieses Umstandes geht auch aus dem folgenden Versuche deutlich hervor. Versuch 23. R. esculenta. Oberer Theil des Darmes giebt beim Drucke 39 Cm. durch Reizung starke Contraction. Nachdem derselbe Druck 5 Minuten eingewirkt hatte, giebt Reizung von derselben Stärke nicht mehr Contraction. Darum wurde bei den Versuchen nach der Methode C der erwartete Maximaldruck plötzliceh applicirt und unmittelbar darnach die Reizung zugefihrt. Präparate von Rama esculenta 10 SANTESSON, UBER DIE HOHLEN MUSKELN DES FROSCHES. vermochten noch bei 100 Cm. Druck sich deutlich zu contra- hiren. Exemplare, welche direct aus dem Eiskasten genom- men waren, zeigten das eigenthiämliche Verhalten, dass sie schon bei 60 Cm. ihr Contractionsvermögen verloren. Ranae temporariae schienen etwas schwächer als Exemplare der an- deren Art zu sein. Im Allgemeinen erwies sich der oberste Theil des Darmes, 1—2 Cm. vom Pylorus gerechnet, nicht unbedeutend kräftiger als der folgende Theil. Diese Duodenalportion ist auch mehr dickwandig, weniger durchsichtig und zeigt eine unregelmessig netzartige Anordnung der Plicae der Schleimhaut. 5 Als Ergebniss der angefihrten Versuche tiber die Kraft der glatten Muskelfasern des Froschdarmes kann also ange- geben werden, dass 1) ein kräftiges, unermiidetes Präparat (z. B. Duodenum der R. esculenta) noch bei einem Drucke von 130—150 Cm. Wasser einige Minuten contrahirt bleiben vermag und 2) gegen einen Druck von 100 Cm. Wasser sich noch zu contrahiren im Stande ist. Die Darmmuskulatur, welche die oben bestimmte Kraft entwickeln kann, ist nicht besonders mächtig. Sie besteht aus einer äusseren, longitudinalen und einer inneren, cirkulären Schicht. Die erstgenannte ist nicht ganz continuirlich, son- dern aus kleinen, durch lockeres Bindegewebe getrennten Bin- deln zusammengesetzt; auch die einzelnen Muskelfasern sind durch Bindegewebe ein wenig aus einander gehalten. Nach Messungen!) an dinnen Querschnitten des leicht zusammen- ') Die Messungen gaben folgende Resultate: Präparat Longitudinale Schicht. Cirkuläre Schicht. N:o. Dicke Mm. Dicke Mm. I NR (080) TR ERE CR sn AE LI EM 0,036. SYRE SER SSR Ö;0FÄ Ear RENEE RK ONOTASA NS SEDEN NE P2 Ar RA 0:0247 10 SNES TEE 0,044 TROR SRA SSE TN Sp Dr 03:02:05 RT RT NERE EOS 0,040 SAN ERS SINNET OJ0T8 TRA RN SN Kg RN RE DATE OA AS EP RSrER K 05056: +, £5Pra IRENE RAT 0.042 LINE SR SE SEN EN SS 0:020; 5 KDANES TAR NE 0,044 PFA EN SN O:0275 ERAN EES MUSEN 0,049 i We Es: SRS ANAL 05020) "SETS SENSE ISS RENEE 0,047 (ofvan PER TEN ANNE Ta 07018 ETERN SIN 0,049 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:083. ll gezogenen, nicht vorher gedehnten Darms (28 Bestimmungen an 21 Schnitten von Duodenum zweier R. temporarie) betrug die Dicke der longitudinalen Schicht im Mittel 0,019 Mm.; die Extreme sind 0,007—0,027 Mm. Die circuläre Schicht ist mächtiger, continuirlich, von den iibrigen Lagen gut getrennt und aus dichtgedrängten Fasern gebildet. Ihre Dicke betrug nach Messungen an denselben Querschnitten im Mittel 0,041 Mm., mit Extremen von 0,013 bis 0,056 Mm. Die bei den Versuchen ausgelösten Contractionen wurden hauptsächlich von der circulären Schicht ausgefiihrt, und die Mächtigkeit der hierbei aktiven Muskulatur iibersteigt also selten 0,05 Mm. Präparat Longitudinale Schicht. Cirkuläre Schicht. N:o. Dicke Mm. Dicke Mm. (Järn) Bye tl SENT BEA (0 F (Ua BTR ag ERNST SpA BRN SA 0.033 TÖRPERSETTIERVLRE as (0)-(1)9 Ba PR RNA a bt SR TRE SERA EE 0,040 BREAST RE: OM SEREE org BUT RT ONS MIIO ST lg Ape NR OTO TGNY ON REL I AE 0.038 HT 0 NESS SSA ER TIA OFOG eken UP MBE TA 0,040 Zse oe SER sar SO ALONE (OEI ET a SR ARR SR BOREN 0 Ka 1550. Vs SESENASSTE ERRIN SE (ÖR Nn RE RE SE AKA 0,0351 SÅ FoP ra RESER (MOS AL Nad sars s 0NNDG TAR ANN Sp ESS a En ()N0H:3, = oc Ass SL ESAE EA BST ER 0.031 RENA SEE ORTAE (ÖJA lö sp LEN Fur SE AE 0 DA 232 EN TT ERA EE ÖS NNE ke pa AR SER 2 ra ONE 15 CINEASTEN obe FSA DE (NE NE [DE VAA Pe KE SLAS ES 0,042 1/D LEA CNG SASHA SE SE VVD (0702 SMET FI SR Nr SEN 0,038 UFfe RIE SR ANSER 010 20WE TALES TA AEA 0.047 lill sn LINES NNE SAS Sa sa Eset a Lia 0,051 TÖRNESEISERE SasE SEE Sa UPDATE SEE STEEN Te 0,056 2 UR Er SÅ SLE [Ö10T, MR or REL dd fee 0,056 PAINS ANSE PAIN Vila (018109 Mr Ner atipa ps fi hatar a 0,036 12 SANTESSON, ÖBER DIE HOHLEN MUSKELN DES FROSCHES. Kapitel II. Die Festigkeit des Froschdarmes. In Zusammenhang mit den im vorigen Kapitel angefährten Versuchen habe ich auch gesucht die Festigkeit der Darm- wand ungefähr zu bestimmen. GRÉHANT und QUINQUAUD haben die Festigkeit der Blutgefässe studirt!), und nach einer ähn- lichen Methode sind die zu erwähnenden Experimente aus- gefihrt. Ein Theil dieser Versuche wurde in Zusammenhang mit der Reihe C (s. das vorige Kapitel) mittelst Wasserdruckes angestellt. Da aber die disponible Druckhöhe sich in mehreren Fällen unzureichend erwies, wurde Quecksilberdruck angewandt. Der Darm war mit 0,6 pet NaCl-lösung gefillt. Die Versuche mit Wasserdruck gaben folgende Werthe: Versuch Art des Frosches Der Darm zerriss bei N:o. u. des Präparats. einem Wasserdruck von. 40. R. temporaria. 344 Om. 42. Dito, (unterer Theil. des Darms). 243 43. Dito. 246 >» 44. R. esculenta. 344 » (zerriss nach 3—4 (Unterer Theil). Minuten). 45. R. temporia: a) Duodenum. JHOT 8) Analportion. 255 > 46. R. esculenta. 344 > Bei mehreren Versuchen ertrug das Präparat den höchsten disponiblen Druck ohne zu bersten, z. B. Versuch Art des Frosches Der Darm erträgt N:o. u. des Präparats. einen Druck von. 39. R. esculenta. 335 Cm. 41. R. temporaria. 342 > 42 u. 43. R. temporaria. 344 > Duodenum. 44. R. esculenta. 344 > Duodenum. ') GRÉHANT u. QUINQUAUD: Comptes rendus de la Societé de Bio- logie, 1885 S. 160—162. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. aAFD. IV. N:083. 13 Die Versuche mit Hg-Druck!) gaben folgende Resultate: Der Darm zerriss bei einem Druck von Hg Cm. Wasser Cm. D3. R. esculenta 48,5. 659,6. (direct aus dem Eis- kasten genommen). Versuch Art des Frosches N:o. u. des Präparats. 49. Dito. 45. 612. 56. Dito (Duodenum). 35,5 476,7. 54. Dito > 33. 448,8. 52. Dito > 2: 367,2. 59. R. temporaria. ERE 265,2. Duodenum. 51. R. temporaria. 18. 244. 50. Dito. 15. 204. Die Ergebnisse dieser Versuche sind also sehr variabel und die Sprengungswerthe schwanken zwischen 204 bis nahezu 660 Cm. Wasser. Fir Präparate von R. esculenta liegt der Werth im Allgemeinen zwischen 340—400 Cm., fär R. tem- poraria zwischen 240—340 Cm. Vielleicht ist es ein Zufall, dass FEisfrösche die unvergleichlich höchsten Werthe gegeben haben. Ist der Mesenterialrand beschädigt, so berstet das Präparat leicht; gewöhnlich entsteht das Loch längs dem Mesenterial- rande. Des hohen Druckes ungeachtet zeigten die Därme in mehreren Fällen bis nahe zum Bersten keine Filtration. Nach- dem ein sehr hoher Druck eingewirkt hatte, erwies sich der Darm in den meisten Fällen fär Electricität nicht mehr reizbar. 1) Ductus coledochus war gebunden. 14 SANTESSON, UBER DIE HOHLEN MUSKELN DES FROSCHES. Kapitel III Einige Versuche iiber die Kraft und die Festigkeit des Frosechherzens. Die Methode, welche zur Untersuchung der Kraft des Darmes angewandt worden war, eignete sich auch vorziglich. zur Präfung der Kraft des Herzens, woriiber einige Bestim- mungen hier mitgetheilt werden. Bei einem hohen inneren Drucke schwillt das Herz bedeutend an, und die Contractionen werden bald so schwach, dass man an der äusseren Oberfläche desselben die Bewegungen nicht mehr deutlich sehen kann. Um diese wahrnehmbar zu machen, wurde der kurze Arm eines langen, sehr leichten Hebels aus Strohhalm unten an die Herzkammer angelegt, während das andere Ende des Hebels durch Vermittelung eines kurzen und krummen Barthaares fast ohne Frietion an einen stehenden, berussten Cylinder sehrieb. Die Contractionen wurden 8 Mal vergrössert. Wenn weder mit dem Auge noch mit dem Hebel äussere Bewegungen mehr beobachtet werden konnten, zeigten oft Blutkörperchen, Luftblasen oder dergleichen in der engen Glascanile durch rhytmische Bewegungen, dass das Herz sich noch contrahirte. Die Caniule wurde entweder durch die V. cava inf. im Sinus venosus eimgebunden und alle die iibrigen Gefässe des Herzens zugebunden, oder die Canile wurde direct in die Kammer eingefihrt und eine Ligatur ungefähr in die Atrio- ventriculargrenze gelegt. Hörten durch die Ligatur die spon- tanen Contractionen auf, so wurde das Herz durch Inductions- ströme gereizt. Die Versuche gaben folgende Werthe: Contractionen RR Versuch Art des Frosches beim Drucke Cm. Wasser beim Dkucke N:0. u. des Präparats. Registrir- Sichtbar z : a Cm. Wasser. bar. in der Caniile. 1; R. temporaria. -— 131,5. SE Ganzes Herz. 2 R. temporaria. a) ganzes Herz. -— 93: fr 8) Kammer. — 145. 145. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:0 3. 15 Å Contractionen era Versuch Art des Frosches beim Drucke Om. Wasser ben iDrucke N:o. u. des Präparats. Revgistrir- ; Sichtbar OM WAssen bar. in der Caniile. 3. R. temporaria = 203. - Kammer. 4, Dito. 133 (kaum). 250 (schwach). — 5. Dito. — 213. filtrirt stark: 6. Dito. 102: 213: 213: Te Dito. 103. — 9: 8. Dito (Elektrische reizung). 139. = 139. 9. Dito. 123: — 123. 10. Dito. -— 162. — aa Dito. 3 = = 12: R. temporaria. = 93. SN Gauzes Herz. Spon- tane Contractionen. 13: R. temporaria. — 80. 92. Kammer + Theile der Vorhöfe. 14. R. temporaria. a) Kammer + Theile der Vorhöfe. 92. — — 8) Kammer allein. — 130. 143. 15. R. temporaria. 103. — = Kammer. Diese Versuche zeigen, dass die Herzmuskulatur eine sehr beträchtliche Kraft besitzt, sowie dass im Allgemeinen das Herz berstet, ehe das Contractionsvermögen verloren gegangen ist. In mehreren Fällen konnten bei einem Drucke von mehr als 130 Cm. Wasser die Contractionen noch registrirt werden, und bei einem Drucke von 200 bis 250 Cm. konnte man rhytmische Bewegungen der Partikelehen in der Caniile wahrnehmen. Oft wurde das Herz zerrissen, bevor ein so hoher Druck erreicht war, was wahrscheinlich aus Beschädigung bei der Präparation sich erklären lässt. Die oben mitgetheilten Versuche geben eine approximative Vorstellung der beträchtlichen Kraft, welche die organischen Muskelfasern und die Muskulatur des Herzens besitzen. Sie 16 SANTESSON, UBER DIE HOHLEN MUSKELN DES FROSCHES. zeigen, wie auch die oben citirten Untersuchungen von GRÉ- HANT und QUINQUAUD, dass im lebenden Körper die Kraft der Muskulatur und die Festigkeit der meisten Gewebe und Or- gane bei weitem grösser sind, als es unter physiologischen Verhältnissen nöthig seim dirfte. BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band, 12. Afd. IV. N:o 4. NEW OR IMPERFECTLY KNOWN ISO POTDA. CARL BOVALLIUS. BEASRA EN: WITH 4 PLATES. COMMUNICATED TO THE ROY. SWEDISH ACADEMY OF SCIENCES, 1886, MAY 12. | STOCKHOLM, 1887. KOÖONEL BORTRYCEREBTIRI P. A. NORSTEDT & SÖNER. , | vil vi Hl 73 STEKTE PE nb É he NE | Aa NN i WO YJJTISTAH 39MI Ad Ar AR imot s ö Mt - '; ig årh il D FIT IRC MRI NSP j VE a Md / REL Re JR kl Ja mg ; E RE. i ä MILS Al ML , - SÅ tfravens VlRID We » UN vn, vd JR fä eV I SVIVC An SÖ w (Ng van. ul all - Kl dd [ fn LSE VM Na ” å reCn Så Me 1. Nerocila philippensis, n. sp. Diagn. Corpus elongatum, fere lineare, plus quam ter longius quam latius. Caput permagnum, fere quadratum, paulo latius quam longius. Oculi minuti, distinceti, rotundati. Antenme primi paris septem-articulate, antennis secundi paris vix crassiores, sed paulo breviores. FEpimera segmenti quinti segmentum Xquantia, cetera segmenta superantia. Segmenta plei subequalia; anguli inferiores segmenti primi angulos superiores segmenti tertii attingentes, anguli inferiores segmenti secundi angulos inferiores segmenti quinti paulo super- antes, anguli inferiores segmenti tertii angulos inferiores segmenti quarti attingentes, anguli inferiores segmenti quarti et quinti su- perioribus multo breviores. Urus quam pleon longius, longius quam latius, fere rectangu- lare, margine posteriore rotundato, non carinatum. The body is elongate, almost linear, more than three times longer than broad. The head is very large, nearly square, only a little broader than long. 'The eyes are small, distinct, round. The first pair of antenn are seven-jointed, almost as slender as the ones of the second pair, but a little shorter. The epimerals of the fifth segment are as long as the segment, the other epimerals are longer than the corresponding segments. The segments of the pleon are subequal in length, the lower corners of the first segment reach to the upper corners of the fourth; the lower corners of the second reach a little farther than the lower corners of the fifth; the lower corners of the third reach to the lower corners of the fourth. The lower corners of the fourth and fifth segments are much shorter than the corresponding upper corners. 4 CARL BOVALLIUS, NEW ISOPODA. ITII. The urus is longer than broad, almost rectangular, not cari- nated on the upper side, the hinder margin rounded. The animal in question is closely allied to MNerocila cebu- anda, SCHIOEDTE and MEINERT, and N. pheopleura, BLEEKER. With the first it has in common the shape of the pereion and of the legs, with the latter most of the characteristics of the pleon and of the urus. Ovigerous female. Pl. 15 fig TD The head is very long, with the anterior margin broadly rounded, the antenne are fixed at the midth of the under-side, leaving anteriorly a broad smooth, spade-shaped part of the head. The head is longer than the first pereional segment and half the second together (8:7), and broader than half the fourth (11:20); it is only a little shorter than broad (9:11). The eyes are black, small, very distinct, situated at the hinder margin of the head, distant by three fourths of the bredth of the head. The first pair of antenne (P1. I fig. 3) reach a little beyond the anterior margin of the first pereional segment, they are not compressed; they show a distinct three-jointed peduncle, the second joint the longest, and a four-jointed flagellum, shorter than the two preceding joints together. The joints of the flagellum are equal, each carrying two or three very short hairs at the hinder outer corner. The second pair (P1. I fig. 3), are as robust as the first pair, a little longer, totally smooth, without distinction between peduncle and flagellum; they reach to the middle of the first pereional segment. The labrur is very prominent, broadly rounded at the lower margin. The mandibles (P1. I, fig. 4) are broad; the tip is strongly arched, excavated at the inner side, ending in a sharply pointed edge with two broad teeth below; the whole is of the same shape as the upper jaw of the bill of a faucon. The palp is short but robust, the first joint is the longest and thickest, the second only half as thick and a little shorter, the third tapering, as long as the second, provided with three or four minute bristles at the tip. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o4. Ö The first pair of maxille (P1. T, fig. 5) are slender, straight, with two larger and two smaller spine-like teeth at the tip. The second pair (P1. I, fig. 6) are stout, thick, feebly hol- lowed at the amterior side, not surrounding the first pair; at the free end they show a rounded head with two short but strong, feebly bent teeth, and at the inner side of this head a small spherical articulating (7) joimt, armed with a strong tooth. The maxillipeds (P1. I, fig. 7) are very simple, consisting of three thick joints, the second the longest, the last ovate, armed with two hooked teeth at the tip and a straight one at the inner side. The pereion is strongly convex, almost compressed. The first segment is three-sinuated at the anterior margin, the lateral sinus bordering the cyes; it is longer than the second. The sixth and seventh segments are the longest, equal; the fourth is the shortest. The epimerals (P1. I, fig. 2) of the first segment are the smallest, rounded behind, longer than the segment. 'The ones of the third and fourth segments are longer, obtusely pointed behind, longer than the segments; the epimerals of the fifth seg- ment are a little deeper, obtusely pointed behind, scarcely as long as the segment. The ones of the sixth and seventh segments are spindle-shaped, acutely pointed behind, longer than the corresponding segments. "The last pair reach to half the length of the first pleonal segment. The first to third pairs of pereiopoda have the femur broad and short; the fourth to seventh pair have the femora longer, nearly linear. The genu is long and stout in all pairs, the tibia and carpus very short, the metacarpus tolerably long, with well developed articulation for the dactylus; the dactylus is strongly hooked, very long, a little shorter in the two last pairs. In the first five pairs it is constrieted at the base. (PL. I, fig. 8—10:) The pleon is a little shorter than the last two pereional seoments. The segments are equal in length, the first a little the broadest; the upper hinder corners of the segments are obtuse, increasing in length backwards, the inferior corners are very long in the first two segments, much shorter in the third, and very small in the last two segments. The inferior corners of the first two seoments are flat, elongate-ovate, the ones of the first seoment reach to the end of the inferior 6 CARL BOVALLIUS, NEW I1ISOPODA. III. corners of the third segment, the ones of the second segment beyond the inferior corners of the fifth segment. The inferior corners of the third reach to the inferior corners of the fourth segments, they are vertical. The second pair of pleopoda (PI. I, fig. 11) carry a ta- pering styliform process at the inner lamina. t The urus is longer than the pleon, as long as the first three pereional segments. It is nearly rectangular, the hinder margin broadly rounded, produced in the middle; the sides are straight, the surface is smooth. It is a little longer than broad. The uropoda (P1. I fig. 12) are much longer than the urus, the rami are thick, tapering backwards, the inner is shorter than the outer (11:18) but longer than the peduncle (11:38). Colour. Greenish white, densely spotted with dark brown minute dots. Length. 26 m.m. Hab. The coast of the Philippine Isles. (S. M.) 2. Nerocila Lovéeni, n. sp. Diagn. Corpus deplanatum, rotundatum, fere latius quam longius. Caput parvum, latius quam longius, segmento quarto pereii quater angustius. Oculi parvi, obscure definiti. Antenne primi paris septem-articulate, antennis secundi paris paulo crassiores ac breviores. Antenn&e secundi paris septem- articulat2>e. | Anguli segmenti primi pereii valde producti, angulos segmenti secundi attingentes, anguli segmenti septimi angulos superiores segmenti quinti plei fere attingentes. FEpimera maxima, perlonge producta, attenuata,ensiformia,acuta; epimera segmenti septimi longissima, apicem pedunculi pedum uri fere attingentia. Segmenta plei subequalia, anguli superiores valde producti, acuti, anguli inferiores segmentorum primi et secundi longissimi, anguli inferiores segmentorum sequentium evanidi. Urus latum, rotundatum, latius quam longius. Uropoda ramis longis, falcatis. nm . . The body is depressed, nearly circular, almost broader than long. The head is small, broader than long, as broad as a fourth of the bredth of the fourth pereional segment. BIHANG TILL K, SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o4. 7 The eyes are small, indistinct. The first pair of antenne are seven-jointed, a little shorter but thicker than the second pair, which also are seven-jointed. The hinder corners of the first segment of the pereion are very produced, falciform, almost reaching to the ends of the corners of the second segment; the hinder corners of the se- venth segment reach almost to the ends of the upper corners of the last pleonal segment. The epimerals are very long, extremely produced, flattened in the form of sabres or flat horns, very sharp; the ones of the seventh segment are the longest and broadest, they reach nearly to the end of the peduncles of the uropoda. The segments of the pleon are subequal in length, the upper corners are very produced, sharp; the inferior corners of the first and second segments are very long, the inferior corners of the other segments are not developed. The urus is broad, rounded, broader than long. The uropoda are provided with long, falciform rami. Nerocila Lovéni is a well defined species, its next allies are N. depressa, MILNE-EDWARDS and N. serra, SCHIOEDTE and MuinErt. It is easily distinguished from both by the totally flattened body, recalling the form of Serolis, and by the enormous development of the posterior corners of the first pereional segment. Virgo. P1. I, fig; 18—17; P1. YI, fig. 18—21. The body is flat as a penny piece, broader than long, the measure taken from the outside of the epimerals (34:33) its form is nearly circular. It is not fully symmetrical, the right side being a little broader than the left. The head is irregularly semicircular, twice as broad as long, scarcely as broad as a fourth of the fourth pereional segment (5:21); the front is feebly rounded. The eyes are small, indistinct, distant by four fifths of the bredth of the head. The first pair of antenne (PI. I, fig. 13) are seven-jointed, without distinction between peduncle and flagellum. The first joimt is a little thicker than the following ones, and a little shorter than the second, which is the largest, the last joint is slender and carries a few minute hairs. 8 CARL BOVALLIUS, NEW ISOPODA. III. The second pair (P1. I, fig. 13) reach a little beyond half the first pereional segment; they are a little longer than the first pair, and, except the basal joint, more slender. The first joint is thick ovate, as long as the second, the succeed- ing five joints are subequal, the last feebly bent forwards, without hairs. The labrum is thick, semicircular. The mandibles (P1. I, fig. 14) are comparatively narrow, the free end thicker, bent in an obtuse angle, the inner side excavated, ending in a gouge-like tooth, with two small pro- minences below. The palp is short but very robust, the first joint very thick and broad, longer than the two succeeding together, the second joint is not half as broad as the first, but twice as long as the last, which is rounded at the tip, with- out hairs. The first pair of maxille (P1. TI, fig. 15) are styliform, simple, armed at the apex with three spine-like teeth, feebly curved at the tips. The second pair (P1. I, fig. 16) are thick, robust, a little flattened at the anterior side; the free end forming a small head excavated at the inne side, and armed with two short, hook-like teeth; in the excavation is inserted, a rounded, pillow- like joint armed with a hook-like tooth. The mawillipeds (P1. I, fig. 17) are robust, the last joimt conical, armed with two small, hook-like teeth. The pereion is very dilated, almost totally flat, the posterior corners of the seoments are strongly produced. The first segment is the longest, almost as long as the last two ones together, the anterior margin is distinctly tri-sinuated, the median sinus deeper than the lateral; the hinder margin is semicircular, the produced corners are very long, flat, feebly bent back- wards, almost reaching to the ends of the corners of the second seoment. The second to fifth segments are subequal in length, the sixth and seventh a little shorter, subequal. The posterior produced corners of the second and third segments are the shortest, the following increasing in length backwards, the ones of the seventh segment are the longest, reaching beyond the superior corners of the last pleonal segment. The colour of the pereion is yellowish brown with dark brown spots borde- ring the hinder margins of the seoments, and two parallel, obscure, black bands from the fifth segment down the sides of the BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o 4. Ö pleon. The sides of the segments with the epimerals, the hinder margin of the last pereional segment, and the antenior margin of the first pleonal segment form a frame around the under-side of the pereion, which is hollowed. The epimerals (P1. II, fig. 19) are strongly developed, sabre-formed, increasing in length and bredth backwards; the are flat, acute, feebly bent, the ones of the seventh segment is more straight than the others. The epimerals of the fifth segment reach to the anterior margin of the pleon, those of the sixth segment to the anterior margin of the urus, and those of the seventh segment beyond the midth of the urus. The pereiopoda (P1. II, fig. 20 and 21) are subequal in length. The femur of the first pair is the shortest, that of the fifth pair the longest; the metacarpi of the first four pairs are totally smooth, those of the last three pairs are armed with three or four minute teeth. The dactyli of the first three pairs are a little longer than those of the succeeding pairs; all strongly curved, the articulation with the metacarpi is well developed. The pleon is more than twice as broad as long (26:11); the segments are subequal in length, the first much the broadest. The superior corners of the first two segments are very long and flattened, those of the following segments decrease in length. The superior corners of the first segment reach to, or beyond the anterior margin of the last pleonal segment, those of the second beyond the anterior margin of the urus. The inferior corners of the first segment reach beyond the midth of the urus, as far as the epimerals of the last pereional seg- ment; the ones of the second pair reach to, or beyond the ends of the peduncles of the uropoda. In the last three segments the inferior corners are obsolete. The pleopoda are short, nearly circular, thick. Those of the second pair want a styliform process. The urus is a little longer than the pleon (12:11), as long as the last three pereional segments together, broader than long (4:33), semicircular; the surface 1s smooth, without im- pressions; the margins are even. The uropoda are inequal in the specimen examined, the right uropod having the rami nearly of equal size, the left having the outer ramus a third longer. 'The rami are slender, falciform. 10 CARL BOVALLIUS, NEW ISOPODA. III. Colour. Brownish yellow. Length. 16 mm. Hab. The coast of Java. (S. M-.) The only specimen hitherto known was captured by the late Captain GEORG VON SCHÉELE, of the swedish ship Monarch, in the year 1884. 5. Nerocila laticeps, n. sp. Diagn. Corpus ovatum. duplo longius quam latius. Caput magnum, duplo latius quam longius. Oculi distincti, ovati. Antenme primi paris sex-articulate, articulo primo crasso. Antenn&e secundi paris antennis primi paris longiores. Epimera segmentorum secundi, tertii et quarti segmenta superantia. Epimera segmenti quinti segmentum &Xquantia. Epi- mera segmentorum sexti et septimi segmenta multo breviora. Segmentum primum plei secundo brevius. Anguli inferiores segmenti secundi angulos segmenti quinti explentes. Ramus interior pedum uri exteriore paulo brevior et angustior. The body is ovate, twice as long as broad. The head is large, twice as broad as long. The eyes are distinct, ovate. The first pair of antenne are six-jointed, the first joint is thick. The second pair are longer than the first pair. The epimerals of the second, third and fourth segments are longer than the corresponding segments; the ones of the fifth segment are as long as the segment. The ones of the sixth and seventh segments are much shorter than the segments. The first segment of the pleon is shorter than the seoond. The lower corners of the second segment reach to the upper corners of the fifth. : The inner ramus of the uropoda is a little shorter and narrower than the outer. Nerocila laticeps comes nearest to N. maculata, MILNnE EpwaArps and N. latiuscula, DANA, but is to be distinguished from the first by the broad head, the prominent hinder corners of the fifth pereional segment, by the short, first pleonal segment and by the narrow, inner ramus of the uropoda, from the latter by the length of the hinder corners of the last pereional segments, by the length of the inferior corners of the second pleonal seg- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o 4, 11 ment, by the length of the urus, and by the form of the uropoda. OÖvigerous female. PLYITI, fig. 22—26 and PI. III, fig. 27 and 28. The body is tolerably convex, ovate, totally smooth, a little more than twice as long as broad (31:15). The head is very broad, nearly half as broad as the fourth pereional segment (23:50); the midth of the anterior margin is feebly projecting; it is scarcely more than twice as broad as long (23:11), not immersed; fully as long as the first pe- reional segment. The eyes are tolerably large, very distinct, transversally ovate. The first pair of antennce (P1. II, fig. 22) are six-jointed, the three first joimts subequal in length, the first very thick almost inflated, the fourth and fifth joints are subequal but narrower than the third, the last joint is very minute; they reach only a little beyond the anterior margin of the first pereional segment. The second pair (PI. II, fig. 22) are longer and more slender than the first, eleven-jointed, the first joint is thick, the second very short, the third to sixth subequal in length, the five last ones very short, subequal, scarcely as long as the two preceding together. They reach a little beyond the midth of the first pereional segment. The labrum is very deep and large, rounded below, hanging down as a courtain. The mandibles (P1. II, fig. 23) are long, narrow, with the free lower end almost spirally bent around the maxille, and ending in a feebly hollowed, long tooth. The three-jointed palp is comparatively slender, the first joint the longest, the second much shorter, the third almost as long as the first, tipped with three longer and four to six shorter bristles. The first pair of maxille are simple, long, slender as in N. philippensis, but armed at the tip with one strong tooth and two bristles. The second pair are exactly of the same building as in N. philippensis, but more soft, and armed with shorter, hooked spines. 12 CARL BOVALLIUS, NEW ISOPODA. HI. The mazillipeds are like those already deseribed in N. philippensis. The pereion: the first segment is longer than the second, the second third and fourth are equal, the fifth and sixth are the longest, equal, the seventh is as long as the first. The anterior margin of the first segment is distinetly three-sinuated, the large median sinus is much deeper than the lateral. The hinder corners of the first and fourth segments are distinctly produced, obtuse, the ones of the sixth and seventh seoments are sharply produced, the last ones reaching to the upper corner of the second pleonal segment. The epimerals (P1. III, fig. 28) are very thick, the first four pairs dilated inwards, the first three pairs are the shortest, subequal, but longer than the corresponding segments. The ones of the fifth segment are as long as the segment, obtusely pointed; the epimerals of the sixth and seventh segments are longer than the preceding, sharply pointed, subequal; they are much shorter than the segments. The last pair of pereiopoda (PL-II, fig: 25) areva little longer and more slender than the others, wil shorter dactylus, and three very short spines on the inner side of the carpus. 'The outer side of the femora of all pairs is hollowed for the reception of the rest of the leg, thus forming two sharp keels, the anterior being the highest. The dactyli of the first six pairs are longer than the three preceding joints together, stroneoly curnvedsn (Pl ihcn24). 'The ovitectrices are three on each side, feebly striated; the last pair are uncommonly large, reaching almost to the end of the urus. The pleon is twice as broad as long, shorter than the last two pereional segments; the first seoment is shorter than the second, the others are subequal. All the upper corners are well developed, sharp, subequal in length. The inferior corners of the first segment are strong, Rd, feebly bent upwards, reaching beyond the upper corner of le second segment; the ones of the second segment are longer, reaching to the upper corners of the last seoment; the inferior corners of the third are minute but very sharp. The two last seoments want in- ferior corners. The second pair of pleopoda are provided with a styliform process at the inner lamina. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o4. 13 The urus is broad at the base, the margins rounded, feebly tapering, the midth of the hinder margin is a little projecting. It is broader than long (8:4), a little longer than the pleon, and (12:11) as long as the last two pereional segments. The upper surface is totally smooth, without impressions. The uropoda (P1. II; fig. 26) reach a little beyond the urus. The rami are elongate ovate; the inner ramus is as long as the peduncle, a fourth shorter than the outer ramus, and a little narrower. Colour. Bright yellowish, without spots or bands. Length. 29 mm. Hab. " West coast of Africa. (SS. M-.) 4. Anilocra leptosoma BLErEKeEr, Var. caudata, n. The animal in question differs from Anilocra leptosoma, BLEEKER, by the broader head, the shorter pleon with the first segment totally concealed by the last pereional segment, and the very long urus. Virgo. Pl. III, fig. 29—38. The body is four times longer than broad, very convex transversally. The head is triangular, truncated in front, broader than long (5:43), and broader than half the bredth of the fourth pereional segment (5 :9): The eyes are very large, distant by less than a third of the bredth of the head. The first pair of antenn (Pl. III, fig. 31) are eight-jointed, the peduncle is distinct, threejomted, the third joint is the long- est, projecting into an broad process amteriorly; the flagellum, is five-jointed, the first joint is much the longest, all carrying minute hairs. The second pair (P1. III, fig. 31) are eight-jointed, the first joint thick, almost inflated, the sixth joint the longest. They are much longer than the first pair, and reach almost to the anterior margin of the second pereional segment. The labrum 1s prominent, thick, rounded below. The mandibles (P1. III, fig. 32) are small, narrow, the free end bent inwards, they end in a long hollowed tooth. The palp is very 14 CARL BOVALLIUS, NEW ISOPODA. III. thick, the first joint long, thicker than the mandible itself, the second joint thick, a little shorter than the first, the third much shorter, thick, rapidly tapering, provided with three to four bristles at the tip. The first pair of maxzille (P1. III, fig. 33) are styliform, tipped with three spine-like teeth feebly bent at the end. The second pair (P1. III, fig. 34) are tubiform, soft, the free margins bordered with minute teeth and some few short hooked spines. The maxillipeds (P1. III, fig. 35) are robust, the last joimt short, armed with three to four short hooked spines. The pereion; the first segment is longer than the second; the sixth the longest, the seventh is scarcely longer than half the sixth. The epimerals (P1. III, fig. 30) are small, the ones of the second and third segment are as long as the segments, the succeeding do scarcely occupy more than half the length of the corresponding segments. The pereiopoda (P1. III, fig. 36 and 37) are increasing in length backwards. The dactyli of the first four pairs are constricted at the base, and strongly enlarged immediatly below the constriction. The pleon is scarcely longer than the sixth pereional segment; the first segment is almost totally concealed, the succeeding subequal in length. The pleopoda are very large and thick. The urus is broader behind the middle than at the base, nearly twice as long as broad at the base (9:35), longer van the pleon and the last pereional segment. The uropoda (PI. III, fig. 38) rök beyond the urus; the rami are elongate, rounded behind, fringed with minute hairs. 'The inner ramus is a little longer and broader than the outer. Colour. Greyish white, almost hyaline, with fine arborescent spots of dark green. Length. 23 mm. Hab. "The coast of the Philippine Isles. (C. B.) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o4. 15 Aniloera Hedenborgi, n. sp. The name in honour of Doctor JOHAN HEDENBORG, a zealous collector of zoological specimens for the R. Swedish State museum. Diagn. Corpus fere ellipticum, plus quam duplo longius quam latius. Caput magnum, triangulatum, duplo latius quam longius. Oculi ovati, valde distantes. Antenne primi paris teretes, non dilatate. Antenn&e secundi paris antennis primi paris teretiores ac longiores. Epimera segmentorum secundi et tertii segmenta explentia, cetera segmentis multo breviora. Pedes pereii quarti paris ceteris breviores. Segmentum primum plei secundo longius. Urus fere rotundatum quam pleon vix longius; latius quam longius. Uropoda tamis elongatis ovatis, interno breviore. The body is nearly elliptical, more than twice as long as broad. - The head is large triangular, twice broader than long. The eyes are ovate, widely distant. The first pair of antenne are slender, not dilated or in- flated. The second pair are longer and more slender than the first pair. The epimerals of the first and second segments are as long as the segments, the others are much shorter than the corre- sponding segments. The fourth pair of peretopoda are much shorter than the others. The first segment of the pleon is longer than the second. The uwurus is broader than long, nearly rounded, scarcely longer than the pleon. The rami of the uropoda are elongate-ovate, the inner ramus is shorter than the outer. The nearest allies to the animal are Anilocra physodes and A. laticauda, MILnNE-EpwaARrbDs. From the first our animal differs by the form of the antenn&e and the epimerals, from the latter by the length of the fourth pair of pereiopoda, the form of the urus, and by the short inner ramus of the uropoda. OQvigerous female. BITEN fir: 390 PIIIVA fesA0- 40: The body is tolerably convex transversally and longitud- inally, more than twice as long as broad (7:23). 16 CARL BOVALLIUS, NEW ISOPODA. III. The head is triangular, truncated anteriorly, not immersed, more than twice as broad as long (9:4); it is a little broader than a third of the fourth pereional segment. The eyes are small, ovate, distant by two thirds of the bredth of the head. The first pair of antenne (P1. IV, fig. 41) are slender, eight-jointed, without distinction between peduncle and fla- gellum. The first joint is as long and broad as the second, the last joint is half as long as the next preceding. They reach to the midth of the first pereional segment. The second pair (P1. IV, fig. 41) are longer than the first pair, scarcely more slender, not compressed, nine-jointed, the sixth joint the longest. The labrum is short, broadly rounded. The mandibles (P1. IV, fig. 42) are short, robust, the free end is half spirally bent, ending into a simple, broad, gouge-like tooth. The palp is uncommonly slender, the first joint is the longest, the second two thirds of the first, armed with some minute spines along the outer margin. The third is a little longer than half the preceding, broadly ovate, provided with some very minute hairs. The first pair of maxille are styliform comparatively thick, armed at the tip with one strong tooth and two spines. The second pair are thick, robust, of the same form as in the preceding species. The maxillipeds are very short, three-jointed, not reaching to the tip of the maxillze. The pereion is very convex, elliptical, the fifth segment the broadest. The first segment is longer than the second, the anterior margin is fully straight, without sinuations. The second segment is the shortest, the sixth the longest. The posterior corners of the first and second segments are rectan- gular, feebly rounded; those of the third and fourth truncated, rounded, those of the fifth rounded, those of the sixth feebly produced, rounded, those of the seventh segment produced, sharp-pointed. The epimerals (P1. TV, fig. 40) of the second and third segments are as long as the segments, rounded behind; those of the fourth occupy a little more than half the length of the segment; those of the fifth and sixth scarcely half the BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12, AFD. IV. N:o 4. 17 segment; those of the last segment are the longest, equalling two thirds of the segment. The ovitectrices are feebly striated, not reaching beyond the first pleonal segment. The pereiopoda (P1. IV, fig. 43 and 44). The first to third pairs increase in length, the fourth are abruptly shorter, the following increasimg, the last pair are only a little longer than the sixth. The dactyli of the first three pairs are of mode- rate size, as long as the two preceding joints, feebly curved, those of the last two pairs are short, shorter than the metacarpi. The pleon is broader than long (7 :5), shorter than the last two pereional segments (5 :6); the first segment is the longest and broadest, the three succeeding are subequal in length, the last only a little shorter than the first. 'The posterior corners are produced, sharp-pointed, decreasing in length backwards. The pleopoda are long, reaching beyond the midth of the urus. The urus is tolerably long, a little longer than the pleon (11:10), rounded, broader than long (13:11); the midth of the hinder margin is feebly produced. The uropoda (P1. IV, fig. 45) reach far beyond the urus, the peduncle is broad, the projecting part obtuse. 'Ihe inner ramus is a third shorter than the outer, almost as long as the peduncle, both are elongate ovate. Colour. Greenish brown. Length. 20 mm. Hab. "The Mediterranean? (S. M.) Collected by D. J. HEDENBORG. 1838. 6. Anilocra guinensis, n. sp. Diagn. Corpus ellipticum, ter fere longius quam latius. Caput latum, margine frontali recto, quam segmentum quartum pereii ter angustius. Oculi distinceti, elongati ovati. Antenne primi paris paulo compresse; antenne secundi paris longiores, paulo angustiores, leviter compress2e. Anguli posteriores segmentorum quarti et quinti pereii truncati. Femora pedum pereii parium quattuor posteriorum non cari- nata, pedes septimi paris ceteris multo longiores. Segmentum primum plei partim obtectum, segmenta cetera subequalia. Urus leve, rotundatum, longitudine latitudinem 2quans. Rami pedum uri equales, elongati ovati. 18 CARL BOVALLIUS, NEW ISOPODA. III. The body is elliptical, almost three times longer than broad. The head is broad, as broad as a third of the bredth of the fourth pereional segment; the anterior margin is straight. The eyes are distinct, elongate-ovate. The first pair of antenn& are a little compressed; the se- cond pair are longer, a little more slender, feebly compressed. The posterior corners of the fourth and fifth pereional seoments are truncated. The femora of the last four pairs of peretopoda are not carimated; the seventh pair are much longer than the pre- ceding pairs. The first segment of the pleon is partly obtected, the four sueceeding are subequal in length. The urus is smooth, rounded. The rami of the uropoda are subequal in length, elongate- ovate. Anilocra guinensis is most nearly allied with A. coxalis, SCHIOEDTE and MEINERT, but differs by the truncated corners of the fourth and fifth pereional segments, the not carimated femora of the last four pairs of pereiopoda, the form of the urus, a. o. OÖvigerous female. Pl. IV, fig. 46—54. The body is transversally convex, the surface smooth and hard. ; The head is broadly triangular, truncated in front, broader than long (11:58); the frontal margin is straight, the surface smooth, feebly convex. The eyes are small, longitudinally ovate, distant by more than half the bredth of the head; they are not prominent. The first pair of antenne (PI. IV, fig. 48) are eight-jointed, with distinct peduncle, a little compressed, the second joint the longest, the first a little broader. They reach to the anterior margin of the first pereional segment. The second pair (P1. IV, fig. 48) are a little longer and narrower, nine-jointed, less compressed. The sixth joint is the longest; they reach beyond the midth of the first pereional segment. The labrum is broad, rounded. The mandibles are strongly built but narrow, the free end is rectangularly bent, not epirally, ending in a sharp, flat BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o 4. 19 tooth, the palp is very thick and robust, almost deformed, thicker than the stem of the mandible itself, the first joint is the longest, it shows on the hinder side a deep channel-like excavation forming a fully closed round passage through the second joint, probably opening in the base of the third joint. The last joint is thick, tongue-shaped, rectangularly articula- ting with the second, fringed at the free rounded end with seven stout, long, feebly curved spines. The first pair of maxille (P1. TV, fig. 50) are styliform, tipped with three equal strong spines. The second pair (P1. IV, fig. 49) are robust, hollowed the free rounded end carrying four short, straight, spine-like tu- bercles, the small articulating joint carries two such tubercles. The mawillipeds (P1. IV, ör 51) are short, reaching to the ends of the maxillx; the eb two joints are broad - long, equal, the third half as long as the second, rectangularly ar- ticulating, armed with some few very short, hook-like teeth at the tip. The pereion. The segments, except the first, second and seventh, are transversally hollowed. The hinder margins of all the segments are thick, extanding; the first segment is longer than the second, as long as the head, the anterior margin 1s straight; the sixth segment is the longest, the second the shortest. The posterior corners of the first segment are rectangular, those of the second and third feebly rounded; those of the fourth and fifth truncated, those of the sixth rectangular, scarcely produced, those of the last segment very produced, obtuse. The epimerals (P1. IV, fig. 47) of the first segment are rounded behind, as long as the segment, those of the second seg- ment are shorter than the segment, those of the third occupying half the segment, those of the fourth less than half, those of the fifth a little more than half, and the epimerals of the last segment are the longest, occupying two thirds of the length of the segment. The ovitectrices are smooth, not striated, reaching to the first pleonal segment. The pereiopoda (P1. IV, fig. 52 and 53) increase in length from the first to the sixth pair, the seventh are much longer than the sixth. The dactyli of the first pair are not longer than those of the last pair. 20 CARL BOVALLIUS, NEW ISOPODA. IH. The pleon is broader than long (4:53), shorter than the last two pereional segments. The posterior corners of all the segments are produced backwards, broadly rounded in the first four segments, incised in the last segment, there forming a superior and an inferior corner. The pleopoda are very long, almost reaching beyond the hinder margin of the urus. The urus is as long as broad, evenly rounded, feebly im- pressed on the upper side at the base, very thin and soft. The uropoda (PI. IV, fig. 54) reach scarcely beyond the urus, the peduncle is shorter than the rami; the inner ramus is scarcely shorter than the outer, and a little broader; both are elongate ovate. Colour. Yellowish without spots. . Length. 33 mm. Hab. ”The coast of Guinea, West-Africa. (C.: B.) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:o 4. 21 - - NCR 13. 14. 15. 16. 17. SRS NAR The The The > The Explanation of the plates. BElate Nerocila philippensis, n. sp. animal from above ("/,). > > the side (5/,). head with the antenn&e from the below ("/,). mandible (2?/,). maxilla of the first pair (””/,). > > > second pair (””/,). 3 last joint of the maxilliped (”?/,). : first pair of pereiopoda ('/,). få fourth > > > COP |. seveuth» =» > (CoHFOB — second » > pleopoda = (f/,). uropoda ("/,). Nerocila Lovéni, on. sp. head with the antenn&e from the under side ('/,)- mandible (/,). mazilla of the first pair (?/,). ? 2 4 second B/D: maxilliped (??/,). Plate II; Nerocila Doveni, n. sp. animal from above (?/,). » » below (?/,). first pair of pereiopoda ('"/,). seventh > >» > CANE Nerocila laticeps, n. 8p. head with the antenn&e from below ('3/,). mandible (!5/,). first pair of pereiopoda ('/,). seventh > > > (HED uropoda ("/,). Fig. £ -— 29. 30: 31. 32. 33. 34. 35. 36. 31. 38. 39. In RM KN AMN ND [>] Or Tr N NN 00 5 oc . The The CARL BOVALLIUS, NEW ISOPODA. TTT: Plate III. Nerocila laticeps, n. sp. animal from above ("/,). » > the side C/,). Anilocra leptosoma BLEEKER, var. caudata, n animal from above (/,). > >» the side (3/,). antennae from below ('2/,). mandible ("/,). maxilla of the first pair (2?/,). » >. > second pair (””/,): maxilliped (?/,). first pair of pereiopoda ("/,). seventh >» > > (CA uropoda (?/,). Anilocra Hedenborgi, n. sp. animal from above (/,). Plate IN: Anilocra Hedenborgi, n. sp. animal from the side (?/,). antenne from below ('/,). mandible (22/,). first pair of pereiopoda ('3/,). seventh > >» > (CI uropoda (?/,). Anilocra gwinensis, n. sp. animal from above ('/3). » > the side ('/3). antenn&e from below (!2/,). maxilla of the second pair (22/,). » ST in jocke (CSN maxilliped (?/,). first — pair of pereiopoda ('/,). seventh >» > > (CD uropoda ("/,). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12, AFD. IV. N:o 4. 23 Contents of Parts I—TIT'). JET ISO INO DE HELT Yo rs SA EE SER EE SOA SS SEA SRA BER SN SR Ba 1 FIRA STUND PAEE- snsptset orre isens dsäR Assa SLA ör sne AAA ERE ESAs SE IT INO GIS AA CE so om rss Sa SR a af cE hs så Eau je ER SSE 1 (CIO IDO DTI ENTITET VESA TEA ON ANA SEEN a Te rn Sr Sr RE a Flera, RA 5 1 Ira SUNE CYOTENIEN BKO or SE RER CE CASPER RENEE GRATIS ESSEN AE bf na Ja META GG CHOO AN CE PlANAUAN = ooo sons sotenso bl ässn sd sår sees sades SAS I (ÖT IE Gula No (EI EESN NIE SAS SSE SEN UR ARNE RANN RAA EE 5 > GATA ONE AGE råa oe a SE SE ån aan SE Kr a OR FO RAS 8 SÄTE SFR TT OMC TI TREE EEE EE AE RR AN SS LT SEE Ne a np SS ÖR SA DS SR ns LT; 3 STETOUTHOÖ tre AR SE Rö NERE ARR ITE TISEKNRNNE ARTAS SEE TG Aegiochus ventroösUs....------------ ASTANA SIENA Ba I REIN SNS RA TTG Rocinela, DuUmerlbooossssor---oo-s=-o-e->-s FASA USE RER RETT TE TRANS REN SS Sa IT; RT Öl TOMTE SA Re IDE SES SANSAT RN RT SRA ASEA AI NS Tee 1 SELF VN EN SO lr PE PAA Sr ARR SARS NRA STAR SN NN IT; INET OCH ANP MIID PES oocssasresoss sattessöesrunorssdsdsssornensnr sus ss cost IN, > IP OM ETIISSS ST TOS EE IR a rak Ag SR av ga SBS fir SONORA BOREN ITT, > UFI NGT (JT SeRea ESSEN SUR EE n SR ra STR AE SRS TTT, Anilöcrarleptosoma, var: Can AA -:oos-cc.r..cosorcossansrrors öres see ns IT, » ETS CST OR re ES of a görs st ERA SE ER SANN II, > (ÅT IRDNEp VE [EESRAEN ARE ERS: MATA SR ENSE SAVA a MA fe för TER 13: 15. i 1) Part I is published in Bihang till K. Svenska Vet.-Akad. Handl. Bd. 10, N:o 11 (1885); part II, in the same annual, Bd. 11 N:o 17 (1886). 4 AR Ai | | Ne fa M | > SA Mg Nr - Fa / fn one sar BV NAR ANN RR SR | ör SA 4 n YC . | 48 nina FN SU Ht - I atrötd a Ad Id (SE . | ' M b. Va få äv [ Publ Å I X M & Vi a: n H P NETT LT skat Te Mt | i rg i" ib RR EE | TT soc BRANN HH HJ ra il j Iiu iv. hl $ mahärsg AN sl il TA NE TROTT [YEPRAROLIR na bag RR TIN mas fanlör (NART) Sto fp OA AnGlde sie ARR SKON RE LATA AN AAA SS AT a I rake Nr eg FI KS ER Iatn. VW. SoChlachter, Stockholm Auctor et AM Westergren del Jäth. W. Schlachter, Stockholm KS VE SM Neva AAA JepyyesKr VV oo | - ; ig. 13--21 Nerociia Lover, Lane lallCepS. I. ST Bihan$s till KVet Akad Handl. Bil 2. Afd - I KVe Akad.t Tandl.B Bd12 ATL IV. NL RSS 5 RS = Ål Ern TRI; ÅS | SALO 0 LTU OA, ATS LVE NET AE TV NE P1 TV RS | TELBIL di cc | SI ä ÅA "ÅA Auctor gt AM Weste ALE MAT Vaa ts np IR ALATIYTTAT SKVT CM I A Aja BIHANG TILL K. SVENSKA VET. AKAD. HANDLINGAR. Band. 12. Afd. IV. N:o 5. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN VÅRA SOLITÄRA GETINGARS LEFNADSSÄTT AF CHRISTOPHER AURIVILLIUS. MEDDELADT DEN 15 SEPTEMBER 1886 GENOM G. LINDSTRÖM. STOCKHOLM, 1886. UNG LI BOR IIRIT OrRSRIRS P. ÅA. NORS ' & SÖN + & vå M ad Jas dine Ac Mn ATT Kä0Ua vig nn RER - yrvilnanr yr , - ( REMOCEARÄZ JT RAR i X0 VW S IFK rg A av Hå väva AE FÅ CE Jr ; kd $g i Å CA / - dr => « / 4 - PE MM AL 0. p VE vu 7; 4 Red NRO NS | v AH TA RMNE RNE p | avnvan. dd tet NANG EN: p TU KR (OR min vistelse vid Valmar 1 Häfverö församling i norra Roslagen under förliden sommar påträffade jag en rödmålad stallvägg, som var full af små hål, såsom om den användts till skottafla. Vid närmare undersökning fann jag dock, att dessa hål allesammans hade insekter att tacka för sin tillvaro. Sedan en gång min uppmärksamhet blifvit fäst dervid, blef denna vägg under juni och juli månader ett synnerligt kärt iakttagelsefält, der jag tillbragte dagens varmaste timmar och i rikt mått belönades genom de iakttagelser, jag lyckades göra med afseende på åtskilliga steklars lefnadssätt. Der bygde och bodde nämligen ej blott en art, utan en hel koloni af olika arter, bland hvilka två getingar, tvenne bin och två till tre gräfsteklar voro bygmästare, under det att minst 10 till 13 arter andra steklar och flugor besökte väggen för att tillse, huru de skulle kunna med minsta besvär begagna sig af de andras arbete och i deras bon insmyga sina ägg. Resultaten af mina undersökningar med afseende på de två getingarterna ber jag nu att i korthet få framställa för K. Vetenskaps-aka- demien. Den första af de getingar, som jag fann byggande 1 väggen var 1. Lionotus pubescens THOMs. Denna art var ganska allmän, så att åtminstone 10—15 honor samtidigt voro sysselsatta med att gräfva hål och pro- viantera dessa. HEmnär hvarje hona, såvidt jag kunnat finna, gräfver flere bon, funnos således ett rätt stort antal bon af denna art i väggen. Hemmansegaren Anders Pehrsson, som rådde om väggen, var nog välvillig, att tillåta mig borra i väggen för att utröna boens inre bygnad. Boet: (Fig. 1) har en cirkelrund mynning; ett cylindriskt rör leder från mynningen horizontalt inåt med dragning åt venster; den rörlika delen har en längd af omkrig 25'', der- efter vidgar sig röret något till en elliptisk håla (den första larvhålan; f'), som ligger snedt åt venster liksom röret, derpå 4 AURIVILLIUS, OM' VÅRA SOLITÄRA GETINGARS LEFNADSSÄTT. kommer man in i den andra larvhålan (f”), som till storlek och form liknar den första, men bildar vinkel med denna, så att dess längdaxel är parallel med ytterväggen. Boets alla delar ligga ungefär 1 samma horizontalplan, men den inre larv- hålan betydligt till venster om den yttre mynningen. Jag lyckades aldrig iakttaga någon geting, då han började anlägga boet, men iakttog flere gånger, huru getingen utbar färska spånor ur det inre, der den således var sysselsatt med att gräfva ut boet. Dessa spånor kunde stundom i stor mängd anträffas utanför boet, der de fastnat på väggen. De användes ej till att bilda något yttre, tillfälligt rör omkring mynningen såsom förhållandet är hos några arter, som bygga 1 lera. — Båda larvhålorna befunnos invändigt beklädda med ett gul- brunt, pergamentsartadt öfver- drag; detta ämne bildade också skiljeväggen dem emellan. Hade ej skiljeväggen mellan dem varit gjord af detta ämne, skulle jag misstänkt, att boet varit be- gagnadt äfven förra året och att öfverdraget förfärdigats af de getinglarver, som då lefvat der; nu deremot måste väl an- tagas, att äfven denna bekläd- " nad gjorts af getinghonan sjelf. Under mikroskopet visar öfver- draget ingen tydlig trådig struktur, utan torde vara uppkommet af en stelnad vätska. Provianteringen: Odyneriderna samla, såvidt man vet, allesammans insektlarver, som de förlama medelst sting af gadden och sedan inlägga i boet till föda åt larverna. Honan till denna art kom ständigt dragande med en liten, grön, om- kring 12” lång tortricidlarv, som jag ej med säkerhet kunnat bestämma. Den påminner mycket om en på hassel vanlig vecklarelarv. Larven bars alltid under getingen, tätt tryckt till buksidan och utsträckt till sin fulla längd. Jag infångade flere sådana honor jemte larven och fann denna alltid för- lamad så, att den endast obetydligt kunde röra på de bakersta segmenten. FABER har visat, att getingar och gräfsteklar för- stå sig på att med förvånande skicklighet insticka sin gadd i neryknutarne för de vigtigaste rörelsenerverna. Att denna BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:05. D instinkt dock någon gång kan taga fel, fann jag till min för- våning en gång, då jag iakttog, huru en sådan larv med full fart kom utrusande ur rörets mynning och släppte sig ner till marken, der den försvann i gräset. Detta skedde ögonblicket efter, sedan getingen krupit in med en larv i sina klor. Det är derför otvifvelaktigt, att denna larv ej varit riktigt stungen, utan begagnat det ögonblick, då getingen släppt honom för att hastigt kila ut igen. Troligen har den förut varit nog klok att låtsa sig förlamad, så länge den kände sig fasthållen af getingen, ty annars hade nog getingen ej försummat att i rätt tid förnya sina förlamande sting. Tänkbart är ju äfven, att getingens giftblåsa för tillfället kunnat vara tömd eller nära tömd på gift. — En annan gång såg jag en nyss hem- kommen geting sjelf utsläpa och bortkasta en dock fullt för- lamad larv. Hvad kunde vara anledningen? Hade denna larv möjligen under getingens frånvaro blifvit besökt af någon parasitinsekt, eller var den af någon annan anledning obruk- bar? — Antalet larver, som af denna art samlas 1 hvarje larv- håla, kan jag ej bestämdt uppgifva, men tror, att larverna äro omkring 10. I det af mig öppnade boet fanns i den yttre hålan 9 larver samt en liten getinglarv, som dock redan torde hafva uppätit ett eller annat af sina offer och dessutom en liten brun flugpuppa. I den inre hålan voro alla tortrixlarverna uppätna och getinglarven fullväxt. Larverna ligga hoprullade i boet och tätt intill hvarandra såsom dukaterna i en rulle. När det behöfliga antalet larver fångats och ett ägg lagts i hvarje håla, börjar Boets tillslutning: Getinglarvernas olika storlek i första och andra larvhålan visar tydligt, att ägget i den inre hålan lägges genast, så snart denna är full af proviant, och att den sedan genom den härofvan omtalade pergamentväggen afstän- ges från den yttre larvhålan, hvars proviantering sedan vid- tager. När äfven denna är afslutad börjar det egentliga igen- stängandet af boet. Straxt utanför yttre larvhålan anlägges en helt tunn tvärvägg (e), derefter lemnas ett mellanrum (inre tomrummet; d) af ungefär 4” längd. Det imre tomrummet (d) skiljes från det yttre 8” långa tomrummet (b) genom en vägg af ler (c), som har en tjocklek af 3”—4”'. Rörets yt- tersta omkring 8” långa del (c) upptages af en hård lerpropp, som på sin yta efter torkningen är hvitgrå och mer eller min- dre glänsande. Jag iakttog flere gånger, huru getingen till- 6 AURIVILLIUS, OM VÅRA SOLITÄRA GETINGARS LEFNADSSÄTT. smetade mynningen med lera, som fuktades med en, troligen från kräfvan kommande, ymnig saft (uppsuget vatten?). På den tillstängda mynningens beskaffenhet kunde jag genast igen- känna denna arts bon, enär de andra steklarne, som byggde i väggen, på helt annat sätt tilltäppte ingången till sina bon. Larven: är fullväxt omkring 12” lång, svagt bågböjd, oulaktigt hvit med föga märkbara knölar under andhålen. Den lilla larven, som påträffades i yttre hålan, var nära 5” lång och hade något tydligare sidoknölar. 2. Odynerus murarius L. Boet: (Fig. 2). Äfven denna art gräfde sitt bo i väggen. Boets bygnad öfverensstämmer 1 hufvudsak med den föregående ar- tens så, att det kan vara tillräckligt att angifva skilnaderna. Mynningen är cirkelrund med en diameter af omkring 7”. Det cylindriska röret är omkring 30” långt horizontelt, men böjdt i en jemn båge åt venster; vid dess slut finnes en enda, 157 lång elipsoidisk larvhåla, som bildar vinkel med röret, så att den kommer att ligga parallel hh 2 med ytterväggen. Larvhålan Fig. 2. var imvändigt bar utan hvarje beklädnad och hade liksom rö- ret det friska träets ljusa färg, hvilket bevisar, att boet var nybygdt för året. Provianteringen: Det första exemplar af denna art, som jag imfångade, bar i sina klor en hvit Chrysomela-larv med 13 rader svarta fläckar. Denna larv var utan tvifvel en ej alldeles fullväxt larv af Chrysomela (Lina) populi. I det af mig öpp- nade boet var getinglarven fullväxt, och af dess föda funnos endast chitinrester kvar. Af dessa tyckes emellertid framgå, att de alla tillhöra samma skalbaggslarv, som således utan tvifvel är denna arts normala byte. Jag har ej funnit rester till mer än 3 skalbaggslarver. Det är också ganska möjligt, att O. murarius ej inlägger flere i sitt bo, då Chrysomela-larverna ju äro ganska feta, och det är fullt bevisat, att andra lika stora steklar nöja sig med blott 3 exemplar af sitt byte. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 12. AFD. IV. N:05. 7 Boets tillslutning: Äfven denna art tillsluter sitt rör med trenne särskilda väggar eller proppar. Den innersta (e) är den tunnaste och består af lera. Genom den skiljes larvhålan (f) från det inre tomrummet (d), som har en längd af 5”. Det yttre tomrummet (b) är ända till 10” långt och skiljes från det inre genom den andra mellanväggen (c), som är om- kring 4” tjock och består af lera. Från den yttre luften skiljes det yttre tomrummet genom en propp (a) af 9”—10” längd. Denna propp är synnerligen interessant till sin bygnad. Dess inre 87-—9” långa del är såsom de båda andra mellan- väggarne bygd af jord och lera, men den sista 1” tjocka delen består af med hvarandra fast förenade, söndertuggade träbitar d. v. s. af trämassa, och sjelfva ytan är röd såsom den om- gifvande väggen, derigenom att de ytterst pålagda träsmulorna tagits från väggens yta och anordnats så, att den rödfärgade sidan kommit att vetta utåt. Härigenom blir mynningen så lika den omogifvande väggen, att ingen, som ej noga under- söker saken, kan misstänka, att derunder döljer sig ingången till ett getingbo. Det enda, som för en uppmärksam betrak- tare förråder boets tillvaro, är en grå ring rundt omkring det röda locket. Denna ring finnes äfven kring mynningen af boet till Lionotus pubescens och uppkommer derigenom, att getingen vid in- och utflygandet så småningom afnöter den röda färgen med sina vingar och ben. Det är besynnerligt, att Odynerus murarius, som förstår att rödmåla locket till sitt bo, ej också tänker på att måla öfver ringen kring boet och sålunda utplåna hvarje spår af sitt arbete. Larven: är af samma utseende och storlek, som den jag härofvan beskrifvit såsom tillhörig L. pubescens THoms. Den afviker endast genom tydligare sidoknölar under andhålen samt en rätt tydlig tvärgående ås på midten af hvarje seg- ments ryggsida. i Denna utmärkta art, hvars hona genast kan igenkännas från alla andra på hjessans stora sammetsludna gropar, är ej med säkerhet funnen utanför Skandinaviens gränser. SCHENCK!) och Rupow ?) upptaga den visserligen såsom förekommande i norra Tyskland, men de kännetecken, som af dem anföras, !) Die deutschen Vesparien. Jahrb. des Vereins f. Naturk. Nassau. Heft. 16. 1861 p. 35, 40. 2) Die Faltenwespen. Archiv Ver. Fr. Naturg. Mecklenburgs. 30 Jahrg. 1876 p. 199, 220. 8 AURIVILLIUS, OM VÅRA SOLITÄRA GETINGARS LEFNADSSÄTT. äro ej tillräckliga, utan synas mig lika bra passa in på den nordiska formen! af O. crassicornis PAnz. (= alternans ZETT.). Detta synes mig så mycket sannolikare, som RuUDow uppger, att den tyska »0O. murarius> bygger på samma sätt, som O. crassicornis PANZ., hvilket ej stämmer med de härofvan gjorda iakttagelserna. THOMSON !) uppgifver, att O. murarius IL. i södra "Sverige ej förekommer utanför barrtrakterna; denna utan tvifvel riktiga iakttagelse får nu sin naturliga förklaring ge- nom artens lefnadssätt. Det kan nämligen tagas för gifvet, att den i rent vildt tillstånd bygger sitt bo i trästammar af barrträd, då ju husväggar äro lokaler, som den endast i en jemförelsevis sen tid kunnat börja att begagna. Annu yngre äro naturligtvis de rödfärgade husväggarne. Här föreligger således ett ovanligt vackert exempel på »instinktens» förän- derlighet och en arts förmåga att lämpa sig efter omständig- heterna. Till en början trodde jag till och med, att här före- låg ett bevis för en högst ovanlig artvanas uppkomst i hi- storisk tid. Men vid närmare öfvervägande är jag ej säker på, att man kan påstå något sådant. Det låter sig nämligen tänkas, att den underbara drift, som förmår O. murarius L., att rödfärga ingången till sitt bo, då det är utgräfdt i en röd vägg, ej är en ny drift uppkommen, sedan han började att bygga i rödfärgade väggar, utan endast en yttring 1 ett spe- cielt fall af en urgammal artvana, som skulle kunna uttryckas sålunda: »Täck alltid boets mynning med samma ämne, hvaraf den omgifvande ytan består». En sådan artvana är ej ovanlig, utan tvärtom ganska allmän och för öfrigt helt naturlig hos en stor del insekter. Det låter ju också tänka sig, att O. murarius, då den lefver i det fria, bygger sitt bo under gan- ska likartade förhållanden; ty antaget att han bygger i torra stammar af barrträd, så äro dessa antingen ännu beklädda af barken eller ock, såsom troligt är, bara. Ytan af den bara veden har nu aldrig samma utseende och färg som den inre veden, och det kan på så sätt blifva nödvändigt för getingen att täcka lockets yta med småspån hemtad från sjelfva ytan af veden. Detsamma blir förhållandet om barken sitter på, ty dess yta är ju alltid genom lafvar och dylikt af annan färg än barkens inre. Man kan således alltförväl tänka sig, att djuret äfven långt, innan det började att-bygga i rödfärgade ') Hymenoptera Scandinavie. 3 Delen. 1874 p. 84. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:0 5. Ö väggar, hade behof af en dylik artvana. Af stort intresse vore det således att iakttaga artens bygnadssätt såväl i omålade gråa väggar som i trädstammar. Mot detta mitt försök att förklara lockets rödfärgning talar en, som det kan synas, obe- tydlig omständighet, som dock ej torde få lemnas obeaktad, utan fastmer är af stor betydelse. Hvarföre finnes ett lager af vanlig grå trämassa mellan leran och det rödfärgade lagret? Har -detta mellanlager en praktisk eller historisk betydelse eller bådadera? Den tanken vill nämligen gerna tränga sig fram, att hela den trelagrade yttre proppen är uttrycket för en artvanas utveckling, på en gång vittnande om ärftlighetens konserverande och utvecklingens förändrande makt. Det är nämligen bekant, att de flesta solitära getingar bygga sina bon i lera, och att de, som bygga i andra ämnen, dock till- stänga sina rör med lera. Detta synes tala för, att alla ur- sprungligen haft till artvana att bygga i jord och lera. När nu några funno det fördelaktigare att bygga i trä var dock den gamla artvanan nog mägtig (möjligen tillkommo praktiska skäl) att förmå dem att fortfarande använda lera såsom mellan- väggar och proppar. På denna ståndpunkt står Lionotus pube- scens 'THOMS. Andra gingo längre. För att göra mynningen mera lik omgifningen använde de trämassa utanpå det yttersta lerlagret. Till det inre lagret och de inre väggarne använde de fortfarande enligt möderneärfd sed leran. OO. murarius L. finner slutligen ej ens trämassan fullt lik omgifningen utan belägger densamma med ett lager, som fullt motsvarar om- gifningens utseende. Detta vore en historisk tolkning af loc- kets bygnad. Har lockets bygnad blott en praktisk betydelse, ter sig saken något annorlunda. I så fall måste man antaga, att ge- tingen till de inre väggarne och till lockets inre del använder lera, emedan den är lättare tillgänglig, lättare att bearbeta eller bättre uppfyller det ändamål, som med väggarne afses, Mellanlagret af trämassa skulle då kunna förklaras såsom en nödvändig och behöflig mellanlänk mellan de röda spånorna och leran; ty om leran lades ända ut så, att det rödfärgade lagret lades omedelbart på leran, skulle antagligen leran vara svårare att väl täcka, och således flere röda spånor behöfvas, hvilket skulle försvåra arbetet i hög grad, dels sutte det tunna röda lagret måhända mycket sämre fast i detta fall. Under denna förutsättning får således mellanlagret ingen annan be- 10 AURIVILLIUS, OM VÅRA SOLITÄRA GETINGARS LEFNADSSÄTT. tydelse än att vara en mellanlänk mellan leran och det röda lagret. — Möjligen hafva båda dessa synpunkter varit bestäm- mande vid artvanans utveckling. Jag gjorde emellertid en iakttagelse, som, om den varit full- ständig, åtminstone i flera fall skulle besvarat de här ofvan upp- stälda spörsmålen. Innan jag nämligen fått reda på, hvilken art som täckte sina bon med ett rödfärgadt lock, borttog jag ett så- dant lock och gjorde med en knif en inskärning kring öpp- ningen för att kunna se så mycket längre in i röret. Jag lyckades emellertid på det sättet ej tränga tillräckligt djupt för att uppdaga rörets inre eller ens nå fram till den innersta lerväggen. Mynningen till detta bo blef emellertid derigenom omgifven af en yta af träets friska färg samt röret öppet ända in till det inre tomrummet. Då jag efter ett par dagar ånyo granskade detta bo, fann jag till min öfverraskning, att myn- ningen blifvit tillstängd med ett nytt lock, som dock ej var rödt, utan hvitt såsom den omgifvande träytan. Hade nu nå- gon annan stekelart begagnat sig af det öppnade röret, eller hade samma hona, som bygt det, återvändt till sitt gamla bo och reparerat det på ett sätt, som passade för de nya omgif- ningarne? Detta kan jag tyvärr ej afgöra. Flere andra för- sök, som jag sedan anstälde med lockens borttagande, lemnade ej heller någon ledning, enär mynningarne fingo stå öppna. Nog synes det emellertid sannolikt, att det var den gamla honan, som af någon anledning kom att besöka sitt bo och, då hon fann det skadadt, afhjelpte bristen. I så fall bevisar denna iakttagelse såväl, att O. murarius vårdar sig om sina gamla bon, som ock att den förstår att lämpa locket efter om- gifningen. Fortsatta iakttagelser behöfvas dock för att gifva full klarhet i denna sak. Det rödfärgade locket lemmnar oss emellertid rörande en annan sida af immsekternas förmögenheter upplysningar, som torde vara ganska vigtiga. Man har under de sednare åren mycket skrifvit och tvistat om insekternas synförmåga samt deras färgsinne. Stödd på sina iakttagelser rörande insekternas besök i blommor förfäktade H. MÖLLER med värme insekternas färgsinne och sökte påvisa de olika gruppernas förkärlek för vissa färger samt de högre insekternas förmåga att skarpt skilja de olika färgerna. På grund af experiment och anato- miska undersökningar hafva deremot andra författare (t. ex. LUBBOCK och GRABER) trott sig kunna anse de flesta insek BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:0o5. 11 ters färgsinne såsom föga utbildadt. När man nu finner, att små träbitar, som äro röda på en sida, men grå på de 95 an- dra, af Ö. murarius med stor noggrannhet anordnas så, att den röda sidan blir vänd utåt, tvingas man erkänna, att åtminstone denna stekel med säkerhet skiljer mellan grått och rödt och ingalunda kan vara färgblind. Då jag i sammanhang med mina här ofvan framstälda undersökningar angående det hittils okända lefnadssättet hos två af Sveriges solitära getingar haft anledning att genomgå och granska riksmusei samling af dessa djur, må det tillåtas mig att äfven lemna några små bidrag till en del af de andra arternas utbredning och synonymi. Jag har dervid särskildt fäst afseende vid den framställning af Europas getingar, som lemnas af E. ANDRÉ uti de nyligen utgifna häftena af hans »Species des Hymenoptéres d'Europe et d'Algerie»!), hvar- uti han 1 flera fall afviker från de af adjunkten THOMSON framstälda åsigterna. Så vidt jag kunnat finna, bero emellertid dessa afvikelser dels på obekantskap med de nordiska arterna dels på missuppfattning af THOMSONS arter. 1 o. 2. Fumenes coarctata L. och E. atricornis FABR. (= po- miformis Rossi). Dessa arter skiljas af ANDRÉ så godt som uteslutande genom andra segmentets beklädnad. THOMSON anför äfven denna karakter, men anger derjemte några andra, bland hvilka radialfältets genomskinlighet och första abdominalledens form synas vara de bästa. I riksmuseum finnas exemplar, hvilkas andra abdominalsegment har lika beklädnad, men som enligt radialfältet och postpetiolus ej höra tillsammans. Åro dessa hybrider eller äro arterna i sjelfva verket ej åtskilda? Svenska exemplar af E. atri- cornis med andra segmentet glatt, såsom ANDRÉ anger kunna vara fallet, har jag ej sett. Dessa formers art- skilnad inom skilda områden torde ytterligare behöfva -pröfvas. 9. Pterochilus phaleratus PAnz. Ett ex. i riksmuseum taget i Skåne af P. F. WAHLBERG. !) Fascicules 18—26. 1883—1886: ?) Hymenoptera Scandinavie. Del. 3. Häft. 1. 1874. 12 AURIVILLIUS, OM VÅRA SOLITÄRA GETINGARS LEFNADSSÄTT. 4. Hoplomerus melanocephalus WESM. finnes i 1 riksmuseum från Östergötland, Bohuslän, Gotland och Öland. Höplomeras levipes (SkvcK) THoms. Tagen af professor BoHEMAN. i Vestergötland, Småland och Bohuslän. Typ- exemplaret till SAUSSURES Ö. scandinavus förvaras i riks- museum och tillhör denna art. Det stämmer väl med SAUSSURES figur), hvaremot texten måste vara felaktig, ty såväl figuren som typexemplaret hafva antennernas 9—11 leder mer eller mindre rödgula, men 12:te och 13:de lederna svarta. Jag har ingen anledning antaga, att den svenska formen skulle vara skild från den engelska. 6. Lionotus picticrus "THOMS. Äfven funnen på Gotland af STÅL och BoHEMAN. 1. Ancistrocerus oviventris THOMS. ANDRÉ har sammanslagit denna samt THOMSONS trifasciatus, parietinus, claripennis och pictipes med A. parietum L. Exammerar man oviventris THoms. efter hans schema, finner man dock genast, att de karakterer, som anföras för parietum, imgalunda passa in på oviventris THOMS., hvilken i stället antagligen är identisk med pictus Curt. eller ock en för norden egendomlig art. Att förena oviventris THOMs. med parietum LL. eller någon af de andra ofvanstående formerna synes mig helt enkelt omöjligt. De talrika exemplar af oviventris, som finnas i riksmusei samling från alla delar af landet, öfver- ensstämma sinsemellan fullkomligt med afseende på de af THOMSON anförda kännetecknen. Mera ovisst synes mig, huruvida THOMSONS oviventris är identisk med WESMAELS form och med pictus CURT.; ett namn, som dock torde böra vika för HERRICH-SCHAFFERS constans (1840), enär allt hvad CURTIS säger om sin art är följande: »has a very shining abdomen»?). Namnets användning på en viss art kan således endast bero på tradition hos de engelska för- fattarne. 5. Ancistrocerus parietum (L.) THoms. Denna art, sådan den begränsas af THOMSON, tyckes vara väl skild från de andra och ej att förena med dem på sådant sätt, som skett af ANDRÉ och andra utländska författare. Detta är så mycket säkrare, som jag funnit, att alla de honor, som enligt THOM- sON tillhöra parietum L., afvika från de andra formernas ') Etudes sur les Vespides. Tom. 3. 1854 p. 314 t. 15 £. 10. ?) British Entomology. N:o 137 Odynerus parietinus. 1825. Dt BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 12. AFD. IV. N:0 5. 13 Obs. 2 I0 honor genom en hittils ej anmärkt omständighet. Första abdominalledens tvärgående upphöjning är nämligen något skarpare och dessutom i midten tydligt och rätt djupt inskuren; inskärningen är triangulär med tydliga kanter. Den synes häst när man betraktar abdomen framifrån. Jag har ej funnit en sådan inskärning hos de andra ar- ternas honor och tror derföre, att den är utmärkande för den verkliga parietum IL. Ancistrocerus parietum (1L.) THOMS., femina, preter cha- racteribus a celeb. THOMSON allatis etiam distinguitur a speciebus affinibus crista elevata segmenti primi abdominis medio triangulariter excisa. Odynerus Ieviventris THoms, Denna art är identisk med SAUSSURES 'Ö. suecicus. Typexemplaret till SAUSSURES art finnes på riksmuseum och afviker från O. alternans ZETT. (septentrionalis SAUSS,) just i de hänseenden, som af THOM- SON anföras såsom utmärkande för hans art. ANDRÉ har (på grund af beskrifningarne?) kommit till samma resultat. THOMSON uppger visserligen sjelf, att suecicus skulle vara lika med crassicornis var. alternans, men jag förmodar, att detta beror derpå, att han, då han granskade SAUSSURES typ, ej ännu uppstäldt sin nya art, hvarigenom misstaget lätteligen förklaras. Arten bör följaktligen bära det äldre namnet O suecicus SAuss. Två honor från södra och mel- lersta Lapland finnas i riksmuseum. Odynerus fuscipes HErRrR. SoH. Ett exemplar taget i Öster- götland af P. F. WAHLBERG. € &1x or ré vem KL TY A ba ftas stt tat tik SA sat FR Farinsbt a Fl EE akut srslar (rad 0 ANA, SR UNAR TSUR AN snstolg | | fare fpttprd HÅ vbn CV Alätind ” böra a (bare ERT Ta LER angb [i fer dc PU Ilv$ ENA i 2002 Lee. rtlisvs döon väl Gud ut dk riset oti namolide diod dt tr Häld-3 , så omid Jå kerterst . ORT Tf) Ner | uttal NRA så uj & LME er dalen B 4 iver fans Re sein RR [Er / a VAN vatbisfnga FARA JE ; rial DG eT LAN YYYYNE ig oe å ualärntkgs ÄN mät bs ER ie ÅT 19 mös nokersantd oh 1 fe LARS äv & 1 send" Cate jua reas flat förman (SOU ni Ad 122 SAIK 0 UA DR JF Hage rd buggg SEEN ET RT ON rudla BY derra FS niel i ved Dose: kap 2 d Jae Sr OR ibileggå fy si frARöR sö na AR visat & sc) fr AA AA MONS tangent I so FÅ BA ARN äg EF RET 10 É & << 4 Pi hå 4 > + du vi od Lär [| Ö é | sd Sö SN | I $ [| vt ' n - kv NE BIHANG TILL KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. TERERTNONDEB BANDET AFDELNING IV. ZOOLOGI, OMFATTANDE BÅDE LEFVANDE OCH FOSSILA FORMER. STOCKHOLM, 1888. P. A. NORSTEDT & SÖNER. 10. DIR INNEHÅLL AF TRETTONDE BANDET. Afdelning IV. (Zoologi, omfattande både lefvande och fossila former). . MUNTHE, H. Pteropoder i Upsala Universitets Zoologiska Museum, samlade af Kapten G. von Schéele. Med 1 tafla .oonoo------ . SUNDSTRÖM, R. Mittheilungen des ornithologischen Komitées der Königl. Schwedischen Akademie der Wissenschaften-.........--- . NYSTRÖM, E. Redogörelse för den japanska fisksamlingen i Up- Sälg universitets Zoologiska MUSCUM .-sos-s> -sscs-sspo-o---s--ssossa . LOVÉN, S. On the species of Echinoidea described by Linneus in his Work: Museum Ludovic&e Ulrice. With 9 plates -...... . KOLTHOFF, G. Lagopus bonasioides, bastard mellan dalripa och jerpe: Med, l ballf-occoccczs----ces>=- SEE SEE ST rn dns SA . CARLSSON, ÅA. Zur Anatomie des Hyperoodon diodon. Mit 3 . TIGERSTEDT, R. och STRÖMBERG, C. A. Der Venensinus des Froschherzens, physiologisch untersucht. Mit 3 Tafeln-.......- 9. HAIJ, B. Bidrag till kännedomen om Acridiodeernas yttre mor- phologi, särskildt med hänsyn till de skandinaviska formerna. In (Ex LET RN EN a er SRS RR RAN IK AR SARA ES NR FRE TEST AT a re SU eo pa 2 a LOVÉN, S. On a recent form of the Echinoconid&e. With 2 plates ADLERZ, G. Bidrag till Pantopodernas morfologi och utveck- ineskistoras "MeW, 2.168 MOB osoocescc=-c ss sn ASEA ANT 1— 1=— Sid. . LUNDGREN, B. Anmärkningar om permfossil från Spetsbergen 1— 27. 33. 182. in . ; ' j NOTA. yr 5 Jd Warn ARA ' i tt Å AGT ARN SR ; / KJ ufys GIRNA pr og pA RA ) a RN Unslöl FY 4 SS ding OY SEVEN ART nt jid tötrteta pla Keen hh bal i 3 AN Y 'M HM 19 EN i Ri | i j 1 bl a id nrfeantlolg la »SkeR llbow nye / (AJ + GORE MeV Stall Ul tta WT nr to be ANTTI a SÖT OAN ögla te Ed WU Al Fre odgr Vad a å EE AM | båg La. 4 PINK 4 vila «X é sv ÅN ALVA I NÄvY AMDy NÅLA vt ny mej RNE slav lt la U| i " (1 4 TITCILER FI On Pr Så 30 I ; ti UL Nl "Tu : | es vd WW FYAN Er tå vo ANOR ON NR z KVA vörrv koner | sbel ART NN AT 1 (rag IAI + [ ie & I A od Lal & BIHANG TILL K. SVENSKA VED. AKAD. HANDLINGAR. Band. 13. Af. IV. N:o 4. PERUFOSSIL FRÅN SPETSBERGEN BERNHARD LUNDGREN. MED 1 TAFLA. MEDDELADT DEN 9 FEBRUARI 1887 GENOM G. LINDSTRÖM. — ——re-—-r — STOCKHOLM, 1887. KONGL. BOKTRYCKERIET, P. 4. NORSTEDT & SÖNER. ek MOM 4 Jas ARMERAD SlöRe ARN GONE it 1 Hi IN un ONA s4tA Ale a Firrstnl våld, ae Hy T nd 20030 in, fl fa fv JON värek a Vi z LA le ba vg veLll ida Na | 2 äg. TR LL SÅN ASO VDA dAANVANE nd att RR 4 testet RTV é Å 0 PREL "n ar DI dUTENu | UK Å | Wu Å äl v fuskar Av M BALI Ne 4 VY TEE EEK TREA UC 1 'Y "TR a 4 e& i av - | TN MA 3 AN AMN rake radeobay, 9 00 [SE FIN [ PR NER Ku AT väl davmnd NM vn N w FE Bland de fossil, som under La Recherches resa af RoBERT insamlades vid Belsund, funnos äfven några, som af DE Ko- NINCK 1846 ansågos såsom permiska ') och som ett par år senare ånyo beskrefvos och afbildades.?) De arter, på hvilka DE KOoNnincK stödde sin åsigt om förekomsten af permiska bild- ningar på Spetsbergen, voro: Productus horridus Sow., Pr. Canervum de Vern., Pr. Leplayi de Vern., Pr. Robertianus de Kon., Spirifer alatus Sechloth., Sp. eristatus Sechl. och Pleuro- tomaria Vernueili Gein., af hvilka endast 3 anföras med ?, de öfriga såsom säkert identiska med permiska arter från Europa och på grund hvaraf såväl han som GEINITZ ”) ansåg ekvivalenter till den äldre Zechstenen förekomma på Spets- bergen. NORDENSKIÖLD”) förnekade, att nu omnämda fossil här tillhöra perm och ansåg dem på Spetsbergen förekomma 1 Bärgkalken, och med ledning af de af de svenska expeditio- nerna gjorda betydliga samlingar af fossil, redogjorde LIiND- STRÖM för de grunder, enligt hvilka permiska bildningar ej kunde anses förekomma vid Belsund. ”) LInpsTRÖM fann näm- ligen att fera arter såsom just Productus horridus Sow., Pr. Cancrinmi Vern., Pr: Leplayi Vern., Strophalosia lamellosa Sechl., Camarophoria Humbletonensis King, hvilka i Europa endast förekomma i permiska bildningar, på Spetsbergen finnas i lager, hvilkas fauna öfvervägande utgöres af bärgkalksformer och som därföre måste anses såsom Bärgkalk. Han påpekade att härigenom erhåller Spetsbergens bärgkalksfauna en per- misk prägel, hvilket gifvit anledning till antagandet af före- komsten af permiska systemet på Spetsbergen. De yngsta bärgkalkslagren därstädes kallas ock numera allmänt permo- karbon. Under tiden hade Tovuza'") beskrifvit såväl bärg- kalks- som permiska fossil från Sydkap, Hornsund och Bel- sund, insamlade af PAYER och WEYPRECHT, WILCZEK och HÖFER samt VON DRASCHE, äfvensom i sistnämda arbete läm- nat en öfversigt öfver de då kända permiska och karboniska arterna från Spetsbergen; men, ehuru permiska arter anföras, | N Å LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFOSSIL FRÅN SPETSBERGEN. framgår dock ej af dessa undersökningar, att eller i hvad mån ett särskildt permiskt system är på Spetsbergen ut- veckladt. År 1882 insamlade NATHORST och DE GEER försteningar ur den sandiga skiffern på Axelsöarnes östra sida, »hvilka enligt undersökningar af professor G. LINDSTRÖM ådagalägga, att de närmast öfver permo-karbonseriens flintbäddar följande lerskiffrarne, mergelskiffrarne och sandstenarne tillhöra det äkta permiska systemet.» ") De under denna expedition in- samlade permiska fossilen hafva blifvit mig anförtrodda till bearbetning och det är resultatet häraf, som i det följande kommer att framläggas jämte af NATHORST meddelade upp- lysningar om fossilens geologiska förekomst. Hvad fossilens bevaringssätt beträffar, så är det i allmänhet ingalunda det bästa och många former hafva på grund häraf icke kunnat bestämmas eller beskrifvas och hafva derföre måst lemnas utan afseende. Brachiopoderna hafva i allmänhet skalet be- varadt, ehuru äfven hos dem det yttersta af skalet ofta sitter fast vid motstycket; lamellibranchiaterna äro däremot oftast stenkärnor, på hvilka hvarken lås, mantellinje, muskelintryck e. d. kunna iakttagas; till större delen äro de dessutom täm- ligen indifferenta former. Om de permiska bildningarnes geologiska uppträdande har NATHORST meddelat detaljerade upplysningar, för hvilkas väsentliga innehåll jag här meddelar en redogörelse oftast med NATHORSTS egna ord. De permiska lagren äro af NAT- HORST och DE GEER anträffade på följande ställen, af hvilka fossil insamlats från de med " märkta. Belsund: + Östra stranden af Recherche Bay, Roberts dal (A). "= Förkastningsdalen, öster om Middle Hook mellan van Keulens och van Mijens bay (B) norra sidan af Middle Hook. FuManas önm(ODRE "rAxelsö. (C:xEN): " Strandprofilen och sluttningen af Ingeborgs bärg”" (H, I). Isfjorden; Väster om Green Harbour. (Öster om Safe Haven, iakttagna på afstånd). Västra sidan af Ekmans bay. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o 1. ö Östra sidan af Nordfjorden. Mellan Smiths observatorium och Skansviken. På toppen af Coloradobärget, öster om Sassen bay. < Södra sidan af Sassen bay (K). De permiska lagren gå således från Recherche bay öfver Middle Hook och Axels öar i N.N.V. till norra sidan af Is- fjorden, hvarefter de beskrifva en båge åt ö., som träffar västra sidan af Ekmans bay, något s. om Kap Wern; de stryka så mot s.o. mot Skansbärget och gå med samma stryk- pingsriktning vid n. ö. sidan af Sassenbay. På södra sidan af Sassenbay uppträda de ånyo och synas fortsätta åt öster, obekant huru långt. >»Af de anförda observationerna tillhöra alla i Belsund och de två förstnämda i Isfjorden systemets västra utgående, där lagren äro starkt uppresta. Fyndorterna Ekmans bay till Sassenbay ligga på systemets östra utgående, där lagren stupa obetydligt mot s.v. De bilda således inom det undersökta området en mot öster öppen skål, på hvars yttre sida ligger permo-karbon och på hvars inre sida finnas Trias, Jura och tertiära lager. TLagren i skålens västra sida äro resta på kant, ja stundom öfverstjälpta, hvaremot dess norra och nordöstra sida visar svag stupning inåt.» De punkter hvarifrån fossil föreligga äro följande: ÅA. Svartgrå, kalkfri lerskiffer med en obestämbar bivalv från östra sidan af Recherche bay, n. om Roberts dal. Lagren deltaga här i en storartad inversion och ligga därför skenbart under permokarbonlagren. B. Förkastningsdalen mellan van Keulens och van Mijens bay. Grå, kalkrik, skiffrig sandsten med små fjäll af hvit glimmer; på vittrad yta synes bärgarten vara fint skiffrig. Aviculopecten sp. (N:o 10), 4. Toulai n. f. (N:o 12), Myalina De Geeri n. f. (N:o 24) och Natica sp. Denna sandsten mot- svarar stratigrafiskt sannolikt C. (Myalina-skiffern). I för- kastningsdalen finnes äfven Retzia-kalken, (om hvilken när- mare under D från Marias ö,) under förhållanden, som göra att densamma otvifvelaktigt bör anses såsom yngre än den ofvannämnda sandstenen (65). Marias ö. Då försteningarne här insamlades d. 26 juni antecknades af NaArtHorsT följande: »Man kunde här urskilja följande afdelningar: 4 längst mot n.o. och yngst en vittrad, lös skiffer med ymniga maskspår (chondriter); denna var ej någonstädes fullt orubbad, stupande än ostligt än västligt — 6 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFOSSIL FRÅN SPETSBERGEN. möjligen Trias; 3 en kam af sandig kalksten i en viss bank rik på Retzia (Nathorsti n. f. N:o 6) och Discina (spitzbergen- sis n. f. N:o 3) och sällsynt ett par andra arter; strykningen N:o 35—40 V-.; stupningen lodrät eller mycket brant mot N.N.O. =— Retzia-kalk (D); 2 skiffrig, kalkig sandsten (C) i stora skifvor med Lingula sp. (N:o 2) Pecten Nordenskiöldi n. f. (N:o 8), Aviculopecten? pygmeus n. f. (N:o 14), Bake- wellia antiqua Schl. (N:o 20), Leda? sp. (2 former N:o 22 och 23), Myalina De Geeri n. f. (N:o 24) Allorisma? sp. (N:o 25). Det är påtagligen samma lager, som NORDENSKIÖLD i Isfjor- dens och Belsunds geologi omnämner såsom märgelskiffer med försteningar af afvikande prägel. DE GEER uppmätte lagren härstädes och fann den antagna permserien omkring 310 meter mäktig. Retzia-kalken (D) af 1,2 m. mäktighet befans ligga 3,3 m. från sandstenens östra gräns och således nära seriens topp. Den underlagras af kalk med vackra musslor 1,5 m. mäktig och på ung. 130 m. djupare nivå an- föres en sandsten (C) omkr. 27 m. mäktig med några deci- meter tjocka kalkstenslag; därefter jordtäckt med lägre hällar 146 m. och så permo-karbon.» På sydöstra sidan af Marias ö har DE GEER i en svart kalksten (G) funnit Aviculopecten Lindströmt un. f. (N:o 11); denna kalksten motsvarar sanno- likt (H), hvarom mera nedan. Axels ö. Ungefär 140 m. ofvan permokarbonlagren har DE GEER här iakttagit en fin kalksandsten med glimrande maskspår, en obestämbar bivalv, m. m. (E) 1,5 m. mäktig, därpå sandsten med sandstensbollar 2,4 m., så kalksandsten i något tjockare bankar (F) med några kolsmulor och Pecten Nordenskaötldi n. f. (N:o 8) och Myalina De Geeri un. f., (N:o 24) som kanske lämpligen kunde kallas Myalina-skif- fer 11,3 m.; däröfver sandsten och sandstensskiffer. Åfven Retzia-kalken återfinnes på östra sidan af Axels ö, men några fossil insamlades ej. De försteningsförande lagren här höra påtagligen till samma nivå som sandstenen med kalkstenslag på Marias ö. Norra stranden af Belsund, midt emot Axels ö, stran- den och sluttningen af Ingeborgs bärg. Den första anstå- ende bärgarten vid stranden väster om Frithiofs glacier är en märgelskiffer (Hla) med ringa spår af talk och Steno- pora columnaris Schl. (N:o 1) Productus? sp. (N:o 4) Aviculo- pecten Lindströmi n. f. (N:o 11), 4. Toulai n. £. (N:o 12), BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o 1. € A.? borealis n. f. (N:o 13), Pseudomonotis Bjona un. f. (N:o 17), Gervillea? sp. (N:o 19); strykning N.45? V.; stupning lod- rät. Uppe i bärget fann NATHORST närmast glacieren inga försteningar, men såg dock i nedfallna stycken, snedtryckta Pecten lika fossil. Något västligare träffas först i de lodräta lagren (H2) Hetzia Nathorsti n. f. (N:o 6) och Discina spite- bergensis mn. f. (N:o 3) således Retzia-kalken, om ock petro- grafiskt något afvikande från den på Marias ö, och en knapp meter väster därom, d. v. s. inunder skiffrig, kalkig sandsten (HI1b) med Stenopora colwnnaris ScHr. (N:o 1) Productus? sp. (N:o 4) Streptorhynclms pelargonatus ScHr. (N:o 5) lagren äro lodräta, stundom omböjda. Uppenbarligen äro Hla och H1b delar af samma lager. Västligare (d. v. s. därunder) en serie försteningslösa skiffrar med maskspår, stupande 70N., men äfven varierande, och ändtligen lagret H3 en finare skiffer med fossil, som dock ej äro bestämbara; så ett lager ytterst lös bärgart, nästan skifferlera, sönderfallande i små kantiga stycken, bildande en klyfta i bärget och på andra sidan om denna permo-karbon. Vid södra sidan af cirkusglacieren, v. om Frithiofs isfjäll. Här samlade DE GEER kalksten med tydliga spår af talk (I) Pecten Nordenslhiöldi n. f. (N:o 8), Aviculopecten? sp. (N:o 15) och Myalina De Geeri n. f. (N:o 24), den hvilade på kalksand- sten och betäcktes af sandsten med ända till meterstora bollar eller afsöndringar. Lokalen är en knapp half mil norr om H. På nedanstående tabell har NATHORST, utgående från den af DE GEER uppmätta lagerföljden på Marias ö, sökt kombi- nera iakttagelserna från de lokaler i Belsund, som lämnat bestämbara försteningar. I Pader sta Mm | FS | SS wa [4] B 2 TS SIE NS = wo =S jade Ar & He me - : 2 ISEN SSKSNER NN ENS Sar od mA RH — » HF = ÖA -— + [sc SN 35 |me & e I RN VE (ST RN SJ - Sk EE "Blog [CER Ke > NN NEN or Sj ER pgo SKE Pa (DE RBS Bb (SEE Bg 5 >) IR 3 Sa KR BE = —) s - [0] : "Se ml BE S = lane) TUE ÖR HAS EN SSA JE IRA St Olen Sig rn | Zz | Cirkusglacieren....... ..... — + (TN) + kel Ingeborgs bärg ............. + + + (HH) ox (HI) +» (H2)) + IA RGeL SKOG RAN Se I DA k + (RR) + -— | + & PYLATTARMOVSE «ecco Er Ra La + + (GO) + 7 (GA (D) + Förkastningsdalen.......... ER + +» (B?)| — — Jä + 8 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFOSSIL FRÅN SPETSBERGEN. Det är för det första påtagligt, att den jordtäckta mar- ken på öarne motsvaras af den lösa skifferlerartade bärgarten närmast öster om permo-karbon i Ingeborgs bärg. Retzia- kalken är allestädes densamma. Vidare är det mellersta för- steningsförande lagret på Axels och Marias öar, som omnäm- nes af DE GEER, ett och samma; af beskrifningen synes äfven framgå att lagret H3 i Ingeborgs bärg intog samma plats; och om, såsom högst sannolikt är, DE GEERS försteningar från Cirkusglacieren (I) tillhöra samma nivå, så skulle vi följakt- ligen vid Belsund hafva trenne försteningsförande horizonter: 1:o) en liggande ungefär i seriens midt med Lingula sp. Pecten Nordenskiöldi n. f., Aviculopecten? pygmeus n. f., Avi- culopecten sp... Bakewellia antiqua ScHLotH, Leda 2 sp., Mya- lina De Geeri n. f. och Allorisma? sp. såsom hufvudsakliga fossil och efter den öfverallt tämligen allmänt uppträdande arten Myalina De Geeri kunde detta lager kanske lämpligen kallas Myalina-skiffer och till denna skulle då räknas lokalerna C, F, H3, I, och sannolikt äfven B, i hvilket fall faunan skulle ökas med Aviculopecten Toulai n. f. och Natica sp. Ungefär 130 m. högre upp i lagerserien ligga nära intill hvar- andra två fossilförande lager, af hvilka det undre, som består af skiffer och kalksten innehåller Stenopora colummnaris SCHL., Productus? sp., Streptorhynchus pelargonatus SCHLOTH, Åvicu- lopecten Lindströmti mn. f£., A. Towlari n. f., A.? borealis n. f., Pseudomonotis Bjona n. f., Gervillea? sp.; det är med full säkerhet endast funnet vid Ingeborgs bärg (H1), där det uppnår en mäktighet af 1,5 m., men högst sannolikt hör äfven hit en mörk kalksten från Marias ö (G) med Aviculopecten Lindströmt n. f. Den i H1 allmännaste arten är Pseudomo- notis PBjona n. f. och kunde därför benämningen Pseudomo- notis-skiffer användas. Omedelbart ofvanpå Pseudomonotis- skiffern ligger en kalksten af 1,2 m. mäktighet med Retzia Nathorsti n. f., i stor mängd samt Discina spitzbergensis un. f. Terebratula sp., Retzia-kalk. Såsom af tabellen synes är Retzia- kalken funnen såsom det öfversta fossilförande lagret i För- kastningsdalen, på Marias ö, Axels ö och Ingeborgs bärg. Vid södra stranden af Sassen bay tog DE GEER permiska försteningar från foten af ett fjäll, hvars öfre lager utgöras af Trias och som därför sannolikt tillhöra någon högre nivå i perm. Bärgarten är en mörk nästan svart, svagt kalkhaltig lerskiffer med Pecten sp., Avicula sp., Pseudomonotis? sp., och BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 13. AFD. IV. N:o 1. 9 Bakewellia Sedgwickiana Murch. I hvilket förhållande dessa lager (K) stå till de permiska lagren vid Belsund kan ej på paleontologiska grunder afgöras, enär ingen art är för bägge ställena gemensam. Följande tabell visar de mera bestäm- bara arternas utbredning i de olika permlagren, och framgår häraf att den ofvan gjorda paralleliseringen mellan C, F, I och troligen äfven B=Myalinaskiffern äfven har stöd i fossi- len; att H1 bildar en horisont med en egen fauna (Pseudo- monotis-skiffern) af hvilken dock Aviculopecten Toulai n. f. äfven finnes det sannolikt äldre lagret B och A. Lindströmt n. f. i G, som sannolikt hör till samma horisont. Retzia- kalken (D och H2) samt K bilda 2 skilda horisonter. . Stenopora columnaris Schloth.........- = + TT SlGin CU LANE P: 5 san porttotes delens hä 5 su Discinafspitzbergensisj Nn fistocrss.oso- ltr le la SERTO UR efuS SP 455 oso slanka - — - + | — SäStreptorbynehustpelargonatus, SchlofftlaF 5 Fe RS NG TE FRREtIaNathonsti ma fist ed VN NA SN Sdlere bravnla spa. dager da rd SEN FN = « Becten, Nordenskioldi n. fi -sosossas Så + x OH 0 = BM OR MV NH 27 15121 DEL MJ] DD Se oj SD SE ce 8 -SASA SST AESREAE ATI = | | MOTA VvicuoPecten) SP; ss. sssordfon sider + | - itf Då Lindström nt foocfdocc —l]— | —|]—) ll RI 12. » soma ln fir, co Zl —l 1) ll 119 » Piuborealissn giro ET LTTE 14. » NU PYSMEUINA fer [a (ROSA = — —/—/|—]| ILESKNAN Te ut SN Sp. SEA ER Sen rake > Aa er Oka PRE ESS? Id MRS nal 2 RA bag IR seudomonotis, Bjona, Dr, föcsc-s-s---o- EE x | a 18. » BPA SEVE ta ag Bä ene —I—l—!l—l]—-1 I) + TON GenwvallenNSspa ssd tia —|— + 20. Bakewellia antiqua Munst...........---- (ESSER 21. » Sedgwickiana Murch ...-..- SEE ERE EET SLE TAN SD Ses SA es Es e sobert EEE CE MLIe TRAP Aero sd AN saga sla RE — | ll —l——!—1 1-1] SA NiINMvalna Der Geeri na fiocs.ssdoodses.sss kl) RK RI EN ROAT OBIE TLA RN 8 Pös såpor erbe sedlar brgrspe sont NE 2 GNNNA U1CAN BPPspubseds ost nessoesssssd ens elssA sted £l—|]—l—!l—/ 1-1" 10 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFOSSIL FRÅN SPETSBERGEN. Såsom af ofvanstående förteckning synes, hafva af Spets- bergens permiska fossil endast jämförelsevis få kunnat med säkerhet identifieras med bekanta europeiska former näml.: Stenopora columnaris SCHLOTH, Streptorhynchus pelargonatus SCHLoTH. Bakewellia antiqua ScHrzotH och B. Sedgwickiana Murch. Andra såsom Retzia Nathorsti n. f. Discina spite- bergensis n. f. Pecten Nordenskiöldi n. f. stå permiska former från Europa mycket nära, ehuru de dock ej med säkerhet kunna med någon sådan identifieras. Att på grund af det nu till buds stående materialet närmare parallelisera Spets- bergens permiska bildningar med någon särskild afdelning af det permiska systemet i Europa eller N. Amerika synes mig för närvarande omöjligt. TELLER och VON MoJsisovICs ”) äro böjda att anse dessa nu i fråga varande lager på Spetsbergen såsom yngsta perm eller kanske redan äldsta Trias. Om de permiska bildningarnas på Spetsbergen förhål- lande till öfver- och underliggande system har NATHORST meddelat följande: »Allestädes på Spetsbergen är det permiska systemet utveckladt mellan Permo-karbon och Trias systemet, mellan hvilka det i själfva verket synes bilda en öfvergång utan skarpa gränser. Isynnerhet ville det förefalla som vore gränsen mot 'Trias svår att uppdraga, enär bärgarternas pe- trografiska beskaffenhet inom båda systemen är tämligen likartad och enär hittills utförda undersökningar icke hafva kunnat påvisa något tecken, som skulle tyda på ett afbrott i sedimentbildningen. Åfven gränsen mot permokarbon före- faller föga skarp, emedan en kiselskifferlik bärgart förmedlar öfvergången från sagde systems flintbäddar till de permiska skiffrarna. Dessa äro dels ler- eller märgelskiffrar, dels sand- stensskiffer eller skiffrig sandsten, stundom med underordnade lager af oren kalksten samt sandsten.» De äro icke alls eller endast i högst ringa grad magnesiahaltiga enligt af docenten WEIBULL på de vigtigare bärgarterna anstälda analyser. LinND- STRÖM ”) har redan för länge sedan visat, att Spetsbergens bärgkalksfauna har en permisk prägel därigenom att arter, som i Europa endast förekomma i Zechstenen, finnas på Spetsbergen tillsammans med sådana former, som annor- städes karakterisera den äkta bärgkalken och således måste anses tillhöra Bärgkalken eller Permokarbon, som man nu brukar kalla dylika öfvergångsbildningar. Ingen af dessa former har förekommit i de samlingar, som jag haft till BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 13. AFD. IV. N:o1. = 11 undersökning. På Spetsbergen, hvarest icke såsom i mel- lersta Europa, limniska bildningar skilja de marina karbo- niska från de marina permiska, öfvergår, synes det, den typiska bärgkalksfaunan småningom till en typisk permisk. De permiska bildningarne på Spetsbergen äro endast utveck- lade såsom marina, så att namnet Dyas, som kan vara lämpligt för mellersta Europa, icke passar för motsvarande bildningar på Spetsbergen. 'Toura!”) har förut påpekat likheten med Nebrasca och ”TSsCHERNYSCHEW '!) nyligen anstält jämförelse mellan Spetsbergens permokarbon och permiska bildningar och dem i guvernementet Kostroma och kommer till det resultat, att de då kända permokarbonformerna från Spets- bergen antyda en högre ålder än de permiska faunorna i Kostroma. I föreliggande arbete beskrifna former äro dock bestämdt yngre än de förut från Spetsbergen beskrifna permo- karbonformerna, så att TELLERS och MogJsisovVics åldersbestäm- ning såsom yngre perm synes ganska sannolik. Beskrifning öfver arterna. 1. Stenopora columnaris SCHLOTH. Stenopora Mackrothi, 1848 GEIniITzZ: Versteinerungen des Aechstelnsiete., "st Li, tidl,it. 810: Calamopora Mackrothi, 1850 King: Monograph of the Permian Fossils (Pal. Soc.) s. 26, t. 3, f. 3—6. Stenopora columnaris, 1850 King: Monograph of the Permian Fossils (Pal. Soc.) s. 28, t. 3, f. 7—9. Stenopora columnaris, 1861 GE1initz: Dyas, s. 113, t. 21. Stenopora ramosa, 1875 Touvra: Neues Jahrbuch etc., sit240 At. 010, fr Stenopora columnaris, 1885 TsCHERNYSCHEW: Der perm. Kalkstein in Gouv. Kostroma, s. 37. Af denna form föreligga tre exemplar, som dock till största delen äro genomskurna, under det att endast ett af dem visar något litet af ytan. Alla bestå af likstora rör, som äro bågformigt utböjda liksom från en inre axel. Ko- rallerna bilda bladformiga, svagt greniga figurer med något svälda ändar. 12 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFÖSSIL FRÅN SPETSBERGEN. Något tvifvel om att dessa exemplar verkligen tillhöra i fråga varande art, åtminstone om denna fattas i så vid- sträckt bemärkelse som af GEINITZ och "TSCHERNYSCHEW, synes ej gärna kunna komma i fråga, men till hvilken af dess varieteter eller former de böra räknas är på grund af deras bevaringssätt ej möjligt att med säkerhet afgöra. Stenopora columnaris är af NATHORST och DE GEER funnen vid norra stranden af Belsund, v. om Frithiofs glacier (H1, skiffer med Pseudomonotis Bjona); den anföres af TourAa från Kap Sta- ratschin. Enligt TSCHERNYSCHEW är denna art särdeles ut- bredd i Ryssland och förekommer där både i äkta karbon, permokarbon och den's. k. ryska Zechstenen; den är dess- utom utbredd i Tyskland, England och N. Amerika. 2. Lingula sp. Ett krossadt och något ofullständigt skal samt flera små fragmenter föreligga. Längd 11, bredd 6 mm. jämnbred, öfre delen rundad, föga afsmalnande mot den nedre ändan, som visserligen är dold i bärgarten, men som synes hafva varit tämligen trubbig. Formen erinrar ganska mycket om L. Credneri (GEINITZ: Zechstein s. 11, t. 4, f. 23 och Dyas, s. 106, t. 15, fi 127135 KING: ant. arb. s. ödet ONE oli DAVIDSON: Monograph of the Carboniferous Brachiopoda, s. 209. t. 48, f. 38—40 och Mon. Permian Brachiopoda s. 91, t. 4, f. 30, 31), som dock är något mindre (sällan mera än 3 mm.), proportionsvis bredare, nedåt mera afsmalnande och rundad; äfven har L. Credneri en valkformig upphöjning längs skalets midt, så att Spetsbergsformen ej gärna kan hän- föras till denna art. IL. mytiloides Sow (DAviDsonN: Mon. Carb. Brach., s. 207, t. 48, f. 32) är upptill spetsigare samt i allmänhet mera rundad BITTNER omnämner och afbildar (Mogsisovics anf. arb., s. 138, t. 20, f. 9) en Lingula med hvilken Spetsbergsformen företer rätt mycken öfverensstäm- melse, men som blott ett exemplar af denna senare föreligger och detta därtill är ofullständigt. är det omöjligt att med säkerhet bestämma densamma. Funnen på Marias ö i C (Myalina-skiffer). BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 138. AFD. IV. N:o1l. 13 3. Discina spitzbergensis n. f. (Fig. 1, 2, 3). Valva superior elliptica, patelliformis, depressiuscula, apice truncato postmediano, striis concentricis, acutis, numerosissi- mis; valva inferior fere plana, fissura postmediana. Öfre skalet Patella likt med den trubbiga apex belägen nära bakre kanten, omkretsen långsträckt elliptisk, med största bredden på midten; längd 15—18, bredd 10—14, höjd 6—7 mm.; dessa äro de vanliga dimensionerna, ehuru såväl större som mindre exemplar förekomma och de förra då synas vara något mera rundade. Stenkärnan visar inga muskelintryck o. d. och äfven skalets yta synes hos de flesta exemplaren glatt, säkerligen dock beroende derpå, att den yttersta delen af skalsubstansen försvunnit. På ett par exemplar har jag nämligen iakttagit, och detta såväl på själfva skalet som på intryck af detsamma, mycket skarpa tätt stående koncentri- ska upphöjda linier; skalsubstansen bladig. Öfre skalet är mycket allmännare än det undre, af hvilket blott några få tämligen väl bibehållna exemplar föreligga. Skalsubstansen liksom det öfre skalets; inom den bakre tredjedelen finnes i skalets midtellinie ett ovalt ganska mycket upphöjdt parti genomsatt af en långsgående springa af ungefär 4 mm. längd. Skalets omkrets rundadt elliptisk, den längre diametern föga större än den kortare. Ehuru dessa underskal vanligen synas vara något mera rundade än öfverskalen, böra nog dessa bägge skal föras till samma art, fastän de ännu ej funnits tillsammans i sitt naturliga läge. De förekomma i samma bärgart och liknande smärre olikheter med afseende på de bägge skalen synas ock förekomma hos andra Discina arter. Såsom af beskrifningen framgår liknar denna form ganska mycket D. Kommncki GEIn. (Zechstein, s. 11, t. 4, f. 25, 26 och Dyas, si 106, |. 15; f; 8=11; KInG: anf.sarb.) si 85,:t56) f. 28—29; DAVIDSON: Perm. Brach. s. 50, t. 4, £. 27—29 och Suppl. t. 30, f. 4). Denna arts omkrets är dock rundare och dessutom äggformig, ej elliptisk, äfvensom den är mindre och uppgifves sällan öfverstiga 10 mm. Som öfverensstäm- melsen sålunda är långt i från fullständig, har jag ej ansett mig kunna identifiera Spetsbergsformen med den i Tysk- 14 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFOSSIL FRÅN SPETSBERGEN. lands och Englands permiska bildningar sällsynta D. Konincki. Rätt mycken likhet företer Spetsbergsformen ock med den Discina, af hvilken MEEK beskrifver och afbildar underskalet (CLARENCE KinNG: U. S. Geological Exploration of the 40:th. Parallel, vol. 4, s. 99, t. 10, f. 3) från Triaslagren i Weber Cafion, Wasatch Range. Denna är dock rundare och de koncentriska ribborna framträda mycket skarpt äfven på under- skalet. ; Discina spitzbergensis är allmän, i synnerhet öfverskalet, i Retzia-kalken (D) på Marias ö och förekommer äfven, ehuru i något förtryckta exemplar, i Retzia-kalken på norra sidan om Belsund, v. om Frithiofs glacier (H2). 4. Productus? sp. Några särdeles illa bevarade exemplar af en brachiopod, som sannolikt tillhöra detta slägte eller möjligen ock Stro- phalosia föreligga från H1 (skiffer med Pseudomonotis Bjona) från stranden nedanför Ingeborgs bärg. De äro dock allt för otydliga för att kunna ens tillnärmelsevis bestämmas. 5. Streptorhynchus pelargonatus SCHLOTH. Orthis pelargonata Schl., 1848 GEisiItz: Zechstein, s. 13, t. 5, f. 11—15. Orthis pelargonata Schl., 1861 Grinitz: Dyas, s. 92, t. 16, f. 26—34. Streptorhynchus pelargonatus, 1850 KinG: anf. arb., 8. 108, t. 10, f. 18—28. Streptorhynchus pelargonatus, 1857 DaAvipson: Perm. Brach.,osma20tt. uf. BAD Streptorhynchus pelargonatus, 1880 Davipson: Supple- ment;jutsn30,) fir: Streptorhynchus pelargonatus, 1883 WAAGEN: Salt Range Fossils I Productus Limestone Fossils del. 4, Brachiopoda, BirDB0 NO fN3—5. Större skal något oregelbundet, ganska djupt, särdeles mot låset och i synnerhet på midten, så att en tämligen hög, "trekantig area uppkommer, försedt med talrika fina, något undulerande strimmor. Längd 9,5, bredd 11,5 mm. Mindre skalet nästan platt, endast mot låset och på midten något BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o1. 15 djupare, försedt med talrika, fina något undulerande strim- mor. Låsranden smalare än motsatta randen; längd 10, bredd 11,5 mm. Jämte dessa nu beskrifna skal föreligga ännu några andra ofullständigare, som dock sannolikt tillhöra samma form. Oaktadt således materialet är ringa och med afseende på full- ständighet och bevaringssätt lämnar åtskilligt öfrigt att önska, torde det dock vara säkert, att nu beskrifna exemplar böra hänföras till Streptorlwnchus pelargonatus, med hvilken art de stämma, efter såväl beskrifningarne som afbildningarne ati döma. Tillfölje af de undulerande strimmorna kunna de ej hänföras till S. cremistria Phill., som dessutom nästan alltid är betydligt större. Streptorhynclus pelargonatus, som förekommer i Tysk- lands och Englands permiska bildningar äfvensom i Indiens Productus Limestone, tyckes saknas i Ryssland. På Spets- bergen är denna art funnen i några exemplar på norra sidan af Belsund, vid foten af Ingeborgs bärg (H1 = skiffer med Pseudomonotis Bjona). 6. Retzia Nathorsti n. f. (Fig: 4 och 5). Ovalis, subglobosa, rostro curvato; costis 3—9 rotundatis, interstitiis equalibus, planis; sinu nullo. Oval, största bredden ungefär vid nedre tredjedelen; något afsmalnande mot låspartiet, skalen konvexa, 1 ungefär lika hög grad bukiga, det större med starkt krökt snabel, under hvilken deltidiet ej kan upptäckas. Ribbor 8—9 med rundad, ej skarp rygg, skilda genom med dem lika stora eller något litet större, platta mellanrum. Sinus saknas fullständigt och finnes ej ens antydd. Längd 10, bredd 9,5, tjocklek 7 mm. bredt exemplar. > LOK dem IK > 7 >» mera normalt d:o. Ehuru det ej varit mig möjligt att iakttaga den inre byggnaden hos denna form, torde det dock vara säkert att den bör hänföras till slägtet Retzia i dettas vanliga omfatt- ning och den tillhör uppenbarligen en formserie inom detta slägte, som har en stor utbredning inom de karboniska och permiska systemen. Den äldsta af dessa former är RB. radialis PHiruiPs (Geology of Yorkshire, part 2. 'The Mountain Li- 16 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFOSSIL FRÅN SPETSBERGEN. mestone District, s. 223, t. 12, f. 40, 41; MURCHISON, VER- NEUIL, V. KEYSERLING: Geology of Russia in Europe and the Ural Mountains, Bd 2, s. 89, t. 10, f. 9; DAVIDSON: Carbon. Brach., 8. 87, t. 17, f. 19—21), som dock skiljer sig genom något talrikare ribbor, som äro bredare än mellanrummen, samt mindre och ej så starkt krökt snabel. Denna art före- kommer i Europas bärgkalk. Från N. Amerika beskref därpå Marcov (Geology of N. America, s. 51, t. 6, f. 11). Tere- bratula Mormonii, af GENITZ sedan hänförd till slägtet Retzia (Carbonformation und Dyas in Nebraska, s. 39, t. 3, f. 6, Acta Nova Acad. Ces. Leopol. Carol. Nat. Cur., vol. 33), hvilken form utan all fråga står föregående art nära, men har tydligare utpräglad area. Från Spetsbergsformen skiljer sig BR. Mormonu genom något talrikare ribbor, hvilkas rygg ej är så rundad och genom smalare, ej plattade mellanrum. R. compressa MEEK (Geol. Survey of California, Palaeonto- logy, vol. 1, s. 14, t. 2, f. 7 och KAyYsErR: Ober-Carbonische Fauna von Lo-ping, s. 176,1. 22, f. 1—4 i RICHTHOFEN: China, vol. 4, Paläontologie) är smalare och mera viggformig, med smalare mellanrum mellan ribborna, hvilka äfven äro något mera skarpryggade. Den från Indien först af DAVIDSON under namnet RB. radialis var grandicosta (Quart. Journ. Geol. Soc. of London, vol. 18, s. 28, t. I, f. 5; EFumetria grandicosta WAAGEN: anf. arb., s. 491, t. 34, f. 6—12) beskrifna formen är större med talrikare ribbor och rundade mellanrum. Hvad själfva ribborna beträffar angifvas de af DAVIDSON såsom skarpa under det att Waagens figurer angifva dem rundade. Spetsbergsarten visar nu en ny form af denna, bland annat genom sin brist på sinus utmärkta typ, som skiljes från öfriga hithörande former genom fåtaligare, rundade ribbor med breda plattade mellanrum och den förtjänar helt visst att uppföras såsom en skild form, åtminstone så länge de ofvannämda anses så- som sådana. Notothyris multiplicata WAAGEN (anf. arb. s. 388, t. 28, f. 12, 13), som företer en viss likhet, skiljes lätt genom talrikare ribbor, som dessutom ej räcka ända upp till lås- regionen. Retzia Nathorsti finnes i stor mängd i Retzia-kalken (D) på Marias ö och Axels ö och i dess fortsättning på norra sidan af Belsund i Ingeborgs bärg; den är äfven funnen af NATHORST i Förkastningsdalen, där den likaledes förekommer i ett genom densamma karaktiseradt lager. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o1. 17 7. Terebratula? sp. Ett exemplar af ungefär 7 mm. längd och bredd af en liten glatt Terebratula af rundadt femkantig form och med liten snabel; största bredden ligger något närmare palleal- randen; sinus svagt utpräglad. Ett annat något större ex- emplar, som dock är mindre väl bevaradt, hör troligen ock till samma art. Atlhyris ambigua Sow. (TourA: Sitzungs- berichte der Ak. in Wien, bd 71, 1875, s. 546, t 2, f. 5) är större och har starkare utvecklad pallealregion. Det bäst bevarade exemplaret erinrar om den form af T. elongata SCHLOTH, som Geinitz kallat lata et complanata (Dyas, s. 82, t. 15, f. 18) äfvensom KinGs figur. 33—36 t. 6, af samma art, men den liknar ingen annan af de, som det synes vida van- ligare varieteterna af denna föränderliga art. Jag har därföre ej ansett mig kunna hänföra de föreliggande exemplaren till T. elongata och med anledning af materialets obetydlighet har jag ej kunnat närmare bestämma densamma. I Retzia-kalken från Marias ö (D). 8. Peecten Nordenskiöldi n. f. (Fig. 6). Subeircularis; valva sinistra leviuscula satis convexa, auricul&e parvae, non bene distincte, triangulares. Nästan cirkelrund eller åtminstone föga mera hög än bred, icke eller högst obetydligt sned. Vänsterskal konvext särskildt mot låsranden, låsvinkeln trubbig; låsranden mindre än största bredden; öronen små, trekantiga, utan byssus- utskärning och ej skarpt skilda från det öfriga skalet, utan småningom däri öfvergående. Ytan nästan glatt dock med några ytterst svaga radierande ribbor; främre örat något större än det bakre; höjd 8—10 mm., längd 7—10 mm. Denna form står otvifvelaktigt mycket nära P. pusillus SCHLOTH. (GEINITZ: Zechstein, s. 10, t. 4, f. 22; och Dyas: SISON. ör SKINGA anflärbisj lödst. La, ful ds TSCHER- NYSCHEW: anf. arb., s. 23, t. 16; f. 17), från hvilken allmänt utbredda permiska art P. Nordenskiöldi skiljer sig genom trubbigare låsvinkel och från skalet mindre tydligt skilda 2 18 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFÖSSIL FRÅN SPETSBERGEN. öron. Från Lima permiana KinG (anf. arb., s. 154, t. 13, f. 4; GEInITz Dyas, s. 81, t. 15, f. 4—6) därigenom att den ej är så sned, utan rät eller i det allra närmaste rät. Af från Spetsbergen förut beskrifna Pectenarter utmärker sig P. cf. ellipticus Pri. (TourA: Sitzber. d. Ak. in Wien 1873, s. 20, t. 5, f. 7) genom större från skalet mycket mera tydligt skilda öron och fullkomligt glatt skal, och P. ellipticus (ROBERT: Atlas Géologique t. 19, f. N=P. Geinitzianus DE KONINCK Bull. de VPAc. de Belgique t. 16,) är större, något sned, ' med umbones skjutande öfver låsranden och stora öron, så att den ej kan identifieras med någon af dessa. Pecten Nordenskiöldi förekommer i Myalina-skiffern på Marias ö (C), Axels ö (F) och vid Cirkusglacieren (I), men synes ingenstädes vara allmän. 9. Pecten sp. En art tillhörande detta slägte förekommer äfven vid K, södra sidan af Sassenbay, men är för illa bevarad att kunna närmare bestämmas. 10. Aviculopecten sp. Ett intryck af vänstra skalets yttersida visar en måttligt konvex form med nästan cirkelrund omkrets, utom öronen; pallealranden är jämt rundad, låsvinkeln ungefär 115”; talrika fina, föga skarpt markerade, ofta liksom knotiga oeh något olikstora långsgående ribbor, som synas bäst på midten och vid låset, men försvinna mot sidorna och pallealranden nästan helt och hållet. Öronen stora, det bakre störst; bägge försedda med fina tvärgående linier; det främre med en svag utbugtning, det bakre sannolikt äfven så, ehuru det möjligen endast till följd af en lesion ser så ut. Låsranden rät ungefär 67 mm., höjd 80, bredd 79 mm. Denna form står sannolikt i närheten af A. Kokscharofi VERN. (Geol. of Russia etc., 8. 325, t. 20, f. 16; KEYSERLING: Wissenschaftliche Beobachtungen auf einer Reise in das Petschora Land s. 245, t. 10, f. 8, 9; TSCHERNYSCHEW: anf. arb. s. 20, t. 16, f. 18, 19), som dock tyckes vara betydligt mindre, men exemplaret är ej nog väl bevaradt för att tillåta en nog- grannare bestämning. Funnet i Förkastningsdalen, landtun- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o1. 19 gan mellan van Keulens och van Mijens bay (B) troligen tillhörande Myalina-skiffern. 11. Aviculopecten Lindströmi n. f. (Fig. 13 och 14). Aequivalvis, ovalis, paullum obliquus, auriculgee non in alas producte; testa striis radiantibus, acutis, inequalibus or- nata, interstitiis paullum latioribus. Likskalig, mer eller mindre sned; mera hög än bred, tämligen konvex; främre örat något litet större än det bakre med en svag ursvängning, hvilket knappt finnes på det bakre; intetdera örat utdraget till en vinge. Radierande ribbor tal- rika, fina, vanligen af olika storlek, så att emellan 2 större ligga 1 eller 3 svagare, 1 hvilket senare fall den mellersta är gröfre än de båda andra; stundom synas dock ribborna vara ungefär lika stora. De äro tämligen höga och skarpa med ungefär lika stora eller kanske något större mellanrum. Koncentriska strimmor finnas ock, dock äro de ej mycket framträdande. Höjd omkring 17, bredd omkring 14 mm. Med afseende på skulptur och form liknar A. Lind- strömi ganska mycket A. Draschei Tovra (Neues Jahrb. 1875, s. 242, t. 7, f. 5); särskildt i ribbornas anordning och för- hållande är öfverensstämmelsen fullständig. Som ÅA. Draschet har bakre örat utdraget till en stark vinge med utbugtning inunder, synes nu 1 fråga varande form ej gärna kunna föras till denna art. A. Lindström är funnen i ett exemplar i G. Marias ö och i tämligen stor mängd vid Ingeborgs bärg (H1), skiffer med Pseudomonotis Bjona. 12. Aviculopecten Toulai n. f. (Fig. 9). Subeircularis, equivalvis, auricule inequales. Strie radi- antes, in lateribus curvate, rotundatae; interstia striis minora. Rundad, föga eller nästan alls icke sned, likskalig, täm- ligen konvex; bakre örat störst utan inbugtning rakt öfver- gående i skalet, främre örat mindre och något mera skildt. Radierande ribbor talrika, vid sidorna något krökta, stundom anordnade nästan som hos föregående art, oftast mera jämn- 20 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFOSSIL FRÅN SPETSBERGEN. stora, plattade med fina mellanrum; koncentriska strimmor föga framträdande; skal ofta något perlmoraktigt glänsande; diameter omkring 10 mm. A. Toulai synes genom ofvan angifna karakterer vara en från öfriga härstädes förekommande arter skild form, som jag ej häller kunnat identifiera med någon förut beskrifven. A. Weberensis HALL och WITHFIELD (CLARENCE KING: anf. arb. s. 273, t. 6, f. 5) är större och rundare samt har annor- lunda byggda öron. Allmän i B troligen tillhörande Myalina-skiffern (För- kastningsdalen) och H1 (Ingeborgs bärg) d. v. s. i skiffer med Pseudomonotis Bjona, således en af de få arter, ja kanske den ende, som äro gemensamma för dessa bägge horizonter. 13. Aviculopecten (2?) borealis n. f. (Fig. 7). Rotundato-ovalis, obliquus, convexus; auricule minutae; striae radiantes satis robuste, equales, simplices. Sned, ovalt rundad, likskalig, konvex med spetsiga um- bones som nästan skjuta upp öfver låsranden; öronen små, skilda från skalet, men utan inbugtningar; radierande ribbor tämligen grofva, enkla, lika stora, färre än hos föregående arter. Höjd omkring 10 mm. Genom form och skulptur tämligen väl skild från öfriga här förekommande Aviculopecten-arter, kan däremot denna art ingalunda med full säkerhet föras till detta slägte, enär åt- skilligt talar för att det skulle kunna vara en Lima. Med det material, som nu står till buds, kan jag dock ej afgöra denna fråga. A.? borealis förekommer sällsynt i H1 (Ingeborgs bärg) skiffer med Pseudomonotis Bjona. 14. Aviculopecten? pygmaeus n. f. (Fig. 10). Ovalis, fere aequilateralis; auriculae inaequales; striae radiantes numerosae, aequales, distinctae, striis concentricis crebrissimis, minutissimis decussatae. Nästan liksidig, föga sned, mera hög än lång, tämligen konvex; främre örat störst, genom en utbugtning eller ett BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 138. AFD. IV. N:o1. 21 veck (ej en inskärning) skildt från skalet; bakre örat mycket litet. Radierande ribbor talrika, lika stora, skarpt markerade, korsade af fina, tättstående koncentriska dylika, hvarigenom ytan blir vackert reticulerad. Höjd 5, längd 4 mm. Denna form är lätt igenkänlig och de enda, med hvilka den företer någon likhet äro: 1:0) ÅAvicula Höferiana TourLA (Sitzungsberichte d. Acad. in Wien 1875, bd 71, s. 5594, t. 3, f. 1) från Barents öarnes bärgkalk. Denna är dock något större, har mera likstora öron och saknar de koncentriska linierna och den genom desamma åstadkomna reticuleringen. 2:o0) Monotis radialis PEiriries (King: anf. arb. s. 157, t. 13, f. 22), som dock dels är betydligt större, dels äfven synes sakna den reticulerade ytan. I fråga varande arts hänförande till Aviculopecten är dock långt ifrån säker. ÅA. pygmaeus är i mängd funnen i C (Myalina-skiffer) på Marias ö. 15. Aviculopecten? sp. Ett fragment af pallealdelen, omkring 50 mm. bredt af en stor form, troligen tillhörande detta slägte, som dock ej kan närmare bestämmas. Det antyder en konvexare form än N:o 10 (från B), men erinrar äfven genom sina växlande ribbor om Å. Kokscharofi VERN. I skiffern med Myalina De Geeri från norra sidan af Belsund, v. om midten af Frithiofs glacier. 16. Avicula? sp. En liten sned, glatt form med tämligen stort bakre öra, kan ej närmare bestämmas. I märgelskiffer (K), s. om Sassenbay. 17. Pseudomonotis Bjona n. f. (Eigillkoen 12): Subceircularis; valva sinistra convexiuscula, auriculis sub- aequalibus, striis radiantibus numerossissimis, inaequalibus or- nata; valva dextra plana, laeviuscula, striis radiantibus obscuris; auricula anterior major, sinu notata; auricula posterior minuta. Rundad, vänsterskal tämligen konvext, något snedt med nästan lika .stora öron; talrika radierande ribbor, som vid 22 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFOSSIL FRÅN SPETSBERGEN. sidorna, särskildt den främre äro bågböjda; de växla i storlek, så att vanligen mellan 2 större ligga 1 eller 3 mindre, af hvilka senare då den mellersta är störst, således samma skulp- tur som hos Åviculopecten Lindströmi och A. Draschei TouLaA. Diameter ungefär 10 mm. Högerskal platt nästan glatt med svaga radierande ribbor och tydligare framträdande koncen- triska valkar; främre örat större med veck och byssusin- skärning; bakre örat litet. Pseudomonotis Bjona förekommer, och just ej sällsynt, i lagret H1 vid Ingeborgs bärg och kan sägas karakterisera denna zon; hvarföre densamma ock kan benämnas efter denna art. Artnamnet har jag valt efter namnet på det fartyg (jakten Bjona från Tromsö), som 1882 års svenska geologiska expedition till Spetsbergen begagnade. 18. Pseudomonotis? Sp. Endast ett par vänsterskal föreligga. Rundad, föga sned, med små öron, ganska konvex; talrika radierande ribbor med bredare mellanrum; stundom synas tydligt gröfre och finare ribbor alternera, stundom äro alla nästan lika stora, utan att det gärna därföre kan komma i fråga att föra dessa for- mer till skilda arter. En art med hvilken denna företer någon likhet är Aviculopecten occidaneus MEEK (CLARENCE KING: anf. arb., s. 96, t. 12, f. 13) från Upper Coal Measure Limestone, 1 Weber Cafion, Wasath Range, som dock ej synes vara så konvex och dessutom skiljes därigenom att några ribbor fram- träda tydligare än de öfriga. Från märgelskiffern s. om Sassenbay (K). 19. Gervillea? sp. Ett exemplar ifrån H1 (skiffer med Pseudomonotis Bjona) synes tillhöra detta slägte, men som det är till stor del doldt af bärgart, kan det ej närmare bestämmas. 20. Bakewellia antiqua Mönsr. sp. Avicula antiqua, 1845 MURCHISON, VERNEUIL, V. KEYSER- LING: anf. arb., vols2, st3l9mtit20, fatal BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o1. 23 Gervillea antiqua, 1861 Grnirz: Dyas, vol. 1; s. 78, t- 14, fi 17—20. Gervillea of antiqua, 1875 TouvraA: Neues Jahrbuch, s. ANING. Hd fn Ör Bakewellia antiqua, 1850 KinG: amnf. arb., s. 168, t. 14, f. 28—34. Mycket sned med rak låsrand, öfver hvilka umbones skjuta något litet fram; umbones belägna 1 främre delen, dock ej 1 själfva spetsen, utan finnes framom dem ett litet, ned- tryckt parti; från umbones går bakåt nedåt en valk, som skjuter ut längre än vingens spets, så att bakkanten blir något af- sneddad och ej går rakt ned. Bakre örat utdraget till en trubbig vinge utan inskärning. Endast ett vänsterskal med tillhörande aftryck föreligger, som dock väl stämmer öfverens med denna i Europas per- miska bildningar utbredda art. TouLa beskrifver från Spets- bergen en form, som han med ? för hit; det af honom af- bildade exemplaret har vingen något spetsigare och starkare utdragen. Han anför formen från ställen vid Sydkap och Nordfjorden, af honom ansedda såsom tillhörande yngste Zechsten eller kanske redan äldste Trias. Det ofvan beskrifna exemplaret föreligger från C (Mya- lina-skiffer) från Marias ö. 21. Bakewellia cf Sedgwickiana MURCH. Bakewellia Sedgwickiana, 1851 KinG: anf. arb., s. 171, t. 14, f. 38—40. Gervillea Sedgwickiana 1861 GEInttz: Dyas, s. 78, t. 14, f. 23—25. De former från Spetsbergen, som med all sannolikhet kunna hänföras till denna art utmärka sig derigenom att undre sidan visar en inbuktning, som fortsättes mot umbo af en grund och bred fåra. Umbones skjuta något öfver låsran- den; bakre örat tämligen litet, rundadt; skalet bakåt nedåt något utvidgadt. Spetsbergsexemplaren synas sålunda i sina väsentliga karakterer öfverensstämma med denna i Tysklands och Eng- lands permiska bildningar förekommande art. Den är ej säll- synt 1 märgelskiffern, s. om Sassen bay (K). 24 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFÖSSIL FRÅN SPETSBERGEN. 22. Leda sp. Ett exemplar, erinrande om L. speluncaria SCHLOTH., 1 syn- nerhet om afbildningen af denna art hos TSCHERNYSCHEW (anf. arb., s. 15, t. 16; ff. 16); är dock för ofullstandratock illa bevaradt för att kunna närmare bestämmas. Från Marias ö (C), skiffer med Myalina De Geeri. 23. Leda? Sp- Större och mycket mera långsträckt än föregående ehuru allt för mycket dold i bärgarten för att kunna närmare be- stämmas. I form erinrar den om hvad STACHE (Sitzungs- berichte der Ak: in Wien 1878, bd 28, s. 121, ti 1, £ 27) kallat ? Cardinia sp. 2 exemplar tillsammans med föregående. 24. Myalina De Geeri n. f. (Hiss): ? Myalina permiana, 1877 HALL und WIiTHFIELD: (Clarence Kings enfirarbyrssp2d6, tv 0,t rö): Altior quam latior, fere recta; par cardinalis per lineam curvatam in partem posteriorem transiens; pars anterior ex- cavata, umbones obtusanguli. Mycket mera hög än lång, föga sned, låsranden rät täm- ligen rundadt och utan skarp vinkel öfvergående i bakranden, som är jämt och tämligen starkt rundad liksom och palleal- randen. Främre sidan konkaverad medelst en jämt rundad inbugtning. Spetsen af umbones visserligen ej på något enda exemplar fullt tydlig och väl bevarad, dock kan man säkert se att de ej varit utdragna i en skarp spets. Konvexiteten starkast närmast främre sidan och vid umbones, tvärt och skarpt affallande mot framkanten, jämt och småningom mot de öfriga sidorna. Denna form öfverensstämmer ganska nära med ofvan an- förda afbildning af HALL och WITHFIELD, som dock visar något skarpare vinkel mellan lås- och bakranden, samt något spetsigare umbones, hvilka dock ej äro verkligt iakttagna utan konstruerade; äfven beskrifningen passar förträffligt. HaLL och WIiTHFIELD hänföra den af dem beskrifna formen BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o1. 25 till M. permiana SwaALnL. (MEEK: Palaeontology of Upper Missouri, s. 52, t. 2, f. 7) [Smithsonian Contributions, vol. 14] och uppgifver såsom skilnad endast kortare låsrand, »hvilken karakter varierar». MEEKS figurer synas mig däremot afvika ganska mycket såväl från HALL och WIiTHFIELDS som från Spetsbergsformen och den senare kan ej gärna hänföras till den af MEEK under namnet Myalina permiana af bildade arten. MEEKS fig. 7c har mycket bredare låsrand, nästan lika med stenkärnans största bredd, framranden rät och umbones mycket spetsigare. Fig. 7a är mycket snedare, framranden mindre ursvängd, och pallealranden spetsigare. Det synes mig högst sannolikt efter beskrifningarne och figurerna att döma att MzEzEKS och HALL-WITHFIELDS former tillhöra olika arter och att Spetsbergsformen så mycket afviker från den af MEEK såsom M. permiana beskrifna formen, att den ej kan därmed förenas; hvaremot den står mycket nära, ja kanske tillhör samma form som den under samma namn af HALL och WITH- FIELD från N. Amerikas permbildningar beskrifna. Under alla omständigheter synes den mig böra beläggas med ett nytt namn. Myalina De Geeri förekommer i ganska stor mängd på flera lokaler och synes vara den mest karakteristiska formen för det lägsta fossilförande lagret omkring Belsund, som där- för lämpligen kan kallas skiffer med Myalina De Geeri; intet enda exemplar är dock fullständigt och väl bevaradt, så att dess ställning under Myalina ej kan anses såsom fullt säker, ehuru sannolik. I B, C, FE och I, hvilka lokaler alla torde tillhöra Mya- lina-skiffern. 25. Allorisma? sp. Stenkärna och intryck af en bivalv, som hvad den yttre formen angår är tämligen väl bevarad, men på hvilken hvar- ken lås, muskelintryck eller mantellinie kunna iakttagas, så att dess säkra bestämning är omöjlig. Längd 14, höjd 8 mm., glatt, oval; umbones antemediana, ungefär vid sy af längden, framom den en tydlig lunula; från umbones sluttar skalet jämt bakåt; både fram- och bakkanterna rundade utan skarpa vinklar. Denna form företer en viss likhet med Allorisma elegans KinG (anf. arb., s. 198, t. 16, f. 3—5; GEINITZ: Dyas, s. 57, t. 12, 3 26 LUNDGREN, ANMÄRKNINGAR OM PERMFOSSIL FRÅN SPETSBERGEN. f. 14—17), som dock har partiet framom umbones mera slut- tande; skalets yttersida är ornamenterad och den är dessutom betydligt större. Spetsbergsformen kan för närvarande ej när- mare bestämmas och jag har hänfört den till Allorisma endast på grund af dess habituela likhet med ett par arter af detta slägte såsom den ofvannämde Å. elegans KinG och A. regularis VERN. (MURCHISON, VERNEUIL, Vv. KEYSERLING; anf. arb., s. 298, t. 21, f. 11). Åfven med Cardiomorpha Missourensis HALL och WITHFIELD (CLARENCE: KING: anf. arb., s. 277, t. 6, f. 1, 2) företer den likhet. Ett exemplar på Marias ö (C). Myalina- skiffer. Utom de nu nämda bivalverne förekomma flere andra, i synnerhet i lagret C, hvilka. dock äro allt för illa bevarade för att kunna något närmare bestämmas. 26. Naftica? Sp. Ett litet exemplar af en gastropod, som. möjligen kan tillhöra : detta slägte tillsammans med Aviculopecten Toulai i B: FE oe sannolikt tillhörande skiffer med Mya- lina De Geert. Citater och anmärkningar. !) Bulletin de V'Académie Royale de Belgique t. 13. 2) ibidem t. 16. 2) Dyas)I Häft, 2, s: dlö, 1862; ?) Sketch of the Geology of Spitzbergen, s. 23. 3) Geologiska Föreningens i Stockholm Förhandlingar, bd 2,-s. 302. 6) Sitzungsberichte der K. Akad. d. Wissenschaften in Wien. Bd 68, 1873 och 70, 1874, samt Neues Jahrbuch fir Mineralogie, Geologie und Paläontologie 1875, s. 225. 1) NATHORST: Redogörelse för den tillsammans med G DE GEER år 1882 företagna geologiska expeditionen till Spetsbergen, s. 23; Bihang till Kgl. Svenska Vetenskaps-Akademiens Handlingar, bd 9, N:o 2. - x Detta namn föreslås nu af NATHORST för Axels södra ö. ++x Denna benämning föreslås nu af NATHORST för bärget vester om Frithiofs isfjäll. å >) i Vv. MoJsisoVvICS: Arktische Triasfaunen, s. 7; Mém. de ARS Imp. des Sciences de St. RE (LBC: i NINO 6 2) Geol. Fören.: Förhandl., bd 2, s. 302. !0) Neues Jahrbuch ' etc. 1875, 8. 260. 11) Der permische Kalkstein im Gouvernement Kostroma, 1885, s. 45. Förklaring öfver figurerna. Sid. Wiscinadspitsbergensis, Nn. f. Ofverskal från Dio...ssssrss ss 13. » » » deltat skalet förstöradssrerEeseeresses ene » » » 1 JUN ÖTSK AL 0257 sor ooe ense SADE AE » Retzia Nathorsti n. f. från sidan från D oooooooooooo-oo- BARE ARN 15. » » » fran större skalet, LAND. .o...o stocks s. oo SSe ESR » » ” EN 32014 06 arts VIERA a SEA 2 RANE ER EEE SD a ön Ros » IBC rer Norden skrö led Dn. 5f., SEI Ess ss os se Es osa rss LS ETEN 1 lävienlopecten (P)EPorenlls. Nn. f; frön ooo sosse EE 20. NY NYDIINTEEI DIG AG TE SS 6 dt UA OR or enes or SSE SSE OSS 24. Avdeulopecten" Eoulai ns. f. ran) Diese ses ao sara ss EEE 19: D PUPYgMFenS, Net, Tr AnN OSA SA ds ATEN 20. IBseudomonotis]Bjona, 1. f.rYalStersköäl-os.socccccs-ncecescs soon oso r rss SATANS 21. » » » EF Högerskal frans El oooooono-.sc--- iogekölesases sade » Atv ull p ec tel Lun da rön St feta nets SE Sa Ce AA Se ee 10 SE » DESTT TN rj ms se Era ASTA TAN » ————————-] = — 2 Ali DN ost se mtr ere obama PER FE SKE EE nat wil SGLMAD hyr SBN oda ar LE : Å LAOS 2 id q N SE | d 0 rd K AL SSR Sr dt SR Era ige Pt Id äv a NIE. rs ce p Ush JAl AV AVR STR Pr JA (Ce pd SEAN JOKES NE Kal Sa AL - ij? 2 7 EE FREE ERE RA a re, sorg OB SR sl rigid! CIA NE IS KEPEERES PESEPEER EE Cd fn Lå HIN HÄL ob Hild MM dd nn Rd SEG y her bg 46 GÖ (fä SALE VY NERE REV EA a RENA LL EG AA f ; dd . 7 RÅ oc KD Jä 4 Mb - å ig! bla j | 19 FTF RENA Väla MAR SR RAA a br FT RS ACE EI SCART Kr NR OA, CENRL OT PET RN Gin vit H vera FR SAN & ort é JH i seianöd? 4 å Ad SRS PPS € sn SIENIU ETTAN Ios IRA TE s MI saras das rie sw AM VT re | å a » bn MH ,» " "FIRA / NN | i Å 1 d t | ( vå «| - Las om Ö UN NV | é Bihang till K. Vet. Akad Handl Bd.13. Afa IV. NEN ekar P Romars del. Tith W. Schlachter, Stockholm. fr BIHANG TILL K. SVENSKA VET.AKAD. HANDLINGAR. Band. 13, Afd. IV. N:02, ITE ROPODER UPSALA UNIVERSITETS ZOOLOGISKA MUSEUM SAMLADE AF KAPTEN G. von SCHEELE BEARBETADE AF HENR. MUNTHE. MED EN TAFLA. MEDDELADT DEN 9 FEBRUARI 1887 GENOM S. LOVÉN. STOCKHOLM, 1887. KONG IE BOR TR Y CK RE RIET: P. A. NORSTEDT & SÖNER. KE VI I! å ÅA ud HAN / KUrT i ARN KBR EN hl dö TO "H Kd UR SÅ | META ini kl ONIER ån AYKYr ” AULAN NAR Wo åk WW År NV é” KR RR META OH 1 j ( nod | a äg Hvit Ha 2 &. ali Re TM VON i ARR, VU IN 3 g i VA Fy f JiNa igt ; ” MNleN i i ste vn le - fa AS SN BEN NN SBM ÅG Sj ti | MIG (IN = Oy. an ' Ni Ota MÄN 4 TA NG HH - KONG | Nr iv 4 FRIDA VS ia pg året erhöll jag i uppdrag af Professor T. TULLBERG att bestämma Pteropoderna 1 det zoologiska museet härstädes. Det visade sig emellertid snart, att det föreliggande materialet i vissa hänseenden, särskildt i fråga om en del arters geografiska utbredning, var af ej ringa intresse och väl värdt en närmare bearbetning, och det är resultatet häraf jag i föreliggande uppsats vill meddela. . Det material, jag haft till undersökning, uppgår till om- kring 440 glas och är, på några få glas när !), under loppet af endast 3 år, 1883—84—085, insamladt af den nyligen så sorgligt omkomne sjökapten G. V. SCHÉELE, en person som för öfrigt riktat Upsala zoologiska museum med storartade och värdefulla samlingar, dem han med sällspordt intresse och skicklighet hopbragt från skilda, mången gång i zoologiskt hänseende särdeles intressanta trakter af vår jord. Dr J. E. V. Boas 1 början af förra året utkomna, i flere hänseenden särdeles utmärkta arbete öfver Pteropoderna ?) har nära nog varit det enda, som jag under större delen af mina undersökningar behöft anlita, så fullständig och uttömmande är hans bearbetning af det rikhaltiga material (»>omtrent 1,400 glas»), han haft till sitt förfogande, ett material som till största delen är insamladt på samma sätt som vårt (»af forskellige Skipskaptener» etc.) och som, på grund af de merändels säkra lokaluppgifterna ?), lemnar ett vigtigt bidrag till kunskapen om denna djurgrupps geografiska utbredning. Afven vårt ma- terial har förtjensten af att vara försedt med bestämda lokal- 1) Skänkta till museet af Dr C. NYSTRÖM, Prof. LINDAHL, Sekreteraren FRIES samt FÖRF. 2) Se literaturförteckningen. 3) I äldre arbeten ser man endast undantagsvis några bestämda lokal- uppgifter; der anföres oftast blott nord- och sydgränserna för de om- råden inom hvilka hvarje art är funnen. Undantag göra dock i någon mån PFEFFERS arbeten (se nedan). 4 H. MUNTHE, PTEROPODER I UPSALA UNIVERSITETS ZOOL. MUSEUM. önska. Föreliggande uppsats, i hvilken liksom i Boas' arbete dessa lokaluppgifter för hvarje art äro anförda i tabellarisk form, torde derför i fråga om den geografiska utbredningen kunna anses i många fall komplettera BoaAs', ett bevis på att vårt materiel är, fastän jemförelsevis litet, ganska värdefullt och med hänsyn till en del arter rikhaltiot. Några uppgifter om tid på dygnet när materialet samlats föreligga (med ett undantag) tyvärr icke. Beträffande uppsatsens plan i öfrigt har jag, i de fall då materialet det medgifvit, ingått på en närmare granskning af för tvifvelaktiga ansedda arter. Detta gäller förnämligast arter inom slägtet Limacina. Endast en ny art beskrifves. Den gamla indelningen i Thecosomata och Gymnosomata bibehålles. Synomymer anföras endast undantagsvis, utan får jag i fråga om sådana hänvisa till Boas' arbete. Till sist anhåller jag att få uttala min tacksamhet till Professor T. TULLBERG, som åt mig välvilligt öfverlåtit bear- betningen af denna intressanta grupp, för hvilket arbete jag åtnjutit understöd af de medel, som Grosshandlaren och Rid- daren F. K. E. Bönsow med frikostig hand anslagit för be- stämning och bearbetning af zoologiska museets samlingar. Af den ganska rikhaltiga Pteropod-literatur, hvartill jag haft tillgång 1 K. Vet.-Akad. bibliotek samt i Universitets- och Vet. BSociet.-biblioteken i Upsala anföras här endast föl- jande arbeten, som för ändamålet varit af större intresse: ADAMS, H. & A., The Genera of Recent Mollusca. London 1858. Boas, J. E. V., Spolia Atlantica. Bidrag til Pteropodernes Morfol. og System. samt til Kundsk. om d. geograf. Udbredelse, i: Vidensk. Selsk. Skr., 6 Rekke, naturv. og mathem. Afd. IV. 1. Kjobenhavn 1886. FORBES, E., and HANLEY, S., A History of British Mollusca. London INS JEFFREYS, JOHN GWYN, British Conchology, Vol. V. London 1869. LINDSTRÖM, G., On the silurian Gastropoda and Pteropoda of Got- land, 1: KRK. Vet. Akad. Handl BA lorN:;onet Stockholm 1884. LOVÉN, S., Index Molluscorum litora Scandinavia occident. habit i: Öfv. af K. Vet.-Akad. Förh. 1846. ör Voyage daus VPT'Amérique meridionale. Tome V, 3 Partie, Mollusques. 1835—1843 & Atlas des Mollus a ues. p'ÖRBIGNY, Å BIHANG TILL K. PFEFFER, G., SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:0 2. Öd Ubersicht der — — — Pteropoden, i: Monatsber. d. Akad. Berlin 1879. Die Pteropoden des Hamburger Museums, 1: Abhandl. aus. d. Gebiete d. Naturwiss., berausg. v. Na- turwiss. Ver. zu Hamburg. VII Bd. 1 Abt. 1880. RaAuvG et SouLEYET, Histoire naturelle des Muvllusques Ptéropodes. Mo- SARS es OM SoULEYET, nographie compr. la descript. de toutes espéces de ce groupe de Mollusques. Paris 1852. Bidrag till Kundskaben om Norges arktiske Fauna. I. Mollusca Regionis Arctice Norvegie 1878. Christiania Univ.-Program. i: Voyage autour du Monde sur la corvette la Bo- nite. 1852: Pl A= 15: Pis. I: "PHECOSOMATA: 1. Fam. Limacinide. Limacina (CUVIER). 1. Limacina helicina (Plups). Boas anger sydgränsen för denna art till omkring 60” N. Lat.; N:r 5 och 6 här i samlingen äro från betydligt sydligare trakter och innehålla hvardera 1 ex., båda omkring 1 mm. långa och försedda med operculum. Atlantiska oceanen. N:r | Latitud. 38 20' N. | 6 [32530 N. Longitud. 59? 31” V. | »Baffins Bay; 4' inneirestisen>, LINDAHL !9/. 1871. — — | Grönland, 0: NYSTRÖM; 71” 50' V. | VON SCHÉELE 1884. !) 43: 30 V. » » 1885. 2. Limaceina balea MoLLER. Fig. 1—7. Af denna art eger museet från nordligare haf endast 3 glas, alla med mycket små exemplar, af 1 mm. bredd och 1) I tabellerna angifvas — i fråga om VON SCHEELES material — endast åren 1884 och 1885 (icke 1883), alldenstund det i slutet af år 1883 och i början af år 1884 insamlade materialet, som samtidigt ankom till museet, här etiketterats såsom insamladt 1884. 6 H. MUNTHE, PTEROPODER I UPSALA UNIVERSITETS ZOOL. MUSEUM. mindre. Sistlidne sommar insamlade jag en del exemplar i Bohusläns skärgård, och det är förnämligast dessa, jag gjort till föremål för närmare undersökning. Alla äro yngre former (stundom mikroskopiska), och en gifven följd häraf är natur- ligen den, att de till sin form variera allt efter sin olika ålder. De yngsta och minsta exemplaren äro betydligt breda och låga samt visa vid första påseende en påfallande likhet med Lima- cina inflata, från hvilken de dock lätt skiljas genom sin upp- höjda spira; [denna är nemligen hos L. inflata nedtryckt (de- mersa)]. Vindningarnes antal äro hos dessa små, !/.;--—1/, mm. breda former 2—2!/,; umbilicus är vanligen tydlig; tillväxt- linier iakttagas med lätthet, men spirallinier kunde icke upp- täckas. — Mellan dessa breda, yngsta former samt fullvuxna exemplar af balea har jag iakttagit en serie öfvergångar. Spi- ran blir naturligtvis med tilltagande ålder allt längre (i jem- förelse med bredden) och mellanformer af !/,—!/, mm. med 3—4 vindningar äro ungefär lika långa som breda. De äro dessutom försedda med mycket tydliga och skarpa spirallinier, en karakter, som i förening med andra stämplar formen till balea. — I History of British Mollusca, Vol. 2, 1853, p. 386 ha ForBEs and HANLEY under namnet Spirialis Jeffreysi be- skrifvit en Limacina-form, som med all säkerhet är att betrakta såsom ett ungt exemplar af L. balea. Den är försedd med 3 vindningar, hvilkas yta är glatt; formen är låg och bred, och mynningen »is elliptically ovale», något som hos en del af våra exemplar framträder mera tydligt än på det afbildade ex. (fig. 1) Något bestämdt mått angifves icke, utan säga de härom en- dast »It is very minute». Den förelåg i endast 1 ex. taget »on the shores of the Brittish Channel». (Jfr fig: 8 pl. 57 i det ofvan citerade arbetet). Den af samma författare beskrifna Spirialis Mac Andrei (1. ce. p. 385 pl. 57 fig. 6—7), som 1 lik- het med S. Jeffreysi af JEFFREYS !) betraktas såsom varietet af L. balea, synes icke ens kunna försvara sin plats som sådan, enligt hvad Boas (1. c. p. 44) redan visat. Från närheten af Cap Horn finnas här i samlingen en del exemplar (N:r 4—7) af en form, som jag, på grund af hvad här nedan anföres, anser böra föras till L. balea ?). Det är den af SOULEYET beskrifna Spirialis australis. Boas, som icke haft exemplar af denna form att tillgå, lemnar oafgjordt, om den ') British Conchology, Vol. V, 1869, p. 115. Suppl. Pl. 98 fig. 4—5. 2) Fig. 5—7. BIIANGA IIRLAK «SV: VER:-AKAD.! HANDIL: BAND ISS ARDAIVAN:0l26- dd »falder sammen med L. balea eller trochiformis, eller om det skulde vere en serlig art» (1. c. p. 46). Såsom de vigtigaste karaktererna för denna »art» anför SoULEYET (Monogr. p. 64) i fråga om skalet »— — assez largement ombiliquée; — sept tours — — lisses et separés par des sutures assez profondes; — — le bord collumellaire droit et réfléchi», en beskrifning, som särdeles väl passar in på L. balea (såsom förut Boss framhållit) och framför allt med de former af densamma, som sakna spirallinier d. v. s. EFLEMINGS retroversa, hvilken dock enligt hvad BoaAs visat sammanfaller med balea. På ett par exemplar kunde emellertid under mikroskopet svaga spiral- linier iakttagas. Största längden uppgifves af SoULEYET vara 2 mm. bredden 1,5 mm. och detta stämmer äfven i fråga om våra exemplar. SOoULEYET's exemplar voro likaledes in- samlade »dans les parages du Cap Horn». Att döma af det före- liggande materialet lefver alltså inom södra kallt tempererade zonen en form, som är identisk med den företrädesvis inom nordliga delen af Atlantiska Oceanen uppträdande L. balea. mom de mellanliggande, varma trakterna synes denna art der- emot saknas. Att denna form äfven skulle finnas i Bohuslän kunde man a priori antaga såsom säkert, då den enligt Prof. SARS uppträder 1 Christianiafjorden !) samt af Prof. MöBIvS är tagen 1 Kielerbugten (Boas 1. c. p. 44). N:r Latitud. Longitud. 115 38” 20' N. 71” 50' V. | VON SCHÉELE 1884. | 2. 2820 N. I 0103 | MUNTHE'9/(11886: | 25 Kristinebergs zool. station. 2 Jialiv 2vg 1) | 4—4a. | 42 ÖYS. 58 10 V. | VON SCHÉEELE 1884. D. 55 458. HeT20KV » » » 6 Bar 1587 ÖS 1680 AR » » vå HOL4HT SET | 667 504 Vi » > » 3. Limacina trochiformis (D'ORBIGNY). Fig. 8—11. Boas är icke »sikker paa, at L. trochiformis er andet end en tropisk Dvergform af L. balea» o. s. v. Han anser sig icke 1) L. c. p. 331 (Här upptagen såsom Spirialis retroversus Flemg). ?) Insamlades en f. m. medelst håfning i det strax vid stationen belägna »Smalsundet> på några fots djupt vatten bland sjögräs (Zostera etc.) tillika med en mängd yngre former af Mytilus edulis, Rissoa etc. 5 H. MUNTHE, PTEROPODER I UPSALA UNIVERSITETS ZOOL. MUSEUM. kunna uttala sig bestämdare om detta spörsmål, på grund af det ringa material af den förra formen han haft till sitt för- fogande. Måhända skall denna Dr Boas' förmodan framdeles vinna bekräftelse, ifall man lyckas påvisa mellanformer mellan dessa arter. Mig synas emellertid de karakterer, som förnäm- ligast utmärka DL. trochiformis, nemligen den sista vindningens stora utveckling i jemförelse med spirans öfriga del, samt for- men på columellarkanten, hvilken är endast föga tillbakaviken men deremot rätt mycket böjd, vara särdeles konstanta och berättiga till bibehållande af denna art. Atlantiska oceanen. NEE | Latitud. | Longitud. | 33-058. | 16010: | | | | VON SCHÉELE 1885. | Indiska oceanen. I I Ner | Latitud. | Longitud. | . 2 JA 200400; | VON SCHEÉELE 1884. | 3 Strait Bali. lage > 1885. 4. Limacina Rangii (D'ÖRBIGNY). Fig. 12—13. Boas har af denna art endast haft ett exemplar att tillgå och »tror- ikke, att man i denne Form kan se andet end en individuel Variation af Limacina Lesueurii, saa meget mindre som den karakter, hvorpaa p'ÖRBIGNY legger mest Vegt, nem- lig umbilicus” storre Vidde hos Rangii, er meget lidt markeret»>. Här 1 samlingen finnas emellertid några glas — de feste från närheten af Cap Horn -- med en Limacina-art, som utan all fråga är att hänföra till D'ÖRBIGNYS Åtlanta Rangu. Den är utmärkt genom sin särdeles väl utvecklade och strax 1 ögo- nen fallande umbilicus, sin starkt tillbakaböjda columellarkant, samt mynningens mera vinkliga form, af hvilka karakterer p'ÖRBIGNY anser endast den förstnämda vara tillräcklig för att uppställa densamma som särskild art. Dessutom har jag hos denna form iakttagit skarpa och tydliga spirallinier öfver större delen af skalet, icke blott »i Nerheden af Umbilicus» såsom hos L. Lesueurii (BoaAs 1. ce. p. 46). SouLrErEt's Spirialis ventricosa BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 18. AFD. IV. N:02. OÖ anser jag hellre böra hänföras till L; Rangii än till L. Le- sueurii. (Jfr Boas p. 46). De största exemplaren nära 2 mm. breda. Såväl p'ÖRBIGNY som SOULEYET uppger denna form från Atlantiska Oceanen, den förre mellan 36” S.—31” N. Lat. Båda anföra den såsom sällsynt. Atlantiska oceanen. Nr Latitud. | Longitud. | 18 33? 0'8. | 16 0'0. | VON SCHBELE 1885. 2 ART OST) BST LOCVE > 1884. d. H4730S5 | 69:30 VI 1 3 > > 4.71 55468. | TAN. | > | S HAINS6-2078: | 6rSABA 3 > > ANNE 21st lesnva | 3 ; d. Limacina Lesueurii (D'ÖRBIGNY). AT denna art eger museet endast 2 glas. 29” 20' S., 38 A0FOCP295KS0CS 39? 20105 SCHEELR: 1889. 6. Limacina rotunda (D'ÖRBIGNY). Denna art anser SoULEYET (Monogr. p. 63) med orätt så- som en »varietet» till sin Limacina (Spirialis) ventricosa, oak- tadt den afvikande byggnad, som b. a. locket företer, hvilket för öfrigt D'ÖRBIGNY så tydligt framhåller (1. ce. p. 175, på. 12 fig. 24): »opercule circulaire, formé de lignes concentriques vers le centre». Här i samlingen öres ee ett exemplar med locket qvarsittande, taget i Atlantiska oceanen på LGH S0CCN: Lat., 37” 10' V. Long. af kapten VON ScHÉELE 1885. Dp ÖRBIGNY tog den i Atlantiska oceanen på 36” S. Lat., 40” V. Long. (Paris) och uppger den vara »tres-rare». 1. Limacina bulimoides (D'ORBIGNY) Fig. 14. Denna art uppgifves sakna hvarje spår af spirallinier. Här i samlingen finnas dock några exemplar från S. Atlanterhafvet, hvilkas skal äro försedda med i spiral ordnade, afbrutna linier. (Jfr fig. 14). Umbilicus är icke tydligare än hos den icke skulpterade formen, med hvilken den äfven i öfriga karakterer alldeles öfverensstämmer. 10 H. MUNTHE, PTEROPODER I UPSALA UNIVERSITETS ZOOL. MUSEUM. 2 Atlantiska oceanen. N:r | Latitud. | Longitud. | 1. | 38200 N. | 7150' V. | VON SCHÉELE 1884. SJÖSS | <KERNYVS | s I FENL8S 25 | PENNA | NLANYS | 5 5 5 ANN [51655 0ANSA ES len 0 KVAR 5 5 Bl SS 2 VE oc ; 5 & (PEO, (APS SSA | 7.139 082 VIEN fe ne 8. | 34458. | 4815 Vv. | > NGE | 8. Limacina turritelloides BoaAs. Af denna art, om den öfverhufvud skall betraktas såsom en Pteropod, eger museet ett glas med 14 ex. från »Javasjön»> Vv. SCHÉELE 1885. Jag har ej kunnat iakttaga hvarken um- bilicus ej heller djurets mjukare delar. Exemplaren äro I mm. långa. 9. Limacina inflata (D'ÖRBIGNY). Denna art, som 1 det af Boas bearbetade materialet var »kun representeret ved nogle faa Individer», föreligger här i ganska stort antal. Atlantiska oceanen. | NET Latitud. | Longitud. | 1. | 3820 N.-| 71750' 0. | VON SCHÉELK 1884. | 2501 24051 ENE ERE > > | JTN2S0HS0CNE CATE ORVE > > 1885. 4501 SONET S0rNE > > > EVANS eo » > 2» (05 NOBRNG et INO Ve > > 1884. LOV SOCNE KSO > > 1885. 8. 1070" NI 38 4505 > > > [SKE OSNEN 320 ONE > > > 9-1] 545'N. | 2750'V. | > > > TONI TSTAOAS: 173040) > > > bl 227 ÖN. SMAD NR > 2 230 270408 407300 312 o 1884. TRIAL 3I00SE dgr > > > TAS BRORS ARR ORNE > > > UTI OSANAG0AO > > > 16. | 34455: | 4915 V. > > > BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 138. AFD. IV. N:O 2, Ostliga Stilla hafvet '). NET Latitud. | Longitud. | 17. | DE 21 S. | 6850 V. | VON SCHÉELE 1884. Ilö | BED Sk | (ERNA | > > | i[9LTEBSABIS. 1 66-30 Må > > 20:KIrED0ES: KF S2 LOVE > > 1885 Indiska oceanen. NET Latitud. | Longitud. | 21. 29 20'8. | 3840'0. | VON SCHÉELE 1885. 22—22 a. | 293805. | 3920 0. > > > 23. SN OESE KI DVKON ES > > | 24, Strait Bali. | > > 5 | 2. Fam. Hyaleide. 1. Cleodora PÉRON et LESUEUR. 1. Cleodora virgula RANG. Exemplar från Strait Bali, något mindre böjda i anseende till bakre delen än hos typiska former, nå en längd af öfver 15 mm. De längsta Boas iakttagit äro »indtil 10 mm.> Den nordligaste punkt inom Atlantiska oceanen, hvarifrån denna art i Boas' material är tagen, är 22” 4' N. och den syd- ligaste 35” 10' S. Atlantiska oceanen. Ner Latitud. Longitud. | HElSOrS0 N: AOL. VON SCHÉELE 1885 Sal SON. ir JON. > > > | SS MOON DI ADE NS > > > 4. OrUOCN: 207 ÖR VEG > » HUSA: INEEBROS | > > Indiska oceanen. | N:r Latitud. Longitud. | AR | | 6—7. |Strait Bali (in- o. utsidan)... VON SCHÉEELE 1885. | 1) Eller de ostligaste lokalerna på gränsen till S. Atlantiska oceanen. 12 H. MUNTHE, PTEROPODER I UPSALA UNIVERSITETS ZOOL. MUSEUM. Stilla oceanen. Latitud. | Longitud. | N:r | 8. | 39508. | 83 HV. | VON SCHÉELE 1884. | 2. Cleodora acicula RANG. I Boas” material föreligger denna art från Atlantiska ocea- nen icke sydligare än (0 Ne Atlantiska oceanen. N:r Latitud. | Longitud. | il 35” 30' N. | 4330' V. | VON SCHERLE 1885. | 2. JASON farlor ve > > > | 3 34 TNE | 43100 ös > 1884. | 45 250 NI SN: 2 > > | 5—5a. | 20801 N., | STOL. | > 1885 6. TSTOÖCNA Bun S OmVE > > > DER VENE | Förs OVE 2 > > | 8. 16: 0EN | 30-40 Vv: > , > | Sk 70 NE IIROTADEV: > > > 10=FOFA |G ITS ONE > > > lil: 4” TONEN 222. > > 1884. 12: Ja TN SEE RON > > 1885. 13: TOOLS ORNE > > > | 14; "| 22730" Str | HölNeo NE > 5 > 1884. ; Törs 0254Sr ASOS > > | | 16—16 a. | 8250'5. | 4T30'V. | > > > Indiska oceanen. | N:r Latitud. | Longitud. | 17. | 29 0'8S. | 4030' 0. | VON SCHEELE 1885. 18. | 29308. | 39200. | > ; > 19. | 35808. | 24100: | > > > 20-—22. |Strait Bali (insidan).| » > > 2 od. Cleodora striata RANG. Den nordligaste punkt inom Atlantiska oceanen, der den förut är tagen, är 33—36” N. (Boas 1. c.). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 18. AFD. IV. N:0o2, 13 Atlantiska oceanen. N:r Latitud. | Longitud. 1 38 20' N. | 71”50' V. | VON SCHÉELE 1884. 2atala2d ON. 415451 Vv > 2 1885. | 3. GE ONE I 206 ONE > 2 2 | 4. 230 N: | 412 07 VV: > > > | ö. TEH0CNE [| STT300NVE > > 1884. 4. Cleodora subula QuoY et GAIMARD. Af denna art föreligga här 1 samlingen icke mindre än 45 glas, då Boas deremot endast haft 23 glas till sitt förfo- gande. BoaAs anmärker rörande artens geografiska utbredning b. a. (1. c. p. 66), »at den slet ikke haves her i saml. fra den del af Atlanterhavet, som ligger mellem 15” 19' N. Br.!) og 11” 50' S. Br., og at den overhovedet kun haves fra 2 Punk- ter i det sydlige Atlanterhav, nemlig 11” 50' S. Br. og 34” 20' SN. Bro. Beträffande förra delen af frågan om denna arts ut- bredning ger äfven vårt material stöd för antagandet, att »Cleo- dora subula holder sig borte fra — eller er sjelden i — de allerhedeste Partier af Havene». Den finnes nemligen här i samlingen icke från området mellan 16” N.—20” 30' 5. Lat. Men i afseende på den senare gestaltar sig saken annorlunda, 1 det att museet eger 8 glas från trakter af Atlantiska ocea- nen mellan 20” 30' S. Lat. och 34” 45 S. Lat., hvilket ger vid handen, att denna art är ungefär lika allmän här som inom motsvarande områden af Indiska och Stilla oceanerna (jfr BoAs 1. ec. p. 67), Det Kinesiska hafvet saknar äfven i vår samling representanter för denna art. pÖRBIGNY har tagit den både i Atlantiska och Stilla oceanerna, 1 den förra mellan 36” S. Lat. och 34” N. Lat. och anger den vara »la plus nombreuse en individus» (1. e. p. 120). Atlantiska oceanen. NET Latitud. | Longitud. 1=—1-a. | 38 20'N. | 71? 50 V. | YON SCHÉELE! 1884: | 2. 30:00 NÅ | 457 ON: > > 1885. | 3 BDT N. | 48: 81 Vi > > > 1) Ett glas från Kieler-museets (först sent erhållna) material märkt »At- lanterhavet 10” N. Br. (1. c. p. 66 not. 2). 14 H. MUNTHE, PTEROPODER I UPSALA UNIVERSITETS ZOOL. MUSEUM. N:r | Latitud. | Longitud. A—4 a. | 3530 N. | 4830 V. | VON SCHÉELE 1884. 5. 35? 20' N. | 58 30' Vv. | > > 5; 66 BEA SON. | AST VIN > 1885. a SAID NS ABOVE RS > 3 SES 0 NE | Gar OVE > 1884. 2 TNE | RIS > : IOETOb | 20730N EO AVE > 1885. 1 Il an LST SON. SönsSOCve > : 12. TS HON. A0TOCVE EE > a, 13 IS ONE Ka SOCV > 5; TAS [ARNE 28-30 0vAN le > : 15. | 17S0CN- ST080 vale > : 16— 16: a. | 16 B0CN- ST ORVEN ee > 5 ie | 16 0/NE 36-400 VE] EES > ; | 18) 2030 8-0 >» 1884. | | 0 SSR ÖS ER ÖA S 5 ; | | 20. | 30925"8. | 48 OMV. I > > > | 21—21 a. | 3250'8. | 4730 Vv. | > > > Se FRUS EPN VG 5; > 23. | 32258. | 4T BV. | > > 5 2451 334078. 1 167500) > 1885. | 25—25 a. | 3 A4H'S. | 491 V. | > > 1884. Indiska oceanen. NET Latitud. | Longitud. | 26—26 b. | 29 30'S. | 3920' 0. | VON SCHÉELE 1885. 27—27 a. | 2920'8. | 3400. | > : 5 23 KE (US AR IVO NR > > 29. | 327 0"8. | 900. > 5 5 | 30. |34 0: Shu OKOLG ie ; > Sls |Ca 5 SDKSE 0 Or > > 5. Cleodora australis (D'ÖRBIGNY). Museet eger icke mindre än 19 glas af denna, som det af literaturen framgår, ganska sällsynta art, alla — med undantag af N:r 1, som är taget något norr om södra vändkretsen — tagna mom den sydliga tempererade zonen, inom hvilket område den synes vara inskränkt (jfr Boas 1. c. p. 68). pÖRBIGNY tog den BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:O 2. 135 på 57” 10" S. Lat. och anmärker att den är den art, »qui s'a- vance le plus vers le syd». Här i samlingen föreligger den från ännu sydligare trakter, samt dessutom i ett glas från 20” 30 5. Lat., den nordligaste punkt, hvarifrån den någonsin är insamlad. Atlantiska oceanen. Nr Latitud. | Longitud. EE S0 308. [30-250 V, VON SCHÉELE 1884. 2. | 82508. | 4730 Vv. > > ; | SAST 0785 | 58-10 Vv. > > > | 2 EE ED bk ES DAN 2 2 > 210 84 | SAAB ONV. > > > | 6-6 c. | 55” 45' 8. | 7220 V.1) | > ; é 56” 20' 8. | 6T15'V. | > > 3 FN KSK Sa G8TH0KRV. > > > EES and CE AR > 10. HÖRNA | ÖR NTVA > > > TE HORADASA AA KGOLSÖMVA oe D > 1 [2 58455. | 767 10' Vi 1) > » > Indiska oceanen. N:r | Latitud. | Longitud. | | | | 13. | 4240'5. | 58200. | VON SCHÉELBE 1885. | 6. Cleodora pyramidata (LINNÉ). Gränserna för de 3:ne af Boas uppstälda varieteternas utbredningsområden synas, såvidt jag af vårt material kunnat finna, icke vara så skarpa, som han på grund af sitt material uppdragit desamma. Så föreligga här åtskilliga glas med exemplar af var. angusta, insamlade mellan 37” N. och 17” N. Lat., då deremot Boas framhåller att angustas »Sydgrense ligger altsaa ved 41-42” N. Br., paa hvilken Breddegrad begge Varieteter ?) modes — merkeligt nok, saavidt man kan skjonne — uden at vere skilte ved nogensomhelst naturlig Grzense, og !) Borde kanske rättare ha förts till en särskild rubrik: »Ostliga Stilla Oceanem. ?) Angusta och lata. 6 CE. MUNTHE, PTEROPODER I UPSALA UNIVERSITETS ZOOL. MUSEUM. uden at der er et Mellembeelte, i hvilket en Mellemform op- treder» (1. c. p. 71). Det är så långt ifrån att man inom det ofvan anförda området (37'—17” N. Lat.) kan för den ena eller andra varieteten sätta någon som helst gräns, att tvärtom båda uppträda nästan lika allmänt och blandade om hvarandra i proportion ungefär som 4 (angusta) till 3 (lata), i enlighet med hvad det här föreliggande materialet ger vid handen. Att emellertid på basis af ett för handen varande material, hvars tillräcklighet eller otillräcklighet man i ett fall som detta svårligen kan bedöma, fastställa bestämda gränser för utbred- ningsområden för arter inom en pelagisk djurgrupp som Pte- ropoderna, är tvifvelsutan mången gång vanskligt nog. Att hafstömmarna kraftigt bidraga till Pteropodernas sprid- ning, isynnerhet under djurens larvstadier, är otvifvelaktigt. Om vi emellertid följa Golfströmmen, sedan densamma lem- nat Mexikanska viken, så finna vi att denna jemte seder- mera dess sydostliga utlöpare under närmare 30 Longit. längd ha sin sydgräns just omkring 40” N. Lat. samt att denna ut- löpare sedermera under sitt fortsatta lopp beskrifver en stor båge och tillsist erhåller en rakt ost-vestlig riktning för att så småningom utjemnas. Under sådana förhållanden vore det snarare egendomligt, om icke just angusta, om den har sin egentliga hemvist N. om 40” N. Lat. äfven skulle uppträda inom området 5. om denna »gräns» d. v. s. imom den SO--lige utlöparens »spridningsområde». Af Boas' tabeller — särskildt nu den öfver Cl. pyramidata och den del deraf, hvarom här är fråga — framgår, att materialet är insamladt i medeltal 20 år före V. SCHÉELES insamling; men att för tolkningen af det olika utslag, som vårt material lemnar gent emot BoaAs', antaga en så pass stor förändring i formens utbredning under denna tidrymd, synes mig alltför vågadt. Hellre får man väl då an- taga, att otillräcklighet hos BoaAs' material orsakat denna fel- aktiga gränsbestämning. Var. lata synes för öfrigt uppträda temligen likformigt mom Atlantiska oceanen till cirka 37” S. Lat. Från Indiska oceanen finnes den icke här i samlingen, men i ett glas ifrån »Javasjön>. Var. convexa Boas angifves förekomma i sydliga delen af Indiska oceanen (Boas 1. c. p. 73); dessutom i en del exemplar »fra det sydligste Atlanterhav» (1. ce. p. 73 noten), men dessa äro alla — med undantag af »to glas; — för små för att »man BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o2. 17 kan slutte noget om deres definitive Form» o. s. v. Dessa 2 glas med convexa föranleda Boas att framställa den frågan: »Skulde det sydlige Atlanterhav beboes af en var., der i For- men ligner »convexa», men bliver noget större end denne?» Vårt material lemnar ett bidrag till frågans lösning, i det att här finnes 4 glas med var. convexa från Södra Atlantiska ocea- nen mellan 22” S.—32” 53 5. Lat. Exemplaren från de tvenne sydligaste fyndorterna nå en längd af 10 mm., andra 9,5 mm. men äfven sådana af 5 mm. längd förekomma. Atlantiska oceanen. NET Latitud. | Longitud. lp MUR hafvet. C. NYSTRÖM. 2. Atlantiska oceanen. 3. 3T 24'N. | 45 5 V. | VON SCHÉELE 1885. 4, SCC 1 Ni | 46740 Vo > > > D—5 HSÖRKJN/ENE FADER OMVå > > 6. STBELINK I (ON NANG o > > Ze 2 TSONI ALBIN > > 8. 310 N. | 4843 Vv. > o > 9. 2 AR RNE EE RE DE > > » 0 3030 N. | 65 40 V. > > 1884. stl 25 ÖCNI EGO FOA: > > > 12—12 2T ON. | 4145 V. > » 1885. 13: 20 ONE 14027 OVE > > 1884. NA TATA 258000 NE 59802 Vi > > > 15. 247 43 NG IRON > > > 16. ATT UNE | go ENE > > > id 245 ONS 42 0TV: > > 1885 18. 22-10 NE 20782 Vi > 1884 RIE 22OUN I Hog S0 EV > > > 20 j22 30' N. | 20453 V. > > » FR NOTE TSANE od OC VEn > ; 21. SITLDEN Sr 6410 VE > > > 22. SIFASENT OLSSrv: > > > 23. 20-305N. ELON: > > 1885. 24. HILSOCNE 40-505 V6 > > > 2D. STIOCN 11-405: 107: > > > 26—26 TSL TON or o0: VE > > » 27. 17 45' N. | 38 30 V. > > > [NA 18 MUNTHE, PREROPODER I UPSALA UNIVERSITETS ZOOL. MUSEUM. MMMM N:r Latitud. | Longitud. 28. LR SOCNG | 3C 30 V. | VON .SCHÉELE 1885. 20-—90kar I6S50CNA FS OTvA ; : 30. | 10 O'N. | 38345 Vv. | > 5 25 Säl VS BRANN 5 ; ERNA [EE 06 Lr IK (ES rök ; SS NASSA FOTO o > 34-841 a. | LSKOLSA KKSKOÖROR Es 5 5, | 35, | 2730 8482240 VjUS , 5 (367 grass ; ; 37, |-3P100S-01C05 ESV RIIS SI 38—388 b. | 32 5v'S. | 4720 V. | > ; ; |. 39-309) a. | 325505 | AGREE G ; a 40. | 33408. | 16500. | > > 1885. ac 410) 34745.) SOVA a | 1884. | 42. | 34458. | 4915v. | > > | AS 36 005 SOTO VA ke rig, 1686 MI SSR. | ER (0 ; 7; (SOS OVE EE 5; 5 Indiska oceanen. | N:r | Latitud. | Longitud. | | I | S ETS] OR NASSER TO I | EN | 29105. | 39200. | VON SCHEELE 1885. ER EE ON er > d | 48. | Javasjön. > > > 1. Cleodora Schéelei n. sp. !) Fig. 15—19. Skalet är, från sidan sedt, rakt, från öfre sidan sedt visar det sig vara något böjdt i sin längdriktning på så sätt att dess ') The shell seen from the side is straight, seen from above its longi- tudinal line is somewhat curved so that its left side edge is slightly concave, the right convex. The side edges show a narrow slightly convex margin, resembling that of Cl. André& (not excavated as that of Cl. balantium) and extend backwards near to the embryonal shell. The under side is convex and provided with a broad and distinctly convex longitudinal ridge occupying about 3/; of its breadth, which ridge as usual grows broader and lower towards the mouth. The dorsal side has 3 convex longitudinal ridges of which the middle one is far more developed than the two side ridges which are near the side-edges. The shell is provided with very distinct transversal furrows separated by rounded transversal ridges, which grow lower and less distinct to- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o 2. 19 venstra sidokontur är svagt konkav, den högra deremot konvex. Sidokanterna förete en smal, svagt konvex rand, liknande den hos Cl. Andrée (icke urgröpt som hos Cl. balantium) och fortsätta bakåt till närheten af embryonalskalet. Skalets un- dersida är konvex samt försedd med en bred och tydligt fram- trädande konvex längsköl, som upptar vid pass 3/; af dess bredd, och denna köl blir såsom vanligt bredare och lägre framåt mynningen. Ryggsidan har ö:ne konvexa längskölar, af hvilka den mellersta är betydligt starkare utvecklad än de båda, nära sidokanterna belägna sidokölarna. Skalet är försedt med särdeles väl markerade tvärfåror, åtskilda genom afrun- dade tväråsar, hvilka blifva allt lägre och mindre tydliga mot skalspetsen. Äfven finnas såsom vanligt tillväxtlinier. Em- bryonalskalet är genom en temligen djup insnörning afsatt från den öfriga delen af skalet; det är kort oeh jemt rundadt samt saknar helt och hållet den lilla spets, som förefinnes hos de före- gående Cleodora-arterna samt hos Cl. balantium och cuspidata; till sin form liknar detsamma mest det hos CI. compressa (och Andrée). Skalets längd är 16 mm. och största bredden 7 mm. Museet eger endast ett exemplar, taget af kapten v. SOHÉELE utanför Patagoniens vestkust på 48” 0' 5. Lat., 77” 0' V. Long. 1884. Cleodora Schéelei torde lämpligast få sin plats mellan grupperna australis-pyramidata, med hvilken den b. a. öfverens- stämmer i afseende på skalets raka form, samt balantium-An- drée. Största slägtskapen visar den naturligtvis med dessa wards the apex of the shell. There are also, as usual, crescent lines. — The embryonal shell is by a rather narrow contraction set off from the other part of the shell; it is short and uniformally rounded and quite destitute of the little cusp which belongs to the preceding Cleo- dora-forme and to Cl. balantium and cuspidata; its shape resembles most that of Cl. compressa (and André2&). The length of the shell is 16 mm. and the greatest breadth 7 mm. The museum is possessed of one specimen only, taken by Capt. VON SCHEELE off the west coast of Patagonia at 48” 0' S. Lat., 7TT 0' V. Long. Cleodora Schéelei should, as it seems, be placed between the groups australis-pyramidata, with which, among other things, it agrees in the straightness of the shell, and balantium-André&e. The greatest affinity it shows of course with the latter, especially with balantium with re- spect to the form and sculpture of the shell and the shape of the mouth, with Andrée it has some resemblances as in the embryonal shell and the side edges. Our form shows a striking resemblance with PFEFFERS figg. 16, 16 a and 17, 17 a (Abhandl. Naturwiss. Ver. zu Hamburg Bad. VII, Pl. VII) but it differs from these by several impor- tant characters as among others the shape of the embryonal shell and of the mouth. 20 =. MUNTHE, PTEROPODER I UPSALA UNIVERSITETS ZOOL. MUSEUM. senare, isynnerhet med balantium med hänsyn till skalets form och skulptur samt mynningens form, med CI. Andrée har den en del likheter såsom b. a. i fråga om embryonalskalet samt sidokanterna. Med PFEFFERS figg. 16, 16 a och 17, 17 a") visar vår form en påfallande likhet, men den skiljes från dessa genom fera vigtiga karakterer såsom bland annat genom em- bryonalskalets och mynningens form. 8. Cleodora balantium RANG. Atlantiska oceanen. N:r Latitud. | Longitud. 1: 745 NI 38 30 VI | VON SCHEELE 1885. KETOE TVAGIS ELI 3000: > > > IERSErT FO rs PSTN. Nr ; ; 9. Cleodora Andréa Boas. Fig. 20. Det enda exemplar Boas haft att tillgå synes ej ha lemnat tillfälle till undersökning af djurets mjuka delar. Alldenstund det exemplar, som här i samlingen föreligger, är ganska väl konserveradt, meddelas här en afbildning af foten jemte vin- garne. Vingarne äro likväl så starkt sammandragna, att man har svårt att få någon klar uppfattning af deras form. Emeller- tid synas de ega stor likhet med dem hos närstående former. Jfr t. ex. Boas' afbildning af dessa delar hos Cl. cuspidata. 1. c. fig. 75). Foten erbjuder rätt stort intresse såsom före- teende en mellanform mellan Cleodora-arternas höga, tunglika fot samt de äkta Hyalcea-arternas breda. Djurets mjuka delar äro starkt pigmenterade och svartvioletta (= följande art). Längd 12,5 mm. — Det enda exemplar, museet eger, är taget af kapten v. SCHÉELE i närheten af Cap Horn på 55” 4Y' S. Lat., 72” 20' V. Long. 1884, hvilket alltså lemnar stöd för d:r Boas' antagande, att denna form är »uden 'Tvivl en af de ikke faa Pteropoder, der er inskrenkede till det sydlige tempe- rerede zone>. 10. Cleodora falcata PFEFFER. Afven af denna, som det vill synas, mycket sällsynta art eger museet endast ett exemplar. Den står Cl. André&x mycket 1) I Abhandl. Naturwiss. Ver. zu Hamburg Ba. VII Tafl. VI1. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o 2. 21 nära, men saknar hvarje spår af tvärfåror. Fotens form öfver- ensstämmer alldeles med den hos Cl. Andrée. Längd 11 mm. Kapten Vv. SCHÉELE tog exemplaret i Atlantiska oceanen på 37” 25' N. Lat., 45” > V. Long. 1885. PFEFFERS 2:ne ex. angifvas från 44” N. Lat., 31” V. Long. samt » Atlantiska oceanen>. 11. Cleodora cuspidata (Bose). Atlantiska oceanen. NET | Latitud. | Longitud. | 1. | 18 ON. | 3730 V. | VON SCHÉELE 1885. INR EG DONE Kor LONE , > > | JO AOEN ENS 0RS00VE > > 1884. 4. | »Lokal utplånad.» | > > 1885. | 12. Cleodora compressa SOULEYET. Fig. 21. Denna lilla (3—6 mm. 1.) sällsynta art (förut enligt Lite- raturen tagen i 5 ex.) är här i samlingen representerad i 4 ex. En afbildning af foten och vingarna, sådana dessa delar tedde sig i sitt läge inuti skalet, meddelas å fig. 21. Atlantiska oceanen. (a | INET | Latitud. [FR | 1 | 6 O'N. | 29 0'V. | VON SCHEELE 1885. 2. | 184078. RSKR ES > > | 22 H. MUNTHE, PTEROPODER I UPSALA UNIVERSITETS ZOOL. MUSEUM. 2. Hyalra LAMARCK. 1. Hyalea trispinosa LESUVEUR. Här i samlingen finnes denna art representerad endast från Atlantiska oceanen, inom hvilket område den i Boas material föreligger mellan 44” 0 CN = S00 SIR Atlantiska oceanen. | N:r Latitud. | Longitud. | | 1 |4580'N. | 2130 V. | von ScHtELr 1885. | 245: KOCNE LOG OVE ; 5 33a. 16 SON, 45 OVE 5 ; 4. | 35 30N. | 4880 Vv. | > ; , 5. | 2915 N. | 6£15 Vv. |. > FE TRBA GV ORT IOAN: INGSS OSV ; ; | 7. 1 9412 N. | 21750 Vv. | a > E 87 TS 0 NÄST VA SS > MY ILSA RE OS OE "| 545 N. | 2750 VS E é 10—10 a. |,,6" ON. | 29 0 VE LAS ; ; 11 I a85405 8 INO 5 ; 12 | 48. | I0OORNNS ; > | 18—13 a.) 2 OS. | TS MOS 5 5 2. Hyalea 4-dentata ILESVEUR. Vårt material af denna art är i allmänhet insamladt på andra lokaler än BoaAs'. Atlantiska oceanen. N:r | Latitud. Longitud. 1. | 3040'N. | 49? 30' V. | VON SCHÉELE 1885. 2 I285000N: |.69 0 MS te San 3 280 NN BIN > > | | 4. | 20308. | 4110 v. | > 50 880. | Hr 34S00S. | dr 45 OR ; : | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 138. AFD. IV. N:o 2, -D i (SU Indiska oceanen. | NET | Latitud. | Longitud. | 6. | 297285. | 3340" 0. | VON SCHÉELE 1885 | Strait Bali. rs > > 3. Hyalea longirostris LEsvEUR. Om utbredningen af denna art säger Boas bland annat (1. ce. p. 103): »Fra den sydligere Del af Atlanterhavet (syd forkorSNESK Br.) er den mek nok slet ikke representeret 1 särdlingens: I vår samling NAS icke mindre än 6 glas från skilda lokaler inom ifrågav AS område. Atlantiska oceanen. N:r Latitud. | Longitud. il 38 40” N. | 7150 V. | VON SCHÉELE 1885. JA 3 SRELSENEA Add ARENA » 1884. 2 | | fe ANNE z å | 37 15'N, | 46745" V. | > > 1885. Bar 630 NN: | AH OVAL va 5 ; 5. | 3530 N. | 48730 V. | > > 3 HEI S4S0CNE ASSISGVE IL 3, | 8—81a. | 3415 Ni. |, 43 L0GVE |A : ; JAN FBI TNG AD ASIA ; 3 10. | 3040 N. | 49 30' V. | > , 5 TE-Tea 30:30 N3 10540 VE Ia > 1884. TERO TEN 64 Sv » 5 faaan STONE les OVE ; ! TAS KO AOCNER SARV EG > 1885. 15. ev ONE 62 OVE da > 1884. 16. | 25 800N: | 5925 0V. ll 3 > > AN 24 STNEA ISRN ES > ; ge = 30' N. | 2045 M g ; 4 2113N |-215.05V. JOFES0:S0 Nu | TIHTOTV. klo > 1885. 20. | 1930' N. | 40750 V. | > > . 210 FLTEADONA 38 800 Vall ko > 5 220 IIS 0CNE 4070 ONE > 1884. 23 T0S5ENE |, 395 10 SV EG > ; 24. | 10 ON. 3345 NV. > : 1885. I DE FH MUNTHE, PTEROPODER I UPSALA UNIVERSITETS ZOOL. MUSEUM. | Ner Latitud. | Longitud. | | 25. | ;å ENIROS VON SCHÉELE 1885. | | 545 N. | 27:58 v.J | 26—26-a.| -S15N]AP-OV 3 5; ; | SHE 150N: 13730 > 1884. | 280000 360 SVAN ; 1885. 29—29 a. | 340'8. | 31 50' Vv. > > 1884. | 30. STATIST KORK OENE > > 1885. | UTNBL. lAB" 80 SJ) RO I Lies DA Ul r22S0KLSE FSS DV > > 1885. JJr BREDDEN ANAR DMV: > > 1884. 34. | 3305. | 1745 0. > > 1885. SN VA SKIeR DAD > > IS) 30: | SAHLIN: l22nn 00: > > > 37. l»Atlantiska oceanen> | Sekret. FRIES. 38. |Strait Bali (insidan). | VON SCHÉELE 1885. | 4. Hyalea globulosa RANG. Emedan denna art i det af Boas bearbetade materialet icke finnes representerad från Atlantiska oceanen, ett område, från hvilket materialet »er langt storre end af Dyr fra de ost- lige Have<, anser sig BoAs berättigad »at slutte, at globulosa ikke findes i Atlanterkavet. Dette stemmer ogsaa 1 det hele med hvad der foreligger i Litteraturen — — — kun SoULEYET (Monogr.) erklerer, at han har fundet den i det Indiske, Stille og Atlantiske Hav» (Boas 1 c. p. 108). Souvrerert tillägger dessutom på det af Boas anförda stället: >mais elle est cepen- dant assez rare». Vidare säger BoaAs, »at denne almindelig holdte Angivelse ikke berettiger til att optage Arten i Atlan- terhavets Fauna». I betraktande af den omständigheten, att SOULEYET nästan öfverallt använder endast »almindelige Angi- velser» samt att han var en framstående och samvetsgrann forskare, något som BoaAs för öfrigt synes vara den förste att erkänna, anser jag, att denna förkastelsedom öfver SoULEYET's uppgift icke varit befogad. Detta visar också vårt material, ty kapten Vv. SCHÉELE a anträffat arten på ett ställe inom den eqvatoreala delen af Atlantiska oceanen. Äfven de mjuka delarne äro väl konserverade, hvarför lokaluppgiften utan fråga ') N:r 35 och 36 på gränsen till Ind, Oc. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 138. AFD. IV. N:0 2. 25 får anses säker 1). Boas har dessutom förbisett, att PFEFFER i sitt senare Pteropodarbete för denna art anfört ej mindre än 6 lokaler inom Atlantiska oceanen ?). Atlantiska oceanen. | | Ner | Tatibud! | | Longitud. | | | | 1. | 10 0'N. | 38745 VV. | VON SCcHÉELB 1885. | Indiska oceanen. N:r | Latitud. | Longitud. | | 30: 2010. | VON SCHÉELE 1885. 2 NIF2d-S0KSE a: Javasjön. a > 2 Stilla oceanen. | N:r | Latitud. | Longitud. | HR RA Fl | la 4 | 7215' 8. | 100? 30' V. | VON SOHÉELE 1885. | 3. Hyalea gibbosa RANG. Museet har blott 9 glas af denna art, alla tagna i Atlan- tiska oceanen mellan 36” 30" N.—18” N. Lat. (Jfr Boas 1. c. ps LO) Atlantiska oceanen. Ner Latitud. | Longitud. | 1. | 36 30'N. | 48 0'V. | VON SCHEELE 1885. 2 SAS ENE | dom: > - > SR KOTA 0ENEL | AIFS00NE > 2 > ARE IE 207 157 NE | O45ELD UNS . , 1884. De SST ÖN |65- OMVER KNES > > 6. 20 CN ILO OSV ES 3 > KAO LONE | 215-150VS > > > Säk SIN: | 2117 Vol > > | GE KSK TON: or sS04 VE > > 1) Man skulle nemligen kunna tänka sig att det enda föreliggande exem- plaret suttit qvar i håfven någon längre tid, i fall icke de mjuka delarne varit väl konserverade. Abhandl. Naturw. Ver, zu Hamburg, VII Bd., 1880, p. 84. [S Ne 20 H. MUNTHE, PTEROPODER 1 UPSALA UNIVERSITETS ZOOL. MUSEUM 6. Hyalea tridentata (FORSKÅL). Atlantiska oceanen. Nr | Latitud. | Longitud. 1; 2915 N. | 6415 V. | VON SCHÉELE 1884. 2 Ser ÖRNEN ÖRE OLE > » > d. 207 JONA LIELOL ME > > 1885. 4. 1AT450NI | 36 -orv. Re » > D. 4230555 ASATRO VET a a > 6. RR OESE 200 » » 7 1360" 8:0) 3070 Vf j 8. | Lokal utplånad. > 2 > | 1. Hyalea uncinata RANG. Den sydligaste "punkt inom Atlantiska oceanen, hvarifrån denna art är representerad 1 BoaAs' material, är 21” S. Lat. p'ÖRBIGNY tog den mellan 24” S.—12” N. Lat. Här i samlin- gen föreligga 2:ne glas från mycket sydligare trakter — det ena fran 4 0 Ssab. Atlantiska oceanen. | NGT Latitud. | Longitud. —— — — — —X 1 28 0 NN. 637,0 Vi | VON SCHEELE 1885: EET HET SAD fa 11 Sa 0 0 SA Raa Kf NE » > > EST 00300 SAVE , >» RE TR DOSE) SERENA > , 2 | 3) Y 40" N. | 3930 V: » 1884 6. ITSVCNEN F30E2 DV » > 1885 EE | ES EE RAT | Sh 5745" Na | 27500 Ve , S. 6 ON 20-10: Vi D > > >. Sr AHIN. SoL ÖrNE > » 1884. 10. SSOCNT FSS ORVE > > > 1lalé 0 0 36 0 V. > > 1885. | ud 37408: | IPHONE > 1884. | Ia 3: JTF30S: | 207B0VE » > 1885. 14. 17 48. HSO > > » DN TET30AST aga ORVE » > 1884. GS 19 &Y8. | 3630 Vv. > > 1885. I 20780 5. 0 2DAVE p » 1884. 18. 24468. | 491 Vv. > > » 19: 430 4930 > > > BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 13. AFD. IV. N:o 2. 27 1. Hyalea inflexa TESvEvR. Af denna art eger museet ett ej obetydligt material, som i afseende på den geografiska utbredningen erbjuder ett och annat af intresse. Boas har såsom tvenne varieteter, longa och lata, under inflexa sammanfattat de förut såsom skilda arter hållna inflexa och labiata, på grund af den serie öfvergångar, han funnit mellan dessa två former. Han framhåller (1. ce. p. 124), att det stundom är hardt när omöjligt att med bestämdhet afgöra, till hvilken af varieteterna de föreliggande exemplaren skola hänföras, i det att de karakterer, som känneteckna typiska exemplar af de båda varieteterna, och genom hvilka dessa senare med lätthet särskiljas, i flera fall icke alls lemna någon ledning. Den mest hållbara karakteren vid särskiljandet af sådana omtvistade exemplar är otvifvelaktigt den som hemtas från ryggkölen. Jag har i afseende på denna fråga närmare granskat större delen af här föreliggande material och vill i korthet redogöra för det resultat, hvartill jag kommit. Boas säger på tal om ryggkölen, att »der gifves Exemplarer af Var. longa, som kun havde den meget svagt antydet, medens man paa den anden Side treffer Exempl. af var. lata med tydlige Spor af den». (1. c. p. 124). Såvidt jag kunnat finna, kan man närmare än hvad BoaAs gjort precisera de olikheter, som denna »karakter» i det ena och det andra fallet erbjuder. — Det är sålunda endast hos var. longa, som det på skalets ryggsida upp- träder en verklig köl af tydlig bredd, och denna börjar alltid inne på sjelfva skalets »kropp>”"), ofta så långt tillbaka som i grad med sidotornarna; denna köl är baktill smalare samt till- tar så småningom 1 bredd framöfver skalets öfverläpp. Tydliga fåror iakttages alltid på sidorna om kölen utefter hela dess längd. I afseende på lata deremot kan man icke tala om en köl i samma mening som hos longa, i det att inga spår till någonting dylikt uppträda på sjelfva »kroppen»; hos denna form är det endast öfverläppen, som på sin öfversida eger en tydligt afsatt, skarp midtlist, hvilken tar sin början vid eller i närheten af gränsen till »kroppen> och tilltar i tydlighet framåt öfverläppens främre kant. Såvidt jag kunnat finna af det jem- förelsevis ej obetydliga material, jag haft till undersökning bör denna olikhet i skalets byggnad i fråga om eljest omtvistade exemplar vara den bestämmande. !) Räknadt till insnörningen, der öfverläppen tar sin början. 28 H. MUNTHE, PTEROPODER I UPSALA UNIVERSITETS ZOOL. MUSEUM. Var. longa är i Atlantiska oceanen tagen något nordligare, än hvad Boas” material anger. Från sydliga delen af samma haf, »indenfor den zone, hvor var. lata horer hjemme>, har Boas endast haft 2 glas till undersökning; af det här före- liggande materialet framgår det deremot, att denna var. är jemt utbredd alltifrån 451/;” N. Lat. till 34” 45' S. Lat. War. lata finnes här från 10” N. Lat. (i 5 typiska exemplar) och 21” 4" S. Lat.; Boas' material anger dess nordgräns (likaledes inom Atlantiska oceanen) till 26” 30' S. Lat. Indiska och Stilla. oceanerna äro 1 BOoAS' material representerade med 1 glas / hvardera; här 1 samligen saknas formen från dessa områden. Var. longa Boas. Atlantiska oceanen. | N:r | Latitud. | Longitud. 1. |4530'N. | 2130 V. | voN ScHÉELE 1885. Ann |A LOCNESN LIRKO Vad > , 8-3 an [AC ABN IS BONN na a 3 ArNlÄSTSTDNG | A67A45GVE ke D » BN 1 3580NI (43580) I > > 6. | 2434' N. | 2113 V. | > , 1884. Tälss 2 NR SORTEN > 3 8: 1.22"151N. 153-30 5; ; 9. | 207304N. BERTS Dö > 10. 18:31 ONE a Far SÖNER ere » 1885. dt AT BONG ST IVA > > 123:ly): 165010 STROKE re > : 18. | 14945 N. | 86 15 V. | > : , F4d0| 10:35" Ne S95HOKVEN ES > 1884. 15: NORTON BS > : 1885. | TGL ANNE 30301 vER CAG > 1884. i Ir SEROCNE ESR Om ar | (SI AR ? » 1885. | I HR45 NE | 20000, 18. | 38 45'N. | 3810' V. | > > 1884. 19:00] SISN, jr VV > > 1885. 20. IT:H0N; | SSV RNE > 3 1884. änns nl BASAR SONG > > FE ENAS | 20 Oe >» > 1885. 23 SANS 1BETÖ NE > 5 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:O0 2, Ner Latitud. | Longitud. AME 300 SA RAVE 258200 150: 26. | 18408. | 17300. | SE 205305 3025 SS ANSN 10 SR AN RR AN 30. | 22308. | 3725 Vv. | Sila | PSN | RN | 32 32 a. | 32508. | 472 V. | IBA 8500 PIG OO 34. | 83408. | 1650" 0. | 30—35 a. | 3480 8. | 17745 0. | 3 3445 8. | 4915 V. | Var. lata Boas. Atlantiska oceanen. VON SCHÉELE 1885. 2 » » » » » > > 1884 > 1885 » » > 1884. co INT Latitud. | Longitud. | iv 10 ON. | 3345 V. | VON SCHÉELE 1885. 2. JT SÖLSA | BARTON: » » JES TÖS IS VOMVAN. de » » 4. Br DOFSTa AREVA » 1884. 5; JATAHES) | SAONDINVA » » 6 JU ORSA | I TOÖKV IN. oc 1885 Indiska oceanen. N:r | Latitud. | Longitud. | I I 7-7 a. | 2P30S. 39 20' 0. | VON SCHÉELE 1885. ST 32: ÖS: 1 JIN0O » » 1884. De | Javasjön. (ER » 1885. 3. Cuvierina Boas. Cuvierina columnella (RANG). Alla de föreliggande exemplaren af denna art tillhöra var. typica Boas. Boas' förmodan att denna var. äfven lefver 0 i »det ostlige Stille Hav» (1. e. p. 134 jemte not 2) bekräftas oenom vårt material. MUNTHE, PTEROPODER I UPSALA UNIVERSITETS ZOOL. MUSEUM. Atlantiska oceanen. 20-20 a. 2 2 28 24. 25-—25 a. | 26. 27. 28. Latitud. FOÖCNE SL 1 N. ”30' N. F30' N. TORNE O'N. 20 OCNE ÖN: 197300N5 18 30' N. TSTAÖENE TES ONE 16” 50" N. TOONE 1445 NN: 10 30/ N. 1013 N. JOE ONE [80'N.—5 45'N. | 6 ON. SON: 6 305. 22-30".8. 2 308. HA D0LS: 3200 SS. SL 4yS. JO OMS: Longitud. 43 30 V. 43 10 V: 4913 Vv. 65” 40' V. 64215 V: 63" -0' V. 41 43 V. 42 ÖV. 40” 50' V. SN SUN 3r 30 Vv. 30 30 Vv. JULÖN 26 40' N. 3015 Vv. 3 0 Vv. DJTLOMVE 33 45 V. 38 20 Vv. ST SVAN 32 40' Vv. 47' 20' V. AT 25'V. ISO 32” 30 V. Stilla oceanen. VON SCHEELE 1885. » » » » » 2 > SSA. » »” » »”» 2» 2» » »>'p 1880 » » Då » » » » 2» » » » 2» » » » » » » » » » » » » » » » » 3 NTSSA 320 N.—27 50 V. | >» » : > 2 CM 188 » » » » » 1885. 2 » 2 » » » » »”» i 8 8 4 . » » » » » » > > R 18805 | 29. | 37:50 S. Latitud. I [FO Longitud. | | | VON SCHÉELE 1855. | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 18. ArFD. IV. N:0 2. 31 Frågan om Pteropodnaturen hos de i pretertiära formatio- ner funna och af flere framstående forskare såsom Pteropoder ansedda fossila lemningarna affärdar Boas temligen hastigt. Från hans résumé anföra vi här följande: »Les dépoques si- lurienne et dévonienne ont donné une serie de formes qui, ä cause de certaines ressemblances superficielles?) avec quel- ques Thécosomes vivants, sont ordinairement rapportées å ce oroupe. — — je dois déelarer que cette classification est tout art eonyentionnelles "0. st v. (le, p. LI4Hoten). I sitt stora arbete öfver Gotlands siluriska Gastropoder och Ptero- poder?) har professor G. LINDSTRÖM emellertid underkastat denna fråga en kritisk behandling, hvilken synes mig afgjordt utfalla till förmån för ifrågavarande lemningars natur af Pteropoder. Det är ingalunda blott yttre likheter med nutida Pteropoder, som här fälla utslaget, utan fastmer inre sådana af stor betydelse. Bland de förra finner man, förutom »transverse ridges», »one or in some species two folds», som »along the middle of each face runs from the aperture to the apex» (LINDSTRÖM l. c. p. 39). >»In others they are totally wanting or represented by one or two longitudinal septa placed on the inner side», och närvaron af dessa septa »is a homology with the recent Pteropoda». Före- komsten af tvärväggar (>diaphragma») »near the apex, in some species one, in others several» lemnar dessutom ett starkt stöd för dessa formers Pteropodnatur, isynnerhet som denna egen- domliga bildning är en rätt allmän företeelse inom Thecoso- mernas afdelning. Så igenfinnes den hos Cleodora (striata), Hyalexa (flere arter) samt Cuvierina. !) Kursiv. af oss. 2) Ki Vet. Akad. Handl. Bd. 19 N:o 6 p..39—43, Pl. I fiog. 1—16,; P1. XIX fig. 1. Stockholm 1884. 32 HH MUNTHE, PTEROPODER I UPSALA UNIVERSITETS ZOOL. MUSEUM. 10 1. Pneumodermon CUVIER. GYMNOSOMATA. 1. Pneumodermon macrocotylum Boas. Atlantiska oceanen. | N:r | Latitud. Longitud. Ile YT 40'N. | 3930 V. | VON SCHÉELE 1884. 2—2 a. 1 50 NI) 20CS0NV- » » » 2 OAS | Ra (VAA I » 1885. | 4 | 18408. | 10800. | > ; S D STAS RKO $ Tr Javasjön. | » » » 2. Pneumodermon violaceum Dp ÖRBIGNY. Atlantiska oceanen. N:r Latitud. Longitud. | Ho RÖN: 409 ÖV. | VON SCHEÉELE 1884. | 2. ITSOCN: 30” 2D' V: FINN » 1885. 3. STON. 4 NN. 1320 Vv.—- 27 50 V. | oo» » » 4. & ON. SÖRLOCNE » » » 36 or 3 4 N. SR SINE » » 1884. 6. 1r0AS: 20:10 VE » » 1885. Te 4 sjömil 8. om 8:t Helena. | > » » 3. Pneumodermon Peronii ILAMARCK. Atlantiska oceanen. Latitud. | Longitud, | | | 3 108. | 3315 V. | VON SCHÉELE 1885. | 2. Clione PALLAS. Clione limacina (PHiPsS). 1—1 a »Baffins Bay 72” 5' N., isen> LINDAHL 19 Juli 1871. 59? 31' V.; 4' inne 1 rest- 2. »Baffinsbugten>. 3. »Grönland», C. NYSTRÖM. 4. »Grönlandsfärden», C. NYSTRÖM. 3. Godhavn (nära vattenytan), C. NYSTRÖM. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 13. AFD. IV. N:0 2. 33 Förklaring af figurerna i hithörande tafla !). 1—3. Limacina balea MOLLER, Ung form, !/, mm. lång, från olika sidor. 4, Limacina balea, Ung form, nära !/, mm. lång, med spirallinierna delvis antydda. 5—T. Limacina balea (australis EYDOUX et SOUL.), 2 mm. lång, från olika sidor. 8—10. Limacina trochiformis (D'ORB.), 2,1 mm. lång, från olika sidor. Ule > > samma som föreg., skalets skulptur mera förstorad. 12—13. Limacina Rangii (D'ORB.), 1,2 mm. bred, från olika sidor. 14. Limacina bulimoides (D'ORB.), 1,2 mm. lång, med tillväxt- och spirallinier delvis antydda. 15. Cleodora Scheéelei MUNTHE, skalet ofvanifrån. 16. > » en del af skalets öfversida, vid venstra sido- kanten, förstorad. Ju Cleodora Scheelei, skalet från sidan. 18. » > embryonalskalet. 195 » > skalets mynning. 20 Cleodora Andrée BoAsS, foten med vingarna från undersidan; fotens bakersta del vänd uppåt (= på följ. figur). 21. Cleodora compressa SOoUL., foten med vingarne. !) Fig. 1—14, 18 och 21 äro alla starkt förstorade och afbildade med till- hjelp af OBERHÅUSERS camera clara. NA va FEV 5 A på a fak M CL | RM 2 na ES NRA IR AUG gå yu | SE 1 IAEA FR $$ ål did Å VR ' ahed obanröddtd F uonouralt En MN KALND vt sgrlostnR Re ST Has. Jäger Så —polilike" : FATKETLO PETE hans st mm I ia Invo ga natad a Sikl, | ' ; dl betmt .j div oli | OR RR SÖN vJäpb de KING 4 Milia nu) gon må IP b i NObla stf uvbir ed fl oål ja 2 v ET AN VAA vn pe A Å Än: fal! MM to bör på SARI, MILO SONERA a 4 | AE h ) : Ex we ul, dl skål ant akt UYGESAN uk vå hå ön TD VIN TN AR omar ÅÄ FETA STÖRA Po ripsp=r Me dv betar veten TR UNK a sfär ladan vä led AVE Aly Än HFAWIEEN y - FL -tsjrin sedan vv OVER VR vel ke 90 a Ur KATE Få j Lviv PRd OT Rn do NR i [ tek vå Ace nn AAA NNE JR isl Lan KUTTYE CAT TOT NIT é PÅ H Å -. solun ninlade H ra om Na t s ANSE > WTO i vb Inga TATT AKOHS UNB nått FN NE bg Vr Wenn BARE LL prat eV VO ban trsågle TUNER, but BA OGRNA sl , Le ala ä pp. IA NN | lina: ut häainisy IFÖ KH 7 Ia död få (= 5 ARV MÄmks, ÄR i I . 20 ÅR 4 Ex ut q Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bd.13 Ne 2. ERA LDLER LI ENSE INSER NE EN OAVSETT H Munthe del £ 11418 20721, 6. Tiljevall del.£ 157,19. Lith. W. Schlachter, Stockholm. BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band, 13. Afd. IV. N:o. MITTEILUNGEN DES ORNITHOLOGISCHEN KOMITEES DER KÖNIGLICHEN SCHWEDISCHEN AKADEMIE DER WISSENSCHAPTEN. I. (EINGEREICHT AM 9. FEBRUAR 1887 DURCH F. A. SMITT.) STOCKHOLM, 1887. KÖNIG 5: BOR FR YO KtEIRIF HIT P. A, NORSTEDT & SÖNER. Ant MR: bend FMLNORAR Mr. KENT BEN zu RESE UEDUDTITTTIN AMHTIMOX Ki 1H02100:20BT5 [ HIT KAL Ha ä MEdARA NAHJGIOAWHDG-KaHOk äl a > (D i Å 0 ER SANN = 3 a —L 5 AVN veg NAR ; il Hår = UNT (MM a .' JONAS SL er LR PEFEINE ERT ne Han UNLIN Sa + RAA BNP te SU hg | Fn EV beg h FO | ' a 1: Finleitende Bemerkungen von Dr C. R. Sundström. VÄ dem in Wien vom 7. bis 11. April 1884 abgehaltenen ersten Internationalen Ornithologischen Kongresse wurde in einer der Sitzungen beschlossen, ein permanentes Internationales Ornithologisches Komitee zu bilden, welches teils durch die Delegierten der auf dem Congresse vertretenen Staten bei ihren betreffenden Regierungen dahin wirken solle: a) dass die Einrichtung von ornithologiscehen Beobachtungsstationen möglichst gefördert werde; b) dass entsprechende Subventionen zur Geschäftsfihrung der Beo- bachtungsstationen und zur Publikation der Jahresberichte iber die einge- laufenen Beobachtungen bewilligt wiirden und fir die Bildung von Lokal- Komitees in den einzelnen Staten, welche mit dem Vorsitzenden des Interna- tionalen Komitees in Verbindung zu treten haben, Vorsorge getroffen werde; teils an das Kaiserliche und Königliche Ministerium des Kaiserlichen Hauses und des Aeussern in Wien das Ersuchen stellen solle: in geeigneter Weise in allen nicht auf dem Kongresse vertretenen Staten fir die Einrichtung ornithologischer Beobachtungsstationen wirken und behufs Ermittlung geeigneter Persönlichkeiten dem Internationalen Komitee ihre Unterstitzung gewähren zu wollen. Das Internationale Komitee sollte also fir ein internationales ornithologisches Zusammenwirken nach eimem bestimmten Plan von grossartiger Bedeutung und Ausdehnung in sowohl euro- päischen als aussereuropäischen Staten arbeiten. Im genannten Komitee wurde Graf TAGE THOTT (aus Bökebergsslätt bei Holmeja), Teilnehmer an dem Kongresse, zum Delegierten fir Schweden ernannt, und auf Grund des erhaltenen Auftrages richtete Graf TaGE THott zu obener- wähntem Zwecke im Januar 1885 an Seine Königl. Maj:t eine 4 SUNDSTRÖM, ORNITHOLOGISCHE MITTEILUNGEN. unterthänigste Eingabe, welche an die Königl. Akademie der Wissenschaften remittiert wurde. Kurze Zeit darnach empfing die Akademie folgendes Schreiben von dem Internationalen Komitee: Comité International Permanent Ornithologique. A TAcademie Royale des Sciences å Stockholm. Nous avons I'honneur de vous adresser ci-joint un résumé succint des travaux qui incombent au »Comité International Permanent Orni- thologique», institué par le »Premier Congrés International Ornithologique»>. Convaincu que Villustre Académie des Sciences voudra bien appuyer de son autorité une entreprise internationale d'une aussi grande portée pour l'avancement de la science que le sera VPéclairissement des doutes sur la vie et le passage des oiseaux, et comptant sur la sympathie que Fillustre Académie ne manquera pas de sentir pour V'auguste Prince qui a pris cette institution sous sa puissante protection, nous faisons å vous, M. le président, la priere de vous employer dans votre sphére å Y'effet d'obtenir que les personnes qui voudront, pour leur part, observer la présence, le genre de vie et le passage des oiseaux, fassent parvenir leurs observations, å intervalles fixes, au secrétaire du »Comité International». Il sera pourvu å la rédaction convenable de ces observations, les droits d'auteur consciencieusement réservés. Vienne, le 31 Mars 18835. Le Président Le Secrétaire ERS Ri BLASTUS. D:r GUSTAVE DE HAYEK. Diesem Schreiben war folgender Protokollauszug beigelegt worden: Extrait du protocole de la session plenaire du premier Congrés ornithologique international å Vienne, le 10 avril 1884. III” Section. I. On élira un Comité international permanent pour l'établissement de stations d'observation, et on priera Son Altesse Royale-Impériale V'au- guste Prince-Impérial Archiduc Rodolphe de daigner accepter le protec- torat de ce Comité (ce que Son Altesse Royale-Impérial a gracieusement accordé). II. On adressera au Ministeére Royal-Impérial de Ja Maison Impériale et des affaires étrangéres la demande de vouloir bien s'entremettre auprés de tous les Etats, qui ne sont pas représentés au Congrés, pour obtenir V'etablissement de stations d'observation ornithologiques et préter son concours aux propres å cette täche. III. Les délégués des États représentés au Congrés sont chargés d'obtenir auprés de leurs Gouvernements respectifs: a) que l'établissement des stations d'observation ornithelogiques soit activé le plus possible; i hb) que des subventions suffisantes soient allouées pour la gestion des stations d'observation et pour la publication des rapports annuels sur les observations recueillies et qu'il soit pourvu å la formation dans les divers Etats de Comités locaux lesquels se mettront en rapport avec le Président du Comité international. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:0 3. D IV. Le Comité international suivra les principes généraux suivants: a) Les observations ornithologiques sont projectées pour toute la terre, en premiere ligne toutefois pour Y'Europe: b) les observations se feront, autant que possible, d'aprés le méme systéme, en quoi les instructions austro-hongroises et allemandes serviront de base; c) les rapports recnueillis seront rédigés pour les divers Etats d'aprés les memes principes et disposés systématiquement en faisant usage de la méeme terminologie scientifique; d) ou dressera pour chaque pays une liste des oiseaux, qui s'y trouvent, d'aprés le modéle de la liste établie pour V'Allemagne et V'Au- triche-Hongrie par Messieurs DE HOMEYER et DE TSCHUSI, en y joignant les noms locaux respectifs; e) pour obtenir des observations ornithologiques il faut intéresser surtout les Académies, les Sociétés savantes, les corporations, les journaux spéciaux dhistoire naturelle, puis les Consnlats, les Missions religieuses, les stations météorologiques et pareilles, le corps enseignant, le personnel forestier et le personel d'inspection des phares etc.; ff) si on dispose d'observations spéciaux et störs, on fera, autant que possible, des consignations sur toutes les espéces d'oiseaux se trouvant dans la région d'observation, si non, ce sera au Comité å designer cer- taines espéces connues å I'observation: 9) il est désirable qu'on fasse å la fois des observations phénomé- nologiques par rapport au reste de la faune et par rapport å la flore et qu'on note des phénoménes météorologiques y afférentes. V. Chaque État sera représenté dans le Comité international par un ou plusieurs délégués. Ce Comité se compose provisoirement des messieurs suivants: République Argentine: BURMEISTER, BERG. Océanie: RAMSAY. Belgique: DE SELYS-LONGCHAMPS, DUBOIS. Brésil: Baron CARVALHO BORGES. Indes Anglaises: ANDERSON, DA CUNHA. Chili: PHILIPPI. Danemarck: LÖTKEN. Allemagne: DE HOMEYER, MAYER, R. BLASIUS. France: MILNE-EDWARDS, ÖOUSTALET. Gréce: KRÖPER. Grande-Brétagne: HARVIE BROWN, CORDEAUX, KERMODEC. Java: VORDERMANN. Italie: GIGLIOLI, SALVADORI. Nouvelle-Zélande: BULLER. Pays-Bas: POLLEN. Norvége: COLLETT. : Autriche-Hongrie: DE TSCHUSI, DE MADARÄASZ, BRUSINA. Portugal: BARBOZA DU BOoCAGE. Russie: DE SCHRENCK, RADDE, PALMÉN, BOGDANOW. Suisse: FATIO, GIRTANNER. Sugéde: Comte THOTT. > 6 SUNDSTRÖM, ORNITHOLOGISCHE MITTEILUNGEN. Serbie: DOLSIC. Etats-Unis de VAmérique du Nord: MERRIAM, COUES. Le Comité a droit de cooptation. In der Sitzung vom 10. Juni 1885 beschloss die Königl. Akademie der Wissenschaften auf dieses Schreiben untenste- hende Antwort zu geben: An das internationale permanente ornithologische Comité in Wien. Die Königl. Academie der Wissenschaften in Stockholm hat die Ehre gehabt das Schreiben des internationalen Comités vom 3lsten des letzt- vergangenen März Monats zu empfangen, worin die Academie ersucht wird ihre Mitwirkung fir den Zweck des Comités durch Anordnung von ornithologischen Beobachtungs-Stationen in Schweden, vorzugsweise um die Zugstrassen und die Zugzeiten der Vögel festzustellen, angedeihen zu lassen. Schon vor etwa 40 Jahren waren die hierauf beziiglichen Fragen Gegenstand der Aufmerksamkeit der Academie, welche dann an mehrere fir die Sache intressirte Personen in verschiedenen Gegenden des Landes Formuläre ausgehen liess, um darin Angaben iber die Lebensverhältnisse der Pflanzen und der Thiere zu verschiedenen Jahreszeiten einzutragen, und unter den auf diese Weise erhaltenen Angaben waren die hervorra- gendsten diejenigen, welche sich auf die Umsiedelungen der Vögel und damit in Verbindung stehende Verhältnisse bezogen. Die Resultate dieser Beobachtungen sind in den Berichten iiber die Verhandlungen der Aca- demie (Öfversigt af Vetenskaps-Academiens Förhandlingar) fir die Jahre 1846 (Seite 234 und 310), 1848 (Seite 33 und 163), 1849 (Seite 210 und 293), 1850 (Seite 145 und 169), 1851 (Seite 60 und 87) publicirt. Das internationale Comité dirfte hieraus finden, dass die Academie schon längst den Fragen, welche dem Comité vorliegen, eine besondere Aufmerksamkeit gewidmet hat; und da nun dieselben Fragen wieder und in umfassenderer Weise angeregt worden sind, hat die Academie ein be- sonderes Comité, bestehend aus ihren Mitgliedern, den Herren Professoren W. LILLJEBORG, R. RUBENSON und F. A. SMITT ausersehen, welches Co- mité den Auftrag erhalten hat, diejenigen Massregeln vorzubereiten, welche zur Theilnahme Schwedens an dem von dem internationalen Comité vorge- schlagenen Unternehmen nöthig und dienlich erscheinen mögen. Fir fernere Mittheilungen iiber diesen Gegenstand erlaubt sich die Academie an Herrn Professor F. A. SMITT, dessen Adresse: Stockholm und Academie der Wissenschaften, hinzuweisen. Stockholm, den 16. Juni 1885. Im Namen der Königl. schwedischen Academie der Wissenschaften. Das von der Königl. Akademie ecingesetzte Komitee erhielt ausserdem noch die Berechtigung auch andere, ausser der Akademie stehende, fir die Beförderung des beschlossenen Unternehmens geeignete Personen als Mitglieder mit sich zu vereinen. Infolge dessen wandte sich das Komitee an Herrn C. G. Hormerz, Direktor des Königl. Forstinstituts zu Stock- holm, und an Herrn C. R. SunpstrRöm, Doktor der Philosophie, welche beide den Antrag annahmen; und der letztere erklärte sich BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 18. AFD. IV. N:0 3. TY ausserdem noch bereit, als Sekretär des Komitees zu fungieren und die mit diesem Posten verbundenen, weitläufigen, zeitrau- benden und miihsamen Arbeiten zu iibernehmen. Nachdem sich das Komitee auf diese Weise vervollständigt hatte, trat dasselbe unverziäglich in Wirksamkeit. An die Regie- rung wurde durch die Königliche Akademie das unterthänigste Gesuch eingereicht, eine Summe von 500 Kronen zu bewilligen fur den Druck der Cirkulare, Blankette und Artlisten, die, um die ornithologischen Beobachtungen ins Werk zu setzen, erfor- derlich waren, sowie fir andere vorbereitende Auslagen. Nachdem die Regierung auf Befirworten der Akademie die obenerwähnte Summe bewilligt hatte, erhielt der Sekretär des Komitees den Auftrag, ebengenannte Cirkulare u. s. w. in Uebereinstimmung mit dem Plan und den Anweisungen des Internationalen Komitees auszuarbeiten und drucken zu lassen, sowie an vielen verschiedenen Orten Korrespondenten zu wählen und obenerwähnte Drucksachen an dieselben zu senden. Jeder Korrespondent empfing also ein Cirkular, meh- rere Blankette und eine Artliste, (in Uebersetzung) folgenden Wortlautes: Aufruf an die Vogelkenner Schwedens. Zu verschiedenen Gelegenheiten sind an die Vogelkenner unsere Landes Aufforderungen ergangen, dass jeder in seiner Gegend Beobach- tungen anstellen möge inbezug auf die schwedische Vogelwelt, die ihr zugehörigen Arten, deren Verbreitung, grössere oder mindere Anzabl, Zugver- hältnisse und Fortpflanzung, um auf diese Weise eine genaue und umfas- sende Kenntnis der ornithologischen Verhältnisse Schwedens zu gewinnen. Eine solche Aufforderung ergeht hiermit aufs neue, aber diesmal gilt es einen noch allgemeineren Zweck zu verfolgen, einen internationalen, der nämlich dahingeht, gleichartige Untersuchumgen auszufiihren und ihre Resultate zur besseren Kentnis der Vogelwelt des ganzen Erdkreises zusammenzustellen. Im April 1884 wurde nämlich zu Wien ein internationaler Ornitholo- gisceher Kongress abgehalten, der erste seiner Art, welcher unter dem Schutze des österreichisch-ungarischen Thronfolgers, des Erzherzogs Rudolf, ein permanentes Internationales Komitee zu obenerwähntem Zwecke bildete. Infolge eines Gesuches des genannten Komitees hat die Königl. Akademie der Wissenschaften zu Stockholme ein besonderes Komitee erwählt,bestehend aus den Unterzeichneten, welche sich hiermit an alle fir die Ornithologie sich interessierende Personen wenden, mit dem Ersuchen eines gemeinsamen Zusammenwirkens fiir die Erreichung des wichtigen Zweckes. Viele Fragen bleiben noch zu lösen in der Ornithologie, viele Liicken auszufiillen, viele ältere Angaben zu berichtigen oder zu vervollständigen! Selbst die an- 8 SUNDSTRÖM, ORNITHOLOGISCHE MITTEILUNGEN. scheinend geringfiigigsten Beobachtungen oder solche, die sich auf die gewöhnlichsten Arten beziehen, können von Wert sein. Als Grundlage fir die Beobachtungen wollen wir die Fragen und Angaben mitteilen, welche in Uebereinstimmung mit dem fiir das interna- tionale Zusammenwirken aufgestellten Plan von Wicht wären zu beant- worten und aufzuklären. A. Der Ort (das Gebiet) fir die Beobaechtungen mit Angabe der Pfarrgemeinde und Statthalterschaft. Wenn möglich gebe man in Verbindung hiermit eine kurze Schilderung der physisch-topo- graphischen Beschaffenheit des: Ortes (des Gebietes). B. Das Vorkommen der Vogelarten. 1. Welche Arten sind im Gebiete beobachtet worden? — Welche landesiibliche Benennungen fiibren diese Arten? 2. Welche von den Arten bleiben das ganze Jahr im Gebiete und auf demselben Standorte (Standvrvögel)? 3. Welche Arten verändern nach der Jahreszeit den Standort oder streichen umher (Strichvögel)? 4. Welche Arten sind nur in den Zugzeiten (das ist im Frihjahr oder Herbst oder zu diesen beiden Zeiten) beobachtet worden (Duwrch- zugsvogel)? 5. Welche Arten briiten im Gebiete, aber ziehen gegen den Winter fort (Brutvögel)? 6. Welche Arten kommen nur im Winter im Gebiete vor (Winter- vögel)? | 7. Welche von den angetroffenen Arten können als nur zufälliger- weise auftretend angesehen werden? wann wurden sie beobachtet, und welche können die Ursachen ihres Auftretens sein? 8. Welche Arten kommen selten, sparsam, allgemein oder häufig vor? 9. Welche Arten kommen gleichzeitig in der Ebene und im Gebirge vor, und bis zu welcher Höhe steigen sie in diesem empor? 10. Hat man beobachtet, dass sich im Gebiete eine Art auffallend vermehrt oder vermindert hat, oder dass die Vermehrung einer Art gleichzeitig mit der Verminderung einer anderen eingetroffen ist? Ist dies geschehen, weil sich die Lebensbedingungen, die jede Art an ihren Aufenthaltsort stellt, geändert haben (z. B. durch das Aushauen von Wäldern, das Austrocknen von Sumpfwiesen und Seen), oder aus welchen anderen Griinden? 11. Fehlen im Gebiete anderswo gemeine Vögel (z. B. Sperlinge, Schwalben, Elstern, Nebelkrähen etc.), und was scheint die Ursache davon zu sein? 12. Hat man dem Orte sonst nur im Sommer zugehörige Vögel im Winter, oder Wintervögel im Sommer beobachtet, und welche Arten sind es? 13. Hat man bei einigen Arten Farbenabänderungen (weisse, schwarze, blass gefärbtå etc.) oder Bastarde beobachtet? 14, Hat man beobachtet, dass ein Exemplar einer Vogelart, das durch besondere Eigentiimlichkeiten leicht zu erkennen war, durch meh- rere Jahre zu demselben Orte zuriickkehrte? BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:0 8. 9 C. Zugverhältnisse der Vögel. Inbezug auf diese ist zu notieren: der Zag (und, wenn möglich, auch die Stunde), da 1. die ersten Exemplare ankommen; 2. die Hauptmasse sich einfindet; 3. die letzten Exemplare kommen; 4. der Abzug beginnt; 5. die Hauptmasse verschwindet, und 6. die letzten Exemplare fortziehen. Hat man bei irgend einer Art im Friibjahr einen Rickzug nach der Seite, wovon sie kam, beobachtet, und welche können die Griinde dafiär sein? Thaten alle Individuen einer Art oder nur ein Teil derselben so, und wanun und bei welcher Witterung kehrten sie zuriick? 8. Nach welchem Himmelsstriche ziehen die Vögel im allgemeinen, welche Arten sind im speciellen in dieser Hinsicht beobachtet worden, und welche Arten schlagen einen anderen Strich ein? 9. Geben Sie die Witterung und Windrichtung am Beobachtungstage und bei ungewöhnlicheren Vogelziigen auch die des vorhergehenden und folgenden Tages an. 10. Welche Arten ziehen mit dem Winde, welche gegen denselben? 11. Welche Oertlichkeiten (Standorte) werden von gewissen Arten als Rastplätze aufgesucht? Wechseln diese nach der Jahreszeit, und was kann der Grund des Besuches sein? 12. Hat man beobachtet, ob Männchen und Weibcehen oder junge und alte Vögel derselben Art gesondert oder zusammen ziehen? 13. Von welchen Arten ziehen die Individuen einzeln, von welchen paarweise, in Fliigen oder Scharen? 14. Welche Arten sind eingewandert oder verschwunden, wann ist dies geschehen, und was kann der Grund dafir sein? 15. Wird die Zugrichtung durch den Lauf eines Flusses, durch die Biegungen eines Thales oder Gebirges bedingt? 16. Welche Arten weichen einem höheren, im Wege liegenden Berge aus, und welche iiberfliegen denselben? D. Briitegeschäft der Vögel. 1. Wie oft briiten jährlich die bei Ihnen beobachteten Vägel? 2. Wann fanden sie einzelne Gelege, und aus wie viel Eiern be- standen dieselben? 3. In welcben Zwischenräumen wurden die einzelnen Eier gelegt? 4. Wie lange dauerte die Bebritung? Nahm das Männchen daran teil, und wann löste es das Weibcechen ab? 5. Legen jiängere Vögel anders gefärbte und geformte Eier als alte? 6. Welche Arten beniitzen dasselbe Nest zu einer zweiten Brut in demselben, oder im folgenden Jahre. und welche bauen stets ein neucs? 7. Welche Oertlichkeiten wurden am liebsten von den verschiedenen Arten gewählt? In welcher Höhe iiber dem Boden wurde das Nest ge- funden, und aus welchem Material war dasselbe gefertigt? 10 SUNDSTRÖM, ORNITHOLOGISCHE MITTEILUNGEN. 8. Bei welchen Arten sind Abweichungen in der Nistweise und im Nestbaue beobachtet worden? Welche können die veranlassenden Ur- sachen gewesen sein? 9. Finden sich in dem Gebiete grössere Brut-Kolonien, z. B. von Reihern, Möven, Seeschwalben, Saatkrähen, Uferschwalben etc.? Wo be- finden sich dieselben, wie viele Paare nisten in denselben, und haben die Kolonien an Grösse zu- oder abgenommen? E. Biologische Beobachturgen allerlei Art, sowie Beobachtungen iiber den Federwechsel der Vögel, Nah- rung in verschiedenen Jahreszeiten (ohne oder mit kleinen Jungen), Nitz- lichkeit und Schädlichkeit, Stimme — alles auf eigene Beobachtungen gestiitzt — werden dankbar entgegengenommen. Weil die hier oben mitgeteilten Fragen und Aufgaben durch ihre Menge und ihren Reichtum an Details möglicherweise schwer ins reine zu bringen und zu beantworten scheinen, wollen wir betonen, dass wir nicht erwarten, sie alle von jedem einzelnen Beobachter behandelt zu sehen, sondern dass sie viehlmehr den Zweck haben anzuzeigen, aus wel- chen verschiedenen Gesichtspunkten die Beobachtungen ausgefihrt werden können und diirfen. Eine uwnerlässliche Bedingung bei allen Angaben ist doch, dass dieselben völlig zuverlässig sind !'). Anzeigen betreffend das Ausschreiben und Einsenden der Angaben. a) Die Angaben sollen ganze Kalenderjahre umfassen und mit dem Jahre 1886 anfangen. b) Sie sollen fär jedes Kalenderjahr im nächstfolgenden Januar (z. B. fir 1886 im Januar 1887) eingesandt werden. c) Sie sollen, uUnfrankiert, an Professor F. A. SMITT, Königliche Akademie der Wissenschaften, Stockholm, adressiert nerden. d) Die Beobachtungen sollen in die herumgesandten Blankette einge- fihrt werden ?). e) Die Arten sollen in derselben Ordnung und mit denselben latei- nischen Benennungen wie in dem herumgesandten, mit C. R. SUNDSTRÖM'S >Fauna öfver Sveriges Ryggradsdjur» iibereinstimmend gemachten Verzeich- nis aufgezählt werden. Die in demselben mit fetten Typen und Kursiv- schrift bezeichneten Arten sind solche, iiber welche Angaben in den sich hierauf beziehenden Blanketten vorzugsweise gewinscht werden. £) Alles, was auf dieselbe Art Bezug hat, soll zusammen, kurz und deutlich hinter dem Namen der Art in den Blanketten notiert werden. ') Sollte man Schwierigkeiten bei Bestimmung irgend einer Vogelart begegnen, so schicke man das Exemplar, am liebsten conserviert, mit Angaben hinsichtlich seines Antreffens an Professor F. A. SMITT. ?) Neue Blankette erhält man, wenn das Ersuchen um dieselben in einem unfrankierten Briefe an Professor F. A. SMITT gemacht wird. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 138. AFD. IV. N:0 8. 11 Fir alle Arten soll dieselbe Reihenfolge inbezug auf die Angaben be- räcksichtigt werden, wobei die unter A, B, C, D und E aufgezählten Fragen und Anzeigen als Leitung dienen. Zwischen den Angaben iiber zwei unmittelbar auf einander folgende Arten soll ein 1.5 Ctm. ('/, Deci- malzoll) breiter, freier Raum gelassen werden, damit die Angaben iiber jede Art bei der Bearbeitung von den einzelnen Bogen abgeschnitten und zusammengeheftet werden können. g) Die Monatstage sollen mit Briichen, z. B. !?/; anstatt am 10. Mai, angegeben werden; handelt es sich um eine ungefähre Angabe, so soll der Bruch zwischen die Klammer gesetzt werden, so dass (29/,) bedeutet: ungefähr den 20. September. Ah) Es wird gewiinscht, dass vollständige und zurerlässige Verzeich- nisse iber die Vogelwelt des Ortes (der Gegend) gemacht und eingesandt werden; hierbei gebraucht man das in der Unterabteilung e) erwähnte, herumgesandte Artenverzeichnis, in welchem die in dem Orte (der Gegend) iblichen sclwedischen Vogelnamen ausgesetzt werden sollen. i) Der Einsender wolle unter seine Angaben Namen, Titel und Adresse vollständig ausschreiben. Das Ornithologische Komitee der Königl. Akademie der Wissenschaften, Stockholm. im November 1885. W. LILLJEBORG. R. RUBENSON. ES AN SMITE: C. G. HOLMERZ. ORT SUNDSTRÖM") Ornithologische Beobachtungen än, in, bei dem Hofe, dem Dorfe, der Stadt ....------ SR RANA in der PAN V(GNUEVINMNE sor bas der. SGTattiolterscohaftrs- SENS im Jalvre 188 Angaben iiber die Beschaffenheit der Gegend: Name: Titel: Adresse: Anm. Die hier oben stehenden Wörter, die in dem Orte, no die Beobach- tungen amgestellt nerden, nicht amnendbar sind, sollen neggestrichen nerden. 1) Den erst gedruckten Exemplaren dieses Aufrufes war ein Verzeichnis der in Schweden briitenden Vogelarten beigefiigt, aber bald wurde eine besondere Artliste gedruckt, infolge dessen etliche unbedeutende Aenderungen in den >Anzeigen betreffend das Ausschreiben und Ein- senden der Angaben» gemacht wurden. 1076 SUNDSTRÖM, ORNITHOLOGISCHE MITTEILUNGEN. pg Im Jahre 188 Name der Species. | Angaben iiber die Zeit des Eintreffens, des Brite- geschäftes und des Abzuges, iiber grössere oder geringere Anzahl, Briiteplätze, Anzahl der Bier u. s. n., dem Cirkularschreiben gemäss. Name: Oertlichkeit : Titel: Pfarrgemeinde : Adresse: sStatthalterschaft: Vogelarten, beobachtet an, in, ber dem Hote, dem Dorfe, der DUSOb6 co.mcc-ssssserspor sees nns in der Pfarrgemernae sr sol sSsbetet seen der, Stattbaltersehett 5--="CSSsssssasrsere De z Nicht bri- Brutvögel. å tende Vögel. [9] Rp = Se r - . | c& fa = kal- | A r- Name der Vogelspecies ?).. 5 | E | EE | BE SENS SRA 3 le lje | & |A2/5 s)Namen.| kungen. = = < - 03 or KC = - SÅ << O: 4 ÖN ek OS: O: [öl Oo: l-—g e ER 0 CE OMNKOSE AS 29 a SN EG Si Sle | Singdrossel, Turdus mau-| | | SUCUSYEST AT ms rs SEA RN Weindrossel, Turdus ITA CU 230 osa | Misteldrossel, Turdus VISCIVORILS CSA KT Das Verzeichnis wurde 18—586 abgeschlossen. Name: Titel: Adresse: Anm. Dieses Blankett bezieht sich auf das Verfassen des in der Unter- abtheilung h) des Cirkularschreibens >Aufruf an die Vogelkenner Schmwe- dens» ernähnten Verzeichnisses und soll im Juni 1886 zuriickgeschickt werden. ') Die hier stehbenden Wörter, die in dem Orte, wo die Beobachtungen angestellt werden, nicht anwendbar sind, sollen weggestrichen werden. ?) Mit einem Kreuze (+) soll in den Kolonnen angegeben werden, von welchen unter den an dem Orte beobachteten Vögeln die in den Ko- lonneniiberschriften erwähnten Eigenschaften gelten; die ibrigen Ko- lonnen sollen leer gelassen werden. Die Namen der in der Gegend nicht auftretenden Vögel sollen durchgestrichen werden. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o 3. 13 Natirlich musste das Komitee bei der ersten Aussendung seimer Cirkulare etc. (d. h. Ende des Jahres 18835) sich an eine grosse Menge Personen wenden, ja an weit mehr, als von welchen es eine ginstige Antwort auf sein Gesuch erwarten durfte. Es galt nämlich die Bekanntmachung der Errichtung des Internationalen Komitees und des sehwedischen Lokal-Komi- tees bis in die weitesten Kreise zu verbreiten. Daher wurden Cirkulare und Blankette an Förster, Eisenbahnstationsvorsteher, Gymnasien, Gesellschaften, einzelne Personen u. s. w. abgesandt. 468 Cirkulare, 447 Blankette zur Beschreibung der Beobach- tungsorte, 1359 Blankette zur Angabe der Ankunftszeit der Vögel etc. und 239 Verzeichnisse iiber die schwedischen Vogel- arten wurden an zusammen 449 Personen expediert. Aber auch einen anderen, mit der obengenannten Wirk- samkeit in Verbindung stehenden Auftrag hat das Komitee iibernommen. Das Königl. Marineministerium ibersandte näm- lich am 11. September 1585 der Königl. Akademie der Wissen- schaften ein Schreiben von dem Internationalen Komitee mit dem Ersuchen, auf den schwedischen Leuchttärmen Beobach- tungen anordnen zu lassen iiber die Vögel, welche sich in deren Nähe aufhalten oder gegen die Glasscheiben derselben anprallen. Nachdem das erwähnte Schreiben dem Komitee sodann iibergeben worden war, erklärte sich dasselbe bereit, die in Frage stehenden Observationen ins Werk zu setzen, und sprach die Ansicht aus, dass die Beobachtungen nur auf den hervorragendsten Leuchttiirmen Schwedens angestellt werden gollten, sowie dass den Leuchtturmwächtern, welche als Beo- bachter ausersehen Werden könnten, eine Vergiitung ange- wiesen werden misse. Zur Ausfihrung dieses Auftrages wandte sich das Komitee an das Königl. Lotsenamt und fand bei ihm die bereitwilligste Mitwirkung, indem das erwähnte Amt auf seine Kosten folgendes (hier iibersetzte) Cirkular drucken liess und dem Komitee zur Verfigung stellte: Das Königl. Lotsenamt. Cirkular. Das Königl. Lotsenamt will hierdurch den betreffenden Leuchtturm- wächtern kund thun, dass nachdem zu Wien ein Internationales Komitee gebildet worden ist, welches es sich zur Aufgabe gestellt. von der ganzen Welt Notizen iiber das Vorkommen, die Zugverhältnisse, die Lebensweise u. s. w. der Vögel zu sammeln, und nachdem die Regierungen und die Obrigkeiten der meisten europäischen und mehrerer aussereuropäischen Staten, auf das von Seiten des Komitees erfolgte Gesuch beziiglich dieser 14 SUNDSTRÖM, ORNITHOLOGISCHE MITTEILUNGEN. Sache, Schritte gethan, um Beobachtungen iiber die Vögel nach einem gleichartigen Plan zu ordnen, und da es von besonderem Interesse ist, dass auch von Schweden so umfassende und zuverlässige Beiträge als möglich zu in frage stehendem grossartigen Unternehmen geliefert werden, so hat die Königl. Akademie der Wissenschaften seinem Ornithologischen Komitee den Auftrag gegeben, besonders die hinsichtlich der Zugverhält- nisse der Vögel erforderlichen Beobachtungen ins Werk zu setzen. Da bei den meisten schwedischen Leuchttirmen wichtige Beiträge zu oben erwähntem, internationalen Werke eingesammelt werden können, will das Königl. Lotsenamt also, auf Verlangen des genannten Ornitholo- giscehen Komitees, die Leuchtturmwächter an den Stellen, die das Komitee fir das Anstellen von Beobachtungen geeignet findet, hierdurch auffordern, in allem, was von ihnen abhängt, den Wiinschen des Komitees entgegenzu- kommen und also vom Anfange des Jahres 1886 an die Beobachtungen anzustellen, welche näher erwähnt werden in den Blanketten, die von dem Komitee an die Leuchtturmwächter gesandt werden; bei deren Aus- fihbrung möge man darauf achten, dass die auf den Blanketten gegebenen Anweisungen piinktlich befolgt werden, sowie dass niemals unsichere oder zweifelhafte Angaben abgeliefert, sondern dass dieselben lieber nur auf die genau bekannten Vogelarten beschränkt werden. Die betreffenden Lotsenkapitäne werden angehalten, falls es not- wendig ist, dem Leuchtturms-Personal hiilfreich zur Seite zu stehen mit den Aufklärungen und den Räten, die sie in dieser Sache geben können. Stockholm, den 25. November 1885. H. R. ANKARCRONA. Anton Granlund. Das Komitee selbst verfasste nach dem von dem Interna- tionalen Komitee erhaltenen Muster, doch mit ausfuährlicheren Gebrauchsanweisungen, folgende beiden (hier iibersetzten) Blan- kette: Vogelarten, beobachtet am Leuchtturme...............- to URl ISAR: ber kd enes nar Durchzuge im Jahre 188 .') Name und Adresse des Leuchtthurmwächters. SN H 5 = 2 ao [TIGA ETS EAS SIST Pr Ng Aage In SOBos | & FR | ran so Ses =E ORO = [42] Å - = one Fas ER OG BE SES Si SEEME NL oNONE OS ESR 2 BSS ess RSS a N » der) & & nd > 8 SA OBS = & Name der! 8 bg5 ml, Fr, SS STORE 2922 Anmer- Vogelart. | = 255? log ls 2 | HA IBN ENAS 4 len22 43350 /334d] TT 4 son dar BENA SR GE fon KOMA AR (SSV så ao) OO OO | SEP —08 | NV GM 2 & 99 ATA Poe GNT SS AT 5 &o SAG ESS ÖS ge |D HR 2 JR (FT Hk adreNErO kd råtoNrNTRA Br SE =0 BIEN - HR Ds ESR Tr AT & IN + — Be + 2 || | | | | I In der Ueberschrift soll der Name des Leuchtturmes, Friihling oder Herbst vor dem Worte Durchzuge und der Name und die Adresse des Leuchtturmwächters eingeschrieben werden. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 138. AFD. IV. N:o 3. 15 Anzeigen betreffend das Einschreiben in das Blankett. a) In der ersten Kolonne soll der Tag, da jede Vogelart zum ersten- mal auftrat, notiert werden. Das Aufzeichnen soll denselben Tag geschehen, da der Vogel sich zeigte, nimmer an einem anderen Tag aus dem Gedächt- nisse. Nur völlig zuverlässige Angaben diirfen geliefert werden !). Auch die (ungefähre) Anzahl der beobachteten Vögel soll angegeben werden. b) Die zweite Kolonne bezieht sich auf den Tag, da dieselbe Vogel- art sich zum zweitenmal zeigte. ce) In der dritten Kolonne soll der Tag, da die Vogelart sich in grösserer Anzahl zeigte, angegeben werden. d) In der vierten Kolonne soll der Tag, da die Vogelart sich zum letztenmal zeigte, eingefiihrt werden. Inbezug auf die Angaben iiber den Friihlingsdurehzug soll diese Kolonne betreffend die Vogelarten, die in der Gegend briiten, leer gelassen werden, weil nichts darin zu schreiben ist, falls nicht alle Vogelindividuen weiter gegen Norden zieben. Was den Herbstdurchzug anbetrifft, soll man diese Kolonne nur fär die Vogelarten ausfiällen, die weiter sidwärts ziehen, wogegen sic fir die Arten, welche den Winter durch in der Gegend bleiben, leer gelassen werden soll. e) In der finften Kolonne soll angegeben werden, ob die Vogelart hävfig, allgemein, sparsam oder selten auftritt. /£) In der sechsten Kolonne soll nur >»ja> oder »nein»> eingeschrieben werden. g) In der Kolonne >»Anmerkungen>» soll der Himmelsstrich notiert wer- den, wovon die Landvögel nach dem Leuchtthurme ankommen, und auch der, worin sie sich von demselben entfernen. Wenn der Wind einen merkbaren Einfluss auf ihre Wanderung auszuiben scheint, mag auch dies aufgezeichnet werden. WkDer, Tag, soll immer in Bruichen, z. Bb. "/, anstatt: am 9. April; angegeben werden. i) Alle Angaben sollen unfrankiert, an Professor F. A. SMITT, Königl. Akademie der Wissenschaften, Stockholm, eingesandt werden. k) Die auf den Friihlingszug sich beziehenden Angaben sollen in der ersten Hälfte des Monats Juni und die den Herbstzug betreffenden in der ersten Hälfte vom Dezember eingeschickt werden. Neue Blankette erhält man, sobald man sich in einem unfrankierten Briefe bei Professor F. A. SMITT darum verwendet. ') Sollte man Schwierigkeiten bei Bestimmung irgend einer Vogelart be- gegnen, schicke man das Exemplar (oder wenigstens Kopf, Fliigel und Fiisse) an Professor F. A. SMITT. 16 Vogelarten, die bei dem gegen den Leuchtturm Name und Adresse des Leuchtturmwächters. Mn SUNDSTRÖM, ORNITHOLOGISCHE MITTEILUNGEN. Durchzuge im Jahre 188 angeprallt sind. ') Aeh Die Wit- Tag des | Stunde der an- Richeane age rene Name der 72 [Ev und Stär-|((klar, Ne-| Anmer- - Anpral- | des An- | prallen- | Vogelart. » | kerdesn bell Rest komgen: V lens. prallens. Iden Indi- Wind ad Rek indes. | gen oder Schnee). Anzeigen betreffend das Einschreiben in das Blankett. a) Der Tag soll immer in Briichen, z. B. ?/, anstatt am 9. April, angegeben werden. b) In der Kolonne >Anmerkungen> soll erwähnt werden, von welchem Himmelsstriche aus die Vögel dem Leuchtfeuer sich näherten. c) Nur völlig zuverlässige Angaben sollen mitgeteilt werden. ?) d) Alle Angaben sollen, Unfrankiert, an Professor EF. A. SMITT, Königl. Akademie der Wissenschaften, Stockholm, eingesandt werden. e) Die auf den Friihlingszug sich beziehenden Angaben sollen in der ersten Hälfte des Monats Juni und die den Herbstzug betreffenden in der ersten Hälfte vom Dezember eingeschickt werden. Neue Blankette erhält man, sobald man sich in einem unfrankierten Briefe bei Professor F. A. SMITT darum verwendet. Gegen Ende des Jahres 1885 sandte das Komitee nach 58 Teuchttiärmen, welche rund um die Kiste des schwedischen Festlandes, am Wener- und Wetter-See, auf Öland und Got- land stehen, sein eigenes Cirkular sowie das des Königl. Lot- senamtes nebst obenstehenden Blanketten. Im ganzen sind 328 Cirkulare vom Komitee und 80 vom Lotsenamt ausgeteilt worden, dazu 117 von der ersten und 116 von der letzten Art der oben abgedruckten Blankette. Im Laufe des Jahres 1886 und im Januar 1887 sind von einer beträchtlichen Menge von Personen Antworten an das Komitee eingegangen, und letzteres hofft, dass dieselben auch kunftig Mitteilungen einsenden werden. So hat das Komitee Angaben in Empfang genommen iber ') In der Ueberschrift soll der Name des Leuchtturmes, Friihling oder Herbst vor dem Worte Durchzuge und der Name und die Adresse des Leuchtturmwächters eingeschrieben werden. ?) Sollte man Schwierigkeiten bei Bestimmung irgend einer Vogelart be- gegnen, schicke man das Exemplar (oder wenigstens Kopf, Fliigel und Fiisse) an Professor F. A. SMITT. BIHANG TILL K. SV. VET:-AKAD. HANDL. BAND 18. AFD. IV. N:0 8. 17 Beschaffenheit der Gegend von 4 Förstern, 3 Gymnasiallehrern und 16 anderen Beobach- tern, Ankunftzeit der Vögel u. s. w. von 7 Förstern, 6 Gymnasiallehrern und 24 anderen Beobach- tern. Dazu kommen ; Årtlisten von 11 Förstern, 10 Gymnasiallehrern und 22 anderen Beo- bachtern, kleinere Notizen von 42 Personen und Angaben iiber das Auftreten der Vögel bei Leuchttirmen und deren Anprallen gegen dieselben von 42 Leuchtturmwäch- tern. Die empfangenen Mitteilungen sind inzwischen von sehr verschiedener Art. Das Komitee hat daher fir gut gefunden, einige der umfangreichsten Aufsätze (bearbeitet und verkirzt, wo solches nötig war), welche auf Grund ihrer Vollständigkeit als lokale Vogelfaunen oder als Ausgangspunkte fir kinftige Vergleiche dienen können, fir sich allein zu veröffentlichen. Diese Aufsätze sind von den untenerwähnten Beobachtern eingeliefert worden: von Herrn C. WACKLIN, Kämmerer in Wexiö; Herren H. NILSSON, Bankbuchhalter, C. O. BoTtHÉN, Kauf- mann, E. LIGNELL, Kammerschreiber, und O. KÖRNER, Kauf- mann alle wohnhaft in Gothenburg; Herrn O. EKBOHRN, Zollstationsvorsteher in Sandhamn; Herrn J. A. Wiström, Doktor der Philosophie, Gymnasial- lehrer in Hudikswall; . Herrn AvG. CARLSON, Lieutenant, wohnhaft auf Wisinesö. Die ibrigen Mitteilungen werden bearbeitet und in Ueber- einstimmung mit den Kundmachungen anderer Länderer zu- sammengestellt werden. Ein iibersichtliches Verzeichnis der in Schweden beo- bachteten Vogelarten wird den Aufsätzen vorausgeschickt. Verzeichnis der Vögel Schwedens von Dr. Carl Rudolf Sundström.!) Anm. X bedeutet »nicht mit Sicherheit Brutvogel», "X bedeutet »Durch- zugsvogel», "+ hedeutet »zufällig auftretender Vogel». I. Ordnung: Passeres. Sperlingsvögel (Tättingar). 1. Familie: Turdide. Drosseln (Trastfoglar). Turdus 1. musicus, LINNÉ. Singdrossel (Taltrast). 2. iliacus, LINNÉ. Weindrossel (Rödwingetrast). 9. viscivorus, LINNÉ. Misteldrossel (Dubbeltrast). SARI vattus, PARDBAS: Bunte Drossel (Japansk trast). 3. pilaris, LINNÉ. Wachholderdrossel (Björktrast, Snöskata). 6. merula, LINNÉ. Kohlamsel (Koltrast). 7. torquatus, LINNÉ. Ringamsel (Ringtrast). Luscinia 3. philomela, BECHSTEIN. Sprosser (Nordlig näktergal). 9. rubecula (LINNÉ). rotkehlchen (Rödhake). 10. suecica (LINNÉ). rotsterniges Blaukehlehen (Blå- hake). ') Bei der Aufstellung dieses Verzeichnisses habe ich die in meiner »Fauna öfver Sveriges Ryggradsdjur» angewandte Nomenklatur und sy- stematische Anordnung fast ganz befolgt, da diese Fauna zum Ge- brauch bei den in Schweden angestellten internationalen ornithologi- schen Beobachtungen ist empfohien worden. Stockholm am 9. Februar 1887. CHE TENS: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 13. AFD. IV. N:O 3. ++ 11. tithys (Scorpour). 12. phenicurus (LINNÉ). Saxicola >+£ 13. rubicola (LINNÉ). 14. rubetra (LINNÉ). 13. coenanthe (LINNÉ). Cinclus 16. aquaticus, BECHSTEIN. 2. Familie: Regulide&e. Regulus 17. eristatus, Kock. 3. Familie: Sylviide. Accentor 18. Sylvia IE modularis (LINNÉ). atricapilla (LINNÉ). 20. hortensis, PENNANT. 21. nisoria, BECHSTEIN. 22. cinerea, LATHAM. 23. curruca (LINNÉ). Phyllopseustes 24. sibilatrix (BECHSTEIN). 25. trochilus (LINNÉ). 26. abietina (NILSSON). Hypolais 27. icterina, DEGLAND. Calamoherpe 28. schenobenus (LINNÉ). 9 Hausrotscehwänzchen (Swart rödstjert). Gartenrotschwänzchen (Wanlig rödstjert). Sechwarzkehliger Wiesenschmät- zer (Swarthalsad busk- sqwätta). Braunkehliger Wiesenschmät- zer (Wanlig busksqwätta). Grauer Steinschmätzer (Sten- sqwätta). Wasserschwätzer (Strömstare). Goldhähnehen (Kungsfoglar). Gelbköpfiges Goldhähncehen (Kungsfogel). Sänger (Sångare). Heckenbraunelle (Jernsparf). Schwarzköpfige Grasmiicke (Swarthätta). Gartengrasmicke (Trädgårds- sångare). Sperbergrasmicke (Hökfärgad sångare). Dornsgrasmiicke (Törnsångare). Zaungrasmicke (Artsångare). Waldlaubvogel (Skogssångare). Fitislaubvogel (Löfsåncgare). Oo cc Tannenlaubvogel(Gransångare). Gartenspötter (Bastardnäkter- gal). Schilfrohrsänger (Säfsångare). 20 SUNDSTRÖM, VERZEICHNIS DER VÖGEL SCHWEDENS. 29. arundinacea (LATHAM). Teichrohrsänger (Rörsångare). ==<(+)30. palustris (BECHSTEIN). Sumpfrohrsänger(Kärrsångare). [media, MALM. Lanius 31. excubitor, LINNÉ. XXX 39 minor, GMELIN. 33. collurio, LINNÉ. Muscicapa 34. atricapilla, LINNÉ. 32. collaris, BECHSTEIN. KAR IG parva, BECHSTEIN. OM grisola, LINNE. 4. Familie: Parideée. Troglodytes 38. parvulus, KocH. Orites 39. caudatus (LINNÉ). Parus "=> 40, cyaneus, PALLAS. 41. cceruleus, LINNÉ. 42. palustris, NILSSON. 43. borealis, DESELYS LONG- CHAMPS. 44. cinctus, BoODDAERT. 45. cristatus, LINNÉ. 46. ater, LINNÉ. 47. major, LINNÉ. Certhia 48. familiaris, LINNÉ. Sitta 49. europaea, LINNÉ. nd Hirundo 50. rustica, LINNÉ. Lod 5. Familie: Hirundinide. (Wassångare).] Raubwirger (Warfogel), Schwarzstirniger Wirger (Swartpannad törnskata). Rotruäckiger Wirger (Wanlig törnskata). Schwarzräckiger Fliegenfänger (Brokig flugsnappare). Weisshalsiger Fliegenfänger (Halsbandsflugsnappare). Zwergfliegenfänger (Liten flug- snappare). Grauer Fliegenfänger (Grå flug- snappare). Meisen (Mesfoglar). Zaunkönig (Gärdsmyg). Sechwanzmeise (Stjertmes). Lazurmeise (Azurmes). Blaumeise (Blåmes). Sumpfmeise (Kärrmes, Entita) Alpenmeise (Gråmes, Talltita). Gärtelmeise (Lappmes). Haubenmeise (Tofsmes). Tannenmeise (Swartmes). Kohlmeise (Talgmes, Talgoxe). Baumläufer (Trädkrypare). Nordkleiber (Nötwäcka). Schwalben (Swalor). Rauchschwalbe (Laduswala). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 13. AFD. IV. N:O 3. 51. urbica, Linné. 32. riparia, LINNÉ. 21 Stadtschwalbe (Husswala). Uferschwalbe (Backswala). 6. Familie: Motacillidee. Stelzen (Ärlor). Motacilla 533. alba, LINNÉ. "= 54, melanope, PALLAS. 59. flava, LINNÉ. Anthus 560. nichardi, VIBILLOT. campestris, BECHSTEIN. obscurus (LATHAM). pratensis, LINNÉ. . cervinus (PALLAS). . arboreus, BECHSTEIN. 7. Familie: Fringillide. Emberiza 62. miliaria, LINNÉ. 63. citrinella, Linné. 64. hortulana, LINNÉ. 69. schoeniclus, LINNÉ. H60: pusilla, PATLAS. EN US TuStica, bATLAS: Plectrophanes 68. lapponicus (LINNÉ). 69. nivalis (LINNÉ). Carpodacus ++ 70. erythrinus (PALLAS). Passer 71. domesticus (LINNÉ). 72. montanus (LINNÉ). Fringilla 73. ceelebs, LINNÉ. 74. montifringilla, LINNÉ. Coccothraustes 75. vulgaris, PALLAS. Weisse Bachstelze (Sädesärla). Gebirgsbachstelze (Gråärla). Gelbe Schafstelze (Gulärla). Spornpieper (Stor piplärka). » Brachpieper (Fältpiplärka). Felsenpieper (Skärpiplärka). Wiesenpieper (Ångspiplärka). Rotkehliger Pieper (Rödhalsad piplärka). Baumpieper (Trädpiplärka). Finken (Finkartade foglar). Grauammer (Kornsparf). Goldammer (Gulsparf). Gartenammer (Ortolanspaf). Rohrammer (Säfsparf). Zwergammer (Dwergsparf). Waldammer (Widesparf). Lerchenspornammer (Lapp- sparf). Schneespornammer (Snöspadf). Karmingimpel (Rosenfink). Haussperling (Gråsparf, Hus- fink). Feldsperling (Pilfink). Buchfink (Bofink). Bergfink (Bergfimk). Kirschkernbeisser (Stenknäck). 6. chloris (LINNÉ). 7. cannabina (LINNÉ). 8. flavirostris (LINNÉ). Acanthis 79. linaria (LINNÉ). 30. spinus (LINNÉ). 81. carduelis (LINNÉ). Pyrrhula 32. europea, VIEILLOT. Pinicola Loxia enucleator (LINNÉ). 4. pityopsittacus, BECH- STEIN. . curvirostra, LINNÉ. "XX(+)86. leucoptera, GMELIN. 8. Familie: Corvide. Sturnus 87. vulgaris, LINNÉ. "X+88. roseus (LINNÉ). Oriolus ==+80, galbula, LINNÉ: Garrulus 90. glandarius (LINNÉ). 91. infaustus (LINNÉ). Pica 92. rustica (SCOoPoLI). Nucifraga 93. caryocatactes (LINNÉ). Corvus 94. d5. 96. I monedula, LINNÉ. cornix, LINNÉ. corax, LINNÉ. frugilegus, LINNÉ. SUNDSTRÖM, VERZEICHNIS DER VÖGEL SCHWEDENS. Griunling (Grönhämpling). Bluthänfling (Hämpling). Berghänfling (Winterhämp- ling). Nordischer Leinfink (Gråsiska). Erlenzeisig (Grönsiska). Stieglitz (Steglitsa). Gimpel (Dombherre). Hakengimpel (Tallbit). Föhrenkreuzschnabel (Större korsnäbb). Fichtenkreuzschnabel (Mindre korsnäbb). Weissbindiger Kreuzschnabel (Bändelkorsnäbb). Raben (Kråkfoglar). Star (Wanlig stare). Rosenstar (Rosenstare). Goldamsel (Sommargylling). Eichelheher (Nötskrika). Ungliicksheher (Lafskrika). Elster (Skata). Tannenheher (Nötkråka). Dohle (Kaja). Nebelkrähe (Kråka). Kolkrabe (Korp). Saatkrähe (Råka). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 18. AFD. IV. N:0 3. 23 9. Familie: Bombycillid&e. Seidenschwänze (Sidenswansar). Ampelis 98. garrulus, LINNÉ. Seidenschwanz (Sidenswans). 10. Familie: Alaudid&. Lerchen (Lärkor). Alauda 99. alpestris, LINNÉ. Alpenlerche (Berglärka). 100. arvensis, LINNÉ. Feldlerche (Sånglärka). 101. cristata, LINNÉ. Haubenlerche (Tofslärka). 102. arborea, LINNÉ. Heidelerche (Trädlärka). 11. Familie: Upupide&e. Wiedehopfe (Härfoglar). Upupa 103. epops, LINNÉ. Wiedehopf (Härfogel). I. Ordnung: Zygodaectyli. Paarceher (Partåiga foglar). 12. Familie: Picideée. Spechte (Spettar). Picus 104. tridactylus, LINNÉ. Dreizehiger Buntspecht (Tre- tåig hackspett). 105. major, LINNÉ. Grosser Buntspecht (Större hackspett). 106. medius, LINNÉ. Mittlerer Buntspecht (Mellan- spett). 107. leuconotus, BEcHsTRIN. Weissriickiger Buntspecht (Hwitryggig hackspett). 108. minor, LINNÉ. Kleiner Buntspecht (Mindre hackspett). 109. martius, LINNÉ. Schwarzspecht (Spillkråka). 110. viridis, LINNÉ. Gränspecht (Gröngöling). 111. canus, GMELIN. Grauspecht (Gråspett). Iynx 112. torquilla, Linné. Wendehals (Göktyta). 13. Familie: Cuculid&e. HKukuke (Gökar). Cuculus 113. canorus, LINNÉ. Kukuk (Gök). 24 SUNDSTRÖM, VERZEICHNIS DER VÖGEL SCHWEDENS. III. Ordnung: Strisores. Schriller (Skärrfoglar)- 14. Familie: Alcedinid&e. Hisvögel (Kungsfiskare). Alcedo 24X]114, ispida, LINNÉ. Eisvogel (Kungsfiskare). 15. Familie: Meropid&e. Bienenfresser (Biätare). Merops "++ 115. apiaster, Linné. Bienenfresser (Biätare). 16. Familie: Coraciid&e. Haken (Blåkråkor). Coracias 116. garrula, LINNÉ. Blaurake (Blåkråka). 0 Oo 17. Familie: Cypselide. Segler (Tornswalor). Cypselus 117. apus (LINNÉ). Mauersegler (Tornswala). 18. Familie: Caprimulgide. Nachtschwalben (Nattskärror)- Caprimulgus 1185. europeus, LINNÉ. Nachtschwalbe (Nattskärra). IV. Ordnung: Accipitres. Raubvöget (Roffoglar). 19. Familie: Strigide. Fulen (Ugglor). Hybris 119. flammea (LINNÉ). Schleiereule (Tornuggla). Strix ; 120. tengmalmi, GMELIN. Rauhfusskauz (Perluggla). 121. aluco, LINNÉ. Waldkauz (Kattuggla). 122: uralensis, PALLAS. Ural-Habichtseule (Slaguggla). 123. lapponica, SPAREMAN. Bartkauz (Lappuggla). Otus 124. brachyotus (FORSTER). Sumpfohreule (Kortörad uf). 125. albicollis, DAUDIN. Waldohreule (Hornuggla). Bubo « 126. ignavus, FORSTER. Uhu (Berguf). Athene "FE T27. noctua (SCoPorT). Steinkauz (Minervas uggla). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 13. AFD. IV. N:0 8. 25 128. passerina (LINNÉ). Sperlingseule (Sparfuggla). 129. scandiaca (LINNÉ). Schneeeule (Fjelluggla). Surnia 130. ulula (LINNE). Sperbereule (Hökugegla). 20. Familie: Falconid&e. Falken (Falkartade roffoglar). Circus "4£131. cinerascens(MOoNTAGUE). Wiesenweihe (Angshök). 325 pallidus, SYKEBS. Steppenweihe (Stepphök). 133. pygargus (LINNÉ). Kornweihe (Blåhök). 134. eruginosus (LINNÉ). Sumpfweihe (Brun kärrhök). Falco 135. peregrinus, 'TUNSTALL. Wanderfalke (Pilgrimsfalk). 136. subbuteo, LINNÉ. Lercheufalke (Lärkfalk). 137. gyrfalco, LINNE. Geyrfalke (Jagtfalk). "44138. sacer, GMELIN. Wiärgfalke (Tatarisk jagtfalk). 139. &salon, TUNSTALL. Zwergfalke (Stenfalk). =<+140. vespertinus, LInsÉg. — Rotfussfalke (Aftonfalk). 141. tinnunculus, LINNE. - Turmfalke (Tornfalk). Astur 142. palumbarius (LINNÉ). Habicht (Dufhök). 143. nisus (LINNÉ). Sperber (Sparfhök). Pernis 144. apivorus (LINNÉ). Wespenbussard (Biwråk). Milvus 145. iectinus, SAVIGNY. Roter Milan (Wanlig glada). "4X1A6, ater, GMELIN. Schwarzbrauner Milan (Brun glada). Buteo 147. vulgaris, BEcHEsTEIN. Mäusebussard (Ormwråk). 148. lagopus (BRUNNICH). Rauhfussbussard (Fjellwråk). Aquila 149. chrysaétus (LINNÉ). - Goldadler (Kungsörn). "4X150. clanga, PALLAS, NADU- MANN. Schelladler (Större skrikörn). 151. nevia (GMELIN). Schreiadler (Mindre skrikörn). Haliaétus 152. albicilla (LINNÉ). Seeadler (Hafsörn). Pandion 153. haliaétus (LINNÉ). Fischadler (Fiskgjuse). 26 SUNDSTRÖM, VERZEICHNIS DER VÖGEL SCHWEDENS. V. Ordnung: Pullastre. ”Tauben (Duffoglar). 21. Familie: Columbid&e. Tauben (Dufwor). Columba 154. palumbus, LINNÉ. Ringeltaube (Ringdufwa). 155. cenas, LINNÉ. Hohltaube (Blådufwa, Skogs- | dufwa). <x+156. livia, TEMMINCK. Felsentaube (Klippdufwa). "LOU turtur LINNE. Turteltaube (Turturdufwa). "4158. orientalis, LATHAM. — Girrtaube (Större turturdufwa). VI. Ordnung: Galline. Hitnervögel (Hönsfoglar) 22. Familie: Pteroclid&e. Flughiihner (Stepphöns). Syrrhaptes =X159. paradoxus (Pallas). <Steppenhuhn (Sandhöna). 23. Familie: Tetraonid&e. Rauhfusshihner (Orrfoglar). Lagopus 160. mutus (L. MonTtIS). Schneehuhn, Alpenschneehuhn (Fjellripa). 161. lapponicus (GMELIN). Moorhuhn, Weidenschneehuhn (Dalripa). 162. scoticus (LATHAM). Schottenhuhn (Moripa). Tetrao 163. tetrix, LINNÉ. Birkhuhn (Orre). 164. urogallus, LINNÉ. Auwuerhuhn (Tjäder). urogallo-tetricides, SUN- DEVALL. Rackelhuhn (Rackelhane). lagopodi-lapponico-te- tricides, mihi. Moorbirkhuhbn (Dalriporre). lagopodi-scotico-tetri- cides, mihi. Sehottenbirkhuhn (Moriporre). Bonasa 1635. betulina (ScoPonri). Haselhuhn (Hjerpe). Perdix 166. cinerea, LATHAM. iebhuhn (Rapphöna). Coturnix 167. communis, BONNATERRE. Wachtel (Waktel). BIHANG TILL K.: SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 18. AFD. IV. N:0 3. 27 VII. Ordnung: Grallatores. Stelzvögel (Wadare). 24. Familie: Otidid&e. Trappen (Trappar). Otis "=F168. tarda, LINNÉ. Grosstrappe (Stor trapp). +"+169. tetrax, LINNÉ. Zwergtrappe (Liten trapp). "170. macqueeni, J. E. Gray. Kragentrappe (Asiatisk krage- trapp). 25. Familie: Charadriid&e. Regenpfeifer (Brockfoglar). Charadrius 171. hiaticula, Linné. Sandregenpfeifer (Större strand- pipare). 172. minor, LINNÉ. Flussregenpfeifer (Mindre strandpipare). 173. alexandrinus, LiInsÉ. Seeregenpfeifer (Swartbent strandpipare). 174. morinellus, LINNÉ. Morrell (Fjellpipare). 175. pluvialis, LINNÉ. Goldenregenpfeifer (Regnpipa- re, Ljungspole). "176. squatarola (LINNÉ). Kiebitzregenpfeifer(Kustpipare). Vanellus 177. vulgaris, BEcHstreis. — Kiebietz (Tofswipa). Strepsilas 178. interpres (LINNÉ). Steinwälzer (Roskarl). H2ematopus 179. ostrealegus, LINNÉ. - Austernfischer (Strandskata). 26. Familie: Scolopacid&e. Schnepfenvögel (Beckasinartade foglar). Scolopax 180. rusticula, LINNÉ. Waldschnepfe (Morkulla). Gallinago 181. major (GMELIN). Grosse Sumpfschnepfe (Dubbel beckasin). 182. media, STEPHENS. Bekassine (Enkel beckasin). 183. gallinula (LINNÉ). Kleine Sumpfschnepfe (Half- beckasin). 28 arenaria, LINNÉ. 5. canutus, LINNÉ. STEDT). . alpina, LINNÉ. 188. pygmea (LATHAM). FS 90 minuta, LEISLER. temmincki, LEISLER. =£191. maritima, BRUNNICH. Phalaropus ”=t192. fuliearius, JUINNB. 193. hyperboreus (LINNÉ). Philomachus 194. pugnax (LINNÉ). Numenius 1935. arcuatus (LINNÉ). 196. Limosa 197. pheopus (LINNÉ). ecocephala (LINNÉ). 198. lapponica (LINNÉ). Actitis 199. Totanus hypoleucus (LINNÉ). 200. fuscus, BECHSTEIN. 201. ochropus (LINNÉ). 202. 203. calidris (LINNÉ). glareola (LINNÉ). . subarcuata (GÖULDEN- SUNDSTRÖM, VERZEICHNIS DER VÖGEL SCHWEDENS. Wasserläufer (Snäppartade foglar). Ufersanderling (Sandlöpare). lostroter - Strandläufer (Kust- snäppa). Bogenschnäbeliger Strandläufer (Spofsnäppa). Alpenstrandläufer (Sump- snäppa). Kleiner Sumpfläufer (Myr- snäppa). Zwergstrandläufer (Småsnäppa)- Temminck's Strandläufer (Mo- snäppa). Seestrandläufer (Skärsnäppa). Plattsehnäbeliger Wassertreter (Brednäbbad simsnäppa). Schmalschnäbeliger Wassertre- ter (Smalnäbbad simsnäppa)- Kampfschnepfe (Brushane). Grosser Brachvogel (Storspof, Windspole). Regenbrachvogel (Småspof). Schwarzschwänzige Ufer- schnepfe (Rödspof). Rostrote Uferschnepfe (Myr- spof). Flussuferläufer (Drillsnäppa2). Dunkler Wasserläufer (Swarterå snäppa). Punktierter Wasserläufer(Grop- snäppa). Gambettwasserläufer (Rödbena). Bruchwasserläufer (Kärrsnäppa). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 138. AFD. IV. N:0 3. 29 204. glottis (LINNÉ). Recurvirostra 205. avocetta, LINNÉ. Heller Wasserläufer (Glutt- snäppa). Avocettsäbler (Skärfläcka). 28. Familie: Gruide&e. Kraniche (Tranor). Grus 206. communis, BECHSTEIN. Grauer Kranich ( Wanlig trana). "== 207. virgo (LINNÉ). 29. Familie: Ciconiide. Ibis "= 208. falcinellus (LINNÉ). Platalea 4209. leucorodia, LINNÉ. Ciconia 210. alba, BECHSTEIN. 211. nigra (LINNÉ). Jungfernkranich(Jungfrutrana). Störche (Storkartade foglar). Dunkelfarbiger Sichler (Swart ibis). Löffelreiher (Skedstork). Weisser Storch (Hwit stork). Schwarzer Storch (Swart stork). 30. Familie: Ardeideée. Reiher (Hägrar). Ardea 212. cinerea, LINNÉ. MS alba, LINNE. "214. purpurea, LINNÉ: 215. stellaris, LINNÉ. EEG minuta, INNE. TONY etcorax, LINNE. Grauer Reiher (Grå häger). Silberreiher (Hwit häger). Purpurreiher (Purpurhäger). rohrdommel (Rördrom). Zwergreiher (Dwergrördrom). Nachtreiher (Natthäger). 31. Familie: Rallide. Sumpfhiihner (Sumphönsartade foglar). Rallus 218. aquaticus, LINNÉ. Ortygometra 219. crex (LINNÉ). Phalaridium 220. porzana (LINNÉ). "221. parvum (ScoPoLIi). Wasserralle (Wattenrall). Wiesenralle (Kornknarr). Getipfeltes Sumpfhuhn (Kärr- höna). Kleines Sumpfhthn (Liten kärr- höna). 30 SUNDSTRÖM, Gallinula 222. chloropus (LINNÉ). Fulica 223. atra, LINNE. VIII. Ordnung: Lamellirostres. VERZEICHNIS DER VÖGEL SCHWEDENS. Grinfissiges Teichhuhn (Rör- höna). Schwarzes höna). Wasserhuhn (Sot- Nagelschnäbler (Andartade foglar). 32. Familie: Anatidee. Anser "224. 200: Frog 228. FO leucopsis, BECHSTEIN. ruficollis, PALLAS. bernicla (LINNÉ). indicus (GMELIN). segetum (GMELIN). brachyrhynchus, LON. 230. ferus (GMELIN). 231. erythropus (LINNÉ). "232. albifrons, BECHSTEIN. Tadorna 233. 00. vulpanser, FLEMING. casarca (LINNÉ). . olor (GMELIN). . musicus, BECHSTEIN. - clypeata, LINNÉ. LINNÉ. : strepera, LINNÉ. falcata, PALLAS. : acuta, IINNE. 2. querquedula, LINNÉ. 3. crecca, LINNÉ. . penelope, LINNÉ. Fuligula 245. cristata, . boscas, STEPHENS. BaAIL- Entenvögel (Andfoglar). Weisswangige Gans (Hafregås). Rothalsgans (Rödhalsad gås). Ringelgans (Taflacka, Prutgås). Indische Gans (Indisk gås). Saatgans (Sädgås). Kurzschnäbelige | näbbad gås). Graugans (Grågås). Zwerggans (Fjellgås). Blässengans (Bläsgås). Gans (Kort- Brandente (Grafand). Rostente (Rostand). Höckerschwan (Tam swan). Singschwan (Sångswan). Löffelente (Skedand). Stockente (Gräsand). Schnatterente (Snatterand). Sichelente (Praktand). Spilessente (Stjertand). Knäckente (Årta). Krickente (Krickand). Pfeifente (Bläsand, Brunnacke ieiherente (Wigg). OO BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 138. AFD. IV. N:O 3. 246. marila (LINNÉ). 247. ferina (LINNÉ). [rufina (PALLAS). Oedemia 248. fusca (LINNÉ). "249. perspicillata (LINNÉ). 250. nigra (LINNÉ). Clangula 251. glaucion (LINNÉ). 252. glacialis (LINNÉ). Cosmonetta ”<£259. histrionita (LINNÉ). Eniconetta +XX254. stelleri (PALLAS). Somateria "++259. spectabilis (LINNÉ). 256. mollissima (LINNÉ). 33. Familie: Mergide. Mergus FÄ(ENDGE 208. albellus, LINNÉ. merganser, LINNÉ. 259. serrator, LINNÉ. Sal Bergente (Bergand, Hwitbuk)- Tafelente (Rödhalsad dykand)- Kolbenente (Rödhufwad dyk- and). | Sammetente (Swärta). Brillenente (Hwitnackad swärta). Trauerente (Sjöorre). Schellente (Knipa). Eisente (Alfogel). Kragenente (Strömand). Scheckente (Alförrädare). Prachtente (Praktejder). Eiderente (Ejder). Säger (Skrakfoglar). Kleiner Säger (Salskrake). Grosser Säger (Storskrake, Skräcka). Mittlerer Säger (Småskrake, Pracka). IX. Ordnung: Steganopodes. Ruderfissler (Årfotade foglar). 34. Familie: Pelecanide. Graculus 260. carbo (LINNÉ). Pelecanus xx+261. onocrotalus, LINNÉ. 33. Familie: Dysporide. Dysporus >x+ 262. bassanus (LINNÉ). Pelikane (Pelikanfoglar). Kormoranscharbe (Storskarf, Ålkråka). Gemeiner Pelikan (Hwit peli- kan). Tölpel (Hafssulor). Basstölpel (Hafssula, Sillebas)- SUNDSTRÖM, VERZEICHNIS DER VÖGEL SCHWEDENS. X. Ordnung: Longipennes. Langfligelige Vögel (Långwingade foglar). 36. Familie: Laride. Sterna 263. caspia, PALLAS. 264. 209. minuta, LINNÉ. nigra, LINNÉ. +++ 266. leucoptera, TEMMINCK. 267. cantiaca, GMELIN. 68. paradisea, BRÖNNICH. 269. Larus EO: ÄN 272. AGE SETS TE: 276. hirundo, TEMMINCK. RATTAS: ridibundus, LINNÉ. canus, LINNÉ. argentatus, BRUNNICH. leucopterus, FABER. glaucus, BRÖNNICH. marinus, LINNÉ. 277. fuscus, LINNÉ. 42278. eburneus, GMELIN. "279. tridactylus, LINNÉ. minutus, Catarrhacta 280. buffoni (BoIE). 281. parasitica (LINNÉ). "++ 282. pomarina (TEMMINCK). «44283. fusca, LEACH. 37. Familie: Procellariide. Fulmarus "+£ 284. olacialis (LINNÉ). Mövenartige Vögel (Måsartade foglar). Raubmeerschwalbe (Skrän- tärna). Zwergseeschwalbe (Småtärna). Schwarze Seeschwalbe (Swart tärna). Weissflägelige Seeschwalbe (Hwitwingad tärna). Brandmeerschwalbe (Kentsk tärna). Kiistenseeschwalbe" (Silfwer- tärna). Fiussseeschwalbe (Fisktärna). Zwergmöve (Dwergmåse). Lachmöve (Skrattmåse). Sturmmöve (Fiskmåse). Nordische Silbermöve (Gråtrut). Polarmöve (Hvitwingad trut). Eismöve (Hwittrut, Ismåse). Mantelmöve (Hafstrut). Heringsmöve (Sillmåse). Elfenbeinmöve (Hwitmåse). Dreizehige Möve (Tretåig måse, Ringkedja). Kleine Raubmöve (Fjell-labb). Schmarotzer-Raubmöve (Spets- stjertad labb). Mittlere Raubmöve (Bredstjer- tad labb). Grosse Raubmöve (Storlabb). Sturmvögel (Stormfoglar). Eissturmvogel (Stormfogel). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:0 3. 39 Procellaria +x+285. pelagica (LINNÉ). Kleiner Schwalbensturmvogel (Liten stormswala). 49286. leucorrhoa (VIEILLOT). Leach's Schwalbensturmvogel (Klykstjertad stormswala). XI. Ordnung: Pygopodes. Steissfiissler (Gump- fotade foglar). 38. Familie: Colymbid&e. Krontaucher (Doppingar). Colymbus 287. minor (LATHAM). Zwergsteissfuss (Smådopping). x288. nigricollis(SUNDEVALL). Ohrensteissfuss (Swarthalsad dopping). 289. auritus, LINNÉ. Gehörnter Lappentaucher (Swarthufvad dopping). 290. rubricollis, GMELIN. — Rothalsiger Steissfuss (Gråstru- pig dopping). 291. cristatus, LINNÉ. Haubentaucher(Skäggdopping). 39. Familie: Eudytid&. Seetaucher (Lommar). Eudytes 292. septentrionalis (LINNÉ). Nordseetaucher (Smålom). « 293. arcticus (LINNÉ). Polarseetaucher (Storlom). +X= 294. olacialis (LINNÉ). Eisseetaucher (Islom). 40. Familie: Alcid&. AÄAlken (Alkor). Uria 295. grylle (LINNÉ). Grylllumme (Wanlig grisla). 296. troile (LINNÉ). Dumme Lumme (Sillgrisla). troile var. lomvia, TEM- MINCK. Trottellumme (Sydlig sillgrisla, Spetsalka). XX troile var. brunnichi, SA- BINE. Dickschnabel-Lumme = (Spets- bergens sillgrisla). Mergulus "2207. alle (LINNÉ). Zwergalk (Alkekung). Phaleris xxx 9298. psittacula (PALLAS). = Brillen-Staryktaucher (Starik). 2 od 34 SUNDSTRÖM, VERZEICHNIS DER VÖGEL SCHWEDENS. Mormon Alca 300. torda, LINNE. 299. areticus, LINNÉ. Nordischer Larventaucher (Lun- nefogel). Tordalk (Tordmule). Anzahl der in Schweden beobachteten Yogelarten: 2 IMAN | > TZ TI 2 Be = [oo RA RN EN Ra Le AS = =S EL IN Siler I Ö Dm Om [75] = Ord SN a St Bilasi ga |. se ERS = rdnungen. VE j0a me ISS Ai Oo ES B Säl CET GINA 309 ee (=4 SN a GE a : ar 2 = Sr = ' (elr ' I - 1. Passeres, Sperlingsvögel! 88 (2) — | 15(13) 1 — 104 II. Zygodactyli, Paarzeher| 10 — — — Sal 10 III. Strisores, Schriller-...-- 3 — — 2 —|— 5 IV. Accipitres, Raubvögel-..| 27 — — S —/— 35 V. Pullastre, Tauben.....-. 2 ij — 2 | —|— 5 VI. Galline, Hihnervögel .. 8' = =" 1 — | (3) I12) VIL. Grallatores, Stelzvögel.| 37 | NO a Gelel —!— 56 VIII. Lamellirostres, Nagel- | | SChNÄbler ooooocooores mn 2030 RME 3) 1 ar 37(37) IX. Steganopodes, Ruder- | | us slem 0 ANN NÄ = | 2 i 3 X. Longipennes, Langfliige-) | lige ge le TON a EE 24 XI. Pygopodes, Steissfissler! 10 DARE 3 =— | = 14 Summe |221| 5(8)|11(10)| 638(61n)| > 21(B)|302(305) 3. Ornithologische Beobachtungen von C. Wacklin, Kämmerer in Wexiö. (Bearbeitung von Dr C. R. Sundström.) Diese Beobachtungen wurden in der Statthalterschaft Kro- noberg gemacht, teils, während des Zeitraumes vom Anfange des Jahres 1840 bis zum Schlusse des Jahres 1850, in den Pfarrgemeinden Aringsås, Lekaryd, Blädinge und Hjortsberga im Gerichtsbezirk Allbo, ella; in den Jahren 1850—1886, in der Gegend von Wexiö (d. h. in den Pfarrgemeinden Bergunda, Öja und Öjaby im Gerichtsbezirk förmewald. in der nde und Stadtpfarrgemeinde Wexiö und den Gemeinden Tegnaby-Hemmesjö im Gerichts- bezirk Konga sowie in der Pfarrgemeinde Gårdsby im Gerichts- bezirk Norrwidinge). Kurze Schilderung des ersten Beobachtungsgebietes. Die mnördliche Hälfte des Sees Salen wird gegen Östen von einem Teile der Pfarrgemeinde Armgsås begrenzt. Die- ser Teil besteht hauptsächlich aus festem Boden, welcher besonders bei dem Dorfe Aringsås und dem Landgute Enga- holm ziemlich hochliegend und fruchtbar ist, wogegen der ubrige, hauptsächlich der westliche, Teil mager und abwech- 36 WACKLIN(-SUNDSTRÖM), ORNITHOLOGISCHE BEOBACHTUNGEN. selnd mit Bergen und Sandhigeln belagert ist. Im Norden des Sees erblickt man weit ausgedehnte, mit Riedgräsern be” wachsene, ziemlich fruchtbare Sumpfwiesen, welche sich längs des Flusses ausbreiten, der seime Wassermasse teils aus dem Gåfvetorper See und teils (mittels eines westlichen Armes) aus der Pfarrgemeinde Qwenneberga erhält und sich in den Salen-See ergiesst. Im Westen schliessen sich an den See zu- nächst magere, sandige Ackerfelder, jenseits welcher sich fruchtbare, den Dörfern Blädinge, Benestad und Alfwestad zu- gehörige Sumpfwiesen von sehr grosser Ausdehnung erstrecken, die mit den obenerwähnten Feldern und dem See beinahe parallel laufen. Im Westen dieser Wiesenstrecke befinden sich die nicht hochliegenden Gemeindegrundstiicke der vorge- nannten Dörfer. Der nördliche Teil dieses Terrains wird von einem kleinen Flusse durchströmt, der sich aus dem in der Pfarr- gemeinde Hjortsberga gelegenen BSjöatorper See speist und seinen Lauf auf der oben erwähnten Strecke durch eine ziem- lich grosse Reihe von Sumpfwiesen nimmt, welche von viel schlechterer Beschaffenheit sind als jene in der Nähe des Salen-Sees. — Der feste Boden der Gegend ist äbrigens arm und besteht hie und da aus kleinern Bergen und unfruchtbaren Höhen, die aus ungemisechtem oder mit grösseren und kleine- ren Steiner gemischtem, fest gepacktem Sand gebildet sind. Turdus musicus. Salen:!) Allgemein. Von den Bauern »Klera» genannt. Wexiö: Allgemein. Nistend am 26. März.?) Turdus iliacus. Wexiö: Jeden Frihling kommt im April ein Trupp von dieser Art (mit einigen Wachholderdrosseln) nach dem im Nord- westen von der Stadt Wexiö gelegenen, kultivierten Spetsa- Moore, und seinem durch jängere Birken und anderes Gehölz umgebenen höheren Boden. Der Trupp, welcher 100—200 !) Mit dem Worte >»Salen> wird in dem Folgenden das erste und mit dem Worte »Wexiö» das zweite Beobachtungsgebiet bezeichnet. ?) Alle Angaben iiber die Ankunft und den Abzug der Vögel beziehen sich auf das Jahr 1886 und die Gegend von Wexiö. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 18. AFD. IV. N:0 3. 37 Sticke zählt, bleibt 2 bis 5 oder 6 Tage, singt unterdessen unablässig und lässt sich mitunter, besonders vom Morgen bis zum Vormittag, auf dem Moore nieder, um Futter aufzu- treiben. Ankunft: am 9. April 1886; am 18. bei Wik, eine halbe schwedische Meile nordwärts von Wexiö, ein sehr grosser Trupp, der einige Tage hindurch da blieb. Turdus viscivorus. Wexiö: Am 15. Oktober des Jahres 1886 bei Ekesås geschossen. Turdus pilaris. Salen: Britete im Osten des Salen-Sees, in den einge- friedigten Weideplätzen Engaholms. die mit fir diese Vogel- art passendem, ziemlich hohem Birkenholze bewachsen waren. Wexiö: Wird »Snöskata» genannt. Im Fribling allge- mein. Nistet in einer kleinern Kolonie bei Helgawarma und Bergsnäs in dichtem, hohem Birkenholze und am Ende des Kanals von Reppe in lichtem Kieferholze, ibrigens zerstreut. Ankunft: am 9. April gleichzeitig und in demselben Trupp mit den Weindrosseln. Abzug: am (15.) ) Dezember. Turdus merula. Salen: Allgemein in Wäldchen mit einigermassen dich- tem, jängerem Fichtenbestande. Wexiö: Hat in den letzten 10—135 Jahren an Anzahl abgenommen; doch nicht selten nistend. Im Jahre 1886 in sehr kleiner Anzahl; ist noch am 29. Dezember hier. Luscinia rubecula. Salen: ' Allgemein. » Wexiö: Kommt auf beinahe jedem, fir diesen Vogel passenden Platze vor. Ankunft: Am 27. März einzeln, 2. April allgemein. Ab- zug: am (28.), August; einige hier am 12. September, ja auch bis zum 14. Oktober. 2) Steht der Bruch in der Klammer, so ist die Angabe eine ungefähre. 38 WACKLIN(-SUNDSTRÖM), ORNITHOLOGISCHE BEOBACHTUNGEN. Luscinia phoenicurus. Salen: Allgemein bei Dörfern und Höfen. Wexiö: Nistet in der Stadt und an Höfen, oder nicht weit von denselben. Ankunft: am (29.) April mehrere gleichzeitig. Abzug: am (20.) August. Saxicola rubetra. Allgemein. Ankunft: am 1. Mai einzeln und sehr schwach; am 6. Mai allgemein. Abzug: am (11:) August; zwei Stäcke hier am 2. und 9. September. Saxicola cenanthe. Salen: Allgemein an allen Stellen, wo sich grössere Steinhaufen und Steinmauern befinden. Wexiö: In einigen Jahren nicht so allgemein als in andern. Nistet in Steinhaufen und Steimmauern auf Acker- feldern. Ankunft: am 25. April ein Weibchen, am 28. April meh- rere. Wenige Individuen briteten. Abzug: am (28.) Juli. Cinclus aquaticus. Salen: Nur in strengen Wintern unterhalb Wassermih- len gesehen. : Wexiö: Wird »Wattenstare» genannt. Kommt beinahe jeden Winter (in strengern Wintern immer uud in vielen In- dividuen, besonders 1886) bei den Wasserfällen unterhalb des Helga-Sees vor. Von mir nicht nistend gefunden. Noch am 3. April am Wasserfalle Helgawarma. Den 14. November am Ufer des Helga-Sees und bei Stojby geschossen. -” Regulus cristatus. Salen: Nicht selten. Mehrere Exemplare bei anhalten- dem Winter, gewönlich in Gesellschaft von Meisen gesehen. Wexiö: »Tummeliten»> genannt. Kommt sparsam vor. Bei Bergunda habe ich sein Nest an einem Fichtenaste, weniger BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 138. AFD. IV. N:0 8. 39 als 6 Fuss iber dem Boden gefunden. Es war längs dem Aste gebaut, wohl 1 Fuss lang, 'mit dem iberdeckten Nest- korb an dem einen und dem Eingange an dem andern Ende. Das Material des Nestes bestand aus Waldmoos, vermittelst feinen Grases und (wahrscheinlich) Spinnengewebes zusammen- gefilzt. Dieses Nest war also den von BrEHMm und SUNDE- VALL beschriebenen Nestern ungleich. Sylvia hortensis. Wexiö: Ziemlich gewöhnlich an passenden Stellen. Ankunft: am 20. Mai mehrere Exemplare. Abzug: am (27.) Juli; ein Exemplar hier noch am 2. August. Phyllopseustes trochilus. Salen: In den Randgesträuchen des Gartens von Lycke- gården in Alfwestad; dort nistend sowie auf der zu Engaholm gehörigen Insel Hagstad und auf anderen Stellen. Wex1iö: Allgemein. Ankunft: am 28. April mehrere Stäcke. Abzug: am (11.) August; eimige hier noch am 22. August. Lanius excubitor. Salen: Nur selten und im Winter gesehen, dann ge- wöhnlich Kohlmeisen und andern Meisenarten in lichtem und jungem Birkenholze nachsetzend und nachschlagend. Den 14. April 1886 bei Araby gesehen. Wexiö: Nur im Herbst und Winter auftretend, aber selten. Lanius collurio. Salen: Nicht selten nistend, auf mehr offenen Stellen. Wex1iö: Nistet an verschiedenen Orten in der Gegend, immer auf offenen Stellen. Im Jahre 1886 sparsam. HFEin bei Ekesås nistendes Paar hatte nur zwei Junge. Abu: anm, (1) ARTS USt Muscicapa atricapilla. Wexiö: Nistet hie und da, bei Helgawarma, Bergqwara, und in Wexiö; wohl nicht an anderen Stellen. Ankunft: am 28. April mehrere. Abzug: am (20.) August. 40 WACKLIN(-SUNDSTRÖM), ORNITHOLOGISCHE BEOBACHTUNGEN. Muscicapa grisola. Salen: Etliche Paare briäteten in den alten Bäumen von Engaholm. Wexiö: Gewöhnlich. Ankunft: am 29. April mehrere. Abzug: am (20.) August. Troglodytes parvulus. Salen: Etliche Paare hie und da am Rande von Hoch- wäldern, gegen mehr offene SteHen. Nistete oft in den Wurzel- gewölben umgestiirzter Bäume. Wexiö: »Tummeliten> genannt. Trat in den Jahren 1882—1884 in geringerer Anzahl als vorher auf. Öfter im Jahre 1885. Im Winter habe ich diesen Vogel nur einmal hier gefunden; das Exemplar hielt sich eine längere Zeit zwischen Steinen an dem damals nicht zugefrorenen, die Stadt durchfliessenden >»Pila»-Bache auf, und auch an dem von dem westlichen Teiche kommenden Bache, der gleichfalls die Stadt durchläuft. Ankunft: am 2. April mehrere. Im Jahre 1886 in gerin- gerer Anzahl. Abzug: am (14.) September; einzelne noch am 14. Oktober hier. Orites caudatus. Salen: Sein Nest in dem niedrigen Birkenholze bei Benestad in einer Birkenzweigkluppe gefunden. Wexiö: Zeigt sich oft, auch in Gärten, die an die Stadt grenzen. Hat doch, seltsam genug, nicht an Anzahl zugenom- men, obgleich ihre grossen Bruten jährlich zur vollen Entwick- lung gelangen. Das meistens in einer Birkenkluppe gebaute Nest entdeckt man leicht, wenn man im Lenze den einen der Alten mit dem Herbeiholen von Baumaterialien beschäftigt sieht; der Vogel selbst zeigt dann den Weg zum Neste. Parus ccoeruleus. Salen: Im Herbst und WVorwinter in Gesellschaft mit anderen Meisen vorgekommen. Wexiö: Kommt hie und da vor, aber sehr sparsam; Strichvogel. Im Juli 1886 wurde doch eine Familie (Eltern mit Jungen) gesehen. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o 3. 41 Parus palustris. Salen und Wexiö: Allgemein. Parus borealis. Salen und Wexiö: Allgemein. Parus cristatus. Salen: Kam seltener vor. Wexiö: Sparsam vorkommend, doch öfter als die Blau- meise. Im Jahre 1886 nur eine Familie (im September) gesehen. Parus ater. fe År Salen: Wurde sehr selten gesehen. Wexiö: Seltener. Parus major. (- In den beiden Beobachtungsgebieten allgemein. N 4 Su Certhia familiaris. Salen: Wurde bisweilen in dem mit anderem, grösserem Laubholze gemischten Eichenwäldechen bei Oby in der Pfarr- gemeinde Blädinge gesehen. Wexiö: Wird nicht alle Jahre gesehen. Wurde im Win- ter 1885—1886 angetroffen. Im Jahre 1886 mehrmals, zum letztenmal am 16. Oktober, bei Ekesås gesehen. Sitta europea. Salen: Kam sowohl bei Engaholm als bei Oby vor. Wexiö: Kommt in jedem Buchenwäldechen und in an- derem Laubholze allgemein vor. Hirundo rustica. Salen: Allgemein bei jedem Viehhofe und auch bei den grösseren der in jener Zeit gebrauchten Wissenscheunen. Wexiö: Allgemein. 492 WACKLIN(-SUNDSTRÖM), ORNITHOLOGISCHE BEOBACHTUNGEN. Ankunft: am 9. Mai mehrere Sticke und am 13. Mai allgemein. Abzug: am (20.) August; zwei Stäcke noch am 13. September hier. Hirundo urbica. In den beiden Beobachtungsgebieten allgemein. Ankunft: am 13. Mai einige Stäcke und am 15. Mai all- gemein. Abzug: am (20.) August; einige am 6. September hier. Hirundo riparia. Salen: Nistete in den Wänden grosser Sandgruben bei Alfwestad und besonders auf der Sofien-Insel vor Engaholm. Wexiö: »Jordswala» genannt. Nistend, besonders in den Wänden der Sandgruben auf Inseln und auf dem festen Lande bei Helgawarma. Ankunft: am 9. Mai vier Stäcke und am 12. Mai allge- mein. Abzug: am (27.) Juli. Motacilla alba. »Årla» genannt. In den beiden Beobachtungsgebieten all- gemein. Ankunft: am 5. und 9. April ziemlich allgemein. Abzug: am (13.) September. Zwei Stäcke am 30. September hier. Motacilla flava. Salen: Etliche Paare nisteten auf dem vormals kultivier- ten, aber bisweilen brach liegenden Linneberga-Moore bei Alf- westad. Wexiö: Nistet nur in den Umgebungen von Wexiö auf einigen, seit mehreren Jahren kultivierten und also von Grä- ben durechzogenen Mooren, z. B. auf dem Spetsa-, dem Bäckaslöf- und dem (Araby zugehörigen) »Store»-Moore. Sehr sparsam im Jahre 1886. Ankunft: am 18. April vier Stiäcke bei Wik, und am 22. April acht Stuäcke bei Wexiö. Am 9. Mai mit dem Nestbau beschäftigt. Anthus pratensis. Wexiö: Ziemlich allgemein. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 18. AFD. IV. N:0 3. 43 Ankunft: am 1. Mai mehrere; am 9. Mai gewöhnlich. Ab- zug: am (28.) August; einzelne Sticke am 20. September und am 2. Oktober, die letzten am 15. Oktober hier. Anthus arboreus. Salen: Allgemein in lichterem Buschholze, mit zerstreut stehenden, höheren Bäumen. Wexiö: Allgemein. Ankunft: am 1. Mai mehrere, am 9. Mai allgemein. Ab- Zug: am' (11:) August. Emberiza citrinella. »Gulspink» genannt. Allgemein in den beiden Beobach- tungsgebieten. Emberiza hortulana. Wexiö: Mehrere Paare briiten auf den Ackerfeldern von Wexiö und Hof. Ankunft: am 1. Mai mehrere. Abzug: am (20.) August. Emberiza schoeniclus. Wexiö: Hat die meisten Jahre am Ufer des nördlichen Bergunda-Sees genistet, wo der Strand — oberhalb eines dich- ten Binsenrandes, der sich ungefähr bis zu einer 'Tiefe von 5 Fuss in den See erstreckt, — bis an 100—200 Fuss vom Wasser mit Porsch und lichtem Gebische bewachsen ist. Plectrophanes nivalis. Salen: Kam in strengen Wintern auf flachen Ackerfel- dern bei Alfwestad und Benestad vor, wo der Schnee zum Teil aus den Furchen weggeweht war. Passer domesticus. Salen: Allgemein. Wexiö: Allgemein, sowohl in der Stadt als an grössern Höfen und Dörfern auf dem Lande. Passer montanus. Salen: Nicht so allgemein. 44 WACKLIN(-SUNDSTRÖM), ORNITHOLOGISCHE BEOBACHTUNGEN. Wexiö: Kommt nicht in so grosser Anzahl als der Haus- fink vor. Nistet in der Stadt teils in Briitekästchen, teils unter Dächern, wo er Eingänge findet, die ihm klein genug scheinen. Briitekästchen mit grössern Öffnungen will dieser Vogel nicht bewohnen. Fringilla ccelebs. Allgemein in den beiden Beobachtungsgebieten. Ankunft: am 18. Januar ein junges Weibchen bei Gårdsby, am 4. Februar ein junges Männchen in Wexiö. am 6. Februar ein junges Männchen und ein ditto Weibcechen bei Wexiö, am 25. Februar ditto geschossen. Am 27. März mehrere gesehen; am 30. März allgemein. Abzug: am (12.) September; aber einige Exemplare wurden noch am 15. Oktober gesehen. Fringilla montifringilla. Salen: In Scharen von 200—300 und mehr bei Rebhuhn- jagden im Oktober gesehen. Wexiö: Nur im Herbste und in unzähligen Scharen nach Säden wandernd kommt dieser Fink hier vor. Coccothraustes vulgaris. Wexiö: Am 31. März 1884 wurden 3 Stäcke gesehen, und am 1. Mai desselben Jahres ein Männcehen geschossen. Sie knackten Kirschen- und Kornelkirschensteine. Der Gesang war schwach. Linota chloris. Wexiö: Nistet jährlich auf »Nissa udde» nahe bei der Stadt; im Jahre 1886 doch nicht beobachtet. Linota cannabina. Salen: Allgemein nistend auf den von Blädinge nach Benestad sich erstreckenden, mit Wachholdersträuchen be- wachsenen »Åsår». Wexiö: Nistet häufig, wo grössere mit Wachholder- sträuchen bewachsene Stellen vorkommen, z. B. bei Reppe, östlich davon bei Marklanda u. s. w. Ankunft: am 9. April mehrere, sowohl Männchen als Weibchen. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 138. AFD. IV. N:0 8. 45 Linota flavirostris. Salen: Selten und nur im Winter geschossen. Acanthis linaria. Salen: In strengen Wintern in grossen Scharen. Acanthis spinus. Salen: Allgemein. Wexiö: Britet in der Gegend. Kommt auch im Winter, dann in Fliigen, hier vor. Acanthis carduelis. Salen: Im Herbste an Wegen, wo grössere Disteln wuchsen. Pyrrhula europ&a. Salen: Allgemein im Herbste und Winter, auch biswei- len im Sommer, aber nicht nistend, insofern ich weiss. Wexiö: Kommt jeden Winter vor; auch im Sommer, z. B. im Mai 1886 im Bergqwara-Walde, gesehen, aber kein Nest wurde gefunden.!) Pinicola enucleator. Wexiö: In einzelnen Wintern vorkommend, doch mit langen Zwischenzeiten. Loxia pityopsittacus. Salen: Seltener, im Herbste und Winter. Loxia curvirostra. Kommt in den beiden Beobachtungsgebieten beinahe jähr- lich, sowohl im Sommer als im Winter, vor. 1) Anfangs August im Jahre 1840 von Herrn Professor W. LILLJEBORG in einem grössern Wald, ungefähr zwei schwedische Meilen sidwärts von Wexiö, (seine Jungen fiitternd) angetroffen. (Anmerkung des Be- obachters.) 46 WACKLIN(-SUNDSTRÖM), ORNITHOLOGISCHE BEOBACHTUNGEN. Sturnus vulgaris. Salen: Allgemein bei Engaholm und Oby. Wexiö: Häufig in den finfziger Jahren, hat aber seither an Anzahl immer mehr abgenommen; nistete im Jahre 1886 in ungefähr gewöhnlicher Anzahl bei Kronoberg und Ekesås. Kommt sowohl nistend als im Juli— August wandernd vor. Ankunft: am 26. März; am 16. April allgemein. Abzug: am 6.—10. Juli. Garrulus glandarius. »Skrika» genannt. Allgemein in den beiden Beobachtungs- gebieten. Pica rustica. Gleichfalls allgemein in den beiden Beobachtungsgebieten. / Nucifraga caryocatactes. Wexiö: HEinen Winter in den finfziger Jahren hielt sich ein Exemplar teils in der Stadt, teils bei Hof, ganz in der Nähe derselben, auf. Den 23. Oktober 1885 wurde ein Stick bei Åsheda (Gerichtsbezirk Uppwidinge) geschossen. Corvus monedula. Salen: Allgemein bei Engaholm und Oby, iberdies auch in den Kirchtiärmen. Wezxiö: Allgemein. Vor wenigen Jahren sah man in einem wandernden Trupp ein Exemplar, das mit Ausnahme der Fligel und des Schwanzes weiss war. Ankunft: am 23. und 26. März allgemein. Abzug: am (14.) Oktober. Corvus cCornizx. Salen: Allgemein. Wexiö: BSeitdem in den letzten Jahren fär diesen Vo- gel Schiessgeld ausbezahlt worden ist, haben die britenden Individuen an Anzahl merkbar abgenommen; kommt jedoch häufiger vor, als winschenswert ist. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 18. AFD. IV. N:0 3. 47 Ankunft: am 23. März: bei dem Dorfe Tofta haben meh- rere Stäcke iiberwintert. Corvus coraxzx. Salen: Neistete in Blädinge und im Hjertanäser Walde (Lekaryd). Wexiö: Nistete im Arabyer Walde. Im Jahre 1874, als man eine Menge todter Fische am sidlichen Bergunda-See fand, sah man dort ungefähr 20 Kolkraben. Im Jahre 1886 nicht nistend in der Gegend; erst im August gesehen. Corvus frugilegus. Salen: Im Winter des Jahres 1846 geschossen bei Hjer- tenholm in Lekaryd; nicht mehr gesehen. Wexiö: Im Mai 1886 ein Stick in einem Flug von Ne- belkrähen bei Kronoberg angetroffen. Ampelis garrulus. Salen: Allgemein im Winter in Ebereschen. Wexiö: Noch in den finfziger Jahren kam dieser Vo- gel beinahe jeden Winter in sehr grossen Scharen vor. Seit- dem hat er immer mehr abgenommen, so dass man in den spätern Jahren nur zuweilen einen 'Trupp von 10 bis 30 Stiic- ken gesehen hat. In den Wintern 1883—1884 und 1884—1885 hat sich kein einziges Exemplar gezeigt; im Winter 1885— 1886 sehr wenige Sticke. Alauda arvensis. Allgemein in den beiden Beobachtungsgebieten. Ist doch in einzelnen Friihlingen in der Gegend von Wexiö in sehr geringer Anzahl aufgetreten. Im Jahre 1885 weniger all- gemein. Ankunft: am 24. März wenige Stiäcke, am 28. März in Scharen. Abzug: am (26.) September; ein einzelnes Exemplar am 16. Oktober gesehen. Alauda arborea. Salen: Nistete jedes Jahr, aber sparsam. Wexiö: Ziemlich allgemein. 48 WACKLIN(-SUNDSTRÖM), ORNITHOLOGISCHE BEOBACHTUNGEN. Ankunft: am 31. März ein Stick; am 2. April allgemein. Abzug: am (26.) September; ein kleiner Trupp noch am 7. Oktober hier. Upupa epops. Wexiö: Gegen das Ende der finfziger Jahre wurde ein Exemplar bei Kronoberg geschossen. MBSeitdem nicht mehr an- getroffen. Picus major. Salen: Nicht häufig. Wexiö: Allgemein, aber selten nistend (im Jahre 1886 doch mehrere Paare bei Ekesås). Picus medius. Wexiö: Nicht allgemein; kommt dann und wann vor. fa , Picus minor. Salen: Selten; nistete bei Oby. Wexiö: Zeigt sich seltener. Picus martius. Salen: Kommt öfter vor. Wexiö: Allgemein; im Jahre 1886 nistend im Stojbyer Walde. Picus viridis. Salen: Ziemlich allgemein bei Engaholm und ÖOby. Wexiö: Allgemein, im Jahre 1886 besonders bei Ekesås. Iynx torquilla. Salen: Sparsam. Nistete bei Alfwestad in einer hohlen Birke. Wexiö: Selten angetroffen. Nistete im Sommer 1885 bei Araby. Ankunft: am 14. April einzeln. Wurde am 2. September zum letztenmal bei Ekesås gesehen. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 18. AFD. IV. N:o 3. 49 Cuculus canorus. Allgemein in den beiden Beobachtungsgebieten. Im Jahre 1886 in geringer Anzahl. Ankunft: am 13. Mai. Coracias garrula. Salen: Nistete in einer alten, auf dem Ackerfelde von Blädingenäs stehenden HEiche. Diese wurde des Anbauens wegen gefällt, wonach diese Vogelart in der Gegend nicht mehr gesehen wurde. Wexiö: Vor dem Niederhauen des der Stadt zugehöri- gen Hichenwaldes bei Beckaslöf, gegen Ende der fiunfziger Jahre, nisteten dort mehrere Paare. Seitdem ganz verschwunden. Cypselus apus. Nistete sowohl in den alten Kirchtiirmen als in dem Dache des Gerichtshauses in Alfwestad. Wexiö: »Ringswala» genannt. Nistet in der Stadt, bei Helgawarma (im Ziegeldache des königlichen Verratshauses) und im Kirehendache von Bergunda, vormals auch in den hohlen Eichen auf Biskopsnäset bei der Stadt. Ankunft: am 19. Mai allgemein; Wurde am 1. August zum letztenmal bei Ekesås beobachtet. & Caprimulgus europ&us. »Spånakärring» genannt. Allgemein in den beiden Beob- achtungsgebieten. Ankunft: am 21. Mai in germger Amnzahl. Strix aluco. Salen: Allgemein. Nistete in einem alten Elsternneste bei Alfwestad. Wexiö: Gleichfalls allgemein. Mehrere Stäcke wohnen in den zahlreichen hohlen, alten Bäumen bei Ekesås. Otus albicollis. Wexiö: Diesen Vogel habe ich zweimal in einem Krä- henneste bei der Stadt und im Jahre 1882 bei Djurla Nöbbeled 4 50 WACKLIN(-SUNDSTRÖM), ORNITHÖLOGISCHE BEOBACHTUNGEN. (in der Pfarrgemeinde Jät) briätend gefunden. Ausserdem habe ich dem Herrn Professor F. A. Smitt (in Stockholm) vor einigen Jahren 2 bis 3 Bälge geschickt, die, nach einem Briefe von ihm, von jungen Waldhohreulen waren. Bubo ignavus. Salen: Nistete neben dem Wurzelgewölbe einer sehr al- ten, umgestirzten Kiefer im Löpare-Walde (Lekaryd). Das Nest wurde am 16. Mai 1841 zum erstenmal von mir entdeckt, wobei das Weibchen geschossen und zwei im Neste liegende, mehr als halb erwachsene (besonders das eine) Junge getö- tet wurden. Darnach wurden jeden Friihling im Mai, bald friiher, bald später als in der Mitte des Monats, auf demselben Platz entweder Eier oder Junge, ja wohl auch beide, zerstört, und der eine von den Alten in den meisten Jahren getötet, ohne dass das Nest fir kommende Jahre verlassen ward. Fer- ner habe ich den Uhu bei Gemla in der Pfarrgemeinde Öja und bei Holstensskog in der Pfarrgemeinde Tolg nistend ge- funden. Innerhalb der Statthalterschaft nistet er ausserdem wahrscheinlich nur in den Pfarrgemeinden Hemmesjö, Herr- åkra, Ekeberga und Åsheda. In den Jahren 1877—1882 ist Schiessgeld fir 25 Stiicke ausbezahlt worden. Wexiö: »Uten» genannt. In geringer Anzahl des Schiess- geldes wegen. Nistet in den Pfarrgemeinden Lekaryd, Gemla, Tolg, Hemmesjö, Ekeberga und Åsheda. Athene passerina. Salen: Nur im November und Dezember bisweilen ge- sehen. Wexiö: Kommt sehr selten vor. Zwei Frihlinge hinter- einander habe ich sie im Arabyer Walde (nahe bei der Stadt) gehört, aber ihr Nest da vergebens gesucht. Vielleicht hat sie nicht dort gebriitet. Im November und Dezember des Jahres 1886 im Walde von Ekesås angetroffen, und am 24. des letztgennannten Monats bei Ekesås geschossen. Surnia ulula. Wexiö: Am 27. November 1881 bei Osaby in der Pfarrgemeinde Täfvelsås (Geriechtsbezirk Kinnewald) von mir BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o 3. 51 geschossen; denselben Winter an emer andern 5Stelle ge- sehen. Circus pygargus. Wexiö: Etliche Jahre am Frihlingszuge gesehen. Bri- tet nicht hier. Falco tinnunculus. Wexiö: Hat mehrere Jahre in der Ruine von Bergqwara genistet. Astur palumbarius. Salen: Kam zahlreicher als niitzlich vor. Nistete in den Wäldern von Aringsås, Blädinge, Sjöatorp (Hjortsberga) und Skölstad (Qwenneberga). Wexiö: Seitdem man einige Jahre hintereinander Schiess- geld fiir sowohl alte als junge (doch gefiederte) Habichte be- zahlt, hat man diesen Vogel ziemlich im Zaume halten kön- nen; er kommt nunmehr sparsam vor. Alte Exemplare iber- wintern. Nistete im Jahre 1886 im nördlichen Walde von Stojby. Astur nisus. Salen: Nicht so allgemein als der Habicht. Wexiö: Obgleich kein Schiessgeld fär diese Art be- stimmt ist, stellt man ihr (natirlich aus Irrtum) so fleissig nach, dass sie nunmehr sparsam ist und nach und nach aus- gerottet wird. Nistete im Jahre 1886 im Stojbyer Walde. Amnkunft: am 19. April. Pernis apivorus. Kommt in der Gegend von Wexiö vor, aber selten. Milvus ictinus. Wexiö: Bis zum Jahre 1864 sehr allgemein. Nunmehr selten, im Jahre 1886 sehr sparsam. Buteo vulgaris. Salen: Allgemein. 532 WACKLIN(-SUNDSTRÖM), ORNITHOLOGISCHE BEOBACHTUNGEN. Wexiö: Tritt hier auf, aber sehr sparsam; im Jahre 1886 hat er an Anzahl abgenommen. Nistete im Jahre 1886 im Ekesåser Walde, Wo ein alter Vogel und drei flugge Junge (durch Anlocken mittels emimer Pfeife von Birkenrinde) ge- schossen worden sind. Ankunft: am 28. März. Abzug: am 13. September. Pandion haliaétus. Wexiö: In den vierziger Jahren war jährlich ein Nest in eimer durch den Sturm abgebrochenen Buche bei Långstorp in der Pfarrgemeimnde Bergunda. Nistet nunmehr nur auf Björnö bei Kronoberg (Pfarrgemeinde Wexiö) und auf eimer durch den Sturm abgebrochenen Fichte im Stojbyer Walde (Pfarrgemeinde Gårdsby). Im Jahre 1886 sparsam beim Helga- See. Im allgemeinen haben die Mäusebussarde und Fisch- adler seit dem Jahre 1864 an Anzahl abgenommen, weil die Bauern, jene fir Habichte und diese fär Adler haltend, um das Schiessgeld zu gewinnen, sowohl Alte als Junge getötet haben. Columba palumbus. In beiden Beobachtungsgebieten vorher allgemein. Noch zu Ende der fänfziger Jahre traf man im August Scharen von Hunderten, aber so ist es nicht in den letzten 15 Jahren gewesen. Im Jahre 1886 sparsam in der Gegend von Wexiö. Ankunft: am 16. April. Abzug: am (28.) August; föänf Sticke noch am 18. September hier. Columba cenas. Salen: Mehrere Paare nisteten jährlich bei Engaholm und Oby in alten, hohlen Richen. Wexiö: Sparsam vorkommend (im Jahre 1886 nur we- nige Stuäcke); nistet bei Ekesås. Ankunft: am 28. März. Abzug: am (21.) September. Tetrao tetrizx. Salen: Allgemein. Flige von 50—100 Hähnen gar nicht selten im Winter. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 138. AFD. IV. N:0 8. 53 Wexiö: Kommt nunmehr bei weitem nicht so zahlreich als in den fiänfziger Jahren vor; im Jahre 1886 war der Birk- hiihnerstand mittelmässig. Aus Hagstad in der Pfarrgemeinde Kalfsvik bekam ich im Jahre 1874 zwei Birkhihner, Hahn und Henne, die so weiss gesprenkelt waren, dass der grösste Teil ihres Körpers diese Farbe zeigte. Der Jäger, welcher sie mit Hälfe einer Puppe geschossen hatte, hielt sie fir Junge aus demselben Jahre, da er sie im vorigen Winter nicht gesehen hatte. Tetrao urogallus. Salen: War nicht so häufig als das Birkhuhn. In stren- gen Wintern doch nicht selten in Fligen von 15—20 Häh- nen. (Im siädlichen Teile vom Gerichtsbezirk Allbo -— in den Pfarrgemeinden Härlunda uud Wirestad — wird der Hahn »Fjärhane» und die Henne »Rya» genannt.) Wexiö: Hat im allgemeinen und besonders in den letz- ten Jahren an geschonten Jagdbezirken an Anzahl bedeutend zugenommen. An solchen Plätzen ist es nunmehr nicht unge- wöhnlich Hähne anzutreffen, welche 44 Kilogramm wiegen. Von den dreissiger und vierziger Jahren werden Hähne mit einem Gewicht von 5—6 Kilogramm erwähnt; aber diese missen ein höheres Alter gehabt haben, als seitdem irgend ein Hahn er- reicht hat. Im Jahre 1886 war der Auerhiihnerstand sehr gut; im September, Oktober und November hat man Flige von 14 Hähnen gesehen. Bonasa betulina. Wexiö: Kommt in nicht geringer Anzahl in den Pfarr- gemeinden Åsheda und Elghult (Gerichtsbezirk Uppwidinge) vor; etwa 50 Stiicke werden jährlich auf dem Markte in Wexiö feil geboten. Auch in den Pfarrgemeinden Tolg und Asa (Gerichtsbezirk Norrwidinge) findet man diese Vogelart. Perdix cinerea. Salen: Kam in recht ansehnlicher Anzahl vor, seitdem verschiedene Winter mit reichlichem Schnee ohne Eisrinde auf- einander folgten. Verschwand ganz und gar nach dem Win- ter des Jahres 1844, zeigte sich aber schon im Jahre 1850 wieder reichlich. 54 = WACKLIN(-SUNDSTRÖM), ORNITHOLOGISCHE BEOBACHTUNGEN. Wexiö: Allgemein und reichlich auftretend, ausgenom- men in den Jahren, welche auf die strengen (durch vielen Schnee mit HEisrinde ausgezeichneten) Winter 1858, 1864 und 1875 folgten. Nach der letzt erwähnten Heimsuchung kamen wieder ginstige Winter, so dass die Anzahl der Reb- hihner in den Jahren 1883—1885 eine sehr bedeutende war; aber der Winter 1885—1886 hat den Rebhihnerstamm wieder beinahe vernichtet, so dass dieser Vogel im Jahre 1886 sel- ten war. Charadrius pluvialis. Salen: Allgemein auf Mooren und grossen Sumpfwiesen. Die Bauern nennen ihn »Mosapytta». Wexiö: Britete noch im Jahre 1852 auf dem Spetsa- Moore bei der Stadt; seitdem nur auf den Mooren bei Härnsås (Pfarrgemeinde Bergunda) und dem Fogla-Moore (in der Pfarr- gemeinde Hemmesjö), aber nunmehr nicht in dem Gebiete, weil die fir diesen Vogel passenden Lokalitäten ausgetrock- net sind. Im Jahre 1886 sparsam. Ankunft: am 28. März. Vanellus vulgaris. Salen: Zahlreich auf den Sumpfwiesen. Wexiö: »Tiwipa» genannt. Etliche Paare briäten noch auf den Sumpfwiesen bei Helgawarma und Härnsås. Noch in den funfziger Jahren allgemein auf den erwähnten Stellen, aus- serdem auch in den ausgetrockneten Seen von Bramstorp und Tegnaby in der Pfarrgemeinde Hemmesjö und in dem ausge- trockneten Fen-See (nicht im Jahre 1886), sowie in dessen Sumpfwiesen, in der Pfarrgemeinde Gårdsby. Im Jahre 1886 sparsam. Ankunft: am 28. März. Scolopax rusticula. Salen: Allgemein. In den oben erwähnten Jahren ka- men im April und Mai im Durchschnitt 15—20 Stiicke auf dem Strichplatze innerhalb Schussweite; sicherlich wurden nicht mehr als 3 oder 4 geschossen, da man den Vogel keinen Schuss Pulver wert hielt. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 18. AFD. IV. N:0 8. d9 Wexiö: »Trårispa» genannt. Noch im Jahre 1862 strich die Waldschnepfe so reichlich in dem Gebiete der Stadt, dass man an einem schönen Abend 15 bis mehr als 20 streichende Stiicke beobachten konnte; der Vogel hat in der ganzen vorge- nannten Gegend an Anzahl so abgenommen, dass 10 an einem Abend streichende Individuen fir etwas Aussergewöhnliches ge- halten werden. Das Abnehmen muss wohl eine Folge der uner- miidlichen Jagd sein, die man in Schonen und weiter im Siiden auf diese Vögel macht. Im Jahre 1886 hatten der starken Dirre wegen äusserst wenige Paare Glick mit ihren Bruten. Ankunft:, am 1.1 April. ,Abzug: ram, (8), ,Oktober;, die letzten am 18. November beobachtet. Gallinago major. Salen: Auf dem Linneberga-Moore bei Alfwestad wur- den im September 2 bis 4 Stucke während der Rebhuhnjagd angetroffen. Wex1iö: Von 1850 bis 1885 bei Jagden auf Bekassinen sehr selten angetroffen. Im Jahre 1886 nicht beobachtet. Gallinago media. Salen: Allgemein auf den grossen Strecken von Sumpf- wiesen, wo sie nistete. Sehr wenige wurden geschossen. Wexiö: »Horsgök> genannt. Kommt nunmehr in gerin- gerer Anzahl als in den finfziger und sechziger Jahren vor. Die fär diesen Vogel passende Lokalitäten werden mit jedem Jahr vermindert durch das Austrocknen von feuchtem Boden. Gallinago gallinula. Salen: Wurde bisweilen angetroffen, und bei Heliga Spång im WNiden von Alfwestad geschossen. Nistete wahr- scheinlich nicht auf den Sumpfwiesen. Wexiö: Nur zweimal gesehen, und beide Male geschos- sen, nämlich am 12. September 1869 bei Härnsås in der Pfarr- gemeinde Bergunda und am 3. Oktober 1875 am nördlichen Bergunda-See (in der Bucht Bokewiken). 50 WACKLIN(-SUNDSTRÖM), ORNITHOLOGISCHE BEOBACHTUNGEN. Philomachus pugnax. Salen: Nistete auf den grossen Sumpfwiesen, meisten- teils in kiärzerer Entfernung von den kleinen Flissen, und hatte da ihre zugetretenen und abgenutzten Balzplätze. Wexiö: Britet jährlich, zwar nicht in grosser Anzahl, auf den Sumpfwiesen bei Härnsås und in der Pfarrgemeinde Gemla. Numenius arcuatus. Salen: Mehrere Paare nisteten auf den erwähnten Sumpf- wiesen. Wurde von den Bauern »Kowipa» genannt. Wexiö: Durch das Austrocknen von feuchten Strecken ist das fär diesen Vogel passende Terrain sehr verringert worden. Briitet noch auf den Sumpfwiesen von Härnsås; bis im Sommer des Jahres 1884 auf denen von Araby und im Jahre 1886 auf denen bei Helgawarma. Ankunft: am 10. April. Abzug: am (15.) Juli. Actitis hypoleucus. Salen: Etliche -Paare an Waldsuämpfen, die zum Teil ziemlich andauernd wasserhaltig waren. Wexiö: »Strandpipare» genannt. Allgemein an den Ufern der beiden Bergunda-Seen und des Helga-Sees. Istim Jahre 1886 im Ausbräten der Jungen warscheinlich nicht glicklich ge- wesen. Ankunft: am 16. April. Abzug: am (20.) Juli. Totanus ochropus. Wexiö: Allgemein. Britet jährlich im Waldsumpfe bei Ewedal (Pfarrgemeinde Wexiö), an dem Kanale des ausgetrock- neten Fen-Sees (wegen der starken Dirre im Jahre 1886 von diesen Vögeln verlassen) und an dem Mihlenteiche von Spor- ryd nahe dem Sten-See in der Pfarrgemeinde Gårdsby — alle diese Lokale sind von Nadelholz umgeben — und an anderen Stellen. Im Jahre 1886 bei Kronoberg. Ankunft: am 4. April. Abzug: am (15.) Juli. Totanus calidris. Wex1iö: Hat an Anzahl abgenommen. Briitet bei Härnsås, Araby, Sporryd und Tegnaby. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 138. AFD. IV. N:0 3. 7 Totanus glottis. Wexiö: Hat auch an Anzahl abgenommen. Britet bei Härnsås. Geschossen in den Jahren 1874 und 1875. Seit dem Jahre 1882 nicht mehr gesehen. Grus communis. Salen: Jährlich nistete eim Paar auf »Sjunkemad>, einer aus tiefer Sumpferde bestehenden, im westlichen Teile des Landgutes Benestad (in der Pfarrgemeinde Aringsås) gelegenen Gegend. Wex1iö: Hat das Schicksal anderer Arten geteilt; bri- tet aber fortfahrend bei Härnsås und in Waldsimpfen, welche Kronoberg, Hof und Hollstorp in der Pfarrgemeinde Wexiö zugehören. Im Sommer 1884 wurde das Männchen eines Paa- res aus Bosheit geschossen; das iberlebende Weibchen wurde im Friihling 1885 einsam gesehen, aber im Juli zeigte es sich mit einem neuen Männchen. Im Jahre 1886 hielten sich einige Paare von diesen Vögeln an den diärren Mooren und Sumpfwiesen von Kronoberg und Hof auf, zogen aber im Juni fort, weil sie kem Gläick mit ihren Bruten hatten. Ankunft: am 16. April. Ciconia alba. Salen: Ein Exemplar stellte sich im September 1842 ein und wurde geschossen; nach Angabe vorher angeschossen und krank. Ciconia nigra. Salen: Wurde vom Frihling an den ganzen Sommer durch (besonders bis Ende Juli oder Anfang August) oft ge- sehen, bald auf den Sumpfwiesen gehend, bald davon fliegend, immer in ”westnordwestlicher Richtung (nach dem Neste); spä- ter oder im August brachte das Paar 1 bis 4 Junge mit. Am 21. Juli 1841 wurden bei einer Treibjagd auf Wölfe im nord- westlichen Teile von der Pfarrgemeinde Hjortsberga, beinahe drei Kilometer in nördlicher Richtung vom Bauerngute Sållare- boda, vier fast fligge Junge vom Lärm aufgescheucht und begaben sich von dem in einer grossen Kiefer gebauten Neste; 58 WACKLIN(-SUNDSTRÖM), ORNITHOLOGISCHE BEOBACHTUNGEN. alle vier wurden getötet. Die" alten Störehe bedienten sich dessenungeachtet noch mehrere Jahre lang desselben Nestes. Die Zerstörung des Waldes hat später die Folge gehabt, dass die da nistenden Störehe verschwunden sind. Gleichzeitig ni- stete ein Paar mehrere Jahre hinter eimander in der Pfarr- gemeinde Bergunda; aber seit dem Ende der finfziger Jahre ist kein schwarzer Storch in dieser Gegend gesehen worden. Wexiö: Im Jahre 1856 wurde das letzte Exemplar ge- sehen. Nistete vorher in Buchenhainen bei Ellanda, nicht weit von den Härnsåser Sumpfwiesen. Ardea cinerea. Salen: In etlichen Jahren, gegen Ende Juli und im Au- gust, haben sich 2 bis 3 Stäcke an seichten Stränden des Sees Salen aufgehalten. Nistete nicht in der Gegend. Wexiö: Nistet nicht in der Gegend. Jährlich kommen im Juli einige Sticke an den beiden Bergunda-Seen vor und bleiben da bis Ende August. Ortygometra crex. Salen: Jedes Jahr mehrere Exemplare von dieser Vogel- art (>Ångsskärra» genannt) auf den Ackerfeldern der Dörfer Lekaryd, Aringsås, Alfwestad, Benestad und Blädinge sowie auf denen der Landgiter Engaholm und Oby aufgetreten. Wexiö: Nunmehr nicht in solcher Anzahl als im den funfziger Jahren. Damals hielten sich mehrere, jetzt nur dann und wann ein einzelnes Paar auf den Ackerfeldern bei Wexiö, Hof und Ekesås auf. 1886 hatten sie auf letztgenannter Stelle kein Gläck mit ihren Bruten. Phalaridium porzana. Salen: Dieser Vogel trat, eigentämlich genug, nur in den Sommern der Jahre 1846 und 1847 im siädlichen Acker- felde von Alfwestad auf, wo er die ganze Nacht hindurch seimen Lockton: »huitt, huitt> unablässig hören liess. Im Juni 1847 schoss ich ein Exemplar in eimem der, durch Schachtel- halm, zugewachsenen Fischteiche bei Engaholm. Später habe ich diese Vogelart weder in der Gegend, wovon die Rede ist, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:0 3. 59 noch (vom Jahre 1850 an bis jetzt) in den Umgebungen von Wexiö gehört. Gallinula chloropus. Salen: Alte Vögel niemals gesehen. Dagegen wurde ein beinahe erwachsenes Junges bei eimer Entenjagd auf dem ausgetrockneten Rinkaby-See (in der Pfarrgemeinde Täfwelsås und dem Gerichtsbezirke Kinnewald) am 1. Juli 1862 vor meinem Vorstehhunde von mir gefangen. Anser ferus. Wexiö: »Wildgås» genannt. Noch im Jahre 1854 bri- tete diese Gans auf den damals unzugänglichen Mooren und in den weit ausgedehnten Sumpfwiesen von Bramstorp und Tegnaby in der Pfarrgemeinde Hemmesjö, welche Strecken heutigen Tages entwässert sind. Cygnus musicus. Wexiö: Während etlicher Jahre haben einige Stäcke von dieser Art unterhalb und oberhalb der Wasserfälle im Helga-Strom iiberwintert. Anas boscas. In den beiden Beobachtungsgebieten allgemein. Wexiö: HEinige Stäcke iiberwintern fast jedes Jahr in den Stromziägen des Helga-Sees. Der Entenstand im Jahre 1886 mittelmässig. Ankunft: am 6. April. Abzug: am (4.) Oktober. Anas acuta. Wexiö: An den beiden Bergunda-Seen und an dem da- mals gesenkten, nunmehr ausgetrockneten Marklanda-See bri- tete diese Art bis zum Jahre 1879 beinahe jährlich. Anas crecca. Allgemein (im Jahre 1886 ziemlich allgemein) in den bei- den Beobachtungsgebieten. In den kleinen Seen bei Ekesås briten jährlich einige Paare. Ankunft: am 14. April. Abzug: am (10.) August. 60 WACKLIN(-SUNDSTRÖM), ORNITHOLOGISCHE BEOBACHTUNGEN. Clangula glaucion. Salen: An dem Dan-See (in der Pfarrgemeinde Lekaryd) nistete im allgemeinen ein Paar in eimer hohlen Erle. Wexiö: Im Skir-See bei Ekesås und im Sten-See bei Sporryd brätet ein Paar jährlich. Ankunft: am 14. April. Mergus merganser. Salen: Am Ufer dieses Sees und auf der dem Engaholm zugehörigen Insel Hagstad nistete dieser Vogel zwischen Stei- nen und mit Vorliebe unter einem flachen Steine. An dem See Åsnen legte er seine Eier in einen aufgehängten Briite- kasten. Wex1iö: HEinige Paare briiten jährlich am Helga-See. Mergus serrator. Salen: Nistete, aber selten mehr als ein Paar, auf einer von zerrissenen Felsen gebildeten Insel im See Spången, öst- lich von Aringsås. Wexiö: HEinige Paare briten gleichfalls jährlich am Helga-See. Bei Stojby wurde in Sommer 1886 ein Paar mit 10 Jungen gesehen. Ankunft: am 16. April. Sterna hirundo. Salen: Allgemein an diesem See. Wexiö: Allgemein. Ankunft: am 9. Mai fänf Stäcke, am 13. Mai gewöhnlich. Larus canus. Salen: Gleichfalls allgemein an diesem See. Wexiö: Allgemein. Britet z. B. am Bergunda- und am Helga-See. Ankunft: am 6. April mehrere Sticke. Larus argentatus. Wexiö: Zum erstenmal geschossen am nördlichen Ber- gunda-See im Anfange der sechziger Jahre; das Exemplar BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o 8. Gl war ein junger Vogel. Seitdem hat man gefunden, dass diese Art an den beiden Bergunda-Seen und am Helga-See jährlich briitet. Ankunft: am 6. April mehrere Stiicke. Colymbus cristatus. Wexiö. Soll in den vierziger Jahren auf dem sidlichen oder dem nördlicken Bergunda-See geschossen worden sein; der Schitze erhielt von dem LGehrer FORSSANDER die An- zeige, dass der Vogel eine »Silkesand»> gewesen sei. Nun- mehr allgemein (wenigstens 12, zuweilen 15 bis 20, Paare jährlich briätend) in den Bergunda-Seen, wo diese Vogelart fir schädlich gehalten, und wo ihr daher nachgestellt wird. Obgleich die Nester teils von Menschen, teils von Nebelkrähen dann und wann geplindert werden, so erreichen jedes Jahr einige Familien ihre volle Entwickelung. Das erste Exem- plar sah ich nach dem Jahre 1864. Ankunft: am 6. April. Abzug: am (6.) Oktober; das letzte Stick am 14. desselben Monats gesehen. Eudytes arcticus. Salen: Im See Spången, östlich von Aringsås, britete jährlich ein Paar. Wexiö: Briitet jährlich im Helga-, Tofta- und mehrern andern Seen. Anmerkung. Der grösste Teil der Stelzvögel zog im Jahre 1886 viel zeitiger als gewöhnlich von der Gegend der Stadt Wexiö ab; die Ursache war ganz gewiss die, dass die Ränder der Moore, die Sämpfe und andere feuchte Lokalitäten infolge der grossen Diirre austrockneten und daher fir diese Vögel unbewohnbar wurden. Der abgelassene Fen-See hat unter den letzteren Jahren eine reichliche Anzahl von allen in der Gegend vorkommenden Stelzvögeln aufzuweisen gehabt; aber im Jahre 1886 konnten sich dieselben von Anfang Juli an nicht mehr dort aufhalten. — Auch die zartern der insektenfressenden Vögel verschwanden frihzeitig aus der Ge- gend. 4. Ornithologische Beobachtungen, angestellt in einem Umkreis von 10 Kilometer siidlich bis zu 20 Kilometer nördliech von der Stadt Eksjö von H. Nilsson, Buchhalter beim Skandinavischen Kredit-Verein, Gothenburg. (Bearbeitung von Dr C. R. Sundström.) Turdus musicus. Allgemein. >»Kledra» genannt. Brutvogel. HEin Gelege von 6 Eiern am 11. und ein anderes von 5 Eiern am 12. Mai. Das Nest wird am liebsten auf einem Fichtenzweige, ungefähr 2 Meter hoch, gebaut. Turdus viscivorus. Zwei Gelege von 4 stark bebriteten Eiern am 24. Mai. Das Nest in Nadelbäumen, ungefähr 3 Meter hoch. Turdus pilaris. »Snöskata». Brutvogel. Häufig. Im Nachsommer und Herbste in Scharen von mehreren Hunderten. Gelege von 9 bis 6 Eiern vom (12.) Mai bis zum (24.) Juni; aber am 9. Mai 1880 fand ich ein Gelege von 6 Eiern, in welchen die Jungen fertig ausgebildet waren. Am 9. Mai sah ich in einem Wach- holderstrauche ein Nest mit 2 HEiern und den Tag nachher befanden sich weitere 2 HFEier in demselben Neste. Nistet sowohl in Nadel- als in Laubbäumen, auch in Wachholder- sträuchen, von 2 bis 10 Meter hoch. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 138. AFD. IV. N:o 8. 63 Luscinia phoenicurus. » Rödstjert>». Brutvogel. Allgemein. Kommt in den er- sten Tagen des Maimonates. HEin Gelege von 7 Eiern am 31- Mai, ein anderes von 6 Iiern (alle mit kleinen; rothen Flecken) am 1. Juni und ein drittes von 9 BEiern (eines von diesen war am schmalern Ende bedeutend ausgezogen, birnenförmig) am 10 JOnT. Hirundo riparia. »Sandswala». Brutvogel. Allgemein. Am 3. Mai 1880 wurde eine Menge gesehen. Gelege von 5 bis 7 Eiern am (10.) Juni. Kleine Kolonien an mehreren Stellen. Emberiza hortulana. Wurde mehrere Tage gegen Ende Mai und Anfang Juni 1885 bei Husqwarna (ausser dem Beobachtungsgebiete) gehört. Pyrrhula europea. »Domherre>. Am 3. Mai 1880 wurde ein Paar im Tor- sjö-Walde gesehen, wo sie wahrscheinlich sich mit dem Baue ibres Nestes beschäftioten. Garrulus glandarius. »Nötskrika». Standvogel. Allgemein. HEin Gelege von 6 (fertig bebriteten) Eiern am 15. Mai; zwei Gelege von 7 (fri- schen) Eiern am 24. Mai. Corvus monedula. »Kaja». Brutvogel. Häufig. Gelege aus 5 bis 6 Eiern am 30. April und 7. Mai. Nistet am liebsten in hohlen Bäumen. Picus major. »Hackspett». Standvogel. Allgemein. Als Knabe habe ich Nester von diesem Vogel ausgehoben. Picus minor. » Lille hackespetten». Standvogel. Sparsam. Am 12. Mai 1880 fand ich sein Nest, aber der Vogel hatte noch keine Bier gelegt. 64 - NILSSON(-SUNDSTRÖM), ORNITHOLOGISCHE BEOBACHTUNGEN. Picus martius. » Spillkråka». Standvogel. Sparsam. Als Knabe habe ich Eier von dieser Art erhalten. Picus viridis. »Gröngöling». Standvogel. Allgemeiin. Ist beinahe die allgemeinste Art der Gattung im Beobachtungsgebiete. Gelege von 6 bis 9 Eiern vom 9. Mai bis an den 1. Juni. Coracias garrula. Eine zuverlässige Person hat erzählt, dass die Blauracke in der Nähe von Ekgjö briite, aber ich habe bei meinem letz- ten Besuche dort keine Gelegenheit gehabt, mich selbst davon zu iiberzeugen. Cypselus apus. »'Tornswala». Brutvogel. Allgemein. Als Knabe hob ich mehrmals seine Nester aus gegen Mitte Juni. Gelege von 2 und (wenn ich mich recht gut erinnere) bisweilen 3 Eiern. Ich fand alle diese Eier in den hohlen Bäumen einer nunmehr niedergehauenen Allee. Otus albicollis. Einmal habe ich halb ausgewachsene Junge von dieser Art aus einem alten Krähennest genommen, das ungefähr 5 Meter hoch in einer Kiefer sass, ganz nahe bei Ränneslätt. Pernis apivorus. Ich habe durch Tausch 2 Eier aus dem Bezirke erhalten. Milvus ictinus. » Glada». Brutvogel. Allgemein. HEin Gelege von 3 Eiern im Bezirke gefunden. Buteo vulgaris. »Slaghök>». Brutvogel. Allgemein. HEin Gelege von 2 (bei- nahe ausgebriäteten) Eiern wurde am 12. Mai 1880 ausgehoben. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:0 3. 65 Pandion haliaétus. »Fiskgjuse». Brutvogel. Ziemlich allgemein. HFEin Gelege von 2 (sehr bebriiteten) Eiern wurden am 3. Juni 1881 auf einer Insel in einer sehr hohen Kiefer gefunden. Am 27. Mai 1885 war ein Paar beschäftigt, sein Nest in emem anderen Baume auf derselben Insel zu bauen. Columba palumbus. Brutvogel. Im Jahre 1882 habe ich Eier aus dem Be- zirke erhalten. Columba cenas. »Wilddufwa». Brutvogel. Allgemein. Gelege von 2 Eiern Setunden sam, 30. April; 25 12:50 245 ond 290 Mai, osunda. Juni. Nistet in hohlen Bäumen. Numenius arcuatus. Brutvogel. Ich sah ein Paar am 10. Mai 1880 und 5 Stäcke am 26. Mai 1885. Actitis hypoleucus. » Strand wipa»>. Brutvogel. Allgemein. Gelege von 4 Eiern anfangs Juni. Briitet bei emem See oder kleinen Flusse. Totanus ochropus. »Horsgök» oder »Mawipa». Brutvogel. Ziemlich allgemein. Am 14. Mai 1881 wurde ein Nest mit 3 und ein anderes mit 4 frischen HEiern gefunden; am 17. Mai 1882 noch eines mit 4 Eiern, die ungefähr 10 Tage bebritet waren. Die beiden erstern waren auf alten Eichhornnestern und das letztere auf einem alten BEichelheherneste gebaut, alle drei hoch iiber dem Boden. Grus communis. Wird jeden Lenz gesehen in Scharen von einem Dutzend nordwärts fliegend. 66 NILSSON(-SUNDSTRÖM), ORNITHOLOGISCHE BEOBACHTUNGEN. Ardea cinerea. Vor zwanzig Jahren habe ich durch Schulkameraden Eier von diesem Vogel erhalten, welche man in vorerwähnter Ge- send gefunden hatte. Ich weiss nicht, ob er dort noch auf- Ede WHO (ÖAENÄRS Ortygometra crex. »Rågknarr». Brutvogel. Allgemein. Als ich noch ein Knabe war, nahm ich anfangs Juli auf emem Roggenacker ein Nest aus, in welchem sich 8 Eier befanden. Anser ferus. »Wildgås». Wird jeden Lenz in Scharen von 20 Stiäcken gerade nordwärts fliegend gesehen. Mergus merganser. > Storskräcka». Allgemein. - Gelege von 11 Eiern (beinahe ausgebriitet) am 3. Mai 1882, ein anderes von 8 Eiern (bei- nahe ausgebriitet) am 28. Mai 1880, ein drittes von 8 Eiern (viel bebriitet) am 16. Juni 1881. Am 29. Mai 1885 waren die Jungen in zwei Nestern eben ausgebritet. Alle diese Nester befanden sich in grossen Löchern in gewaltigen Eichen. Mergus serrator. »Stenskräcka». Allgemein. Am 2. Juni 1882 6 (frische) Eier und 6 dito am 1. Juni 1883; aber das Eierlegen wahr- scheinlich nicht beendiot. Die Nester fand man unter Sträuchern. Sterna hirundo. »Fisktärna». Brutvogel. Am 29. Mai 1885 habe ich im See Norra Wixen ein Paar gesehen. Mein Ruderer erwähnte, dass er im vorigen Jahre Eier von diesem Vogel auf einem ziemlich grossen Steine gefunden habe. Larus canus. »Fiskmås>. Brutvogel. Allgemein. Bei jedem kleinen See sah ich im Jahre 1885 ein Paar. Am 27. Mai 1885 nahm BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 189. AFD. IV. N:0 8. Ö7 ich ein Gelege von 3 (bebriiteten) Eiern. Das Nest war aus Gras verfertigt und auf einen kahlen Felsen gebaut worden, der gich ungefähr 2 Meter hoch iiber den Wasserspiegel des Sees erhob. Eudytes arcticus. »Lom>. Allgemein. An mehreren Seen sah ich im Jahre 1885 etliche Paare. Gelege von 2 Eiern wurden am 24. und 27. Mai, 14. und 16. Jum gefunden. Am 27. Mai 1885 traf ich in einem See zwei Nester, die 1 Kilometer voneinander entfernt waren. Das eine Paar hatte sein Nest aus gröbern Baumzweigen, Reisern, Rohren und Gras verfertigt, und es lag zwischen einem kleinen Stein und einem Hibel, ungefähr 10 Meter von einer Insel entfernt. Das andere Paar hatte sich eines grössern Hiibels bedient, ganz dicht am Ufer einer an- dern Insel; das auf dem Hiibel wachsende Gras war bloss zu- getreten. Beide Nester lagen nur 5-6 Centimeter iiber der Oberfläche des Wassers, das vor ihnen von sehr geringer Tiete war. öd. Ornithologische Mitteilungen aus der Gegend von Gothenburg von H. Nilsson, C. 0. Botheén, E. Lignell und O. Körner. (Bearbeitung von Dr. C. R. Sundström.) Nachfolgende Notizen sind teils von dem Buchhalter beim Skandinavischen Kredit-Verein H. NILSSON, dem Kaufmanne C. O. BoTHÉN und dem Kammerschreiber E. LIGNELL gemein- schaftlich, teils von dem Kaufmanne O. KÖRNER — alle in Go- thenburg wohnhaft — eingesandt worden. Die drei erstern !) haben ihre Beobachtungen in der Stadt (rothenburg und deren nächsten Umgebungen angestellt, in der Pfarrgemeinde Lerum (20 Kilometer im Ostnordosten von der genannten Stadt), auf der Insel Hisingen sowie in den Scheren der Statthalterschaft Göteborg und Bohus (zwischen Marstrand und Särö). Die Angaben des Letztgenannten !) beziehen sich auf Go- thenburg und Umgegend bis zu einer Entfernung von unge- = fähr 43 Kilometer von dieser Stadt. Turdus musicus. a) Wird allgemein »Sångtrast> genannt. Brutvogel, all- gemein. Nistet anfangs Mai (1886 z. B. am (20.) Mai), legt !) Ich bezeichne mit a) die von den Herren Nilsson, Bothén und Lig- nell gemeinsam eingesandten Notizen und mit b) die von Herrn Körner mitgeteilten. CI RIS: BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:0 3. 69 meistens 5 Bier, zuweilen auch 4 oder 6. Ein Nest wurde in eimem Baume 1,5 Meter iiber dem Boden gefunden, ein an- deres in einer Kiefer 2 Meter hoch. Ankunft: 1881 am 14., 1882 am 30., 1885 am 11., 1886 am 4. April. b) Wird auf dem Lande »Gråklera» genanunt. Britet hier jährlich zweimal, das erste Mal gewöhnlich anfangs Mai, das zweite Mal gegen Ende Juni (dann nur 3 Eier). Turdus iliacus. a) Während der Frählings- und Herbstzugzeit allgemein. 1877 die ersten Exemplare am 29: April, 1886 am 2. April einzelne, am 2. Mai grosse Scharen. Turdus viscivorus. a) Brutvogel, sparsam. Briitet in der Gemeinde Lerum. Junge in Gesellschaft von Alten gesehen, aber kein Nest an- getroffen. Bei dem Leuchtturm Winga am 1. März 1886. Einzelne Exemplare verschiedene Male zur Winterzeit. b) Briitet sparsam in einer Entfernung von 30—40 Kilo- meter von Gothenburg. 1850 am 6. Mai fand Körner ihr Nest mit 4 fast ausgebriiteten Eiern bei Floda (ungefähr 27 Kilo- meter von der genannten Stadt). Im Jahre 1884 und 1885 hat er in der Gegend von Alingsås Eier von diesem Vogel gesehen, welche daselbst gefunden worden waren. Turdus pilaris. a) Allgemein. »Snöskata» genannt. Wintervogel; ist je- doch selbst Ende Mai von uns angetroffen worden. Kommt in einzelnen Wintern in Scharen von unzähligen Individuen vor, in andern Wintern dagegen in ganz kleimen Trupps. b) Zum Teil Standvogel. Im Jahre 1881 fand Körner diese Art bei Jonsered briitend (zwei Nester in eimer und drei in einer anderen Kiefer) und bei Lerum zwei briitende Paare (jedes fiir sich). 1885 traf er 2wei briitende Paare auf eimmer Landzunge am See Mjörn, in der Gegend von Alingsås. 1886 waren noch am 6. Mai iiber 100 Stick auf derselben Stelle. Da hält sich dieser Vogel gerne während des grössten Teiles des Jahres auf, und mehrere sah man im Begriffe sich zu paaren; 70 NILSSON, BOTHÉN, LIGNELL, KÖRNER (U. SUNDSTRÖM), ORNITH. MITT. aber am 15. Mai waren sie alle verscehwunden. Auf einer Insel im Mjörn, ungefähr 2?/, Kilometer von dort, hatten sich da- gegen zwel bis drei Paare angebaut; em Nest wurde in eimer Erle (dicht am Stamme derselben) gefunden, ungefähr 3 Meter von der Erde entfernt, und am 3. Juni enthielt es 5 eben aus- gebriitete Junge. In der hiesigen Gegend schemen die Jungen dieses Vogels nicht fräher als Mitte Juni flugge zu sein. Turdus merula. a) Das Männchen wird »Swartstare» genannt, das Weibehen »Gråstare». Brutvogel, allgemein. Kommt sowohl auf dem Festlande als auf Inseln vor, wo sie auch britet. HEinzelne Exemplare bleiben auch während des Winters. Ankunft: 1577 am 10. März mehr allgemein, 1880 am 5., 1881 am 15. März, 1882 schon am 12. Januar. Britet anfangs Mai, legt 4—06 Eier. 1886 fand man im Schlosspark ein Nest (1 Meter hoch, in eimer kleinen Kiefer) mit 4 ganz jungen Vögelchen, welche am 21. desselben Monates fluägge waren. b) Wird auf dem Lande auch »Swartklera» genannt. Turdus torquatus. a) Brutvogel, allgemein. Kommt sowohl auf dem Fest- lande als auf den Inseln vor. 1878 zeigten sich die ersten am 20., 1880 am 10. April. Wurde 1886 am 11. April und an den darauf folgenden Tagen gesehen. Briitet anfangs Mai; baut ihr Nest in einer Felsenspalte oder auf emem Felsvorsprung. Von zwei aufogefundenen Nestern enthielt jedes 4 Eier. Luscinia rubecula. a) »Rödbrösta» genannt. Brutvogel, allgemein, sowohl auf dem Festlande als in den Scheren. 1882—1883 sah man ein Rotkehlchen den ganzen Winter durch im Färjenäser Garten auf der Insel Hisingen. Die beiden Winter 1884—1885 und 1885—1886 hielt sich ein Paar hier auf (warscheinlich das selbige), welches im Vorwinter sein unter eimem Dache gebau- tes Nest ausbesserte. Ankunft: 1877 am 30. März, 1880 am 6., 1881 am 10. April, 1882 am 23. März, 1883. am 13. April, 18854 am 6. März, 1885 am 3. April; 1886 am 28. März wurde BIHANG TILL K. SV. VET--AKAD. HANDL. BAND 18. AFD. IV. N:0 3. 71 abends ein singendes Exemplar gehört, und am 29. März mehrere. Briitet von Mitte Mai an. Das Nest wird gewöhnlich in einem kleinen Grashigel gebaut und enthält 6 bis 7 Eier. Luscinia phoenicurus. a) »Rödstjert>. Brutvogel, allgemein, sowohl auf dem Fest- lande als in den Scheren. 1882 am 8. Januar schoss LIGNELL ein Weibehen im Ryaer Walde auf Hisingen. Ankunft: 1575 am 5... 1879 am 18, 1882 am, 305, 1883 am 9. Mai, 1585 am 26. April, 1886 am 2. Mai. Britet anfangs Juni; Nest in hohlen Bäumen, unter Dachziegeln und in andern geeigneten Löchern. Eier 6—7 oder 8—9 an der Zahl. Saxicola rubetra. a) »Busksqwätta». Brutvogel, allgemein auf dem Festlande und in den Scheren. Ankunft: 1882 am 30. April, 1883 am 4. Mai, 1884 am 30., 1885 am 26. April, 1886 am 6. Mai. Britet Ende Mai und anfangs Juni. Nest in kleinen Gras- hiigeln, zuweilen im Grase auf der flachen Erde; 6—7 HEier. Ein Gelege von 7 Eiern wurde am (15.) Juli angetroffen. Saxicola cenanthe. a) Brutvogel, allgemein, sowohl in und um Gothenburg als in den Scheren, ja, selbst auf den kleinsten Felseninseln. An- kunft:-1879 am 11., 1880 am 8., 1881 am 5., 1886 am 4. April. Briitet Ende Mai und Anfang Juni. Das Nest in Zäunen oder Steinhaufen, gewöhnlich 0,3 bis 0,6 Meter iiber dem Bo- den, in den Scheren oft in Felsenspalten. HEier 6 bis 7. Im Sommer 1886 wurde in der Gemeinde Släp unter einem Steine ein Nest mit Schalen von nicht weniger als 8 Eiern ange- troffen, alle von Ratten ausgetrunken. Cinclus aquaticus. a) Kommt zuweilen im Herbst und Winter vor; doch wurde ein Paar am 24. Juni 1850 bei Jonsered von LIGNELL gesehen. i b) Standvogel 10 bis 20 Kilometer von Gothenburg. Bri- tet sparsam an geeigneten Stromschnellen. Drei Nester wur- den von KÖRNER gefunden; eines von ihnen enthielt am 15. April 1870 frisceh gelegte Eier. T2 NILSSON, BOTHÉN, LIGNELL, KÖRNER (U. SUNDSTRÖM), ORNITH. MITT. Regulus cristatus. a) Kommt das ganze Jahr hindurch vor, aber meist wäh- rend der kältern Zeit des Jahres. Accentor modularis. a) Während der Frihlings- und Herbstzugzeit, sparsam. Ankunft: 1877 am 15., 1880 am 11., 1886 am 2. April. Sylvia atricapilla. a) Während der Fruählingszugzeit, nur zweimal. 1878 am 19. Mai ein Exemplar im Ryaer Walde auf Hisingen (LIGNELL) und 1882 am 8. Mai ein Männchen im Färjenäser Garten auf derselben Insel (BoTHÉN). Am 28. Oktober 1883 wurde von LIGNELL eim Exemplar gekauft, das mit Krammetsvögeln zusammen (in Gothenburg) feil geboten wurde. Sylvia hortensis. a) Brutvogel, allgemein. Ankunft: 1878 den 19., 1882 den 20., 1883 den 9., 1885 den 16., 1886 den 20. Mai. Britet in der zweiten Woche Juni. Das Nest in irgend einem Dor- 2 nenstrauche ?/, Meter hoch; 5, zuweilen 6 Eier. Sylvia cinerea. a) »Gråsångare» genannt. Brutvogel, alloemein. Ankunft: 1880 am 15., 1882 am 7., 1883 am 20., 1885 am 17., 1856 am 16. Mai. Briitet in der ersten Woche Juni. Das Nest in einem Strauche (mit oder ohne Dornen), bald ganz nahe am Boden, bald ungefähr 1 Meter hoch; 5, zuweilen 6 Eier. Sylvia curruca. a) Brutvogel, sparsam. Ankunft: 185854 am 18., 185855 am 10., 1886 am 16. Mai (in der Pfarrgemeinde Släp). HEin Gelege von 6 Eiern angetroffen. Phyllopseustes sibilatrix. (?) a) Ein Schulknabe zeigte dem hier wohnhaften Vorrats- verwalter J. RAMBERG Eier, welche in der Gegend von Jonsered (16 Kilometer von Gothenburg) gefunden worden waren und ohne Zweifel von dieser Vogelart herrährten. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 18. AFD. IV. N:08, 73 Phyllopseustes trochilus. a) Brutvogel, allgemein. Ankunft: 1550 am 9. Mai, 1882 am 30., 1885 am 26. April, 1886 am 2. Mai. Britet Ende Mai und anfangs Juni. Nest auf einer kleinen Erhöhung oder im Grase; Eier 6—7. Am 9. Juni 1883 sah man eben ausgebrii- tete Junge. Phyllopseustes abietina. a) Während der Frihlingszugzeit allgemein. Ankunft: 1377 am 8., 1880 am 6. Mai, 1881 am 15., 1882 am 15., 1883 am 20: LödT am J., Iö00 am) 2. April. Hypolais icterina. a) Brutvogel, allgemein. Ankunft: 18550 am 30., 1582 am 21., 1886 am 20. Mai. Briitet in der dritten Woche des Mo- nates Juni. Das Nest auf einem Aste !/, bis 5 Meter hoch; Eier 5, zuweilen 6. Calomoherpe arundinacea. a) Brutvogel, sparsam. Ankunft: 1882 am 21., 1586 am 20. Mai. Britet gewöhnlich in der dritten Woche des Mona- tes Juni; aber 1881 fand man schon am 4. Juni ein Gelege. Das Nest zwischen 5 bis 6 trocknen Rohrstängeln gebaut, ge- wöhnlieceh 1 Meter iiber dem Wasser; 4 Eier. b) Zur Sommerzeit allgemein in den Rohrbeständen bei Gothenburg. Lanius excubitor. a) Nur im Herbst und Winter, sparsam. b) Im Winter, sparsam. 1885—1886 haben sich 4 Exem- plare gezeigt, von welchen zwei in KÖRNERS Vogelsammlung aufbewahrt werden. Lanius collurio. a) Brutvogel, allgemein. Kommt sowohl auf dem Fest- lande als in den Scheren vor. Im Sommer 1886 ungewöhnlich zahlreich in der Pfarrgemeinde Släp. Ankunft: 1880 am 25. 74 NILSSON, BOTHEN, LIGNELL, KÖRNER (U. SUNDSTRÖM), ORNITH. MITT. Mai. Briitet anfangs Juni. Das Nest in einem Hagedorn- strauche, 1 bis 2 Meter hoch; gewöhnlich 5 bis 6 Eier. Muscicapa atricapilla. a) Wird »Swart och hwit flugsnappare» genannt. Brutvo- gel, allgemein. Ankunft: 18575 am 5., 1879 am 25., 1550 am 15., 1882 am 7., 1883 am 10., 1884 am 9. Mai, 1885 am 26., 1886 am 30. April. Britet anfangs Juni. Nest in Baumlöchern oder Britekasten; 53 bis 6 Eier. Muscicapa grisola. a) Brutvogel, allgemein. Ankunft: 1877 am 20., 1880 am 25., 1852 am 21., 1883 am 1457 1885 am 10, 1385061am, L6SVET Briätet Mitte Juni. Nest oft auf einem Aste, aber der Vogel scheint nicht so wählerisch zu sein inbezug auf die Lokalität (so z. B. fand man 2 Nester auf flachen Felsen); 5, zuweilen 6 Eier. | Troglodytes parvulus. a) Allgemein »Tummeliten» genannt. Standvogel, allgemein; meist im Winter, wo er sich gewöhnlich in den Gärten der Stadt einfindet, sowie in den umliegenden Gebischen und Wal- dungen. b) Von KÖRNER oft britend angetroffen sowohl in der Nähe von Gothenburg als auch in den Waldungen bei Jonse- red, Lerum und Alingsås. Am 17. Juni 1582 fand NÖRNER in einem Hausrotschwänzchen-Neste drei junge Zaunkönige, wel- che mit drei Jungen der erstern Art aufgezogen wurden. Die Zaunkönige waren gerade figge, aber die Hausrotsechwänz- chen waren nur halbgefiedert. Um sich zu iiberzeugen, ob die Zaunkönigsjungen sich nicht zufällig zum Besuch in dem Neste befänden, trieb KÖRNER sie dreimal aus demselben, aber sie hipften sogleich wieder hinein, sobald er sich etwas zurickzog. Beiderlei Junge wurden von den alten Hausrotschwänzchen feissig gefiittert während der Zeit, da KÖRNER sich in der Nähe des Nestes befand. Am 26. Juni hatten alle Jungen das Nest v erlassen. Orites caudatus. a) Stamdvogel, allgemein; wird das ganze Jahr himdurch, meist im Winter (in einigen zahlreich) angetroffen. Britet BIHANG IILI K..SV: VET:SAKAD: HANDEL. BANDUST AFDI IV: N0r8: 15 Ende April oder Anfang Mai. Zwei Nester beobachtet un- gefähr 5 Meter, ein drittes 2!/; und ein viertes 9 Meter hoch; 10 bis 13 Eier. b) Briitet sparsam sowohl bei Gothenburg als in der Ge- gend von Alingsås. Im Jahre 1882 fing ein Paar gegen Mitte März an zu nisten, und das Nest war anfangs April fertig. Am 26. April 18584 fand KÖRNER ein Nest mit 12 unbebriiteten Eiern. »Ich nehme an», — sagt er — »dass der Vogel zwei- mal briitet, denn ich habe oft mitten im Sommer Junge an- getroffen, die, wie es schien, erst kurzlich ausgebriitet waren, obschon es mir nicht gelungen ist, um die Zeit ein Nest auf- zufinden.»> KÖRNER erwähnt, er habe bei irgend einem Fauni- sten die Angabe gefunden, dass das Weibehen allein das Nest baue. Das war aber, versichert er, nicht der Fall mit dem im Jahre 1882 beobachteten Neste. Beide Alten nahmen gleichen Anteil am Baue desselben und arbeiteten so fleissig, dass der eine Vogel den Platz noch nicht verlassen hatte, wenn der an- dere schon wiederkam mit neuem Material, welches er seiner- seits anheftete und ordnete. Parus coeruleus. a) Standvogel, allgemein (Herbst und Winter zahlreich). Nest in hohlen Bäumen. Parus palustris. a) Wird »Gråmes» genannt. Standvogel, allgemein (beson- ders im Herbst und Winter). Briitet in der zweiten Woche des Maimonates. Das Nest aus Moos und Federn gebaut, sitzt in Baumlöchern; 8 bis 10 Eier. Parus borealis. a) Ebenfalls »Gråmes» genannt. Standvogel, selten. Von dem Beobachter nur eimmal angetroffen in der nächsten Um- gebung von Gothenburg; nistet aber in der Gegend von Lerum und wahrscheinlich auch näher bei der Stadt. Britet in der dritten Woche des Maimonates. Das Nest, fär welehes der Vogel selbst ein Loch in einen faulen oder trockenen Stock hackt, bald ganz dicht an der Erde, bald 1 Meter hoch, besteht grösstenteils aus Baststreifen, aber auch etwas Moos und einige Federn gebraucht der Vogel dazu. 76 NILSSON, BOTHEN, LIGNELL, KÖRNER (U. SUNDSTRÖM), ORNITH. MITT. b) Wenigstens in den Nadelwäldern bei Alingsås nicht selten. Parus cristatus. Von Knaben, welche sich mit Vogelfang beschäftigen, Mesitta> genannt. Standvogel, sparsam. In den nächsten Um- gebungen von Gothenburg selten, britet aber (Ende April) bei Lerum und wahrscheinlich beim Del-See. b) Nester mit frisch gelegten Eiern von KÖRNER anfangs Mai 1868 oder 1869 bei Jonsered gefunden. Von ihm familien- weise gesehen in der Gegend von Alingsås, mitten im Sommer, und einzelne in den Nadelwäldern nahe bei Gothenburg. Der Vogel zeigt sich häufiger in der kältern Jahreszeit. Parus ater. a) Standvogel(?), selten(?). Am 28. September 1882 sah BOTHÉN ein Paar bei Ryanäs auf Hisingen. Bei Lerum wäh- "rend der Briitezeit gesehen (aber kein Nest angetroffen). Beim Del-See allgemein zur Winterzeit (NILSSON). b) Etliche Male hat KÖRNER diese Art in der Nähe von Gothenburg beobachtet, einmal -—— am 7. April 1882 — beim Nestbaue (am 17. Juni 1886 sah er eine ganze Familie in dem Nadelwald bei Stora Torp, 3,5 Kilometer von der Stadt, wo der Yocul ohne Zweifel gebriitet hatte). Am 4. Mai 1884 traf er em Nest mit ae I in der Nähe von Alingsås. Zur Winter- zeit ist die ilgnneno ses in der Nachbarsebatt dieser Stadt die allgemeinste von den Meisenarten und tritt dann fast immer in Gesellschaft mit Goldhähnchen und oft mit Alpenmeisen und Sumpfmeisen sowie auch mit Haubenmeisen und etlichen Baumläufern auf. Parus major. a) »Talgoxe> genannt. Standvogel, zahlreich, besonders im Herbst md Winter. Briitet in der zweiten Woche des Mai- monates. Certhia familiaris. a) Standvogel, allgemein, besonders im Herbst und Winter, wo er in Gesellschaft mit Meisen und Spechtmeisen umher- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 18. AFD. IV. N:0 8. 1 streift. Am 29. April 1885 fand man ein Gelege von 6 Eiern. Das Nest in Baumlöchern, unter Dachziegeln u. s. w. Sitta europa. a) Standvogel, allgemein, meist im Herbst und Winter, wo er mit Meisen und Baumläufern zusammen vorkommt. Am 2. Mai 1880 fand man ein Gelege von 6 Eiern (gewöhnliche Anzahl 6—7). BortHÉN hat ein Nest in eimer hohlen Eiche ungefähr 3 und NILSSON ein anderes 15 Meter iiber dem Bo- den gefunden. Hirundo rustica. a) Brutvogel, zahlreich. Ankunft: 1878 am 14. April, 1580 am 7., 1881 am 13. Mai, 1882 am 30. April, 1883 am 10.; 1884 amt 15st Var, 1585 am 26., 1886 am 28. April fAbzuo: ler) am 23., 18852 am 13., 1856 (wahrscheinlich) am 12. September; zieht in siidwestlicher Richtung ab. Im Jahr 1882 beobach- tete man mit Gewissheit, dass 2 Paare zweimal Eier legten; am 24. 'Juni fand man nämlich in ihren Nestern eben ausge- brätete Junge und am 30. Juli vier frisch gelegte Eier in je- dem Neste. Am 24. August traf man in einer Scheune in Lerum ein Nest mit 6 Eiern, welche jedoch zerstört wurden, da man Heu in die Scheune brachte. Hirundo urbica. a) Brutvogel, allgemein. (Die Stadtschwalbe hat in den letzten 10—15 Jahren merklich abgenommen an Anzahl in der vorerwähnten Gegend, besonders in der Stadt Gothenburg. Die Ursache davon ist wohl, dass der Haussperling sich nicht nur während der Winterzeit in Besitz ihres Nestes setzt und das- selbe auch später behält, sondern auch oft im Sommer die al- ten Schwalben aus ihren Nestern vertreibt und ihre Jungen herauswirft.) Ankunft: 1880 am 14., 1882 am 29. April, 1883 am 7., 1884 am 9., 1885 am 7. Mai (im letztgenannten Jahre kam die Stadtschwalbe bei sidwestlichem Winde und triäibem Wetter); 1886 am 11. Mai sah man ein Exemplar unter Bauch- schwalben. Briitet wahrscheinlich anfangs Juni. Hirundo riparia. a) »Sandswala» genannt. Brutvogel, allgemein an verschie- denen Stellen im Gebiete. Ankunft: 1880 am 3., 1881 am 23. T8 NILSSON, BOTHÉN, LIGNELL, KÖRNER (U. SUNDSTRÖM), ORNITH. MITT. 1882 am 1., 1883 am 14., 1884 am 12, 1855 am IT. (bei West- wind und Regen), 1886 am 18. Mai; kommt in kleimeren Fli- oen. Im Jahre 1850 fand man mehrere Gelege (von 5 bis 7 Eiern) am 9. Juni. Die Uferschwalbe hat mehrere Jahre hin- ter emander in einer Sandgrube bei Ryanäs auf Hisingen oebaut. Das Nest findet man, etwa 3 bis 6 Meter vom Boden der Grube entfernt, eingegraben (gewöhnlich so hoch, dass man nicht vom Boden aus bis zum HEingange hinaufreichen kann). Als die Uferschwalben sich zuerst auf der genann- ten Stelle anbauten, waren ihrer nicht mehr als 5—6 Paare; doch nun haben sie sich vermehrt bis auf 30—40 Paare. b) Schon 1862 und 1863 briiteten wenigstens 20—30 Paare in einer grossen, wohl 10 Meter tiefen Sandgrube bei Mölnlycke (10 Kilometer im Siidosten von Gothenburg). Als KÖRNER im Juli 1886 die Stelle besuchte, hatten sich sicher 50 Paare in einer srossen Sandgrube mit senkrechten Wänden angesiedelt, ganz nahe bei der Stelle, wo sie sich friher aufgehalten hatten, und nur ungefähr 50 Meter von den Arbeiterwohnungen entfernt. Der Uebergang zu dem neuen Briiteplatze war wohl die Folge von dem HEinsturze der andern, weniger festen Grube, auch trug wahrscheinlich das öftere Ausheben der Nester durch die Kinder der Fabriksarbeiter viel dazu bei. Nur 1 oder 2 Paare hielten sich in der alten Grube und hatten wie vorher ihre Nester am allerhöchsten in der Grube. Auf dem neuen Brite- platze hatten die Schwalben ihre Nester unerreichbar gemacht, dadureh dass sie dieselben 2,4,—3 Meter von dem oberen Rande der Grube verlegt hatten. Hier lagen sie so dicht nebenein- ander, dass der Abstand zwischen den Eingängen bei den meisten nur 3—6 Centimeter war. — In geringerer Anzahl fin- det man diese Art noch an mehreren Stellen um Gothen- bure. Die Uferschwalbe britet auch auf den Inseln im Mjörn- See. Auf drei derselben fand KÖRNER sie im Jahre 1886. Die Anzahl wechselte zwischen 10 und 20 Paaren. Auf einer der Inseln britete sie in Spalten und längs dem Rande eines stei- len Felsens. Auf den beiden andern Inseln, welche ganz klein und niedrig sind, hatten die Schwalben sich rund umbher auf den unbedeutenden Abhängen in die Erde eingegraben zwi- schen Berggeröll und auch unter sehr kleinen Steinen. BIHANG TILL K. SVi VET.-AKAD. HANDL. BAND: 18. AFD. IV. N:O 3: 79 Motacilla alba. a) »Blåärla> genannt. Brutvogel, allgemein. Sowohl auf dem Festlande in und um Gothenburg als in den Scheren. Akut: LOG ram 2. LÖD. alm; d.. LOS0Tam. 45 18SIKaMm OR 1882 am 4., 1883 am 12., 1884 am 2. April, 1885 am 31. März, 1886 am 2. (in Släp am 1.) April. Briitet Ende Mai oder anfangs Juni und benutzt, wenn sie ungestört sein kann, das- selbe Nest mehrere Jahre hintereimander; 53 bis 7 Eier. Ihr Nest baut sie, kurz gesagt, an jedem beliebigen Orte (z. B. in zerfallenen Mauern, unter Dachziegeln, auf der Erde und in klei- neren Sträuchern) und infolge dessen in sehr ungleicher Höhe. Motacilla flava. a) Brutvogel, allgemein. Sowohl in der Gegend um Go- thenburg als auf den grösseren der Scheren. Ankunft: 1882 am 7., 1883 am 15. Mai, 1885 am 26. April, 1886 am 9. Mai. Anthus campestris. a) Im Jahre 1875 im Spätherbste schoss BotHÉN einen Brachpieper sidlich vom »Nya Warfwet» bei Gothenburg. (Kommt öfters im Siiden von unserem Beobachtungsbezirk vor.) Anthus obscurus. a) Brutvogel (iiberwintert teilweis), zahlreich. Auf den meisten Inseln, selbst auf vielen der kleinern Scheren. Ein Teil Felsenpieper bleiben den ganzen Winter durch, selbst dann, wenn letzterer sehr streng ist. Briitet gegen Mitte Mai (am 23. Mai 1886 ein Nest mit 4 halb fertig bebriiteten Eiern gefunden); 4—5 Eier. Das Nest auf kleinen Erhöhungen, in Felsenspalten, unter Steinen und Wachholdersträuchen oder auf irgend emem griinen Fleck auf den sonst kahlen Scheren; das- selbe ist inwendig mit Gras und Tang gefirttert. Anthus pratensis. a) Brutvogel, allgemein. Kommt auf den Triften der Insel Hisingen und auf den Mooren im Siiden von Gothenburg vor. Ankunft: 1878 am 31. März, 1880 am 6., 1881 am 2. April, 1882 am 11., 1884 am 29. März, 1885 am 26. April, 1886 am 25. SO NILSSON, BOTHEN, LIGNELL, KÖRNER (U. SUNDSTRÖM), ORNITH. MITT. März. — Am 21. November 1886 wurde ein Exemplar ge- schossen, und ein anderes wurde gehört. Anthus arboreus. a) Brutvogel, allgemein. Sowohl auf dem Festlande als auf den grösseren Scheren. Ankunft 1878 am 5., 1880 am 6. Mai, 1882 am 30. April, 1883 am 9. Mai, 1884 am 28., 1885 am 26. April, 1886 am 2. Mai. Britet von Ende Mai an (ein Nest mit halb fertig bebriteten Eiern am 3. Juni 1886 an- getroffen); 5 Eier. Das Nest auf dem Boden, auf eimem mit Bäumen bewachsenen Platze, bei irgend einem Heidekraut- biischel, einem kleinen Erdhigel oder dergleichen. Emberiza miliaria. a) »Kornlärka> genannt. Standvogel, allgemein. Hat in den letzten Jahren an Zahl bedeutend zugenommen. Das Nest wurde in Bohnenfeldern angetroffen. Emberiza citrinella. a) »Gulsparf; genannt. Standvogel, zahlreich. Sowohl auf dem Festlande als auch auf den Scheren. Gelege (bestehend aus 4—06 HEiern) von diesem Vogel wurden am 13., 15. und 18. Mai, 18. Juni, 19. und 26. Juli gefunden. Das Nest, wel- ches zum grössten Teil aus Grashalmen und Pferdehaaren ver- fertigt ist, findet man sowohl auf kleinen Kiefern als in Hage- dornsträuchern, !/, Meter hoch. Emberiza hortulana. a) Auch »Gulsparf» genannt. Brutvogel, allgemein. An- kunft: 1886 am 5. Mali. Emberiza schoeniclus. a) Brutvogel, allgemein. Ankunft: 1877 am 15. April, 1830 am 2. Mai, 1881 am 3. April, 1883 am 1. Mai, 1884 am 209. März. Plectrophanes nivalis. a) Wintervogel, zahlreich; kommt in grossen Scharen, be- sonders am Meerestrande und auf Inseln, vor. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 138. AFD. IV. N:o 8. 81 Passer domesticus. a) »Gråtalle» genannt. Standvogel, zahlreich. Mehrere Ge- lege gefunden zwischen dem 27. April und dem 13. Juli; 5— 7 Bier. Der Vogel benutzt mehrere Male dasselbe Nest. Am 2. Oktober 1881 wurde ein weisses und 1886 ein weisses und ein gelbbraunes Exemplar geschossen. Passer montanus. a) Standvogel, zahlreich. Mehrere Gelege gefunden zwi- schen dem 21. Mai und dem 8. Juli; 5—7 HEier. Fringilla coelebs. a) Brutvogel, allgemein. Sowohl auf dem Festlande als auf grösseren AE Oft bleiben einige Exemplare den gan- zen Winter durch, z. B. 1884—18855 ein Männchen und 1885 — 1886 sowohl Männchen als Weibcechen. Ankunft: 1880 am 13. März Männechen und Weibehen, 1881 am 17. März Männ- chen und am 18. März Weibehen, 1882 am 11. März Männchen und am 12. März Weibchen, 1883 am 5. April Männcehen und Weibcehen, 1884 am 16. März Männchen, 1885 am 29. März Männ- chen und am 3. April Weibchen, 1886 am 1. März viele Exemplare und am 12. März ein Flug von 15—20 Stäcken (am 14. März hörte man ihn singen). Britet allgemein von Mitte Mai ab (einmal schon am 1. Mai); 5—6 Eier, zuweilen 7. Das Nest fin- det man auf Zweigen, sowie auch zwischen den Gabelzweigen von Bäumen und grösseren Sträuchern, 2,3 bis 10 Meter hock. Es ist aus Grashalmen und Moos verfertigt und auswendig mit Flechten bekleidet. Fringilla montifringilla. a) »Rostbofink> genannt. Wintervogel und durchschnittlich allgemein (in udchea Jahren doch seltelj In den Wintern 1878— 1879, 1879—-1880 und 1885—1886 sah man grosse Scha- ren von Bergfinken. Coccothraustes vulgaris. a) Im Winter 1883—1884 wurden auf dem Markte in Go- thenburg ungefähr ein Dutzend dieser Vögel eingekauft, welche 6 82 NILSSON, BOTHEN, LIGNELL, KÖRNER (U. SUNDSTRÖM), ORNITH. MITT. in der Nähe der Stadt geschossen worden waren. Am 13. Juni 1885 fand man im Schlosspark eim Gelege von 5 Eiern (NILS- SON); das Nest sass in einem Dornbusche. Am 14. Januar 1886 wurde ein Exemplar auf dem Markte verkauft. b) Von Dezember 1883 bis März 1884 wurden bei Gothen- burg 14 Stiäcke angetroffen, und ausserdem wurden noch 7 von KÖRNER gesechen. Die Vögel hielten sich vorzugsweise in Hagedornsträuchern in einigen Waldanlagen in der Nähe der Stadt auf (es sassen an diesen Sträuchern ausserordent- lich viele Friichte), aber auch nach Mölndal zu und in der Pfarrgemeinde Askim traf man sie. Anfang April waren alle Kirschkernbeisser versechwunden. Im Winter 1885—1886 er- legte man 4 Exemplare bei Gothenburg, und ausserdem wurden noch zwei gesehen. Linota chloris.-: a) »Grönling» genannt. Wintervogel, allgemein. € = c Linota cannabina. a) »>Sommarhämpling» genannt. Brutvogel, allgemein. So- wohl auf dem Festlande als auf den Inseln. Ankunft: 1877 am 11. April, 1880 am 5. März, 1881 am 14. April, 1882 am 11., 1884 am 3., 1884 am 16., 1885 am 22., 1886 am 28. März. Zieht im Frihling zum grössten Teil weg, gewöhnlich gegen Nordnordosten. Briitet Mitte März; 4-—5 Eier. Baut in kleinen Nadelbäumen, am liebsten ungefähr 1 Meter hoch, jedoch zu- weilen bedeutend höher. Linota flavirostris. a) Wintervogel, allgemein. In einzelnen Wintern bemerkt man grosse Scharen von Berghänflingen; in andern Jahren sieht man kaum ein Stuck. Acanthis linaria. a) »Moriska» genannt. Wintervogel, allgemein. Tritt ge- wöhnlich in jedem schneereichen Winter in grossen Scharen auf; dies war besonders der Fall in den Wintern 1881—1882 und 1885—1886. Noch gegen Ende April gesehen. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 13. AFD. IV. N:0 83. 83 Acanthis spinus. a) Standvogel, allgemein. Briitet in der Pfarrgemeinde Lerum, wo Junge gesehen wurden, die gerade fligge waren; jedoch hat man kein Nest angetroffen. Acanthis carduelis. a) Wintervogel, sparsam. Pyrrhula europ&ea. a) Wintervogel, allgemein. In gewissen Jahren, besonders wenn es sehr viele Vogelbeeren und Mehlbeeren giebt, kommt der Gimpel recht zahlreich vor, in andern Jahren dagegen sehr sparsam. Diese Art ist im Sommer in Lerum gesehen wor- den, aber kein Nest wurde da angetroffen. b) Diese Art britet ohne Zweifel bei Jonsered, wo KÖR- NER am 2. September 1882 mehrere Junge schoss. Im Jahre 1884 hatte sich jedenfalls bei Bryngelsnäs (in der Nähe von Alingsås) wenigstens ein Paar angebaut, denn das Männchen und das Weibehen zeigten sich im Friihling und im Sommer fast täglich ganz nahe bei den Wohnhäusern, und Ende August sah man die Jungen in Begleitung der Alten. FEin dort woh- nender Bauer gab an, dass er in demselben Sommer verschie- dene Male ein oder zwei Paare in dem Walde beobachtet habe. Am 30. September 1883 sah KÖRNER bei Bryngelsnäs einen um- herstreifenden Zug von 20—30 Männcechen und Weibchen. Pinicola enucleator. a) Wintervogel. Doch können mehrere Jahre vergehen, ohne dass man einen einzigen sieht, wogegen man ihn in an- deren Jahren sehr zahlreich antrifft. Dies war z. B. im Winter 1883—1884 der Fall, wo grosse Scharen von dieser Vogelart die Gärten in und um Gothenburg besuchten. b) Im Jahre 1882 am 2. April und am 7. Mai sah KÖRNER ein Paar auf derselben Stelle in der Pfarrgemeinde Lerum. Es war in einer Gebirgsgegend, welche mit fir die Landschaft ungewöhnlich hohen, dichten Fichtenwäldern bewachsen ist. Unmöglich ist es wohl nicht, meint er, dass sie auch dort bräteten. 84 NILSSON, BOTHÉN, LIGNELL, KÖRNER (U. SUNDSTRÖM), ORNITH. MITT. Loxia pityopsittacus. b) Bei Lerum schoss KÖRNER Ende August und Anfang September 1882 einige Sticke aus einem Schwarm von 20— 30 Individuen. Bei Alingsås hat er auch diesen Vogel ge- schossen, wo er ihn in Gesellschaft mit dem Fichtenkreuz- schnabel fand; wahrscheinlich briätet er auch dort. Loxia curvirostra. b) Allgemein in der Gegend von Alingsås. Im März 1886 fand KÖRNER dort in einer Fichte sein Nest mit 3 stark be- briiteten Eiern. Das Nest war ganz niedrig und hatte kein anderes Dach, als die iiberhängenden und umgebenden Zweige des Baumes. Noch in der Woche vorher war die Temperatur in der Gegend zur Nachtzeit bis zu — 14” C. gesunken, und als das Nest. aufgefunden wurde, war die Erde mit 0,3 bis 0,6 Meter tiefem Schnee bedeckt. Sturnus vulgaris. a) Sommervogel, zahlreich. Kommt sowohl in und um Gothenburg als auch in den Scheren vor. Der Star hat in den letzten Jahren an Anzahl sehr abgenommen, welches gamnz be- sonders der Fall war in den Jahren 1881—1883, wo er fast »ganz sparsam» auftrat. Seitdem hat er jedoch etwas zugenom- men an Menge. Ankunft: 1877 am 23. Februar, 1878 am 21. Januar, 1879 am 9. Februar, 1880 am 2., 1881 am 15. März, 1882 am 25., 1883 am 27., 1884 am 10., 1885 am 24. Februar, 1886 am 25. März (ein Paar am 13. Januar), in der Pfarrge- meinde Släp am 24. März 1886. Kommt gewöhnlich in klei- nern Zigen von 4—7 Stiäcken an. Am 25. Dezember 1886 sah BorHÉN ein Exemplar. Briitet im Mai, zuweilen schon im April; 5 bis 7 Eier. Das Nest, welches dieser Vogel mehrere Jahre hintereinander anwendet, baut er in hohlen Bäumen, in der Stadt unter Dachziegeln und mit Vorliebe in ausgesetzten Briitekasten. Garrulus glandarius. a) »Skogsskata» genannt. Standvogel, allgemein. Briitet in der Pfarrgemeinde Lerum; 5 bis 7 HEier. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 13. AFD. IV. N:o 8. 85 Pica rustica. a) Standvogel, zahlreich. Kommt sowobl auf dem Fest- lande als in den Scheren vor. Britet Ende April und Anfang Mai; 6 bis 8 Bier (bei einem Bauernhofe, 21 Kilometer sidlich von Gothenburg, hat ein Elsternpaar zwei Jahre hintereinander 11 Eier gehabt). Baut sehr oft im Takelwerk aufgelegter Schiffe sowie in Bretterstapeln. Nucifraga caryocatactes. a) Am 8. Oktober 1885 kaufte LIGNELL auf dem Markte zu Gothenburg ein Weibcehen, welches ganz in der Nähe, sid- lich von der Stadt, geschossen worden war. b) Ausser dem vorgenannten, anfangs Oktober 1885 ein- gekauften Exemplar wurden, wie KÖRNER berichtet, am 4. November desselben Jahres zwei auf Hisingen, in der Nähe der Stadt, geschossene Exemplare ausgeboten, von denen Kör- NER eines (ein Weibchen) kaufte. Corvus monedula. a) Brutvogel, allgemein. Doch bleiben fast jeden Winter einzelne Dohlen (in milden Wintern zuweilen eine recht grosse Anzahl). Ankunft: 1881 am 16. April, 1882 am 25. Januar,